Kategori: Elevers boktips

Simon & Sophie är en ungdomsroman som handlar om hur två väldigt olika personer blir kära och jobbar för att stå upp mot grupptrycket.

Simon är en skötsam kille som gillar att spela dataspel och som har bra betyg i skolan. I skolan är han mobbad och är klassad som den töntiga killen. Sophie är däremot motsatsen till Simon. Hon är snygg, populär och det är hon som startat mobbningen mot Simon. Sophies föräldrar är skilda och hon bor nu hos sin pappa. Det är bara det att hennes pappa bor i huset bredvid Simon. Under påsklovet har Sophie ingenting att göra eftersom alla hennes vänner är bortresta. I sin desperation går hon över till Simon. Från och med den dagen utvecklas en vänskap mellan dem. Simon inser att Sophie inte alls är samma person som hon är i skolan. Deras vänskap går över till kärlek men deras förhållande hålls hemligt. Sophie vågar inte visa offentligt vad hon känner för Simon och hon får jobba för att stå emot grupptrycket.

Boken är en ganska typisk ungdomsbok och är skriven på ett lätt och förståeligt sätt. Författaren skriver på ett allvetande sätt och skildrar både Sophies och Simons tankar.

Budskapet med berättelsen skulle jag vilja säga är att man ska våga stå upp för sig själv och  vad man tycker. Man ska inte heller bry sig om vad andra tycker utan man ska gå sin egen väg.

Jag tycker att författaren verkligen lyckades få fram det hon ville ha sagt. Jag tycker att budskapet i boken är viktigt och jag tror att man kan lära sig mycket av det.  Jag tycker att boken var bra, men jag saknade lite spänning i den. Som läsare så tycker jag att man aldrig blev speciellt överraskad. Enligt mig så var det ändå en bra bok som är värd att läsa då den tar upp viktiga frågor.  Jag rekommenderar den här boken till dem som vill läsa en väldigt fin och mysig berättelse.

Trevlig läsning!

Alva Sundberg EK15

”Jag kommer att välja att antingen stanna hos min familj eller lämna den för alltid.” (sid. 8)

Divergent är en science fiction och romantik bok, med mycket spänning. Historien utspelar sig i en värld där alla människor är indelade i olika falanger, de lärda, de fridfulla, de tappra, de ärliga och de osjälviska. För att veta vilken falang man passar bäst i görs ett test som ska visa vilken falang man passar i. Testet visar att huvudkaraktären Beatrice passar in i alla de olika falangerna, eftersom hon är en divergent. Divergents är inte välkomna i den här världen eftersom de är ett hot mot det genomtänkta systemet, därför måste hon hålla det hemligt. När det är hennes tur att välja vilken falang där hon ska stanna resten av livet, gör hon ett val som chockar alla, inte minst henne själv.

Beatrice är från falangen de osjälviska, hon har hela livet känt att hon inte passar in där. När hon väljer att byta falang till de tappra, vilket är motsatsen till de osjälviska sätts hon inför stor fysisk- och psykisk press. Efter mycket slit och hård träning börjar hon lita på sig själv och hon vågar tro att hon kan klara av livet som en av de tappra.

Boken är skriven med ett vardagligt och ungdomligt språk, vilket gör boken lättläst. Den är skriven ur huvudpersonens perspektiv, läsaren får veta allt utifrån det Beatrice observerar. Folket delas in i olika falanger beroende på den starkaste egenskapen de har, personerna som inte passar i någon falang blir falanglös och får därför leva utanför samhället. De som däremot passar in i alla grupper är inte heller välkomna i systemet. I boken beskrivs även Beatrices förändring från en blyg tjej till en stark, modig och självständig kvinna. Därför tror jag att budskapet med denna bok är att man ska våga tro på sig själv och att det är viktigt att få vara som man är.

Boken är väldigt spännande och utspelar sig i framtiden. Jag gillar sådana typer av böcker eftersom att nästan vad som helst kan hända vilket gör boken oförutsebar. Det jag tyckte var mindre bra med denna bok var att alla falanger inte beskrevs lika mycket. Jag hade uppskattat att få veta mer om de olika falangerna, i boken beskriv mest de tappra och de osjälviska. Jag tycker verkligen boken är värd att läsa särskilt om man gillade Hunger Games eftersom att böckerna liknar varandra.

Trevlig läsning/ Lisa Lundström

Bildkälla: http://www.amazon.com/Divergent-Veronica-Roth/dp/0062024035

”Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plast. Det är en papperstad.”

I den här skönlitterära boken kastas läsaren redan efter några kapitel in på Quentins jakt efter den mystiske Margo som försvunnit. Det enda hon lämnade efter sig var några ynka ledtrådar. ”Och kanske var det här det första jag behövde göra. Jag behövde upptäckta hurdan Margo var när hon inte var Margo.”

Quentin ger inte upp sökningen trotts att hans vänner avråder honom att fortsätta. Under sökandet lär Quentin känna Margos bästa vän Lacey på ett sätt som han aldrig kunde ana. Quentin har länge haft en hemlig förälskelse i Margo och ser nu sin chans att fånga hennes hjärta.

