Teckenspråkets dag

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. (Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Här är några boktips på böcker med döva karaktärer:

”Vad sa du?” av Ida Bäckström

I denna biografi berättar Ida Bäckström om sin dövhet. Bäckström drabbas av plötslig dövhet först på det ena örat och sen på båda öronen.  Hennes tillvaro förändras helt, vilket påverkar hennes jobb som frisör och hennes fritidsintressen. Bäckström blir tvungen att anpassa sig efter sin funktionsvariation och skaffa cochlea-implantat. Bäckström reser till Bali och Nepal för att hitta sig själv och bearbeta sin känslor.

 

”Seger – En dövhistorisk seriebok” av Viktor Jägerlund

Viktor Jägerlund är en döv serietecknare och berättar i denna seriebok om de dövas historia. Boken är lättläst och sammanfattar kort hur teckenspråket legaliserades och uppkom. Teckenspråket antas vara ett av världens första språk eftersom det användes när grottmännen kommunicerade med varandra under jakt.

 

”A Silent Voice” av Yoshitoki Oima

En mangaserie om en japansk döv flicka, Shoko. Hon börjar ny i klassen och blir snabbt favorit-offret för mobbaren Shoya och resten av klassen. Hon tvingas byta skola på grund av mobbningen, vilket leder till att klassen istället börjar mobba Shoya. Sju år senare lider han av depression och självmordstankar. Han har starka skuldkänslor gentemot den döva flickan som han mobbade och bestämmer sig lära sig teckenspråk för att kunna be henne om ursäkt.

Karibisk folktro och magisk realism

”I think we must be closer to being alive than adults. They’ve been alive too long to remember the passion of life. Maybe the only animals on this Earth that really understand life are the insects that are born and mate and die within seconds. They’re really the ones that understand it all.”

 

”Hurricane Child” är en berättelse om utanförskap, första kärleken och magisk realism. I berättelsen får vi följa den 12-åriga Caroline från den karibiska ön, Water Island. Berättelsen är baserad på karibisk folktro; kontakten mellan den verkliga världen och andevärlden. Caroline föddes under en orkan och har en övernaturlig förmåga att  kommunicera med andar och se spöken.

Caroline som är väldigt ensam, börjar bli förföljd av en gammal kvinna i svart som visar sig vara en ande som kommit för att meddela ett hemligt budskap till henne. Caroline är mobbad i skolan av både eleverna och lärarna. Hon saknar vuxna att anförtro sig åt och hennes pappa är ofta frånvarande. Hennes mor försvann spårlöst och tros vara död men Caroline är övertygad om att anden har kommit för att återförena dem.

En dag börjar en ny elev på Carolines skola, Kalinda från Barbados som är hennes raka motsats. Kalinda är självsäker och för sig som en afrikansk drottning. Hon stolt över sin härkomst och sitt utseende, vilket gör att hon blir snabbt populär även bland de rasistiska mobbarna som tidigare trakasserat Caroline. Till Carolines stora förvåning verkar hon dessutom vara intresserad av henne och är den enda i klassen som inte ignorerar henne.

Det visar sig så småningom att Kalinda också har en förmåga att se andar. För Caroline känns det som en tyngd lyfts från hennes axlar, då hon ensam burit på sin hemlighet och äntligen har en kompis som förstår henne. Kalinda lovar att hjälpa henne hitta sin försvunna mor.

När de kommer allt närmare varandra, börjar starkare känslor blossa upp mellan dem och Caroline inser att hon är förälskad i Kalinda. Känslorna verkar vara besvarade men Kalinda kommer från en religiös familj och Caroline är rädd för att mista sin första och enda vän.

”Hurricane Child” är en poetisk skildring av en karibisk flickas uppväxt. Författaren Kheryn Callender har baserat karaktärerna och miljön från sina egna erfarenheter då hen identifierar sig som en icke-binär transperson och är uppvuxen på den karibiska ön Water Island.  Öns kultur skildras utifrån en inhemsk persons synvinklen; Caroline åker båt till skolan, äter karibisk mat och läser litteratur skriven av karibiska författare.

