Kategori: Boktips

Publicerat

Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg

 

kaffe-med-rånHär har ni boken om fem stycken pensionärer som inte längre kan finna sig i hur de behandlas på sitt servicehus Diamanten och bestämmer sig för att begå något brott för att de hört att på fängelserna får fångar bättre mat, komma ut i friska luften varje dag, de har tillgång till gym och får dricka kaffe fler än två gånger per dag. Den stora frågan blir … vilket brott ska de begå?

Jag tyckte det var mycket lättläst, lättsam trevlig läsning och som vanligt göms det svidande samhällskritik i denna komedi. Jag tänker att boken kan passa läsare från 13- 105 år.

Läs den! Magdalena Gabrielsson

Publicerat

Tiger av Mian Lodalen

Tiger av Mian Lodalen © 2010

Här en liten läsrekommendation för er som vill bli förflyttade till ett 1970-tal, där ungar (tonåringar) sprang vind för våg och de vuxna satt i köket, rökte och drack (i bästa fall kaffe).

Det blev en läsupplevelse som stundtals nästan kom lite för nära, då jag själv var tonåring denna tid, så det blev mycket igenkänning (fast jag var långt ifrån vinddriven som de i boken).

Huvudrollsinnehavaren heter Connie och är fosterhemsplacerad (hos ganska elaka människor) då hennes mamma är död och pappan sägs vara en dåre som förlorat vårdnaden.

Den är stundtals mycket underhållande och vi får vara med om nog så brutala händelse, t ex fester som spårar ur, kärleksmöten och småbrottslighet.

Romanen är mycket välskriven. Kläder, musik, politik, miljöer i brunt och orange, skolan och lärarna beskrivs mycket realistiskt och på ett galghumoristiskt sätt, men författaren blir (för mig) lite långrandig när hon försöker beskriva Connies känslor kring sin stora kärlek (men andra läsare kanske inte tycker det).

Men den är absolut läsvärd för man får en unik insyn i en ung människas tankar och upplevelser som inte är den vanliga ”romansmörjan”. Däremot man ska nog vara minst 16 för att läsa denna bok för den ÄR brutal på flera sätt!

Magdalena Gabrielsson

Publicerat

Wolf Hall

wolfhall

 

Mitt första omdöme om den här boken (efter att ha läst ett par kapitel) var att den var oerhört pretentiös och närmast knastertorr och jag kunde inte för mitt liv begripa varför den fått så goda recensioner! Men eftersom Tudortiden alltid har tyckts mig intressant fortsatte jag att läsa – och sögs så sakteliga in i bokens tidstypiska (tror jag) sätt att uttrycka sig och den humor som författarinnan vävt in i historien. Hon måste ha gjort en fantastisk research och lyckas göra både miljöer och människor trovärdiga. Henrik den VIII blir här en bifigur till huvudrollsinnehavaren Cromwell, som vi får följa på hans väg från misshandlad smed son till kungens närmsta rådgivare – en klassresa som kan tyckas omöjlig under den här tiden!

Boken är ingenting för den som vill ha lättsmält litteratur, den kräver sin läsare – men ger så mycket tillbaka till den som orkar ta till sig språket! Kanske något till soffan under Jullovet för den historieintresserade. Jag för min del, som har den här otroliga läsupplevelsen bakom mig, jag får se fram mot nästa år då uppföljaren kommer ut på svenska!

God jul önskar
Carin Blom

Publicerat

Jag är ju så jävla easy going

 

easygoing”Och även om jag fullkomligt hatade devisen ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det!” eftersom jag tyckte att det var en rich mans point of wiev, så kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite patetiskt med folk som liksom skyllde allt på sina livsomständigheter. Som förklarade allt utifrån det och därför duckade för ansvaret och därmed skulden.”

Joanna skulle ha all anledning i världen att skylla på olyckliga omständigheter om hon varit lagd åt det hållet -född med ADHD och föräldrar som har nog med sig själva, är det hon som ser till att det finns mat på bordet och pengar till den medicin hon så väl behöver för att kunna fungera. Med svart humor söker hon sin identitet i skuggriket mellan lagligt/olagligt, vuxen/barn och mitt i allt det här möter hon kärleken i Audrey!

