Månad: januari 2016

Genre: Prosa

De var barn, Kriget som uppstod tycks förändra deras liv.! Den tyska armen anföll Sovjetunionen den 22 juni 1941och det kom som en total överraskning. Barnen blev föräldralösa särskilt papporna var tvungen att ansluta sig till armen och gå ut i krig, mammorna var tvungen att försöka skydda barnen med sitt liv! Tyvärr blev dem själva offer för motståndarna.

”Samtidigt med mamma grep de två andra kvinnor, vars män också hade anslutit sig till partisanerna, och sedan körde de iväg med alla tre. Nästa dag fann man dem alla en liten bit utanför byn, de låg i snön. Vad jag minns av när de kom hem med mamma, det är att hon av någon anledning hade blivit skjuten i ansiktet” -Volodja Korsjuk, 7 år.

Barnen överlevde och efter ca 35år, Då hade de fått en egen familj och skaffat sig egna arbeten. Dom var även tvungen att vittna hur det var att leva under kriget! Att komma ihåg terrorväldet och dem groteska bilder dem upplevt. Författaren använder sig av ett varierat språk med enkla och svåra långa ord! Boken var tillviss del lätt att tyda för mig som är gymnasieungdom. Berättelsen är kronologisk byggd. Författaren berättar boken och då får ju vi som läsare bara se författarens perspektiv av boken (författaren är dold i handlingen). Författarens budskap är att vi borde inse hur hemska krig kan vara! Att leva i ett krig kan få en ”Ärrad för livet”.

Jag tycker att boken har en bra handling och budskap! Tyckte dock att boken kunde haft en bredare handling med fler inblandade personer och namn.

Men boken är såklart värd att läsa och jag rekommenderar den starkt till gymnasieungdomar som vill få en uppfattning på hur världen skulle vara om vi levde i krig.

Trevlig läsning//

Ville Brunström