On the Horizon

”Time to release Little Boy. At 8:15 they let it fall. The bomber pilot’s name was Paul. He’d named the airplane after his mom. Six hours back. No talk, still. None. Except: My God. What have we done?”

 

 

 

”On the Horizon” är en engelsk diktsamling av Lois Lowry (vinnare av Newberry Medal) som handlar om atombomberna som släpptes över Pearl Harbor, Hiroshima och Nagasaki. Boken är illustrerad av Kenard Pak.

Samlingen är baserad på Lowrys egna erfarenheter under andra världskriget eftersom hon växte upp i Hawaii och lekte på stranden i Waikiki när Pearl Harbor bombades. Hennes familj flyttade senare till Japan. En känsla av skam och olust har alltid funnits inom Lowry som känner sympati med dessa människoöden och ville hedra offren från båda sidorna.

Seven Impossible Things Before Breakfast » Blog Archive » My Chapter 16 Q&A with Lois Lowry(Featuring Artwork from Kenard Pak)

Attacken mot Pearl Harbor skedde 7 december 1941. Lowry berättar om stridskeppet Arizona och besättningen som strök med. Hon la inte märke till skeppet den morgonen men på ett videoklipp som hennes familj spelade in, kunde man se skeppet försvinna mot horisonten, på väg mot sin undergång. Ett av offren var Jake Anderson. Han och hans tvillingbror var båda på skeppet. Endast en överlevde.  Brodern John bad att få bli återförenad med sin brors aska när han dog vid 95 års ålder.

 

Red Tricycle

”Shinichi Tetsutani played that morning, riding his red tricycle.

When his parents found him, he was still gripping the handlebar. He was so proud of his red tricycle.

Shin-chan, they called him. They buried him in the garden, and with him, they buried his red tricycle.

He called it his friend. Tomodachi.”

6-9 augusti släpptes atombomberna ”Little Boy” (Hiroshima) och ”Fat Man” (Nagasaki). När bomberna exploderade såg de ut som ett svampmoln. Över 200 000 människor omkom. Ett av offren var Shin-chan, en liten pojke som var ute och cyklade. Han hade fortfarande stödhjulen på sin cykel. Resterna av den lilla röda cykeln finns idag på museum. Även idag dör folk i Japan i cancer på grund av strålningarna av atombomben.

Lowrys far jobbade inom militären på ett sjukhusskepp vid namn ”Hope” på ön Tinian. Vad han inte visste var att de lastade in bomben som skulle fällas över Hiroshima som hämnd…

Lowry har lidit av nationell skam under hela sitt liv och alltid känt sig som en gaijin (utlänning). När en japansk kvinna ger henne komplimangen kirei (vacker) en dag för hennes vackra blonda hår, hör Lowry bara kirai (”Jag hatar dig”). Hon cyklar förbi grannpojken Koichi och vill bli vän med honom men de är för olika. När de träffades flera år senare när de båda var gamla, kom Koichi fortfarande ihåg hennes gröna cykel.

Diktsamlingen finns att låna på engelska på vårt bibliotek. Boken har även blivit nominerad för Goodreads Choice Awards för ”Best Poetry 2020”.

Det enda planet på himlen

Det enda planet på himlen - Natur & Kultur”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe  – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”

 

”Det enda planet på himlen” är en ögonvittnesskildring av de som överlevde terrorattacken mot World Trade Center och USA:s försvarsdepartement Pentagon 11 september 2001.

Titeln refererar till George Bushs plan som var det enda på himlen eftersom den övriga flygtrafiken ställts in. Presidenten var på besök på en flickskola och var mitt uppe i en sagostund då Andrew Card kom fram och viskade i hans öra: ”A second plane hit the second tower. America is under attack.” Bush läste klart sagan för barnen innan han gick.

