Att se saker från den ljusa sidan

”Vi hittade pappa i en lång bilkö.

Han stod och trängdes i en fullsatt buss.

Pappa åt av molnbullen…

och svävade upp i luften han också.”

 

”Molnbullar” är en söt bilderbok av årets sydkoreanska ALMA-pristagare Baek Heena.

Motiveringen löd:

Med utsökt känsla för material, miner och gestik iscensätter Baek Heenas filmiska bilderböcker berättelser om barns ensamhet, möten och gemenskap. I hennes suggestivt uppbyggda miniatyrvärldar blandas molnbullar och sorbetmånar, djur, badféer och människor. Dörren till det vidunderliga står alltid öppen. Det är sinnligt, skarpt och svindlande.”

Berättelsen handlar om två små katter Hongbi och Hongshi som vaknar tidigt och bestämmer sig för att ta en morgonpromenad trots att det är grått och regnigt ute. De två syskonen hittar ett litet moln som fastnat i ett träd som de tar med sig hem.

Väl hemma möts de av sin bullbakande mor och man ser tydligt kontrasten mellan det kalla och grå vädret utomhus och värmen inomhus som illustreras med gula och orangea toner. Pappan som arbetar för att försörja familjen har däremot inte tid med att sitta och njuta av molnbullarna, han stressar bara iväg till jobbet utan att äta frukost.

Visa källbilden

Katterna blir oroliga för pappan och flyger iväg med hjälp av molnbullarnas kraft. De hittar pappan som har fastnat i en hopplöst lång bilkö med kurrande mage. Katterna låter dock inte det trista vädret hindra dem och ger pappan en molnbulle så att han också kan känna sig lite lättare till sinnet.

Boken handlar om en stressad och utsliten pappa men också om optimism och att se saker från den ljusa sidan, vilket vi säkert alla behöver i dessa tider med pandemier och dödliga virus.

Heena använder sig av en speciell illustrationsteknik där hon bygger upp små miniatyrmiljöer som hon sedan fotograferar av. I Asien är hon en bästsäljande författare och har vunnit många priser. Berättelserna om de små katterna har filmatiserats och till och med blivit leksaker. Olyckligt nog råkade Heena skriva på ett kontrakt där hon förlorade upphovsrätten till sina skapelser, så de 3 miljonerna i prispengar är väl förtjänade!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

När kommunikationen brister

Visa källbilden”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Toffee

Visa källbilden”Toffee? she repeats for the third time, an invitation, probably, to come inside and eat something sweet.

Desperation spikes her tone. And I know that feeling – pleading with someone not to flee.” (sid 27)

 

”Toffee” är en bok skriven i fri vers av Sarah Crossan. Boken är en poetisk skildring av sökandet efter sin identitet och ensamheten som drabbar oss alla, både som ung och gammal.

Berättelsen handlar om tonårstjejen Allison som rymt hemifrån efter att ha blivit misshandlad fysiskt och psykiskt under en längre tid av sin far. Hennes mor är död och hon hade en positiv relation med pappans nya kvinna, Kelly-Anne men när hon lämnade pappan blev Allison (frivilligt) kvarlämnad med sin bittra och arga far.

Utan mat eller någonstans att gå, beger sig Allison ut utan att veta vart hon ska ta vägen. När det börjar regna, söker hon skydd i ett litet skjul som ser övergivet ut. Det visar sig dock att det är någon som bor i huset; en dement gammal dam, Marla som misstar Allison för sin ungdomsvän Toffee.

Allison utvecklar så småningom en ganska udda vänskap med den ensamma och förvirrade gamla damen. Marla och Allison har båda blivit lämnade i sticket av sina familjer och samhället. Marlas identitet är dold i glömskans slöjor medan Allison inte längre vet vem som är hennes sanna jag.

Huvudpersonerna tillhör båda grupper som ofta osynliggörs i samhället. Crossan berör både de demenssjukas hälsoproblem och den ofta bristande äldrevården då äldre människor blir lämnade ensamma under den sista tiden i livet.

Detsamma gäller Allison som blivit så misshandlad och kränkt att hon till slut har börjat tro på glåporden som kastas mot henne, vilket medför att hon beskyller sig själv istället för att söka hjälp från de vuxna i hennes närhet. Hon har med tiden lärt sig att bli ett tyst offer som inte har något att säga till om någonting.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni är intresserade av att läsa böcker om liknande ämnen kan ni också läsa ”Ensamheten värst” (finns som e-bok på Bibblo.se) och ”Elizabeth is missing”.