Kategori: Elevers boktips

Simon & Sophie är en ungdomsroman som handlar om hur två väldigt olika personer blir kära och jobbar för att stå upp mot grupptrycket.

Simon är en skötsam kille som gillar att spela dataspel och som har bra betyg i skolan. I skolan är han mobbad och är klassad som den töntiga killen. Sophie är däremot motsatsen till Simon. Hon är snygg, populär och det är hon som startat mobbningen mot Simon. Sophies föräldrar är skilda och hon bor nu hos sin pappa. Det är bara det att hennes pappa bor i huset bredvid Simon. Under påsklovet har Sophie ingenting att göra eftersom alla hennes vänner är bortresta. I sin desperation går hon över till Simon. Från och med den dagen utvecklas en vänskap mellan dem. Simon inser att Sophie inte alls är samma person som hon är i skolan. Deras vänskap går över till kärlek men deras förhållande hålls hemligt. Sophie vågar inte visa offentligt vad hon känner för Simon och hon får jobba för att stå emot grupptrycket.

Boken är en ganska typisk ungdomsbok och är skriven på ett lätt och förståeligt sätt. Författaren skriver på ett allvetande sätt och skildrar både Sophies och Simons tankar.

Budskapet med berättelsen skulle jag vilja säga är att man ska våga stå upp för sig själv och  vad man tycker. Man ska inte heller bry sig om vad andra tycker utan man ska gå sin egen väg.

Jag tycker att författaren verkligen lyckades få fram det hon ville ha sagt. Jag tycker att budskapet i boken är viktigt och jag tror att man kan lära sig mycket av det.  Jag tycker att boken var bra, men jag saknade lite spänning i den. Som läsare så tycker jag att man aldrig blev speciellt överraskad. Enligt mig så var det ändå en bra bok som är värd att läsa då den tar upp viktiga frågor.  Jag rekommenderar den här boken till dem som vill läsa en väldigt fin och mysig berättelse.

Trevlig läsning!

Alva Sundberg EK15

”Jag kommer att välja att antingen stanna hos min familj eller lämna den för alltid.” (sid. 8)

Divergent är en science fiction och romantik bok, med mycket spänning. Historien utspelar sig i en värld där alla människor är indelade i olika falanger, de lärda, de fridfulla, de tappra, de ärliga och de osjälviska. För att veta vilken falang man passar bäst i görs ett test som ska visa vilken falang man passar i. Testet visar att huvudkaraktären Beatrice passar in i alla de olika falangerna, eftersom hon är en divergent. Divergents är inte välkomna i den här världen eftersom de är ett hot mot det genomtänkta systemet, därför måste hon hålla det hemligt. När det är hennes tur att välja vilken falang där hon ska stanna resten av livet, gör hon ett val som chockar alla, inte minst henne själv.

Beatrice är från falangen de osjälviska, hon har hela livet känt att hon inte passar in där. När hon väljer att byta falang till de tappra, vilket är motsatsen till de osjälviska sätts hon inför stor fysisk- och psykisk press. Efter mycket slit och hård träning börjar hon lita på sig själv och hon vågar tro att hon kan klara av livet som en av de tappra.

Boken är skriven med ett vardagligt och ungdomligt språk, vilket gör boken lättläst. Den är skriven ur huvudpersonens perspektiv, läsaren får veta allt utifrån det Beatrice observerar. Folket delas in i olika falanger beroende på den starkaste egenskapen de har, personerna som inte passar i någon falang blir falanglös och får därför leva utanför samhället. De som däremot passar in i alla grupper är inte heller välkomna i systemet. I boken beskrivs även Beatrices förändring från en blyg tjej till en stark, modig och självständig kvinna. Därför tror jag att budskapet med denna bok är att man ska våga tro på sig själv och att det är viktigt att få vara som man är.

Boken är väldigt spännande och utspelar sig i framtiden. Jag gillar sådana typer av böcker eftersom att nästan vad som helst kan hända vilket gör boken oförutsebar. Det jag tyckte var mindre bra med denna bok var att alla falanger inte beskrevs lika mycket. Jag hade uppskattat att få veta mer om de olika falangerna, i boken beskriv mest de tappra och de osjälviska. Jag tycker verkligen boken är värd att läsa särskilt om man gillade Hunger Games eftersom att böckerna liknar varandra.

