Teckenspråkets dag

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första land i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk. (Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Här är några boktips på böcker med döva karaktärer:

”Vad sa du?” av Ida Bäckström

I denna biografi berättar Ida Bäckström om sin dövhet. