Att vägra vara ett offer

”There’s a famous producer in Hollywood, and many women have told what he has done to them. So now there’s the hashtag MeToo. It feels like people all over the world have started to talk about it.”

 

”Black Box Diaries” är en film om journalisten Shiori Ito som blev våldtagen 2015 av Noriyuki Yamaguchi , en chef för ett stort mediaföretag i Washington som lovade henne anställning i USA. Trots att bevisen var överväldigande, allt från vittnen, videor från övervakningskameror och förövarens DNA på hennes underkläder gick våldtäktsmannen fri.

Yamaguchi var nämligen nära vän med Japans mäktigaste man, den tidigare premiärministern Shinzo Abe. Han tros ha skyddat Yamaguchi som höll på att skriva en biografi om honom, möjligtvis för att framhäva sig själv. Abe har även en historia av att tona ned japanska krigsbrott till exempel Nanjingmassakern då de japanska soldaterna använt sexuellt våld i stor utsträckning. Även hans farfar Nobusuke Kishi som också var premiärminister, blev anklagad för krigsbrott.

I denna film får vi följa Itos kamp för upprättelse. Vi får se samtal med den tondöva polismannen som flörtar med henne och skojar i fyllan om att hon måste gifta sig med honom. Vi får se Ito i sitt hem, knackades på väggarna som tros ha blivit buggade, hur hon kryper ihop i en filt medan hon lider av PTSD. Vi får se hennes amatörmässiga film då hon med videokameran i mobilen springer efter de som förnekar hennes lidande, i hopp om att kunna föra en dialog, kunna intervjua som journalisten hon trots allt är.

Itos familj uppmanar henne till tystnad, man ska inte dra skam över sig i den japanska kulturen. Folk skriker glåpord, att hon är en lögnare och hora som misslyckats med att ligga sin väg till toppen. Men det finns också de som stöttar. Ito får oväntat stöd från en gammal dam i rullstol med en megafon. Hon tackar, men damen inser inte att hon var ”flickan som blev våldtagen” förrän hon gått. Ito reflekterar över etiketten som våldtäktsoffer, och undrar om det förminskar henne som person, då hon är så mycket mer.

Fallet pågår fortfarande även efter Shinzo Abes mord 8 juli 2022. Yamaguchi har försökt stämma Ito för förtal flera gånger och lyckats då hon fått betala 550 000 yen (37 867,50 kr) men samtidigt har han också (förvirrande nog) fått betala 3,3 miljoner yen (227 805 kr) för själva våldtäkten. Trots domarna har Ito fått ta mer stryk då hon tvingats lämna Japan och är numera verksam i London tillsammans med den svenska Hanna Aqvilin som hon driver ett produktionsföretag med. Hon har även besökt bokmässan i Göteborg för att samtala om MeToo. Trots Oscarsnomineringen har filmen blivit bannlyst i Japan, som fortfarande har föråldrade lagar som är ca 110 år gamla, gällande sexuellt våld. Aqvilin som också agerat fotograf för filmen, uppger i en intervju med Expressen att det sexuella våldet pågår överallt i världen, inte bara i Japan.

Se trailern:

Filmen finns att låna som e-film på Cineasterna på japanska med svenska undertexter. Läs även hennes bok ”Black Box” som filmen är baserad på:

Den eviga ungdomen

”Have you ever dreamt of a better version of yourself?”

 

”The Substance” är en feministisk skräckfilm från 2024 med fokus på skönhetsindustrin och kvinnors åldrande. Huvudrollsinnehavaren Demi Moore spelar Elisabeth Sparkle, en avdankad filmstjärna som fyller 50 år. Att just Moore valts till huvudrollen är ingen slump då stjärnan har hamnat i blåsväder många gånger då hon brottats med ätstörningar, fotats som gravid och medverkat i filmer som ”Striptease”. Vi kan ana att filmen imiterar verkligheten, trots dess förkärlek för kropps skräck och (konstgjort) blod.

Som ung vann Elisabeth en Oscar och var känd som den hetaste kvinnan i Hollywood men nu vill hennes producent Harvey (möjligtvis en referens till verklighetens Harvey Weinstein som hamnade i blåsväder under MeToo) byta ut henne mot en yngre och sexigare kvinna. På vägen hem råkar hon ut för en bilolycka och hamnar hos en snygg ung kirurg som bär på en mörk hemlighet. Han är egentligen en gammal man som med hjälp av en magisk skönhetskur blivit ung igen. Han erbjuder Elisabeth samma kur, en hemlighet som bara ett fåtal får ta del av.

