Männen med rosa triangel

18332179”Arbete i stenbrottet – sprängning, tuktning och till slut utformning av stenblocken – var ett mycket tungt arbete som bara judar och homosexuella blev kommenderade till. Många fångar, alldeles för många, dog i olyckor under arbetet.

Hur många bilförare som i dag susar fram på de tyska motorvägarna vet att varenda granitsten som kantar vägen är besudlad av oskyldiga människors blod? (…)

Men vem vill tänka på det? I dag sveper man alltför gärna in det som har hänt i tystnadens och glömskans slöja.” (sid 66)

”Männen med rosa triangel” är en biografi om de homosexuella fångarnas situation under Förintelsen i koncentrationslägren Sachenhausen och Flossenbürg. Författaren Hans Neumann, som står bakom pseudonymen ”Heinz Heger”, baserade boken på överlevaren Josef Kohouts upplevelser som fånge.

”Åtta män hängdes på morgonen den 24 december. Dödsdomarna verkställdes intill julgranen, antagligen för att förödmjuka oss kristna fångar och kanske som offer till nazisternas germanska gudar.

(…) Ännu mer vulgärt var lägerledningens order om att fångarna från två block i taget skulle ställa upp framför julgranen och sjunga julsånger i drygt en halvtimma.

En fruktansvärd bild av en grotesk situation: den kraxande manskören som sjöng ”O Tannenbaum” medan de åtta strypta fångarna dinglade fram och tillbaka i blåsten.

Varje jul sedan dess, varenda gång jag hör en julsång – hur vacker och stämningsfull den än må vara – minns jag granen i Flossenbürg och dess tragiska julprydnader.” (sid 122)

Till skillnad från de övriga grupperna av fångar, fick de homosexuella fångarna aldrig ekonomisk ersättning för sin tid i koncentrationslägrena. I Österrike där Kohout kom från var homosexualitet olagligt fram till 1971. Kvinnlig homosexualitet var inte lika straffbart men inte heller accepterat i samhället. Lesbiska kvinnor som inte passade in på de rådande könsrollerna ansågs bara som ”asociala”.

Biografin innehåller några felaktiga uppgifter. Till exempel står det att Kohout var 22 år och studerade på universitet när han greps vilket inte stämmer. Kohout var däremot utbildad frisör och arbetade på posten. Han fick inte återvända till sitt yrke på grund av hans sexuella läggning. Kohout och de övriga offren fick inte heller pension. Den enda upprättelse som han fick var ett litet parkområde i Wien som döptes till Heinz-Heger-Platz.

Vid 24 års ålder greps Kohout av Gestapo i mars 1939. Man tror att cirka 100 000 personer greps och 10 000 blev skickade till koncentrationsläger. Fångarna sågs som kriminella sexualförbrytare och fick bära en rosa triangel. Om de dessutom tillhörde andra grupper som till exempel judar fick de ha triangeln undertill.

”Han bröt aldrig sitt löfte om att skydda mig. I mina ögon är och förblir han en hedervärd man, alldeles oavsett att han försörjde sig på att spränga kassaskåp och göra inbrott, vilket han kanske fortfarande gör.” (sid 84)

Även bland medfångarna var de homosexuella fångarna lägst i lägerhierarkin. Trots detta blev Kohout den enda homosexuella kapon. En kapo var en fånge som fick vakta de andra fångarna och fick vissa förmåner som mat, kläder och ibland till och med ett eget rum. Kapon var oftast en kriminell fånge med grön triangel.

Kohout som var väldigt smart, klättrade sig upp i hierarkin genom att förföra olika kapon som blev hans beskyddare tills han själv fick samma roll. Kohout kände att det var moraliskt fel men ansåg att hans överlevnad och hälsa var viktigast.

Kohout berättar att det fanns mycket internaliserad homofobi bland nazisterna och medfångarna. Våldtäkt och andra sexuella övergrepp var inte ovanligt eftersom de ansåg att det inte var samma sak att ha sex med andra män som substitut för kvinnliga älskare, som att vara homosexuell. Flera av Kohouts medfångar, som han kallade sina olycksbröder, blev torterade och våldtagna av vakterna innan de avrättades.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att boken innehåller många grafiska beskrivningar av våld och tortyr.