Turism är också ett ämne som diskuteras, både positivt och negativt. Det uppstår en tydlig segregation då turisterna och den inhemska befolkningen kommer i kontakt med varandra, till exempel den sura fiskargubben som är emot all sorts turism och turisterna själva som endast ser ön som en semesterort. Berättelsen visar också på hur turism och integration kan vara positivt, då Caroline och Kalinda för första gången kommer i kontakt med andra HBTQ-personer då de ser ett lesbiskt äldre par som semestrar på ön.

Berättelsen handlar om att hitta sig själv men också acceptera sin identitet, då Caroline till sist lär sig att stå upp för sig själv och säga ifrån när hon blir illa behandlad.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

En mörk berättelse om krigets gråzoner

”Min brors kista sänks ner i gropen och ett kors med mitt namn, bara annorlunda stavat, sätts sedan på graven. (…) Jag tittar på korset med namnet Claus och tänker att jag borde byta ut det mot ett annat kors med namnet Lucas. (…) Tåget är nog ingen dum idé.” (sid 426)

 

Agota Kristof (f. 1935 – d. 2011) var en exilförfattare från Ungern som skrev för att överleva. I sin självbiografi ”Analfabeten” berättar hon om flykten från sitt hemland efter Ungernrevolten 1956. Av alla sina personliga tillhörigheter prioriterade hon att ta med sig en tjock ordbok och en anteckningsbok. Kristof skrev flera politiska texter, i hopp om att kunna skapa en förändring i samhället.

Hon kunde inte överleva genom att skriva på sitt modersmål ungerska utan var tvungen att översätta sina texter ord-för-ord på franska. Kristofs unika sätt att skriva har influerat många författare bland annat den japanska författaren Haruki Murakami som skriver både på sitt modersmål och engelska. I sin självbiografi ”Författare till yrket” berättar Murakami om hur han influerats av Kristof:

”Franskan var ett främmande språk hon hade lärt sig som vuxen (eller snarare blivit tvungen att lära sig). Men genom att skriva på ett främmande språk lyckades hon skapa en helt egen, ny litterär stil. Den fina rytmen i de korta meningarna, det enkla, raka uttryckssättet, de exakta beskrivningarna utan eftertänksamma utvikningar. Ändå lyckades hon skapa en gåtfull atmosfär, en känsla av att något mycket viktigt som inte är utskrivet döljer sig i texten.” (sid 36, Författare till yrket, Haruki Murakami)

Det abstrakta, det som inte står utskrivet, utan ligger dolt mellan raderna är precis det som utmärker Kristofs trilogi som innefattar tre kortromaner; ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”. Trilogin är en mörk fiktiv berättelse men är också ett vittnesmål på krigets grymhet från en överlevares perspektiv. Fokus ligger på hur människan påverkas av trauma och på gråzonerna mitt emellan, hur ett offer kan övergå till att själv bli en förövare. Vem är det då som bär skulden?

Den första romanen ”Den stora skrivboken” handlar om tvillingarna Lucas och Claus som flytt från den fiktiva ”Stora staden” för att komma undan krig och svält. Modern överger dem och lämnar dem hos deras mormor, ”Häxan”, en elak kvinna med alkoholproblem och dålig hygien.  Pojkarnas far antas vara vid fronten och hans öde är ovisst. Tvillingarna bestämmer sig för att föra en krigsdagbok över den absurda och grymma tillvaron. Pojkarna visar sig så småningom vara opålitliga berättare, de fyller dagboken med lögner.

Lucas och Claus anpassar sig efter krigssituationen; de blir emotionellt avtrubbade och förfäras inte längre av grymheterna som sker runt omkring dem. De härdar sig genom att slå varandra och ”öva krig” genom att svälta sig och ligga stilla i flera timmar. ”Häxan” och andra förövare blir galna på tvillingar. De känner äckel men kanske ändå en gnutta beundran gentemot bröderna som vägrar att vara offer och vika sig. Trots detta finns det empati för de utsatta och svaga begravt djupt inne i pojkarna. Bland annat hotar de med att offentligt skämma ut byns präst som utnyttjat den fattiga grannflickan ”Harläppen” sexuellt, om han inte hjälper henne och hennes svältande familj ekonomiskt.