Desperat att återfå sin unga kropp och sitt tidigare kändisskap bestämmer sig Elisabeth för att ta kuren trots alla varningstecken att något inte står rätt till. Hon förlorar medvetandet och ur hennes rygg kryper en 20 år yngre version av henne själv ut. Elisabeth är överlycklig över att återfå sin unga kropp och bestämmer sig att under det fingerade namnet Sue ansöka om att bli sin egen ersättare.

Det finns dock ett problem, förvandlingen håller bara i en vecka sedan måste hon återgå till sitt riktiga jag för att sedan kunna bli ung igen. Detta visar sig snabbt inte fungera då Elisabeths yngre jag blir alltmer vårdslös med deras gemensamma kropp då hon dricker och har sex med flera unga killar, med ålder kommer också visdom. All mat som de äter börjar fastna på kroppen, ett kycklinglår pekar plötsligt ut på hennes rumpa mitt under en inspelning. Hennes yngre jag blir alltmer krävande och slutar återgå till den äldre kroppen vilket medför att Elisabeth åldras till en gammal kvinna och till slut blir ett köttigt monster som knappt är mänskligt.

”The Substance” är en tankeväckande film som handlar om kvinnors kroppar och ätstörningar men samtidigt faller delvis i fällan av samma ämne som filmen försöker kritisera. Både den unga och gamla Elisabeth spelas av snygga filmstjärnor som skildras genom den så kallade ”manliga blicken” med kameran som zoomar in på rumpa, bröst och lår. Margaret Qualley som spelar den yngre versionen av Elisabeth uppger att hon fick träna hårt för att uppnå den perfekta kroppen för att passa in i rollen, vilket oroade hennes man.

Till skillnad från Moore har dock Elisabeth inget liv eller familj utanför sitt kändisskap, när hon får chansen att återuppleva sin ungdom vill hon inte att något ska förändras, utan fortsätter i samma inrutade mönster och fjäskande för otäcka män som hon redan gjort i 20 år, vilket antyder på att Elisabeth också är en del av systemet som upprätthåller de orealistiska skönhetsidealen.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska med svenska undertexter samt som e-film via Cineasterna.

Utställning – Rwandas folkmord 31 år

I år är det 31 år sedan Rwandas folkmord. För att uppmärksamma tragedin som inte får glömmas bort, har eleverna i TE24 som läser kurserna svenska 1 och historia 1a1 skapat en tidning om folkmordet som finns att läsa i biblioteket!

I biblioteket kan ni även se trailern till filmen ”Hotel Rwanda” (2005) som finns att låna hos oss. Filmen är baserad på en verklig historia om hotellchefen Paul Rusesabagina som skyddade 1 268 Tutsi-flyktingar från Hutu-milisen.

På vår blogg Bodensboklus kan ni även läsa en recension om boken ”Madonnan vid Nilen” som berör förtrycket mot tutsierna. Boken är skriven av Scholastique Mukasonga som är en överlevare av tragedin.

Kort historia om folkmordet: Rasistisk propaganda om folkgruppen tutsier spreds av hutupolitiker och militären som uppmanade till en etnisk rensning. Under folkmordet 1994 dödades ca 800 000 rwandier, majoriteten tutsier men även hutuer som var motståndare till regeringen, på 100 dagar. Tutsigerillan svarade med att driva ut två miljoner hutuer från landet. Gerillan besegrade huturegeringen och bildade en ny regering med personer från båda folkgrupperna. Paul Kagame, som blev landets president 22 april 2000, var ledare för Tutsistyrkan. (Källor: NE och Landguiden)

Mardrömmen om en nära framtid

”Är du för krigshärjad för att prova en klänning?”

 

”Civil War” är en dystopisk film från 2024 som handlar om ett fiktivt inbördeskrig i Nordamerika i framtiden. 19 amerikanska delstater har brutit med federala staten, vilket medfört att de börjat kriga mot varandra. Vi får följa en grupp journalister och krigs fotografer som ser tragedin som det perfekta scoopet, även om detta kanske inte är etiskt.

Huvudpersonerna består av en grupp på fyra personer: Lee Smith som är en världsvan krigs fotograf som sedan länge blivit desensibiliserad för krigets våld, Jessie, en 23-årig fotograf som ser upp till Lee men fortfarande är ung och naiv, Joel en Reuters journalist från Florida och Sammy, en gammal man som är Lees mentor som följer med men inte riktigt är i skick för uppdraget på grund av sin ålder.