Totalt dog 2 996 personer och över 6 000 skadades i USA:s största terrorattack. De flesta dog när norra tornet kollapsade kl. 10.28. De övriga brann inne eller begick ”självmord” genom att hoppa från byggnaden (vilket ledde till kontroverser då djupt religiösa familjemedlemmar ansett att detta var fel trots situationen). Alla passagerarna i de kapade planen hade ingen chans att överleva och dog omedelbart.

Fyra plan kapades totalt: American Airlines Flight 11 (norra tornet) , United Airlines Flight 175 (södra tornet), American Airlines Flight 77 (Pentagon) och United Airlines Flight 93 (troligtvis Vita huset eller Kapitolium – men havererade i Shanksville tack vare de modiga passagerarnas insats). Kaparna tillhörde den islamistiska terroristgruppen al-Qaida. Detta var andra gången som World Trade Center blev attackerat av terrorister, det första attentatet skedde 1993 då al-Qaida bombade en källare.

Boken har inte löpande text utan berättas växelvis av offren, deras anhöriga och räddningspersonal. Även några avlidna vittnar i boken, via transkripten från de inspelade samtalen.

”Jag snubblade på något, och hamnade ovanpå någon: en polis. Han skrek: ”Mina ögon brinner!” och samtidigt sa han till mig: ”Oroa dig inte, allt kommer att ordna sig.” Jag tror att det är inställningen hos någon som är tränad på det viset.”

Under katastrofen miste många oskyldiga människor sina liv men många dog också som hjältar. Den första som rapporterade om terrorattacken var den kinesiska flygvärdinnan Betty Ong på Flight 11 men flygtornet som kontaktades tog inte situationen på allvar. Det första officiellt identifierade offret var den homosexuella prästen Mychal Judge som kom med brandkåren för att stötta och be för de avlidna i byggnaden innan den kollapsade.

”Medan jag sprang fick vinden fatt i bakdelen av min hjälm, och jag såg hjälmen flyga iväg. Hjälmen flög snabbare och högre, och jag kunde se den medan jag sprang. Det var som Trollkarlen från Oz. Vid det här laget, när byggnaden kom längre och längre ner, var lufttrycket så kraftigt – man uppskattar att det nästan höll tornadostyrka – att det lyfte mig från marken och jag flög genom luften.”

Säkerhetschefen Rick Rescorla som hade varit med om terrorattacken 1993 bidrog till att rädda ca 2 700 liv. På hans begäran hade de investerat i utrustning som evakueringsstolar (för att lättare ta sig nedför de många trapporna). Han hade också analyserat och förutspått att ett flygplan skulle kunna flyga in i byggnaderna eftersom de var ett lätt mål eftersom de var så höga.

Rescorla var också en av de mest handlingskraftiga under katastrofen då han trotsade rekommendationerna och evakuerade nästan hela avdelningen Morgan Stanley. Endast sex personer dog, inklusive Rescorla själv som inte ville lämna platsen tills alla evakuerat. För att uppmärksamma de anställda om farorna gick han runt med en megafon. Några (kanske inte helt pålitliga) källor uppger även att han tog av sig byxorna för att få uppmärksamhet under paniken.

”Jeremy sa att det fanns tre andra killar som var lika stora som honom, och att de skulle kasta sig över kaparen med bomben och försöka ta tillbaka planet. (…)Han var amerikansk judomästare, så han kunde det där med självförsvar. Han skämtade: ”Jag har kvar min smörkniv från frukosten.”

Den kanske mest kända hjälteinsatsen skedde på United Airlines Flight 93. Kaparna hade otur eftersom det fanns många fysiskt starka personer ombord: en judomästare, en rugby spelare, en kvartsback, en tyngdlyftare och en fallskärmsjägare. Tillsammans försökte de ta sig in i förarkabinen med hjälp av en mat vagn. Det är oklart om de lyckades innan planet kraschlandade men deras hjälteinsats bidrog till att terroristerna inte nådde sitt mål och många oskyldiga skonades även om de själva miste livet. Händelsen har även filmatiserats.