Den första delen slutar med att tvillingarna separeras från varandra efter att Claus flyr över gränsen genom att använda deras fars lik som sköld för att undvika elstängslet. I efterhand blir det alltmer oklart om detta verkligen skedde eller om Lucas lider av en psykos och bara föreställt sig detta då han inte längre kan skilja på sanning och lögn. Finns det egentligen bara en tvillingbror? Och vem av dem är i så fall den riktiga? Detta är en fråga som aldrig besvaras utan är öppen för läsarens tolkning.

Agota Kristofs självbiografi ”Analfabeten” är mycket kortfattad med sina 52 sidor men är intressant läsning för att få ökad förståelse för trilogin och dess budskap. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek som samlingsvolym och som talböcker via Legimus.

”She is just like us” – Malala Yousafzai intervjuar flyktingar

”In July, I was invited to a movie called ”He Named Me Malala”. I went with a dozen friends from school, all refugees.

After the film, we went to a lunch and were shocked when Malala walked in to join us. It felt as if we were meeting a movie star! But then she sat down and started asking us questions, and I realised, She is just like us.” (p. 89)

Malala Yousafzai är en kvinnorättsaktivist från Pakistan och den yngsta nobelpristagaren för Nobels fredspris. Hon blev skjuten 2013 av talibanerna efter att hon protesterat mot regimen genom att stå upp för flickors rättighet att gå i skolan.

I denna bok intervjuar Yousafzai nio unga tjejer som alla tvingats fly från sina hemländer på grund av förtryck och våld. Boken är uppdelad i två delar. Hon inleder med en förkortad version av sin egen flykt och sedan berättar hon varje tjejs historia i korta kapitel.

Den första tjejen är Zaynab som berättar i kapitlet ”Why me and not her?” hur hon flydde från Yemen till Egypten och sedan till slut till USA. Hon fick uppleva bland annat bombhot och blev utslängd hemifrån när hon insjuknade i tuberkulos. Hon skiljdes från sin syster Sabreen när systern av okända anledningar fick avslag på sin ansökan.

I nästa kapitel ”No Turning Back” berättar Sabreen sin historia, hur hon och hundratals andra flyktingar tvingades fly i små fiskebåtar. Detta kom som en chock för Sabreen som hade blivit utlovad en rymlig båt med tre måltider om dagen. Detta visade sig vara långt ifrån sanningen då busschauffören täckt för fönsterna i bussen, skrek åt dem att hålla tyst, hotade dem med en kniv och rånade dem i slutet av bussfärden för att kunna försörja sin familj. Sabreen fick en panikattack när de skulle på den alldeles för trånga fiskebåten och fick bli buren ombord.

En annan tjej som Yousafzai intervjuade var Marie Claire från Kongo-Kinshasa som flydde först till Zambia och sedan till USA. Hon minns inte mycket av sin tidiga barndom i Kongo-Kinshasa förutom att de ständigt var på flykt på grund av kriget och sov i buskarna.

Hon berättar om mobbningen och rasismen hon utsattes för i Yemen. Flyktingar var inte välkomna men familjen hade inget val. En natt bröt en grupp maskerade män in sig i deras hem och våldtog och misshandlade hennes mor till döds. Modern offrade sig för att skydda Marie Claire och hennes syskon. Pappan blev också svårt misshandlad men lyckades av ett mirakel överleva sina skador.

Marie Claire och hennes familj flydde senare till USA och hon blev den enda i sin familj som fått högre utbildning än grundskolan. Hon fick möjligheten till ett bättre liv, både tack vare möjligheten till utbildning men också hennes egna ambitioner och hårt arbete.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Läs också Malalas självbiografi som även finns i lättläst format. Se också den filmatiserade versionen ”He Named Me Malala”.