Världsboksdagen – 23 april

Book, Book Pages, Read, Roses, Romantic, Literature

Världsboksdagen firas 23 april sedan 1995 med beslut av UNESCO. Syftet med dagen är att uppmärksamma litteraturen och upphovsrätten.

Dagen härstammar från Katalonien i Spanien där den kallas ”La Festa de San Jordi” som firats sedan 1400-talet. I Spanien firar de med att ge böcker till varandra i present och få en ros tillbaka.

Skyddshelgonet San Jordi (Sankt Göran) är riddaren som dödar draken, symbolen för det godas seger över det onda och symboliserar Kataloniens självständighet.

År 1926 föreslog den katalanske författaren Vincent Clavel Andrés att detta skulle bli den spanska bokens dag. 23 april är också William Shakespears dödsdag. (Källa: NE.se)

Tips på böcker som utspelar sig i olika delar av världen:

Djuren i AfrikaDjuren i Afrika:

En humoristisk och galen berättelse om fem individer som reser till Afrika för att rädda djuren.  En tandläkare, en biolog, en filmklippare, en författare och en kriminalpolis lämnar sina välordnade liv i Oslo och beger sig ut på savannen men inget går som planerat.

 

 

28422286Gästkatten:

En romantisk berättelse om hur en katt återförenar ett japanskt par. Paret är trettioårsåldern och hyr ett litet hus i utkanten av Tokyo. De är båda författare som arbetar hemifrån men är utbrända och har glidit ifrån varandra. Men en dag dyker grannens katt upp i deras kök vilket först skapar dem missnöje men med tiden börjar paret undra om de verkligen är lyckliga.

 

24685631En saga om tidens väsen:

På en isolerad ö i Kanada vid Stillahavskusten bor Ruth med sin man. En dag när hon går längs stranden hittar hon en bento, en japansk matlåda med Hello Kitty-tryck. Inuti hittar hon en dagbok som tillhör en japansk deprimerad tonårstjej, Nao. I dagboken berättar hon om sina sista dagar på jorden. En berättelse om zen buddism, magisk realism och tidens väsen.

Att leva under långvarig ockupation

”De riktigt gamla invånarna bär med sig minnen från 1948 när palestinier i det som blev Israel drevs på flykt och flydde. Händelserna kallades Al Nakbar, katastrofen. Längtan till hemmen och hembyarna har gått i arv i generationer och många har behållit nycklarna till husen som de tvingades lämna och därefter ofta inte har fått möjlighet att ens återse. Nyckeln är en symbol för hoppet om att få flytta tillbaka.”

”På Västbanken intet nytt?: Att leva under långvarig ockupation” är en dokumentär fotobok som berör situationen för människorna som lever på det ockuperade Västbanken. Bilderna är tagna mellan 2011-2018.

Ockupation betyder att en militär stat besätter en annan stats territorium. I detta fall är det Israel som ockuperar palestiniernas områden. Palestinierna på Västbanken får inte vistas på vissa vägar om de inte har rätt färg på sina id-kort eller nummerplåtarna på bilarna. Israelisk militär har rätt att arrestera och med fysisk våld föra iväg palestinier oavsett om det finns bevis att de begått något brott eller ej.

Visa källbilden

På Västbanken finns 700 000 palestinier som drevs iväg från sina hem 1948 när Israel bildades. Mer än hälften av dem bor i flyktingläger. De är ofta väldigt trångbodda och hela släkten bor tillsammans.

Författaren Lena M Fredriksson har intervjuat flera palestinier angående deras situation. En av dem är snickaren Odai som förlorade sitt jobb efter att hans kusin dödades av militären på oklara grunder. Nu säljer han kaffe i ett stånd på gatan för att försörja hela släkten.

En annan respondent var Bassem Shousha som äger en olivodling. Flera av hans olivträd har blivit vandaliserade, någon har tänt eld på dem för att mota bort dem från området.

Fredriksson intervjuar även en sörjande far, Rafat Badran som miste sin 15-åriga son i en militärattack. Sonen Mahmoud var på väg hem i en taxi efter att ha besökt en nöjespark med sin kompisar. Taxin blev beskjuten då ungdomarna misstänktes ha protesterat mot militären genom att kasta sten på deras fordon, vilket visade sig vara falska anklagelser.

Militären har rätt att fängsla eller skjuta alla barn över 12 år om de misstänker ”brott”. En av offren var den 17-åriga Atta Sabah som blev skjuten i magen när han var 12 år efter att han råkade kasta sin ryggsäck över en mur där det fanns en israelisk bosättning som övervakades av soldater. Han överlevde men blev förlamad och hamnade i rullstol.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. 

Fantastikens månad

Fantasy, Vacker, Sunrise, Solnedgång, Sky, Moln

SVEROK – spelhobbyförbundet håller en novelltävling under april som är fantastikens månad. Alla mellan 6-19 år får vara med och tävla antingen enskilt eller tillsammans med en kompis.

Vinnarnas noveller kommer att publiceras i en novellsamling. Ni får välja mellan två teman att utgå från när ni skriver er novell.

Årets teman är:
Året är 3020
En magisk tidsålder

Bok- och filmtips för inspiration (finns på vårt bibliotek):

Närmar du dig mjukt

Visa källbilden”Miah, du är en svart man. Du är en krigare. Men i vilken strid? undrade han alltid. Var fanns kriget? Sedan var det den där gången när han fick syn på en serieteckning med en apa som spelade basket och skämdes, som om den där apan på något vis var han. Och då insåg han att kriget pågick överallt omkring honom. ” (sid 15)

”Närmar du dig mjukt” är en romantisk berättelse av ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson från 1998. Berättelsen utspelar sig i New York och handlar om en mörkhyad 15-årig kille Jeremiah (Miah) och hans flickvän judinnan Elisha (Ellie).

Boken börjar med att Jeremiah förklaras död, då han skjutits av en polis på grund av hans hudfärg, för ett brott som han inte har begått. Berättelsen som följer efter handlar om vardagen innan tragedin.

De lever för de mesta vanliga tonårsliv med kompisar och basket men samhällets fördomar hänger ständigt över Jeremiah som ofta blir utdömd för sin hudfärg och att han dejtar en ljushyad judisk tjej. Jeremiah blir utsatt för mikroaggressioner, små tanklösa kommentarer och elaka blickar som till sist övergår till värre diskriminering.

”Han är längre än jag, sa jag. Han har dreads och ljusbruna ögon…”

”Dreads?”

”I håret. Du vet.”

”Hu. Det är väl lite motbjudande.”

”Varför då?”

”Jag gillar inte när vita har dreads. Jag menar, det är så uppenbart att man försöker lägga beslag på…”

”Han är svart, Anne.”

Hon sa ingenting. Jag kände att det blev en konstig stämning i luften. Det gick en minut. Kanske två.

”Allvarligt?” (sid 60)

Woodson ifrågasätter också idén bakom ”white feminism” via Ellies syster, Anne. Hon är en gift lesbisk kvinna som kritiserar bland annat att vita har dreadlocks men när hon får veta att Ellies pojkvän är mörkhyad, reagerar hon väldigt negativt och avråder sin syster från att dejta honom. Woodson pekar ut dubbelmoralen som ofta förekommer även hos dem som påstår att de strider för mänskliga rättigheter men trots detta inte inkluderar mörkhyade människor.

Trots att berättelsen skrevs för över 20 år sedan, är temana som den tar upp fortfarande relevanta. Polisvåld mot oskyldiga mörkhyade personer förekommer fortfarande vilket lett till rörelsen ”black-lives-matter” i Amerika.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även ”Brun flicka drömmer” och ”Fjädrar” som är skrivna av samma författare.

Titeln refererar till Maria Herrons dikt ”If You Come Softly”:

If you come softly,
as the wind within the trees.
You may hear what I hear,
see what sorrow sees.
If you come softly as threading dews,
I will take you gladly, nor ask more of you.

And if you come I will be silent
nor speak harsh words to you
I will not ask you why, now or how
or what you do

We shall sit here soflty
beneath two different years
and the rich earth between us
shall drink our tears

Ett samhälle utan lagar och regler

Visa källbilden”Har du någonsin dödat någon?”

”Vad vill du ha i utbyte mot mitt liv?”

”Jag vill dansa i TV.”

 

”Monos” är en spansk krigsfilm från 2019 som utspelar sig i Sydamerika. Monos betyder aporna på spanska och är namnet på den fiktiva gerillagruppen som vi får följa i filmen. De är en grupp barnsoldater som leds av en muskulös dvärg som kallas ”Budbäraren” (spelas av Wilson Salazar som själv varit soldat).