Läs om över 500 tragiska hjältar i ”Det enda planet på himlen” som finns på vårt bibliotek på svenska.

The House in the Cerulean Sea

”Sometimes our prejudices color our thoughts when we least expect them to. If we can recognize that, and learn from it, we can become better people.”

 

”The House in the Cerulean Sea” är en fantasy bok om en 40-årig homosexuell socialarbetare som heter Linus Baker. Han har fått i uppdrag att undersöka ett barnhem som ligger på en avskild och socialt isolerad ö.

Linus bor ensam med sin katt Calliope som är hans enda vän. Han är deprimerad och har inte haft en relation med en man på länge. Han är trött på sitt jobb och blir behandlad någorlunda illa då han får oklara uppgifter och inte blir bemött med respekt. Linus vill bara komma bort från sina krav och ha semester vid havet. Lustigt nog får han precis som han vill även om det inte blir den avkopplande upplevelsen som han hade hoppats på.

När han mot sin vilja blir tilldelad att under en månad undersöka ett barnhem vid havet med barn som är extremt farliga för samhället förändras allt. När han öppnar filen med information om barnen får han en chock:

Name: Lucifer (Nickname Lucy)

Age: Six years, six months, six days (at time of this report)

Hair: Black

Eye color: Blue/Red

Mother: Unknown (believed deceased)

Father: The Devil

Species of magical youth: Antichrist

Trots den initiala chocken, märker Linus snabbt att hans fördomar färgar hans bedömning av barnen och barnhemmet. Barnen må vara annorlunda men de är trots allt lika mycket värda som alla andra. Ett av barnen är ett grönt monster med tentakler som drömmer om att bli en piccolo när han blir stor och vill hjälpa människor istället för att skrämma dem. Ett annat barn är en storvuxen mörkhyad pojke – som förvandlas till en liten hund när han blir rädd. Till och med pojken som anses vara anti-Krist visar sig bara vara en busig unge med en förkärlek för galghumor.

På barnhemmet finns också Arthur som ser barnen som sina egna och är villig att göra vad som helst för att skydda dem. Han utmanar Linus tankesätt och väcker hans passion till liv. Kanske är Arthur mannen som Linus saknar i sitt liv…

Boken finns tillgänglig på engelska på vårt bibliotek. Boken har även blivit nominerad för ”Goodreads Choice Awards” under kategorin ”Best Fantasy 2020” som ni kan kika på om ni vill ha boktips på engelska.

I Wish You All The Best

”It’s hard to explain not being confident in your own body. It just feels wrong, but only you seem to really know just how and why it feels that way.”

 

”I Wish You All The Best” är en engelsk ungdomsbok om en 18-årig icke-binär transperson som heter Benjamin (Ben). Boken är skriven av Mason Deaver som själv identifierar sig som en icke-binär transperson.

Efter att Ben kommit ut till sina kristna föräldrar blir hen utslängd hemifrån. Trots att det är vinter och kallt ute får Ben inte hämta varken skor eller jacka och har inget annat val än att kontakta sin syster Hannah som hen inte haft kontakt med sedan hon stack hemifrån för 10 år sedan.

Ben försöker börja ett nytt liv och ansöker till en ny skola för att avsluta sin gymnasieexamen. Hen saknar förebilder och vänner att anförtro sig åt, med undantag av en muslimsk internetkompis, Mariam som också identifierar sig som icke-binär. Ben är imponerad av internetkompisen som gör videos på YouTube där hen bär både hijab och rött läppstift. Alla kommentarer på hens videor är dock inte snälla även om många, inklusive Ben själv, ser Mariam som en stark personlighet.