”Hon är nog bara blyg” – en berättelse om social fobi

”I den här scenen, i den här världen, i mitt liv, är det här istället tillfället när jag till slut tar in resten av katastrofen: Gunnars ansikte över mig har sällskap av tjugotvå ansikten till, och de glor ner på mig allihop. Hela jävla franskaklassen står i en ring runt om mig och stirrar på mig där jag ligger. (…) Det är tisdag i mitten av mars, och jag ligger på golvet i ett klassrum på Katedralskolan i Växjö, och Gunnar säger: Vad fan hände?” (sid. 2-3)

Lisa Bjärbo är journalist och författare. Hon vann Astrid Lindgren-priset 2018 som delas ut årligen till författare inom barn- och ungdomslitteratur. Motiveringen löd: ”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

”Inuti huvudet är jag kul” handlar om den 17-åriga huvudpersonen Liv. När hon var två år krockade hon och hennes mamma med en älg. Liv överlevde och fick ett ärr över bröstet men mamman dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Liv minns inte mycket av sin mamma och bor ensam med sin sociala och yoga-tokiga pappa. Liv och hennes pappa är veganer och miljövänner och bestämmer sig för att inte köra bil mer efter olyckan.

En dag köper plötsligt pappan ett hus i Småland och Liv är tvungen att lämna Stockholm. Pappan är överlycklig över att flytta ut på landet till sina barndomstrakter men Liv känner sig illa till mods. Hon har alltid framstått som blyg och introvert men börjar alltmer må dåligt i sociala sammanhang eftersom hon känner sig överväldigad av alla nya människor.

Hon börjar utveckla tecken på selektiv mutism och när klasskamraten Nour som sitter vid bänken bredvid börjar ställa frågor till henne får hon inte fram ett ord. Detta leder till missförstånd i klassen då de tycker att hon är konstig som inte svarar på tilltal, vilket i sin tur leder till mobbning och skitsnack. Liv får panikångest och börjar undvika klasskamraterna genom att låsa in sig på skoltoaletten. Hon är väldigt ensam men skäms och vågar inte erkänna att hon lider av psykiska problem för sin pappa, vilket leder till att hon börjar ljuga om sina symptom.

Allt ändras en dag på bussen då hon lär känna Alia den tysta Candy-Crush spelaren som alltid sitter framför henne. Bussen fastnar i en sväng och chauffören behöver hjälp att backa, vilket tvingar dem att samarbeta. Liv får Alias telefonnummer och de börjar skicka sms till varandra. Liv är innerst inne glad över att äntligen ha en riktig vän men har svårt att hänga med Alia som gillar att festa och umgås med människor.

Liv träffar också Gunnar på bussen som alltid har näsan begravd i ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij. De blir ihop-parade under franskan för att göra ett grupparbete. De hinner inte klart, så de blir tvungna att träffas hemma hos Gunnar. Liv känner sig osäker men det visar sig att de har mycket gemensamt, då de båda brinner för musik och spelar piano.

Allt är frid och fröjd tills de blir tvungna att redovisa arbetet i helklass och Liv får sin första panikattack. Hon faller ihop i klassrummet och kan inte andas medan en förvirrad Gunnar och franskaläraren försöker ringa ambulansen.

Även om berättelsens fokus ligger på Livs ångest och hur hon och omgivningen hanterar den, skriver Bjärbo med humor och ett lättsamt språk. Boken diskuterar även vanliga missförstånd om ångest då Liv misstolkas som blyg och barnslig av omgivningen, vilket är en konsekvens av deras begränsade kunskap om ångest.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Hur mycket är ett bröst värt?

”För ett tag sedan kunde jag se den på baksidan av Femmanhuset. En gigantisk reklam för Cancerfondens satsning Rosa Bandet.

En naken kvinna i fyrtio-, femtioårsåldern blickade ner från reklamen mot förbipasserande trafik och gångtrafikanter.