Diskriminering är ett återkommande tema i filmen, både bland fotograferna då åldersdiskriminering sker konstant men samtidigt också rasism. Joels två journalist vänner som är födda i Hong Kong blir måltavlor för soldaternas brutalitet på grund av deras etnicitet medan de övriga blir förhörda vilken delstat de kommer ifrån. Det är oklart vad exakt detta fiktiva krig handlar om men vi kan ana att det finns en koppling till fascism och vit-makt extremism.

Vi ser också en annan sida av neutraliteten då vissa städer hållit sig utanför och fortsätter som vanligt, som om det inte pågår ett krig i Amerika. Detta skildras i en scen då fotograferna kliver in i en klädbutik efter att ha bevittnat skjutningar och massmord. Jessie utmanar Lee att pröva en grön festklänning, något som den krigshärjade fotografen är obekväm med. Butiksbiträdet är en ung blond kvinna som flyr verkligheten med en bok, utan att titta upp.

Detta kan kopplas till hur vi som lever i fred samtidigt som krig pågår i andra länder kan bli blinda för sanningen när vi väljer att titta bort. Ironiskt nog har ”Civil War” kritiserats i Amerika för att den inte tar politisk ställning, utan är alltför neutral. Filmen känns dock relevant med tanke på oron inför Trump som just vunnit valet, vilket kan kopplas till kontroverserna kring både honom och kultur kriget i Amerika.

Filmen finns tillgänglig hos oss på engelska med svenska undertexter samt som e-film på Cineasterna.

Att klippa navelsträngen

”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”

 

”All of us strangers” är en film från 2023 som är baserad på en japansk skräckberättelse ”Strangers” av Taichi Yamada. Både boken och filmen handlar om en man som mist sina föräldrar i en bilolycka när han var 12 år gammal men film adaptionen skiljer sig från boken på många sätt. Medan boken utspelar sig i Japan under 80-talet och är baserad på mytologi från Yamadas hemland, utspelar sig filmen i England under år 2011 med fokus på homosexuella relationer istället för heterosexuella.

Vi får följa Adam som är en ensam manusförfattare. Han rör sig mellan drömlika landskap som täckts av ett neonljus, mellan fester och droger. En natt möter han sin granne Harry som precis som han själv är en ensam homosexuell man. Så småningom börjar de inleda en sexuell relation men Adam har en hemlighet. Han kan kommunicera med spöken.

Adams föräldrars spöken bor fortfarande kvar i deras gamla övergivna hus som de hemsöker. Utan att kunna klippa navelsträngen, besöker Adam dem och transporteras tillbaka till sitt barndomshem fast fortfarande i sin vuxna kropp. Föräldrarna ser ut som de såg ut innan de dog, samma ålder och utseende. Adam kommer ut som homosexuell och föräldrarna som är barn av sin tid reagerar med att oroa sig om AIDS och fördomar. Vi kan ana att vår protagonist trots allt uppskattar nutiden och förändringarna som har skett även om han är överdrivet nostalgisk och ser på det förflutna med rosenskimrande glasögon. Eventuellt tar Adam med Harry för att låta honom träffa föräldrarna men pojkvännen tror att han bara tagit för mycket droger. Plötsligt får han syn på föräldrarnas spöken han också, två otäcka vålnader stirrar tillbaka på dem…

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska med svenska undertexter.

Barbie-dockan som ville dö

“Humans only have one ending. Ideas live forever.”

 

”Barbie” är den omtalade filmen i rosa kulör från 2023 med manus och regi av Greta Gerwig. I denna film får vi en inblick i Barbie-dockornas värld som styrs av matriarkatet där alla Barbies har höga positioner i samhället och Ken-dockorna är solbrända surfare som mest är där för att visa upp sig. Man kan ana att filmen egentligen inte handlar om bara Barbie utan också om könsroller.

En dag förändras dock allt. Barbies perfekta plastiga liv börjar kantas av tankar om döden och hennes fötter har blivit som vanliga platta fötter. Hon blir förföljd av otur och plötsligt är ingenting roligt längre. Även celluliter har blivit ett problem för den stackars dockan. Skönhetsideal diskuteras och möjligtvis också hur det är att leva med funktionsvariationer. En glad rullstolsburen Barbie dyker dock upp väldigt snabbt under ett party som kontrast till huvudpersonens pessimism. De övriga Barbie-dockorna är oförstående, till och med de som leker doktor.

