”Tintin är först fylld av förväntan inför flytten, men så fort jag berättar för Alexander om husköpet börjar Tintin säga saker som: ”Mamma, visste du att det finns björnar i Luleå? Mamma, visste du att ibland är det så kallt hemma i husen i Luleå att man måste bo på hotell. Mamma, jag vill inte flytta till Luleå för det är svårt att få nya kompisar.” (sid 121)
”Glöm aldrig Tintin” är en modig biografi om en liten pojke och en stor tragedi som utspelade sig i Luleå 8 januari 2023. Tintin var en 8-årig pojke som hamnade i en komplicerad situation då hans föräldrar Alexander och Sanam skiljde sig och umgänget skulle delas på båda föräldrarna. Vad som skedde sedan, hade ingen förväntat sig. Tintin hittades mördad i badkaret, och hans egen pappa var den som var skyldig.
Sanam backar bandet och berättar i denna bok om händelserna som ledde till denna fruktansvärda tragedi. När de först träffades var Alexander en trevlig kille som ville göra gott för sig i världen med sina medicinska kunskaper. Början på deras romans var himlastormande som i en saga. Lyxiga resor till Rom och rosa hjärtformade glassar med en våffla i mitten som skulle föreställa en pil. Sanam var lycklig men skenet bedrog. Alexander fick plötsligt ett vredesutbrott åt taxichauffören, och den romantiska semestern var förstörd då masken föll av.
Detta kom att bli början på flera liknande händelser. Inte ens på deras bröllop slutade aggressionerna, då han överreagerade på att Sanam glömt att köpa ett tv-spel trots att det var deras stora dag. Alexander blev våldsam mot Sanam och förstörde hennes mobil när hon försökte spela in hans vredesutbrott för att anmäla misshandeln. Hon skiljde sig från honom men blev inte trodd av varken myndigheterna i Sverige eller Iran.
Alexander försökte kidnappa Tintin genom att skapa ett pass i Iran där männen är de som bestämmer men misslyckades. Han riktade även falska anklagelser mot Tintins bonussyster och menade att hon våldtagit Tintin trots att hon bara var ett litet barn. När detta inte hjälpte blev hans påhitt allt värre då han försökte skrämma Tintin genom att säga att det finns björnar på gatorna i Luleå. När de flyttar Tintins leksaker i en gammal kartong börjar han stalka dem, sparka på deras dörr och skrika om kartongerna tills polisen tillkallas. Stackars Tintin låtsas att han måste kissa för att få komma in i säkerheten hos mamma, men blir prompt tillrättavisad av polisen att han måste följa med pappa trots hans våldsamma beteende. Tintin ber polisen att göra ett undantag men inget hjälper, hans desperation växer och han börjar må dåligt psykiskt.
Lögner om björnar i Luleå kan verka smått tragikomiskt men Alexander var en instabil person redan innan mordet men ingen tog alla varningstecken på allvar. Han var en expert på gaslighting då han alltid framställde sig själv som offret, vilket han även fortsatt att göra trots att han själv erkänt mordet på sonen. Enligt honom så ”räddade” han Tintin genom att mörda honom och skyllde på att pojken sörjde sin syster som dog i magen.
Hur allt detta kunde gå så långt är svårt att förstå. Det mest skrämmande är när Sanam får nästan samma svar av de svenska myndigheterna som i Iran. Har man varit gift med någon måste man tåla lite skit, får hon till svar av en svensk man. Sanam som brottades med sorgen av att förlora två barn under en kort tid, bestämde sig för att vara modig och kämpa trots sin dödsångest.
Lex Tintin uppkallades efter pojken, med syfte att detta aldrig ska få ske igen. Även denna bok är en påminnelse om barnen som mist liven, och de som fortfarande lever och kan räddas. Tintin blir i denna biografi inte bara ett offer, utan en pojke som levde, såg fram emot att bli storebror, älskade rosa, hade drömmar om teater och ritade finurliga Alla Hjärtans Dag kort till sin mamma, då han bestämde sig för att Farsdag skulle få sparken.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok.
Läs även boken ”Hon hette Esmeralda: Berättelsen om Lilla Hjärtat” som handlar om en liknande tragedi:
”När hon kommer fram till morsan och polisen bakom glasrutan stryker hon undan håret. Kilar in en hårslinga bakom örat. Jag tror först hon ska vända sig om för att kontrollera var jag står. Kolla om jag är kvar. Men det gör hon inte. Istället lägger hon båda händerna på bänken framför glaset, där man står och fyller i papper eller beställer ett nytt pass. Hon pressar fingrarna mot träskivan. Benen skakar när hon tittar på polisen.
”Gay. I’m not gay. (…) Not in public. I can’t… I would not be able to go home.”
”I felt strangely gratified by the mess I made. I did that to him. He did that to me. The ultimate power. The ultimate surrender.” (p 90)