En kvinna med bara ett bröst, med handen över det kvarvarande bröstet och ett prydligt ärr på den sidan där det andra bröstet hade suttit. (…) När kommer det vara okej att visa kvinnobröst?” (sid. 73-74)

Annelie Babitz berättar i sin självbiografi ”Inte bara ett bröst” om sin bröstcancer. Boken är skriven i dagboksform och sträcker sig från 4 november 2016 till 16 mars 2018. Hon fick sin bröstcancerdiagnos 27 september 2016 och blev meddelad att hon måste operera bort sitt högra bröst den 8 november 2016.

Babitz skriver om hur cancern och förlusten av hennes bröst påverkat henne psykiskt och fysiskt. Hon brottades med problem med självkänslan då hennes bröst betytt mycket för hennes sexualitet och könsidentitet. Samtidigt gick hon även igenom en relationskris med ex-pojkvännen som misshandlade henne, både fysiskt och verbalt. Babitz började gå i terapi för att bearbeta sina upplevelser.

Babitz, som tidigare varit involverad i porrindustrin, diskuterar kvinnlighet och sex; vad ett bröst symboliserar i dagens samhälle. Vem anses äga bröstet; kvinnan, barnen som hon ammar, hennes älskare eller samhället? Varför väljer vissa kvinnor att utsätta sig för livsfara för bröstens skull? Babitz berättar om sin bröstsyster, en väninna som hon lärt känna under sjukdomsperioden som också hade bröstcancer, som valde att behålla brösten vilket ledde till att hon eventuellt dog i cancer.

Babitz funderar också kring hur bröstcancer framställs i media, hur kvinnor ofta skuldbeläggs för sjukdomen. Som exempel nämner hon Sex and the city där en av karaktärerna, Samantha får bröstcancer vilket framställs som en bestraffning eftersom hon varit beroende av sex.

Babitz intervjuar också bröstkirurgen och forskaren, Jana de Boniface och överläkaren i onkologi, Per Karlsson. Hon ifrågasätter varför mastektomi fortfarande används, vilket är en metod från artonhundratalet för att avlägsna brösten, varför de inte satsar mer på att ge patienterna mindre fula ärr och vart alla pengar från Rosa Bandet egentligen tar vägen.

Som svar får hon att stora delar av pengarna från Rosa Bandet ska gå till att stötta kvinnorna efter operationerna, vilket Babitz ifrågasätter då de flesta bröstcancerforum på nätet är slutna. Hur ska de hjälpa de drabbade kvinnorna om de inte kan göra sina röster hörda? Babitz hoppas på att kunna stötta andra drabbade med hjälp av sin bok, som undviker att skönmåla cancern.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Rappa mot rasismen

”If some Crown hadn’t killed my dad, he’d be a big rap star and money wouldn’t be an issue.

If some drug dealer hadn’t sold my mom her first hit, she could’ve gotten her degree already and would have a good job.

If that cop hadn’t murdered that boy, people wouldn’t have rioted, the daycare wouldn’t have burned down, and the church wouldn’t have let Jay go.

All these folks I’ve never met have become gods over my life.” (p. 79)

”On the Come Up” är Angie Thomas nya ungdomsroman. Hon är tidigare känd för ”The Hate U Give” som vunnit flera priser och filmatiserats. ”On the Come Up” är en fristående roman som utspelar sig i samma miljö som ”The Hate U Give”. Vi får följa den 16-åriga Brianna (smeknamn Bri) och hennes karriär som rappare. Händelserna från den förra romanen påverkar handlingen då Bris mamma blir av med jobbet då byggnaden förstörts under de våldsamma protesterna mot polisvåldet mot färgade personer.

När Bri var tolv år blev hennes far, rap-legenden Lawless, mördad av ett gäng. Hennes mor, Jay, fastnade i drogmissbruk efter faderns död och var frånvarande under stor del av Bris barndom. Hon slutade eventuellt ta droger men saknade fortfarande utbildning. När hon förlorar jobbet får familjen stora ekonomiska problem, vilket medför att de inte längre kan handla mat eller kläder.