Barbie rådfrågar den ”konstiga Barbien” som är en sönderlekt Barbie som lever utanför samhället.  Outsidern ger henne rådet att börja bära platta sandaler istället för högklackat. Hon reser till den verkliga världen för att leta upp sin ägare. Det visar sig dock att tankarna om döden inte kommer från flickan (som redan blivit för stor för Barbie) utan hennes deprimerade mamma.

Barbies pojkvän Ken följer också med och upptäcker patriarkatet. Kränkt av att Barbie inte är imponerad av honom, bestämmer han sig för att sabotera Barbieland för att bli kung. Ett krig bryter ut mellan Ken-dockorna som tack och lov inte har några vapen, tills tjejerna med list tar tillbaka sitt rike. Barbie träffar sin skapare Ruth som namngett henne efter sin dotter Barbara och blir tvungen att göra ett svårt val: stanna i det perfekta Barbieland eller leva som en riktig kvinna i den verkliga världen?

”Barbie” är en rolig och stundvis lite fånig film som berör många intressanta ämnen som genus, skönhetsideal och åldrande.  Barbie-dockorna har funnits sedan 1959 och ockuperat många barns rum under barndomen. Hon har fått både god och dålig kritik både för hur själva dockan ser ut och de skönhetsideal hon förkroppsligar men också de svåra arbetsvillkoren som de som tillverkat Barbie-dockorna i Kina fått genomlida (vilket inte tas upp i filmen). Barbie har dock blivit mer inkluderande på senare år, i slutet av filmen visas flera dockor upp, allt från gravida, mörkhyade, tjocka och rullstolsburna.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska med svenska undertexter.

En galen nostalgitripp

”I guess love really makes a guy come out of his shell.”

 

”Super Mario Bros. Movie” är en film baserad på det berömda Nintendo-spelet Super Mario. I denna nostalgitripp får vi följa bröderna Mario och Luigi som i denna verklighet jobbar som rörmokare i Brooklyn. De har startat ett eget företag men den stora tjocka italienska släkten tvivlar på att Mario som är en loser är redo för ansvaret. En mystisk läcka täcker staden med vatten, bröderna ger sig ut i natten för att visa vad de går för.

Luigi försvinner spårlöst i det mystiska Svampriket och det är upp till Mario att hitta honom. Han träffar svampfolket och prinsessan Peach som till skillnad från tv-spelet är lite av en pojkflicka som vuxit upp ensam i Svampriket och gör som hon själv vill. Bowser planerar som vanligt att kidnappa henne men inte förrän han först uttryckt sin obesvarade kärlek i sång, ackompanjerat med rock- och pianomusik (sjungen av den Oscarsnominerade Jack Black). En galen och hjärtevärmande berättelse för alla tv-spels nördar med många referenser till Marios historia från nutid till 80-talet.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek med svenskt dubbat tal och även på originalspråket med svenska undertexter.

Tradition möter passion

”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”

 

”And then we danced” är en svensk-georgisk film från 2019 med HBTQ-tema. Filmen har vunnit flera fina priser bland annat Guldbaggen 2020 för bästa film, manuskript, manliga huvudroll och foto. Filmen har även blivit Oscarsnominerad. Filmens regissör Levan Akin fick idén till filmen då han såg ett videoklipp om ett hatbrott under den första georgiska Pride-paraden.

Filmen utspelar sig i Georgien och handlar om den homosexuella dansaren Merab som lever under fattiga förhållanden. Han och hans bror är med i ett danskompani som utövar den traditionella georgiska dansen. En ny dansare tillkommer en dag, den bisexuella Irakli och gnistor sprakar mellan honom och Merab när de dansar tillsammans. Vi får se kulturen i Georigien uttryckas inte bara genom dans men också nattliv, klubbar, erotik och musik.

Samhället som de lever i är tyvärr inte tolerant mot de som är annorlunda. Den georgiska dansen fokuserar på maskulinitet, något som Merab som homosexuell man brottas med. Han kämpar på trots kompaniets fördomar men hans sexualitet väcker omgivningens förakt som uttrycks i våld och skällsord.

Samtidigt brottas han med sin fattigdom. Hans familj har inte längre el eftersom de inte kan betala räkningarna och hans bror har börjat prostituera sig för att kunna försörja dem. Iraklis mor blir sjuk och han måste resa hem och gifta sig med en kvinna. Allt slutar inte lyckligt för Merab men han vågar till slut i alla fall stå upp för den han är och uttrycka sig genom sin dans trots att dansjuryn med sina föråldrande traditioner inte kan förstå den.

