Mörka platser av Gillian Flynn

mörkaplatser1”Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ. Sprätta upp magen på mig och den skulle rinna ut och ner på golvet så du kan stampa på den. Det handlar om familjen Days blod. Det är något fel med det. Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden.”

Citatet ovan är inledningen till Gillian Flynns Mörka platser – och mörk är den! Det är nog den svartaste thriller/deckare jag läst – och med den otrevligaste huvudrollsinnehavare jag någonsin träffat på, nämligen Libby Day.
Libby är den enda överlevande, förutom brodern, efter en massaker med satanistiska förtecken som utplånade hennes två äldre systrar och hennes mamma. Hon överlever medan brodern blir den som blir anklagad och fälld för de bestialiska morden. Men var det verkligen han?
25 år efter massakern blir Libby (som verkligen inte blivit trevligare med åren) kontaktad av en man från en förening med minst sagt udda intresse – de intresserar sig för makabra, olösta mord, och hon blir inbjuden som gästföreläsare. Det som börjar som ett försök att tjäna pengar på det som hänt (jag SA att hon inte var vidare trevlig, eller hur?), blir en jakt på sanningen om vad som hände den kvällen för så länge sedan. Libbys efterforskningar tar henne tillbaka till hennes och hennes syskons uppväxtmiljöer och det hon hittar är en mängd mörka platser.

Carin Blom

Den vita tigern av Aravind Adiga

”Det är en gammal och vördad sed bland människorna i mitt land att inleda en berättelse med att be till en högre makt. Jag gissar, Ers excellens, att jag också borde börja med att kyssa arslet på någon gud. Men vilken guds arsle? Det finns så många att välja på. Muslimerna har en gud. De kristna har tre gudar. Och vi hinduer har 36 000 000 gudar. Vilket ger mig 36 000 004 gudomliga arslen att välja på.”

Belram Halwai, Den vita tigern, tjänare, filosof, entreprenör och mördare, skriver under sju nätter mail till Wen Jiabao – Kinas premiärminister – och berättar sin, och Indiens, historia. Från sin uppväxt i det fattiga Indien, via Delhis myller av gallerior, telemarketingbolag och kackerlackor till Bangalore går Belrams livsresa. Fångad mellan att vara en god son och tjänare, till sin önskan att klättra på statusstegen, antar han en ny moralisk kompass i hjärtan av ett nytt Indien.

Ska den Vita tigern lyckas fly den bur som samhällets normer håller honom fångad i – och är det värt en mans liv för att nå toppen?

Trevlig läsning!
Carin Blom

Doktor Sömn av Stephen King

kingJag har alltid älskat Stephen King! Till och med när han är som sämst är han bra och få skildrar människor och platser som han! Nog med smicker!

I Doktor Sömn återupptar vi bekantskapen med Dan Torrance – grabben från Varsel, som inte längre är någon grabb, utan en tämligen tom och nergången man, som drar från stad till stad och genom spriten försöker undkomma de demoner han bär på. King utforskar i den här boken i hur hög grad vi som vuxna återupprepar våra föräldrars (och deras föräldrars) misstag. För dem som minns var Dans far Jack (Here´s Johnny!) även han alkoholiserad och med kort stubin. I mötet med unga Abras, som har mer än sin beskärda del av the Shining (skimret) tvingas han också möta sig själv.

Jag har alltid tyckt att Varsel egentligen ska läsas som en Kingsk biografi, där huset och allt som där i finns, står för självet med överjag (vind), detet (källare) och jaget (allt där i mellan) befolkat med Jungeanska arketyper. Då blir boken riktigt intressant – det kräver förstås att man vet lite mer om Kings liv och en gnutta om Freud och Jung. I Doktor Sömn fortsätter hans bearbetning av livet genom att Dan Torrance är gravt alkoholiserad – vilket även King har varit – och aktiv medlem i AA (Anonyma Alkoholister). Jag skulle kunna skriva sidor om detta, men avslutar här med en uppmaning – Läs Den! – och ett extra lästips – Konsten att skriva – en hantverkares memoarer – av samma författare!