Trevlig läsning/ Lisa Lundström

Bildkälla: http://www.amazon.com/Divergent-Veronica-Roth/dp/0062024035

”Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plast. Det är en papperstad.”

I den här skönlitterära boken kastas läsaren redan efter några kapitel in på Quentins jakt efter den mystiske Margo som försvunnit. Det enda hon lämnade efter sig var några ynka ledtrådar. ”Och kanske var det här det första jag behövde göra. Jag behövde upptäckta hurdan Margo var när hon inte var Margo.”

Quentin ger inte upp sökningen trotts att hans vänner avråder honom att fortsätta. Under sökandet lär Quentin känna Margos bästa vän Lacey på ett sätt som han aldrig kunde ana. Quentin har länge haft en hemlig förälskelse i Margo och ser nu sin chans att fånga hennes hjärta.

Margo Roth Spiegelman är en äventyrslysten buse som gillar när det händer saker medan hennes oförklarlige beundrare Quentin Jacobsen inte kan släppa henne. Quentin är en väluppfostrad kille med många hästar i stallet som oftast prioriterar skolan före allt annat.
Quentin tar hjälp av hans bästa vänner i sökandet och låter sig missa slutprov för att leta reda på Margo.

Formen av boken är enkel att förstå med bra beskrivningar, en av beskrivningarna är
”´Jag är på college. Och jag läser hebreiska, fast läraren talar inte hebreiska och tentorna är inte på hebreiska – de är på rotvälska. Men alla beter sig som om det här påhittade språket med påhittat alfabet är hebreiska. Så jag gör en tenta och tvingas skriva på ett språk jag inte kan och använda bokstäver jag inte kan tolka.´”.

Citatet ovan är av Quentins pappa som en metafor för puberteten. Efter det fortsätter Quentins mamma med att säga
”´Att skriva på ett språk – vuxenlivet – som man inte förstår och använda bokstäver – mogen social interaktion – som man inte känner igen.´”.

Språket är ungdomligt då det är från en av huvudpersonernas perspektiv.
John Green använder sig av ett språk där läsaren får veta saker från Quentins perspektiv och där får man reda på händelserna från hans tankar och vyer. På det sättet får jag känslan av att det blir mer personligt och att jag lär känna Quentin bättre.
Jag tror att John Green vill få fram att vi ska börja tänka i andra banor och fylla våra liv med innehåll som gynnar en själv. För vem vet om kompisens råd kommer stämma eller att dennes drömmar är ens egna drömmar. Huvudbudskapet tror jag är att man helt enkelt ska välja sin egen väg.

Jag tycker boken var riktigt bra och jag upplever att författaren lyckas få fram budskapet på ett bra sätt. Boken fångade mitt intresse från början och hela vägen till sista ordet vilket jag anser är en fördel om jag ska läsa en bok. Den intresserar mig därför att det händer saker hela tiden, det gör att boken inte blir långtråkig.

Jag kan verkligen rekommendera Papperstäder, främst till en person som gillar romantik och lite mystik, eftersom att boken bygger på det. Boken är läsvärd då läsaren med största sannolikhet kommer att börja tänka i andra banor och se saker på ett nytt sätt. Läsaren kan få en ny uppfattning om sin omvärld och kan gå till sig själv och fundera på hur man vill leva sitt liv.

Trevlig läsning
Tyra Eliasson

”´Varför tittar du på mig så där?´ Augustus smålog. ´För att du är vacker. Jag tycker om att titta på vackra människor (…)´” (sid.24)

Hazel Grace och Augustus Walter träffar varandra under ett stödgruppsmöte för unga cancerpatienter och blir snabbt vänner. I denna dramatiska kärleksroman får vi läsa om hur deras förhållande stärks och hur deras känslor för varandra växer. Augustus river muren runt Hazels hjärta som hon byggt upp för att skydda de människor hon älskar mest, efter att hon fått veta att hon inte kommer tillfriskna och att hon snart kommer sprängas som en tickande granat.

