”Han prasslar iväg med sina påsar, han vandrar genom huset och sätter fötterna på vartenda trappsteg i trappan, men det är som om han inte hade varit där. Jag hör honom i badrummet. Ett stående kissande spöke. Ren pissande ande. Vad är detta för värld?”
Hur skulle det vara att fylla år varje dag? Tyvärr, fyller bokhandlaren Tara Selter som är huvudpersonen i romanen ”Om uträkning av omfång” inte år den 18 november (till skillnad från er bibliotekarie som alltid blir ett år närmare döden denna dag) utan tycker att det är en riktigt tråkig skitdag. Efter att hon återvänt hem från en antikmässa i norra Frankrike bränner hon handen på en spisplatta och fastnar i tiden. Hon återupplever den 18 november hundratals gånger, precis som i filmen Groundhog Day.
I hennes hem finns även maken Thomas. När hon berättar om sina tidsresor tror han henne alltid men är oförmögen att hjälpa henne eftersom han inte minns när dagen börjar om. Det sker plötsligt och inte vid midnatt, 18 november kommer som en oinbjuden gäst när hon minst anar det. Världen står stilla, alla följer samma invanda mönster förutom sakerna. När Tara plockar och äter upp en av purjolökarna som hennes man odlar i trädgården försvinner de för alltid. Detsamma gäller matvarorna som hon konsumerar, de är borta från hyllorna när 18 november börjar om.
Detta medför att Tara börjar se sig själv som ett monster, som slukar sin omvärld. Thomas blir som ett spöke, men hans purjolökar försvinner aldrig när det bara är han som förtär dem. Tara bestämmer sig för att skilja sig från sin man genom att köpa ett nytt hus, utan att fråga honom. Han kommer ju ändå inte att minnas henne imorgon, den 18 november. Tara håller räkningen på alla 18 novembrar, likt en fånge. Bokserien fortsätter sedan i fem delar, där Tara fortsätter lida.
”Om uträkning av omfång” är en unik tolkning av tidsresor, vilket öppnar upp läsaren för flera frågor. Hur fungerar hennes tidsresor? Kan människor dö och återuppstå? Kan Tara bli gravid? Är berättelsen egentligen en metafor för depression då varje dag känns likadan? Är Tara helt enkelt less på sin man och sitt äktenskap? Eller är det en kritik mot hur mycket en människa konsumerar i sitt liv vilket sakta förstör vår planet då Tara verkar lida av en konstig slags klimat ångest? Mystiken kring 18 november förklaras ej helt i detalj, vilket ger läsaren utrymme för tolkningar.
Den första delen av boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus. Hela serien finns tillgänglig som e-böcker i den nya Biblio-appen!
Läs även ”Haralds mamma” som också handlar om en kvinna som långsamt blir galen på sin hund liknande man, dock av helt andra orsaker:
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”Är du för krigshärjad för att prova en klänning?”
”Varför förändras jag så här? Varför blir jag kantigare, vassare – vems ögon kommer jag att trycka ut?”
”Men sprickan var inte tom, något hade fötts ur berget och låg nu blottat i nattens skuggljus. Fálfforijddas svalor dök längs branten för att se vad som kommit i dagen. Vem som äntligen kommit fram.” (sid 330)