Margo Roth Spiegelman är en äventyrslysten buse som gillar när det händer saker medan hennes oförklarlige beundrare Quentin Jacobsen inte kan släppa henne. Quentin är en väluppfostrad kille med många hästar i stallet som oftast prioriterar skolan före allt annat.
Quentin tar hjälp av hans bästa vänner i sökandet och låter sig missa slutprov för att leta reda på Margo.

Formen av boken är enkel att förstå med bra beskrivningar, en av beskrivningarna är
”´Jag är på college. Och jag läser hebreiska, fast läraren talar inte hebreiska och tentorna är inte på hebreiska – de är på rotvälska. Men alla beter sig som om det här påhittade språket med påhittat alfabet är hebreiska. Så jag gör en tenta och tvingas skriva på ett språk jag inte kan och använda bokstäver jag inte kan tolka.´”.

Citatet ovan är av Quentins pappa som en metafor för puberteten. Efter det fortsätter Quentins mamma med att säga
”´Att skriva på ett språk – vuxenlivet – som man inte förstår och använda bokstäver – mogen social interaktion – som man inte känner igen.´”.

Språket är ungdomligt då det är från en av huvudpersonernas perspektiv.
John Green använder sig av ett språk där läsaren får veta saker från Quentins perspektiv och där får man reda på händelserna från hans tankar och vyer. På det sättet får jag känslan av att det blir mer personligt och att jag lär känna Quentin bättre.
Jag tror att John Green vill få fram att vi ska börja tänka i andra banor och fylla våra liv med innehåll som gynnar en själv. För vem vet om kompisens råd kommer stämma eller att dennes drömmar är ens egna drömmar. Huvudbudskapet tror jag är att man helt enkelt ska välja sin egen väg.

Jag tycker boken var riktigt bra och jag upplever att författaren lyckas få fram budskapet på ett bra sätt. Boken fångade mitt intresse från början och hela vägen till sista ordet vilket jag anser är en fördel om jag ska läsa en bok. Den intresserar mig därför att det händer saker hela tiden, det gör att boken inte blir långtråkig.

Jag kan verkligen rekommendera Papperstäder, främst till en person som gillar romantik och lite mystik, eftersom att boken bygger på det. Boken är läsvärd då läsaren med största sannolikhet kommer att börja tänka i andra banor och se saker på ett nytt sätt. Läsaren kan få en ny uppfattning om sin omvärld och kan gå till sig själv och fundera på hur man vill leva sitt liv.

Trevlig läsning
Tyra Eliasson

”´Varför tittar du på mig så där?´ Augustus smålog. ´För att du är vacker. Jag tycker om att titta på vackra människor (…)´” (sid.24)

Hazel Grace och Augustus Walter träffar varandra under ett stödgruppsmöte för unga cancerpatienter och blir snabbt vänner. I denna dramatiska kärleksroman får vi läsa om hur deras förhållande stärks och hur deras känslor för varandra växer. Augustus river muren runt Hazels hjärta som hon byggt upp för att skydda de människor hon älskar mest, efter att hon fått veta att hon inte kommer tillfriskna och att hon snart kommer sprängas som en tickande granat.

Under berättelsens gång blir Hazel en mer optimistisk person som börjar ta vara på det liv som hon har. Trots att hon vet att hon inte kommer bli gammal börjar hon leva som en frisk tonåring. Augustus hjälper Hazel att inse att det inte är cancern som definierar vem hon är, utan att hon är en vanlig människa med en egen personlighet. Han får Hazel att tro att hon är mer än bara cancern. Hon får hjälp av Augustus med att inte låta hennes sjukdom sätta stop från det roliga i livet som det tidigare har gjort.

Språket är ungdomligt eftersom berättelsen är skriven från Hazels perspektiv. Det är ett vardagligt språk med korta meningar som gjorde boken lättare att läsa. Som läsare behövde jag inte tänka på vad orden betyder, utan det var begripliga synonymer.

Budskapet med berättelsen är att livet kan ta en hastig vändning. Det kan vara att man har en plan med livet men att det händer någonting oväntat som rubbar planen. Jag tror John Green vill förmedla att man ska uppskatta det liv man har och göra det bästa i tuffa situationer, även om det inte är lätt i stunden.                                                                       ”Han gav mig ett snett leende och sa sedan: ´Jag lyste upp som en julgran, Hazel Grace. Lungsäcken, vänstra höften, levern, överallt´”. (sid.212)

John Green har lyckats med att beröra läsaren genom det vackra sättet han formulerat berättelsen. Han beskriver känslorna på ett sätt som gör att läsaren blir bekant med karaktärerna i berättelsen. Idag kan vi relatera berättelsen till den hemska verkligheten som cancern har. Vem som helst kan bli drabbad av cancern men den berör alla, både släkt och vänner. Boken är synnerligen värd att läsa och jag skulle rekommendera den till ungdomar som gillar romantiskt drama.

Trevlig läsning!/ Isabell Soutukorva