Även om systern och hennes man har svårt att anpassa sig till att Ben numera vill bli sedd som en ”hen” istället för en ”han”, försöker de ändå stötta så gott de kan. På skolan vågar Ben dock inte vara öppen med sin rätta identitet, vilket tyvärr leder till att Ben ofta blir felkönad då de tror att hen bara är en androgyn kille. Ben vågar inte heller säga emot systern när de är ute och shoppar kläder då hon tågar in på männens avdelning och väljer ut en skjorta åt Ben som hen egentligen inte vill ha på sig. En prickig sommarklänning lockar Ben men hen vågar inte eftersom hen känner att folks fördomar är för jobbiga.

För att bearbeta sina upplevelser börjar Ben gå i terapi. Situationen börjar se lite mer hoppfull ut när Ben blir kompis med en mörkhyad bisexuell kille på skolan som heter Nathan. Hen får vara med i Nathans kompisgäng och blir inbjuden på fester men har svårt att passa in. Tacksamt nog är Nathan förstående och en romans börjar spira mellan de två vännerna.

Ben hittar även tillflykt i konsten och uttrycker sina innersta känslor med abstrakta droppmålningar och teckningar. Eftersom hen är väldigt begåvad, ber bildläraren hen att hålla en konstutställning på skolan. När allt verkar börja gå bättre dyker Bens föräldrar oväntat upp på konstutställningen…

Boken finns tillgänglig på engelska på vårt bibliotek.

En dikt från en hemsjuk politisk fånge

”Länge står jag uttråkad, vänd mot väggen

Ritar en dörr på väggen med mitt finger

På tröskeln ritar jag en vacker flicka

Klädd i vit klädnad och med ljus i hår

(…)

I den sorgsna svarta natten gråter jag svarta tårar

Varför kan hennes ljus inte lysa upp mina mörka ögon

Det kan väl inte vara för att mitt namn kommer alltför långt bortifrån?

Det kan väl inte vara för att min hud är alltför gul?”

Gui Minhai är en kinesisk-svensk förläggare som sitter fängslad i Kina sedan 2015. Han blev kidnappad medan han befann sig i sin bostad i Thailand 17 oktober 2015 och fördes eventuellt till ett fängelse i Kina efter att ha misshandlats och blivit anklagad för brott som han troligtvis inte har begått.

I diktsamlingen berättar Minhai om sin förtvivlan och starka hemlängtan till Sverige och den svenska kulturen. Han funderar kring de psykologiska effekterna och hallucinationerna som blivit hans vardag och hur bristen på mänsklig kontakt bryter ned honom inifrån.

I sitt inre ritar Minhai en nybakad limpa, en sol och en svensk kompanjon som talar en klingande göteborgska. Han drömmer om en lucia som sjunger för honom en decembermorgon men vaknar upp i sin kalla cell. Även älgarna dyker upp i hans inre värld som beskrivs som magiska och främmande i kinesisk folktro eftersom de liknar hästar, hjortar, kameler och åsnor på en och samma gång.

Minhai kämpade för yttrandefriheten och hans förlag Causeway Bay Book har gett ut flera böcker om kinesiska ledare och politiker. Innan han blev kidnappad planerade han att ge ut en bok om Xi Jinping som är en av Kinas mäktigaste män. Jinping är en stark motståndare till det fria ordet och är känd för att censurera kinesisk media. Han har bland annat försökt censurera Nalle Puh efter att hans motståndare ritat skämtteckningar där han jämförs med den tecknade figuren.

På den digitala bokmässan 2020 under seminariet ”Vad kan vi göra för Gui Minhai?” berättar hans dotter Angela Gui om hur familjen får leva i oro och ovisshet över vad som hänt honom. De har inte fått träffa honom sedan han fängslades. Trots att fångatagandet strider mot kinesisk lag eftersom han befann sig i ett annat land när kidnappningen skedde, ser utsikterna dåliga ut för Minhai. 