Trevlig läsning!
Carin Blom

 

Mörk ängel av Laini Taylor

Mörk ängel. Önskamånglarens dotter

Gillar ni fantasy, läs då Mörk ängel av Laini Taylor (2011, översatt 2013).  I denna historia möter du Karou (tror hennes namn betyder hopp på Kimärspråket) en blåhårig konststuderande 17årig flicka av okänt ursprung som inte känner sig riktigt hemma någonstans och under historiens gång nystas orsaken till denna vilsenhet upp, så vi då boken slutar förstår.
Boken är rolig, spännande, hemsk, sorglig, full av magi, övernaturliga inslag och allvar.
Karou vandrar mellan två dimensioner (kan man uttrycka det) genom olika magiska dörrar, där hon konfronteras med de allra mest mystiska varelser man kan tänka, på uppdrag åt sin fosterfar Önskemånglaren Brimstone. Kolla vad ordet brim betyder på engelska, jag tror författarinnan tänkt till där och fler av namnen i romanen kan flertolkas, läs får ni se!
Den amerikanska originaltiteln Daughter of smoke & bone tycker jag berättar mer om innehållet än den svenska titeln gör.

Läs den! J
Magda

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

 

kaffe-med-rånHär har ni boken om fem stycken pensionärer som inte längre kan finna sig i hur de behandlas på sitt servicehus Diamanten och bestämmer sig för att begå något brott för att de hört att på fängelserna får fångar bättre mat, komma ut i friska luften varje dag, de har tillgång till gym och får dricka kaffe fler än två gånger per dag. Den stora frågan blir … vilket brott ska de begå?

Jag tyckte det var mycket lättläst, lättsam trevlig läsning och som vanligt göms det svidande samhällskritik i denna komedi. Jag tänker att boken kan passa läsare från 13- 105 år.

Läs den! Magdalena Gabrielsson

Tiger av Mian Lodalen

Tiger av Mian Lodalen © 2010

Här en liten läsrekommendation för er som vill bli förflyttade till ett 1970-tal, där ungar (tonåringar) sprang vind för våg och de vuxna satt i köket, rökte och drack (i bästa fall kaffe).

Det blev en läsupplevelse som stundtals nästan kom lite för nära, då jag själv var tonåring denna tid, så det blev mycket igenkänning (fast jag var långt ifrån vinddriven som de i boken).

Huvudrollsinnehavaren heter Connie och är fosterhemsplacerad (hos ganska elaka människor) då hennes mamma är död och pappan sägs vara en dåre som förlorat vårdnaden.

Den är stundtals mycket underhållande och vi får vara med om nog så brutala händelse, t ex fester som spårar ur, kärleksmöten och småbrottslighet.

Romanen är mycket välskriven. Kläder, musik, politik, miljöer i brunt och orange, skolan och lärarna beskrivs mycket realistiskt och på ett galghumoristiskt sätt, men författaren blir (för mig) lite långrandig när hon försöker beskriva Connies känslor kring sin stora kärlek (men andra läsare kanske inte tycker det).

Men den är absolut läsvärd för man får en unik insyn i en ung människas tankar och upplevelser som inte är den vanliga ”romansmörjan”. Däremot man ska nog vara minst 16 för att läsa denna bok för den ÄR brutal på flera sätt!

Magdalena Gabrielsson

Wolf Hall

wolfhall

 

Mitt första omdöme om den här boken (efter att ha läst ett par kapitel) var att den var oerhört pretentiös och närmast knastertorr och jag kunde inte för mitt liv begripa varför den fått så goda recensioner! Men eftersom Tudortiden alltid har tyckts mig intressant fortsatte jag att läsa – och sögs så sakteliga in i bokens tidstypiska (tror jag) sätt att uttrycka sig och den humor som författarinnan vävt in i historien. Hon måste ha gjort en fantastisk research och lyckas göra både miljöer och människor trovärdiga. Henrik den VIII blir här en bifigur till huvudrollsinnehavaren Cromwell, som vi får följa på hans väg från misshandlad smed son till kungens närmsta rådgivare – en klassresa som kan tyckas omöjlig under den här tiden!

Boken är ingenting för den som vill ha lättsmält litteratur, den kräver sin läsare – men ger så mycket tillbaka till den som orkar ta till sig språket! Kanske något till soffan under Jullovet för den historieintresserade. Jag för min del, som har den här otroliga läsupplevelsen bakom mig, jag får se fram mot nästa år då uppföljaren kommer ut på svenska!

God jul önskar
Carin Blom

Jag är ju så jävla easy going

 

easygoing”Och även om jag fullkomligt hatade devisen ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det!” eftersom jag tyckte att det var en rich mans point of wiev, så kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite patetiskt med folk som liksom skyllde allt på sina livsomständigheter. Som förklarade allt utifrån det och därför duckade för ansvaret och därmed skulden.”