Bri börjar sälja godis på sin skola för att kunna köpa ett par nya skor. Hon blir påkommen av personalen på skolan som anklagar henne för att sälja droger. Trots att hon är oskyldig blir hon våldsamt nedbrottad, avstängd från skola och får ta emot rasistiska kommentarer från lärarna. En video laddas upp på nätet där hon förlöjligas och jämförs med en gangster.

För att protestera mot rasismen skriver Bri en satirisk raplåt där hon kritiserar  stereotyperna om färgade personer. Hon nämner pistoler och gängvåld i sin låt som blir missförstådd av de vita skribenterna som vill censurera henne och ta bort hennes låt från musiktjänsten ”Dat Cloud”. Även hennes faster som också är färgad och upplevt rasism är emot Bris låt, då hon anser att färgade aldrig kommer att kunna uttrycka sig fritt utan att dömas av de vita kritikerna.

Bri vägrar dock vika sig och står upp för sina mänskliga rättigheter och yttrandefriheten. Hon börjar rappa i ”The Ring”, som fokuserar på freestylebattle, med hopp om att kunna rädda sin familj från den ekonomiska krisen.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Texten innehåller mycket talspråk och slang på engelska samt flera referenser till populärkultur. Angie Thomas har själv skrivit rap-låtar i sin ungdom, vilket märks i texten.

En bättre morgondag

”Efter ett par minuter går Sehir, min kompis som är DJ, upp på scenen. Han stänger av musiken och säger att en högtalare börjat brinna (…)

”Är det inte läge att gå ut?” frågar Tobias.

”Va fan stanna Tobias, vi kommer ha hela dansgolvet för oss själva, det är bara töntar som springer ut”, svarar jag självsäkert.

I biografin ”En bättre morgondag” berättar den iranska flyktingen Rozbeh Aslanian om branden 29 oktober 1998 i Göteborg. Aslanian var en av de som överlevde; 63 ungdomar mellan åldrarna 12-20 år omkom och över 200 skadades. Branden räknas som en av de värsta i Sveriges historia och var anlagd av ett gäng ungdomar som inte ville betala 40 kronor för inträdesavgiften till festen.

Ett av brandoffren var Aslanians vän Tobias som ville gå ut när branden började men inte vågade på grund av grupptrycket. Grupptryck är något som präglat Aslanians liv i många år, då han kände sig annorlunda under sin barndom eftersom han var en utländsk flykting. Detta ledde till mobbning och mikroaggressioner från både barn och vuxna i hans närhet.

Aslanian bar redan på ett tungt bagage när han anlände vid Västerås flygplats i slutet av 80-talet. Under hans barndom i Iran utsattes han ofta för våld; barnaga från sin familj och flera sexuella övergrepp från pedofiler.

Aslanians far var politiskt aktiv och protesterade mot regimen men hamnade i fängelse och blev torterad. När han blev frisläppt led han av psykiska störningar och missbrukade opium. Han började även aga Aslanians mamma, vilket ledde till skilsmässa. I Iran innebär skilsmässa att kvinnan vanhedras och förbjuds träffa sina barn. Aslaninas mamma bestämde sig dock för att kidnappa Aslanian och hans bror under en utflykt till glasskiosken. Familjen flydde först till ett flyktingläger i Turkiet och sedan till Sverige. Flykten var hård och de var nära att mista livet vid flera tillfällen.

Rasismen, mobbningen och hans barndomstrauma medförde att Aslanian som tonåring började bedöva sig med droger, vilket i sin tur ledde till kriminalitet. Han sökte bekräftelse och kände en slags samhörighet då han deltog i bråk mellan olika kriminella gäng.

Efter branden började hans liv förändras, då han insåg sin egen sårbarhet. Han är idag ordförande i Brandoffrens anhörigförenings (BOA)  styrelse och föreläser kring flykt och överlevnad med syfte att motverka rasism och uppmuntra till tolerans och empati.

Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus.

Vänförfrågan

 ”I know that Facebook offers an idealised version of life, edited and primped to show the world what we want it to see.” 

 

”Vänförfrågan” är en deckare som berör baksidan av våra sociala medier och grupptryck hos både vuxna och ungdomar. Historien växlar kronologiskt mellan år 2016 och 1989.