Vi får inte lämna Gui Minhai helt ensam i mörkret | SVT Nyheter

(Bildkälla: Lydia Farran-Lee, SVT Kultur)

Minhai blev inbjuden till bokmässan innan han blev fängslad. För att symbolisera hans kamp för yttrandefriheten står en stol tom på mässgolvet. Även politiker som bland annat Ulf Kristersson från Moderaterna uppmärksammade diktsamlingen under seminariet ”Vad läser ni – av plikt och lust?” och menade att alla svenskar borde engagera sig för Minhais tragiska öde.

Dottern berättade under seminariet att hennes far alltid suttit uppe på nätterna och skrivit men aldrig blev nöjd. Ironiskt nog hittade han sin röst  mellan fängelsets klaustrofobiska väggar. Angela har samlat hans dikter från fängelset och gett ut dem i det formatet som hon tror att han skulle ha velat ge ut dem i. Boken har kinesiska och svenska som parallellspråk.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Fula tjejer

Fula tjejer – Lisa Bjärbo • Johanna Lindbäck • Sara Ohlsson – Bok | Akademibokhandeln”Hon kan inte sluta tänka på Amanda-bilden. Kan inte fatta att den ligger där, inte fatta att någon gått över den osynliga gränsen och varit taskig mot stackars Amanda. Kan inte heller fatta att någon faktiskt påstår att hon och Amanda skulle vara lika fula.” (sid 118)

 

”Fula tjejer” är en ungdomsbok om nätmobbning och förtal. I denna berättelse som utspelar sig i Gnesta får vi följa tre tjejer som heter Jasmine, Tilde och Eleni. De har blivit uthängda på nätet av en okänd person på skolan som skapat ett Instagram-konto kallat ”Fula tjejer” där hen förlöjligar skolans kvinnliga personal och elever genom att posta redigerade fotografier.

Tjejernas utseende granskas från topp till tå. Finnar redigeras till att se extra röda ut, Tildes skolfotografi där hon råkat blinka läggs ut så att alla kan skratta åt henne och till och med en tjej med brännskador blir mobbad. Snart börjar alla tjejer på skolan oroa sig för sitt utseende hela tiden eftersom de är rädda att själva bli mobbade. Lärarna verkar inte bry sig särskilt mycket om att stoppa nätmobbningen trots att de är medvetna om den.

Flera elever tycker däremot att kontot är jätteroligt och lämnar elaka kommentarer eftersom man måste ”tåla ett skämt”. En av dessa mobbare är den snygga och populära Jasmine som är lite av en narcissist. När hennes semesterbild hamnar på ”Fula tjejer” där hon jämförs med en gris, vilket blir en meme på skolan, känns det plötsligt inte så roligt längre. Samtidigt är det svårt för den stöddiga Jasmine att förändras. Hon kan väl minsann inte vara lika ful som tjejen med brännskador, tänker hon.

Eleni som är lite av ett udda geni börjar i hemlighet att göra en utredning för att ta fast förövaren. Hon skapar en lista över alla misstänkta som följer kontot och dokumenterar alla kommentarer. Väggen i garderoben täcks med post-it lappar men snart inser hon att hon inte kan lösa mysteriet ensam.

Trots att de inte har något gemensamt sammanlänkas de tre tjejerna av sin delade paranoia. De kan inte sluta tänka på vem denna förövare kan vara, vilket leder till att de både känner sig starkare tillsammans men det sker även en del grupptryck.

Jasmine är fast besluten av att hämnas även om det betyder att skämma ut andra för att hitta förövaren. Eleni är besatt av att lösa mysteriet även om det innebär att cyberstalka alla misstänkta, till och med läraren som tittar lite suspekt på tjejerna. Tilde som just flyttat från Umeå till Gnesta vill egentligen bara bli kompis med de andra två eftersom hon känner sig ensam och utanför. Så småningom börjar Tilde undra om hennes nya ”kompisar” kanske är lite hypokritiska.