Under berättelsens gång blir Hazel en mer optimistisk person som börjar ta vara på det liv som hon har. Trots att hon vet att hon inte kommer bli gammal börjar hon leva som en frisk tonåring. Augustus hjälper Hazel att inse att det inte är cancern som definierar vem hon är, utan att hon är en vanlig människa med en egen personlighet. Han får Hazel att tro att hon är mer än bara cancern. Hon får hjälp av Augustus med att inte låta hennes sjukdom sätta stop från det roliga i livet som det tidigare har gjort.

Språket är ungdomligt eftersom berättelsen är skriven från Hazels perspektiv. Det är ett vardagligt språk med korta meningar som gjorde boken lättare att läsa. Som läsare behövde jag inte tänka på vad orden betyder, utan det var begripliga synonymer.

Budskapet med berättelsen är att livet kan ta en hastig vändning. Det kan vara att man har en plan med livet men att det händer någonting oväntat som rubbar planen. Jag tror John Green vill förmedla att man ska uppskatta det liv man har och göra det bästa i tuffa situationer, även om det inte är lätt i stunden.                                                                       ”Han gav mig ett snett leende och sa sedan: ´Jag lyste upp som en julgran, Hazel Grace. Lungsäcken, vänstra höften, levern, överallt´”. (sid.212)

John Green har lyckats med att beröra läsaren genom det vackra sättet han formulerat berättelsen. Han beskriver känslorna på ett sätt som gör att läsaren blir bekant med karaktärerna i berättelsen. Idag kan vi relatera berättelsen till den hemska verkligheten som cancern har. Vem som helst kan bli drabbad av cancern men den berör alla, både släkt och vänner. Boken är synnerligen värd att läsa och jag skulle rekommendera den till ungdomar som gillar romantiskt drama.

Trevlig läsning!/ Isabell Soutukorva

 

Första delen i en biografisk serie skriven av David Pelzer.

När Dave Pelzer var tolv år omhändertogs han av myndigheterna och då hade en förfärlig men verklig historia skapats. Redan vid fyra års ålder var han vanvårdad och regelbundet misshandlad av sin psykiskt sjuka mor. Dave blev isolerad från sin far och sina bröder, behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö och orkade inte lida mer. Efter ett tag slutar hans far bry sig om honom och istället för att hjälpa Dave åkte han iväg från hemmet för att slippa allt som hände där. Ibland fick Dave utföra sina sysslor i utbyte mot mat.

’’´Jag har inte hunnit med så mycket som jag borde. Jag måste bli klar med disken i tid. Annars blir det ingen frukost, och eftersom jag inte fick någon middag i går kväll, måste jag se till att jag får något att äta´’’ (sid9)

Idag är Dave vuxen och med sitt överväldigande mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det är något som har gjort honom stark idag.

I början beskrivs Daves mor som en kärleksfull person, sedan när hon blev psykisk sjuk förändrades allt. Hon blev sliten, risig, luktade mycket alkohol var arbetslös och kallsinnig mot Dave. Med tiden blev Dave olycklig när ingen brydde sig om honom längre. På skolan kunde lärarna ana att det var något fel hemma men ändå hjälpte ingen honom och det väckte mina känslor ännu mer.

Denna bok utspelar sig på 70-talet i Kalifornien, på den tiden var det fortfarande lagligt att slå barn. Då var det också svårare för barn att söka efter hjälp i samhället, och ingen i Daves omgivning gav honom en hjälpande hand. Det Lärarna mest anmärkte var att han hade en motbjudande lukt för att han inte hade tvättat sig på länge. De la också märke på hans blåslagna kroppsdelar där hans mor hade misshandlad honom.

Boken är lättläst och har ett beskrivande språk. Jag skulle inte säga att boken var skriven till barn utan mest ungdomar och vuxna när boken är baserad på en fasansfull, verklig händelse. Därmed väcker det mer känslor. Dave beskriver sina känslor väldigt djupt i de tillfällen han blir misshandlad av sin mor. Jag tror han gör det för att väcka läsarnas känslor och låta oss tänka efter hur hemskt han hade det, Daves historia är en tragedi. Därför tror jag att det han vill förmedla till oss läsare är att man ska våga hjälpa andra, annars kan det blir fler barn som blir drabbade av sådana händelser.