Huvudpersonen Louise Williams är en ensamstående mamma som nyligen har skiljt sig från sin ungdomskärlek, Sam. En dag får Louise en vänförfrågan på Facebook från en gammal klasskamrat, Maria Weston som varit död i 25 år. Gamla ungdomsminnen om drogmissbruk, grupptryck och mobbning, som Louise har försökt förtränga, börjar komma i kapp henne. Ingen vet vad som hände Maria och hennes kropp återfanns aldrig men Louise vet att mobbningen hon utsatte henne för är oförlåtlig.

En dag får Louise höra att hennes gamla klasskamrater anordnat en klassåterträff. Hon vill inte gå men när den okända personen, som utger sig för att vara Maria, börjar hota henne och hennes son, bestämmer hon sig för att acceptera inbjudan. Louise återförenas med gamla ansikten, den ytliga och populära Sophie som numera lever ett liv täckt av lögner, sin gamla barndomskompis som hon övergav och sin före detta man Sam som inte verkar vara den han utger sig för.

”Vänförfrågan” är en spännande thriller med högt tempo med en berättare som inte alltid är pålitlig men kanske inte på ett sätt som man först anar. Boken tar upp problem som existerar i verkligheten gällande vänskap, äktenskap, sexuellt våld och mobbning. Sociala medier problematiseras, hur de kan användas för att nysta upp gammalt groll och hur de skapar ett slags osynligt grupptryck som inte är alltför olikt tonårsmobbning, även hos äldre personer. Hur de speglar en redigerad bild av verkligheten, precis som Louises liv då hon burit på sin förskräckliga hemlighet i åratal.

Boken finns tillgänglig på svenska.

A Very Large Expanse of Sea

”I was stuck in another small town, trapped in another universe populated by the kind of people who’d only ever seen faces like mine on their evening news, and I hated it.”

 

”A Very Large Expanse of Sea” är skriven av den muslimska författaren Tahereh Mafi som är främst känd för sin dystopiska science fiction serie ”Shatter Me”.

Berättelsen är en fiktiv historia men är baserad på Mafis egna erfarenheter. Handlingen utspelar sig i Amerika år 2001 då rasismen och islamofobin frodades i samband med terrorattacken mot World Trade Center.

Huvudpersonen Shirin är 16 år och är den enda på sin skola som bär hijabi. Hennes familj är persiska invandrare och flyttar ofta vilket medfört att Shirin har svårt att hitta kompisar. Hon känner sig osynlig, blir ofta förminskad till sin religion och mobbad för sin klädsel. Shirin får utstå mikroaggressioner både från mobbarna och de välmenande lärarna som utsätter henne för obehagliga situationer under diskussionerna i klassrummet, vilket får henne att känna sig annorlunda och utpekad.

Shirin och hennes bror Navid använder sig av musik och dans för att uttrycka sina frustrationer mot rasismen. De startar en breakdans klubb tillsammans med Navids kompisar och siktar på att visa alla vad de går för genom att vinna kulturfestivalen.

Shirin håller sig mest till sin bror och hans kompisar tills hon träffar sin blivande pojkvän Ocean James. Han visar intresse för Shirin som sträcker sig bortom hennes religion, utseende och hijabi. Shirin har svårt att lita på andra efter år av mobbning och ensamhet men börjar så småningom öppna upp sig för Ocean. Mobbningen och rasismen avtar dock inte och problem uppstår då Oceans rasistiska basketcoach, som lovat honom stipendium, börjar uttrycka avsky gentemot deras kärlek.

Boken tar upp rasism från olika synvinklar, vilket blir märkbart då Shirins och Oceans perspektiv jämförs. Shirin framstår först som pessimistisk då hon känner sig osäker på sin relation med Ocean, vilket leder till frustration från Ocean som är optimistisk men naiv. Han förstår inte sitt privilegium på djupet förrän mobbningen börjar påverka även honom då de blir uthängda på nätet som ”terrorister” av mobbarna.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.