Han ger dem uppdraget att vakta en mjölkko och en krigsfånge, en 45-årig amerikansk kvinna som kallas ”Doctora”. Även barnsoldaterna har sina ungdomliga smeknamn: Storfot, Lady, Vargen, Hunden, Smurfen, Rambo, Boom Boom och Svenskan.

Visa källbilden

Filmen börjar abrupt utan kontext och vi slängs in i händelserna. Efter att ”Budbäraren” har lämnat dem, löper ungdomarna amok vilket leder till missbruk av alkohol, vapenvåld, droger  och sex. Hierarkier skapas och de som inte passar in blir slagna och utfrysta. Ledaren ”Storfot” börjar så småningom hungra efter mer makt och planerar att mörda ”Budbäraren” och ta över organisationen.

Visa källbilden

”Monos” är inspirerad av William Goldings roman ”Flugornas herre” som fokuserar på maktrelationer och grupptryck. ”Storfots” roll i filmen speglar Jacks roll i ”Flugornas herre” då de båda återgår till en mer primitiv och barbarisk livsstil och med våld försöker klättra upp i hierarkin. Båda karaktärerna är ideologin om anarki personifierade. De längtar båda efter ett samhälle utan lagar och regler. ”Storfot” har också en motsatskaraktär i den androgyna ”Rambo” som likt Simon är mer moralisk och empatisk.

Visa källbilden

Regissören Alejandro Landes har baserat filmen på situationen i Colombia som han själv beskriver som ”en tickande bomb”. Vi får inte veta vilken sida som barnsoldaterna strider för eller varför men Landes menar att detta egentligen inte spelar någon roll. Filmen karaktäriseras av bristen på gränser och etiketter när det gäller kön, sexualitet och identitet. Historisk och politisk kontext saknas eftersom krig och människans grymhet är tidlösa enligt regissören.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på spanska med svenska undertexter.

När vuxenvärlden sviker

Visa källbilden”A witness saw two youths burning railway or communications cable.

Cable theft is a very serious crime, Mrs. Fenton. Trespass on the railway is 1,000 fine.

Vandalism, endangering lives, maximum penalty of life imprisonment.”

”He’s just a kid. He ain’t nicked no cable. You’re looking at wrong place.”

”He is, as you say, Mrs. Fenton, a minor. There’s unscrupulous people out there getting kids to do their dirty work so they don’t get into trouble with the police themselves.”

”The Selfish Giant” är en brittisk film från 2014. Filmen utspelar sig i Bradford  i norra England och handlar om två pojkar som haft en svår uppväxt och lever under fattiga förhållande. Huvudpersonen Arbor Fenton är en kortväxt 13-åring som äter medicin eftersom han är hyperaktiv och får våldsamma utbrott. Hans hemförhållande är dåliga och hans bror har drogproblem vilket påverkar familjen som redan har dålig ekonomi.

Visa källbilden

Arbors enda vän är den mjuka och känslosamma hästpojken Swifty som har ännu sämre hemförhållanden då hans familj inte har mat eller el och pappan är våldsam och kontrollerande. Han är också mobbad i skolan men Arbor uppmanar honom att slå tillbaka. Mobbaren hamnar på sjukhuset efter att Swifty, som är väldigt stor och stark, slagit honom medvetslös.

Visa källbilden

Detta leder till att båda pojkarna blir avstängda. För att tjäna pengar till sina fattiga familjer beslutar de sig för att börja stjäla elkablar och koppartråd som de säljer på skroten. Detta är ett mycket farligt jobb som pojkarna dessutom får väldigt dåligt betalt för eftersom de utnyttjas av de vuxna. Pojkarna är inte medvetna om riskerna och en dag smäller det när de sågar av elkablar. Arbor blir lämnad ensam med sin ilska och sorg över förlusten av hans trogna vän.

”The Selfish Giant” är en berättelse om barn som tvingas ta för mycket ansvar när vuxenvärlden sviker. ”The Selfish Giant” är inspirerad av Oscar Wildes novell med samma namn som handlar om en jättes vänskap med Jesusbarnet. Berättelsen handlar om karma, att de som är själviska och utnyttjar andra blir bestraffade i slutändan vilket sker i slutet av filmen då de vuxna som utnyttjat barnen blir arresterade av polisen.

Både filmen och novellen som den är inspirerad av finns tillgängliga på vårt bibliotek på engelska.