Berättelsen är inte baserad på en specifik verklig händelse men liknar till stor del ett verkligt fall som kallades ”Instagram-målet”.  Brottet skedde 2013 då två tjejer från Göteborg  startade ett anonymt konto ”Gbgsorroz” där de hängde ut 180 tjejer och killar och kallade dem för ”orrar” (horor). Detta fall ledde till 90 anmälningar om förtal. De två tjejerna som drev kontot blev dömda till 570 000 kr skadestånd och ungdomsvård.

Boken finns att låna på svenska på vårt bibliotek, som talbok via Legimus och som e-bok på Bibblo.se.

En tragisk kärlekshistoria

”Och nog fick vi vår regnbåge. Inte bara en, utan två på samma vecka. (…) Inte ens Disney hade kunnat iscensätta någonting sådant, ordet fenomenal räcker inte till. Jag började gråta.”

 

”Vi är Orlando – En amerikansk tragedi” är en reportagebok om skjutningen som inträffade 12 juni 2016 på nattklubben Pulse i Orlando, inte långt ifrån Disney-World. Händelsen har spekulerats vara ett hatbrott eftersom den primära målgruppen på klubben var latinamerikaner inom HBTQ-spektrumet (även om heterosexuella och cispersoner också var välkomna). 49 personer sköts och 53 skadades allvarligt vilket gör händelsen till den näst dödligaste masskjutningen i USA:s historia efter 11 september.

Händelsen räknas som ett terrordåd då gärningsmannen Omar Mateen motiverades av islamistisk extremism och hade kopplingar till IS. Det är oklart om han valde just denna klubb på grund av homofobi eftersom det spekuleras att han ursprungligen riktade in sig på andra klubbar som inte var specifikt inriktade på HBTQ-personer men ändrade sig på grund av alla säkerhetsvakter runt Disney-området.

Källor uppger däremot att Mateen uttryckt homofobiska åsikter vid flera tillfällen. Precis innan dådet hade Disney anordnat en Pride parad som de kallade ”Gay Day” vilket antas ha motiverat gärningsmannen. Ingen vet vad som egentligen försiggick i hans huvud och eftersom polisen blev tvungna att skjuta honom för att rädda gisslan som han hållit fast på toaletten i flera timmar,  förblev hans motiv  ett mysterium. Oavsett gärningsmannens avsikter slog brottet hårt mot HBTQ-befolkningen.

I denna reportagebok får vi följa flera överlevare och familjemedlemmar till de som miste livet under denna tragiska natt. Hilton har valt att inte skriva en löpande text där han intervjuar en respondent i taget utan följer händelseförloppet steg för steg då nattklubbens besökare ömsom beskriver vad som hände och hur de reagerade i olika situationer. Även vårdpersonal, poliser och politiker intervjuas för att ge sin version av händelsen.

Nattklubben Pulse upprättades 2004 till minne av  Barbara Pomas bror John som var homosexuell och dog 1991 i AIDS . Klubben var en mötesplats för stadens HBTQ-invånare med särskilt fokus på latinamerikaner. Just denna natt som kallades ”Latina Night” spelades spansk musik vilket var viktigt för de latinamerikanska HBTQ-personerna som tillhörde flera minoriteter samtidigt och därför var särskilt utsatta.

Hilton berättade om skrivprocessen under seminariet ”Vi är Orlando” på den digitala bokmässan 2020. Han berättar om de anhöriga till de döda som han träffade och hur han anlände i Orlando medan rättegången fortfarande pågick. Författaren berördes av hur alla hjälptes åt under krisen och menar att även om boken kallas ”En amerikansk tragedi” så skulle den lika gärna kunnat heta ”En amerikansk kärlekshistoria”.

Läs denna rörande reportagebok på vårt bibliotek eller som talbok på Legimus. Läs också Hiltons tidigare böcker ”No tears for queers” som också handlar om hatbrott mot HBTQ-personer. Böckerna hittar ni i vår regnbågshylla under facklitteratur.