Joanna skulle ha all anledning i världen att skylla på olyckliga omständigheter om hon varit lagd åt det hållet -född med ADHD och föräldrar som har nog med sig själva, är det hon som ser till att det finns mat på bordet och pengar till den medicin hon så väl behöver för att kunna fungera. Med svart humor söker hon sin identitet i skuggriket mellan lagligt/olagligt, vuxen/barn och mitt i allt det här möter hon kärleken i Audrey!

Jenny Jägerfeld har i sina romaner (läs även Här ligger jag och blöder) ofta en smart, verbal och inte helt socialt anpassad ung kvinna i centrum, de plötsliga vändningarna i berättelsen och hennes fantastiska språk gör böckerna lättlästa och underhållande, samtidigt fastnar skrattet i halsen av den verklighet hon skildrar, som, tyvärr, nog inte är helt ovanlig.  Jag är ju så jävla easy going är en fantastisk bok som jag varmt kan rekommendera till ALLA.

Trevlig läsning
Carin Blom

En man som heter Ove

En man som heter Ove]Jag har just lyssnat klart på En man som heter Ove skriven av Fredrik Backman 2012, uppläst av Torsten Wahlund (Wahlund gör en fantastiskt uppläsning av denna bok).

Om man kan säga att en bok är dråplig då kan man säga att det är vad denna bok är! Handlingen utspelar under 2000-talet med tillbakablickar genom Oves tankar från det han var barn och till bokens nutid.

Det är en bok om krig och en annorlunda kärlek till sin nästa och till livet (kanske inte låter så spännande men) den är allt annat än tråkig! Man tänker att denna Ove, han är väl en djävla surgubbe, för att strax efter inse att man nog drog lite snabba slutsattser när man stoppade in gubben i ett ”fack”.

Han är stor, stark och förbannad. -Rätt ska vara rätt! säger/tänker han ofta, vilket leder till den ena knasigheten efter den andra. Språket i boken är mycket underhållande om man kan tycka att svordommar på fel ställe är roligt. Oves syn på världen är genomträngande glasklar och vi får t ex höra att katten som han blev pådyvlad ”… just såg ut som en nöjd tonåring som betraktar sitt foto taget med mobiltelefonen.”

Saab är den enda bilen, allt annat i bilväg ÄR skräp, något som Ove ordar om högt i både passande och opassande situationer.

Trots att Ove är en stor man, är detta en berättelse om den lilla mannens kamp mot övermakten och hur ”män i vita skjortor och slips” kan stjälpa i stället för att hjälpa.

Rekomenderas varmt till alla över 15 år. Fredrik låter Ove berätta något viktigt om livet och vad som är viktigt medan man vandrar här. Vi kan lära oss massor av Ove (om vi vill)!

Trevlig läsning önskas av Magdalena G

 

Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

barnbrudenBarnbruden handlar om Hedvig Elisabeth Charlotta som kom som 15-åring till Sverige för att bli bortgift med sin kusin hertig Karl, bror till Gustav III,  för att skänka landet en tronarvinge man länge väntat på. Charlotta och adelsfröken Sophie von Fersen blir genast de bästa vänner. Förutom dessa två och de andra i det kungliga hovet blir den stumma flickan som även kallas Pottungen, en minst lika viktig person i handlingen. Hon har till uppgift att sitta inklämd i pottskåpet för att stå till tjänst när Charlotta har de behoven under natten.

Författaren har gjort en gedigen forskning om upplysningstiden i Sverige. Hon har även läst alla de bevarade dagböcker på tusentals sidor, som Charlotta skrev under sin tid vid hovet.

Boken är inte bara en skildring av hovlivet och adeln, den ger lika mycket en bild av Sverige under ett spännande århundrade. Det fattiga stinkande Stockholm under slutet av 1700-talet beskrivs fantastiskt levande. Man känner stark sympati för personerna i boken.  När jag hade läst ut boken längtade jag efter fortsättningen, och jag  fick veta av författaren själv på bokmässan att andra delen kommer om cirka ett år. Barnbruden är alltså den första i en trilogi, och nästa kommer att heta Pottungen, och jag anar att den tredje blir döpt efter Sophie.

Vill du läsa en historisk roman i år, läs Barnbruden!