Filmen väckte starka känslor i Georgien där homofobin fortfarande är stark. Filmteamet fick ta emot dödshot och var tvungna att ha livvakter. Vid filmens premiär utbröt våldsamma protester från nationalkonservativa kristna organisationer, vilket även stöddes av den ortodoxa kyrkan. Filmens koreograf har därför valt att vara anonym.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek med georgiskt tal och svenska undertexter. Observera att filmen innehåller några erotiska sexscener.

Bully

”My son will be 11 years old forever.”

 

”Bully” är en dokumentärfilm från 2011 som handlar om mobbning på amerikanska skolor. I denna film får vi följa flera mobbningsoffer under deras vardag. Filmen inleds med en minnesstund för en pojke som har begått självmord efter att ha blivit mobbad i flera år.

Fokuset ligger på Alex som är 12 år och har Aspergers syndrom. Han föddes för tidigt och har på grund av detta ett särskilt utseende. Hans plågoandar har döpt honom till ”fiskfejset” och han får varje dag ta emot slag, sparkar och dödshot på skolbussen. Något som kan tyckas märkligt, då man skulle kunna tro att filmteamet som filmat dokumentären skulle skrämma bort mobbarna, men Alexs vardag pågår som vanligt.

Föräldrarna och lärarna visar lite förståelse för Alexs situation. De säger att han själv måste göra något åt mobbningen, vilket lägger över ansvaret på de utsatta barnen. Vi får även se en scen då en pojke blir mobbad av en klasskamrat och tvingas skaka hand med honom. När han vägrar blir han utskälld av läraren trots att det är han som är offret.

Filmen som utspelar sig 2011 på amerikanska södern tyder på att det fanns (och antagligen fortfarande finns) fördomar mot de som är annorlunda. Både barn och vuxna mobbar. Den 16-åriga Kelby som är en maskulin lesbisk tjej blir mobbad då hon bor i en liten stad med en stark religiös identitet. Hon mobbas av killarna i området som till och med försöker köra över henne och lärarna på skolan gör narr av henne på idrotten då killar och tjejer delas upp.

Vi får även se mobbningsoffrens mörka sidan.  14-åriga Ja’Meya Jackson som tidigare var mönsterelev med högsta betyg i alla ämnen och proffsbasketspelare bestämmer sig en dag för att rikta en pistol mot sina klasskamrater på skolbussen. Lyckligtvis blir ingen skadad men flickan döms till ungdomsvård.

”Bully” är en viktig film som fortfarande är aktuell 2022. Våldet som fortsätter och eskalerar trots filmteamets kameror kan liknas med dagens problem med cyberbullying då barn och ungdomar mobbas öppet på nätet där alla kan se det.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek med engelskt tal och svenska undertexter. Finns även som e-film via Cineasterna.

En film om Jordens undergång

”If you can’t give your son hope, give him love.”

 

”Call of Life” är en dokumentärfilm om massutdöende. Detta refererar till hur hela grupper av organismer och arter på Jorden dör ut på mycket kort tid. Vi människor blir allt fler. Vi har gått från att vara 2 miljarder till 6 miljarder. Sedan filmen gjordes 2010 har vi hunnit växa till 8 miljarder enligt siffror från 2022. En av våra framtida utmaningar är hur vi ska fördela våra resurser då vi har fler munnar att mätta.

Call of Life (2010) - IMDb

Vi får ta del av statistik (som antagligen är något utdaterad) om hur illa det egentligen är med massutdöenet. Enligt uppgifter från 2010 har så här många djurarter dött ut:

Djur på land – 28 % sedan 1970

Sjöfåglar – 30 % sedan 1995

Havsfiskar – 90 % sedan 1950

Sötvattensfiskar – 50 % sedan 1987

Övriga havsdjur – 28 % sedan 1970

Sångfåglar – 50 % sedan 1965

En av många orsaker är att vi människor har uppfunnit plasten, det enda material som naturen inte kan bryta ned och som djuren inte kan äta. Detta medför att plasten blir kvar i naturen. Ett annat problem är köttproduktionen som ökat i bland annat Kina. För att ge korna foder måste Kina mata dem med sojabönor från Brasilien vilket i sin tur leder till miljöproblem. Detta blir en ond cirkel då resurserna inte är oändliga.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek med engelskt tal och svenska undertexter. Läs även ”Tusen och 1 art” som handlar om biologisk mångfald.