Det andra könet

”Det går inte att vara sig själv som kvinna i den här världen, man måste gömma sig  och kompromissa, annars kommer dom efter en, så är det bara. Dom hyllar målningarna för att dom tror att det är en kille som gör dom, men tror du reaktionerna hade varit likadana om det var en brud?”

 

”Paradiset ligger under mammas fötter” är Gina Dirawis debutroman. Titeln är ett citat från profeten Muhammed. Dirawi berättade på bokmässan 2020 under seminariet ”Våga skriva en bok!” att hon tolkar citatet som feministiskt eftersom det talar emot patriarkatet. I hennes berättelse har hennes karaktärer väldigt olika och komplicerade relationer med sina mödrar vilket påverkar dem och formar deras identiteter.

Dirawi är mest känd som  programledare, komiker, artist och skådespelare. Hon är född i Sverige men har har palestinska rötter. Dirawi är känd på YouTube för sina satiriska videoklipp som fokuserar på feminism och stereotyper angående invandrare och muslimer. Tyvärr har hon också blivit mordhotad flera gånger av personer som inte accepterar hennes åsikter. Hon blev även hotad av kristna svenska tittare då hon var jul värd under julen 2015 eftersom hon är muslim.

Berättelsen handlar om två muslimska tjejer Mona och Mila och utspelar sig växelvis i Norrland och i ett palestinskt ”ghetto” i Beirut. Dirawi tar upp fler viktiga ämnen i boken som feminism (från olika perspektiv), främlingsfientlighet, kulturell appropriering, sexuella trakasserier, arrangerat äktenskap, hedersmord och psykiskt ohälsa.

Mona och Mila är varandras extrema motsatser. Mona är en bisexuell liberal feministisk konstnär som protesterar mot pariakatet med sin uppseendeväckande och vulgära konst. Mona är en duktig muslimsk flicka som bär hijab, har otroligt höga krav på sig själv och siktar på att komma in på läkarlinjen. Trots sin vänskap ser tjejerna varandra som överdrivna extremister.

När Mila misslyckas med att komma in på läkarlinjen, får hon en psykos och försöker ta livet av sig genom att köra in i ett träd. Medan detta sker ber Monas mor, som är dödligt sjuk, att bli begravd i ett palestinskt flyktingläger. Mona beger sig utomlands utan att Mila är medveten om detta vilket leder till att hon känner sig övergiven, vilket i sin tur försvårar hennes psykiska ohälsa. Hon blir inlagd på psyket men fortsätter förneka sina problem och ser ned på de övriga patienterna.

Samtidigt får vi följa Nour som är Monas släkting i Beirut. Staden är fylld av korrupta män som styr kvinnorna med en järnhand. Hedersmord och våldtäkt är vanligt i lägret och det är alltid kvinnorna som får skulden eftersom de inte har samma rättigheter som männen. Mona får inte ens närvara vid sin egen mors begravning på grund av att hon är tjej och blir tvungen att klättra upp på en balkong med en kikare för att se sin mor bli nedsänkt i marken av främmande män.

När Mona protesterar mot orättvisorna genom att måla en satirisk väggmålning av en av tyrannerna, blir hon viral på internet vilket leder till upplopp i staden. Straffet blir att kvinnorna inte längre får gå ut själva utan manligt sällskap, vilket Nour och Mona inte kan acceptera. De planerar en kupp och skaffar fram vapen för att lura förövarna att konstnären blivit skjuten men allt går inte som planerat. Nour, som är lesbisk och bitter över att hennes flickvän blivit bortgift till en utländsk äldre man, vill använda dessa vapen för att hämnas istället.

”Paradiset ligger under mammas fötter” är trots de allvarliga ämnena som Dirawi diskuterar en humoristisk berättelse. Författaren använder sig av mycket galen humor och sätter sina karaktärer i absurda situationer och diskussioner. Kulturkrockar sker men samtidigt med glimten i ögat. Observera dock att boken innehåller en hel del grafiska beskrivningar om kroppsliga vätskor, svordomar, självskadebeteende och självmord.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.