Jag tycker boken var läsvärd och dessutom är det en bok jag hade kunnat rekommendera till mina vänner i samma, ungdomliga ålder. Jag hade kunnat börja läsa Daves andra böcker eftersom jag tycker att han är en begåvad författare.

 

Trevlig läsning

/Frem Khomthong

Låt vargarna komma är en kärleksroman som berättar om hur svårt och jobbigt det är att förlora någon som man älskar.

June är 14 år och bor i New York. Hon växer upp medan Aidsepidemin är som värst. Den enda som förstår June är hennes morbror Finn, June kan prata om allt med sin morbror. Hon älskar att vara med Finn. Men Finn är döende, döende i aids. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och June och hennes syster glider ifrån varandra mer och mer för varje dag som går. När Finn dör, känner June att hon blir lämnad ensam och att hon får ta itu med sin sorg själv. Det finns ingen där för henne. Men på Finns begravning händer något märkligt, en man tar kontakt med June. Den mannen heter Toby och var ”Finns speciella vän” som Junes mamma kallade honom för. Toby är också döende i aids. Hennes familj anser att Toby gett Finn aids och att han därför är en mördare, hon förbjuds därför att träffa honom. Men June känner en speciell dragningskraft till Toby och de börjar umgås i smyg. Toby och June hjälper varandra i sorgen och June känner att han är den enda som kan trösta henne. Samtidigt som en vänskap mellan Toby och June växer fram allt mer så får hon reda på massor av hemligheter kring hennes familj som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera.

  Låt vargarna komma tar med dig på en resa som utspelar sig under 1987, då Aidsepidemin i New York härjade som mest. Författaren Carol skildrar samhällets syn på homosexualitet bra och som läsare förstår man hur invånarna i New York såg på människor som hade fått Aids. Det märks tydligt att utvecklingen inte var den samma som idag och att man då inte hade samma kunskap om sjukdomen.

Skribenten använder sig av en del gamla ord som kan vara svåra att förstå, det kan ha att göra med att boken utspelar sig under 1987. Boken berättas i jag-form av June. Låt vargarna komma är ingen typisk ungdomsbok utan kan läsas av alla åldrar.

Jag tror att författarens budskap med boken var att oavsett vad som händer och hur jobbigt det än är så måste man hitta andra sätt att leva vidare på. Samtidigt vill författaren förmedla att ensam är stark, men att man är ännu starkare med någon vid sin sida. Boken visar också hur skört livet är och att man ska uppskatta alla i sin närhet, för en dag kan allt vara borta och då vill man inte ha saker osagt.

Jag tycker att boken var bra och jag fastande verkligen för den. Jag gillade hur man som läsare kunde känna igen sig i Junes känslor även om man inte varit med om något liknade själv, även idag känner vi oss ibland övergiven och ensam. Som läsare kunde man sätta sig in i bokens handling och boken blir då mer fängslande tycker jag. Jag rekommenderar denna bok till läsare som gillar en berättelse som är varm och berör. Låt vargarna komma är en fantastisk bok som väcker starka känslor. Jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Carol Rifka Brunts bok är läsvärd.

Trevlig läsning!

Othilia Wimyr EK15

”Alltihop hände på sommarlovet efter nian. Vi skulle åka hem till Turkiet över sommaren som vanligt. – Lova att inte bli bortgift nu, sa Aida, min bästa vän. Hon lät orolig, men jag skrattade bara åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville. Vi skulle ju bara hem på lite semester.” (s.5)

Denna skönlitterära roman baseras på författarens årslånga efterforskningar om tvångsgiftermål.

