”It starts snowing. In the middle of May? I look around, wondering what’s going on. As the snow falls on my hair and shoulders, I realize it isn’t snow at all. It’s petals. It’s raining cherry blossom petals?
I know you’re here, Sam. Because you’re everywhere. You were back in the coffee shop, there at the lake, somewhere waiting in these fields. (…) You’re a part of me now. You’re everywhere I look, falling from the sky like petals.” (p. 287)
”You’ve reached Sam” är en sorglig och romantisk engelsk ungdomsroman med inslag av magisk realism. Boken är den vietnamesiska författaren Dustin Thaos debutbok.
Berättelsen handlar om den 17-åriga Julie Clarke som går sista året på gymnasiet och just förlorat sin japanska pojkvän Sam i en tragisk bilolycka. Hon har svårt att hantera sin sorg på ett hälsosamt sätt och stöter ifrån sig både vänner och familj. Hennes sorg tar uttryck i ilska, vilket slutar med att hon slänger bort Sams gamla jeansjacka, ett beslut som hon sedan ångrar. Men det är för sent, sopbilen har redan varit förbi.
Julie är utom sig av sorg tills hon en dag får ett telefonsamtal från ett okänt nummer. När hon svarar hör hon sin pojkväns röst och kan inte tro att det är sant. Sam är död men har på något oförklarligt sätt lyckats ringa henne från himlen.
Varken Sam eller Julie vill släppa taget, då Julie inte bara sörjer pojkvännens död utan även framtiden som de skulle ha haft tillsammans: alla resor de kunde ha gjort, universitetet som de ville gå på, deras drömmar om att skriva och skapa musik tillsammans.
Julie och Sam börjar prata med varandra över telefonen som om allt var som vanligt men snart inser hon att hon blir mer och mer bortkopplad från omvärlden och att hon inte är den enda som sörjer pojkvännen. Men vem kommer att tro henne om hon berättar att hon pratar med ett spöke? Och är Sam på riktigt eller bara i hennes fantasi?
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.
”I’ve been interested in clothes since I was a kid. I always wanted to wear my big brother’s clothes.
”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”
”Agnes såg att det var samiska och hennes hjärta började slå snabbare. Hon kände igen enstaka ord. Men vem skickade ett sms på samiska?”
”Det går några dagar. Några veckor. Med tiden framstår det som allt mindre konstigt att Jocke och Davve försvunnit i en pantautomat, sånt händer väl ibland. Man föds, töms och pantas. (…)