”Leonardo DiCaprio är bara liksom en ljummen spisplatta, en platta som aldrig riktigt får vattnet att koka. Man kan råka sätta handen på plattan utan att det bränns. (…)
Han känner kanske visst något! Men bara inte så starkt.” (sid 10)
Liv Strömqvist föddes 3 februari 1978 i Lund och är en serietecknare, poddare och konstnär. Hennes serier har blivit översatta till flera språk och hon har vunnit flera priser. Strömqvist tenderar att fokusera på genus, sexualitet och klassfrågor.
”Den rödaste rosen slår ut” diskuterar kärlek både från ett historiskt perspektiv och i nutid. På Bokmässan i Göteborg under seminariet ”Kärlek = Galenskap?” berättade Strömqvist om sitt budskap med serien. Hon diskuterade tillsammans med den danska författaren Suzanne Brøgger och journalisten Greta Thurfell om kvinnor blir ”sinnessjuka” när de blir förälskade.
Strömqvist funderar kring vilka former en nyförälskelse kan ta och hur det påverkar individen och samhällets maktstrukturer. Hon pekar på att en förälskad person ofta anpassar sig efter den andres intressen vilket påverkar deras identitet och hur de vill bli sedda i omgivningens ögon.
Serien tar också upp samhällets syn på känsloyttringar och hur dagens feminism påverkar vilken omfattning som kvinnorna vågar uttrycka sina känslor. Strömqvist jämför också historiskt med hur könsrollerna var på 1800-talet då männens melankoliska lidande och trånande efter sin älskade romantiserades. Författaren tror att könsrollerna i modern tid har blivit omvända då kvinnor är mer känslosamma och då vissa män försöker utöva sin makt gentemot kvinnor i romantiska/sexuella relationer eftersom de har delvis förlorat den politiska makt de hade över kvinnorna på 1800-talet.
Illustrationerna varierar från sida till sida. Vissa bilder har väldigt liten text medan andra bara har några få ord på en sida. Detta kan ses som en metafor för hur känslorna blossar upp. Människorna i serien handlar irrationellt men mänskligt, deras brister illustreras i bilderna.
”Den rödaste rosen slår ut” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.
”Mormor kunde slå till ordentligt i huvudet på en med sin bibel om hon kände för det. En gång sa jag till och med: ”Jag tror inte att Gud ville att den där fina boken skulle fungera som ett vapen, mormor.” Hon skrattade gott och sa: ”Den är inget vapen – jag råkade bara ha den nära till hands.”
”If you don’t mourn a dead cat properly, you’ll never get over it.”
”Pistolen tycktes inte skrämma Estelle, men å andra sidan tycktes hon vara en så snäll person att om hon blev mördad hade hon säkert tagit det som en komplimang att ha blivit uppmärksammad.” (sid 139)