Fatma och Aida är två tjejkompisar som just gått ut nian. De bor båda i Stockholms förort och kommer från olika länder. Förutom deras ursprung ser deras sommarplaner olika ut då Fatma ska hem till Turkiet och Aida bara ska vara hemma och läsa arkeologböcker. Aida uppfattas som den smarta av dem och har satt upp ett flertal listor på vad hon ska göra under sommaren. Dock är Aida orolig över att Fatma ska bli bortgift nu när hon ska hem till Turkiet och faktiskt är i den åldern då tvångsgifte ofta förekommer. Fatma å andra sidan bara skrattar och viftar bort tanken, ändå slutar det med att hon gifts bort mot sin vilja i familjens hemby i Turkiet. Maken i fråga är en för Fatma väldigt gammal man med flera försvunna tänder och en stank som inte ens går att beskriva.

Fatma är helt förstörd, alla hennes framtidsplaner är bortblåsta. Hon skulle bli yogalärare, flytta till Indien och hitta kärleken på egen väg. Fatma är en tjej med mycket drömmar, positiv energi och stora mål men allt försvinner när hon ingår äktenskap. Våldtäkter, misshandel och frihetsberövande är fullständigt vanligt inom relationer i Turkiet och deras religion Islam förespråkar för mannens dominerande roll. Detta blir Fatmas vardag och efter en tid föder hon en son, Sven.

Just när Fatma tappar hoppet och det verkligen inte verkar finnas något ljus i tunneln händer något. Ett förödande jordskalv drabbar stora delar av Turkiet och området Fatma och hennes nya familj bor i drabbas hårt. Detta utgör en stor vändning i boken och det som händer därefter är avgörande för Fatmas liv. Kommer Sverige få se en glimt av henne igen eller försvinner hon precis som alla andra svenska, bortgifta flickor? Och vad ska Aida göra?

Boken utspelar sig i Stockholms förort när det handlar om Aida, och i Turkiet när det handlar om Fatma, alltid i modern nutid. Författarens sätt att skriva utmärker sig från andra, ”vanliga” romaner i och med att det är mycket repliker och inte så mycket beskrivning av känsla och situation. Hur karaktärerna känner och reagerar får man själv räkna ut när man läser vad de säger. Med andra ord, bedöma tonfall och känslor själv. Ibland känns det till och med som en film där författaren agerar berättarröst.

Budskapet boken vill förmedla är för mig tydligt och riktar sig mestadels till ungdomar. Du kanske har föräldrar utan religion med turkiska, kulturella traditioner som uppmuntrar tvångsgifte men det ses som en metafor. I Ingen du känner gäller det liv eller död och bästa kompisen Aida är Fatmas enda chans. Så även om din kompis inte har typen av problem som utgör en fara för dennes liv får du inte blunda för det. Du ska vara den som inte överger och som aldrig ger upp, för på ett eller annat sätt kommer du ha räddat en person i slutändan. Det är det som författaren vill förmedla och få läsaren att dra lärdom av.

Ingen du känner har varit ett nöje för mig att läsa, med andra ord en riktigt bra bok. Ingen sådan som du kan gosa ner dig med en söndagseftermiddag med en god kopp te och ha en trevlig och harmonisk lässtund med. Nej, denna bok är för dig som vill ha spänning och kastas in i en verklighetstrogen handling vars budskap är otroligt viktigt. Det går inte att läsa boken utan att minst en gång tänka: ”undrar om detta faktiskt har hänt på riktigt…” därför att den är så verklighetstrogen. Christina Wahls efterforskningar och skrivande har lyckats koka ihop en otrolig historia, om en flicka och hennes enorma viljestyrka att stå emot när något är fel, in i det sista. Vissa kapitel gav mig till och med rysningar eftersom författaren lyckades få med verklighetens baksidor i en påhittad berättelse. Att sådana saker faktiskt händer just nu runt om i världen får en att tänka till och vara tacksam för hur bra man har det. En nackdel med boken var att det enligt mig saknade vissa saker. En kärlekshistoria till exempel, eller kanske till och med en kärleksintrig. Under en liten period i boken blir Aida dock intresserad av en kille men jag hade önskat att det stod mer i centrum. I övrigt har jag inget att klaga på, min respons är positiv.

Jag ger Ingen du känner 4/5 stjärnor                                                                                  

Läs, lär och fundera!

Mvh, Nina Backman EK15