Jenny Jägerfeld har i sina romaner (läs även Här ligger jag och blöder) ofta en smart, verbal och inte helt socialt anpassad ung kvinna i centrum, de plötsliga vändningarna i berättelsen och hennes fantastiska språk gör böckerna lättlästa och underhållande, samtidigt fastnar skrattet i halsen av den verklighet hon skildrar, som, tyvärr, nog inte är helt ovanlig.  Jag är ju så jävla easy going är en fantastisk bok som jag varmt kan rekommendera till ALLA.

Trevlig läsning
Carin Blom

Publicerat

En man som heter Ove

En man som heter Ove]Jag har just lyssnat klart på En man som heter Ove skriven av Fredrik Backman 2012, uppläst av Torsten Wahlund (Wahlund gör en fantastiskt uppläsning av denna bok).

Om man kan säga att en bok är dråplig då kan man säga att det är vad denna bok är! Handlingen utspelar under 2000-talet med tillbakablickar genom Oves tankar från det han var barn och till bokens nutid.

Det är en bok om krig och en annorlunda kärlek till sin nästa och till livet (kanske inte låter så spännande men) den är allt annat än tråkig! Man tänker att denna Ove, han är väl en djävla surgubbe, för att strax efter inse att man nog drog lite snabba slutsattser när man stoppade in gubben i ett ”fack”.

Han är stor, stark och förbannad. -Rätt ska vara rätt! säger/tänker han ofta, vilket leder till den ena knasigheten efter den andra. Språket i boken är mycket underhållande om man kan tycka att svordommar på fel ställe är roligt. Oves syn på världen är genomträngande glasklar och vi får t ex höra att katten som han blev pådyvlad ”… just såg ut som en nöjd tonåring som betraktar sitt foto taget med mobiltelefonen.”

Saab är den enda bilen, allt annat i bilväg ÄR skräp, något som Ove ordar om högt i både passande och opassande situationer.

Trots att Ove är en stor man, är detta en berättelse om den lilla mannens kamp mot övermakten och hur ”män i vita skjortor och slips” kan stjälpa i stället för att hjälpa.

Rekomenderas varmt till alla över 15 år. Fredrik låter Ove berätta något viktigt om livet och vad som är viktigt medan man vandrar här. Vi kan lära oss massor av Ove (om vi vill)!

Trevlig läsning önskas av Magdalena G

 

Publicerat

Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

barnbrudenBarnbruden handlar om Hedvig Elisabeth Charlotta som kom som 15-åring till Sverige för att bli bortgift med sin kusin hertig Karl, bror till Gustav III,  för att skänka landet en tronarvinge man länge väntat på. Charlotta och adelsfröken Sophie von Fersen blir genast de bästa vänner. Förutom dessa två och de andra i det kungliga hovet blir den stumma flickan som även kallas Pottungen, en minst lika viktig person i handlingen. Hon har till uppgift att sitta inklämd i pottskåpet för att stå till tjänst när Charlotta har de behoven under natten.

Författaren har gjort en gedigen forskning om upplysningstiden i Sverige. Hon har även läst alla de bevarade dagböcker på tusentals sidor, som Charlotta skrev under sin tid vid hovet.

Boken är inte bara en skildring av hovlivet och adeln, den ger lika mycket en bild av Sverige under ett spännande århundrade. Det fattiga stinkande Stockholm under slutet av 1700-talet beskrivs fantastiskt levande. Man känner stark sympati för personerna i boken.  När jag hade läst ut boken längtade jag efter fortsättningen, och jag  fick veta av författaren själv på bokmässan att andra delen kommer om cirka ett år. Barnbruden är alltså den första i en trilogi, och nästa kommer att heta Pottungen, och jag anar att den tredje blir döpt efter Sophie.

Vill du läsa en historisk roman i år, läs Barnbruden!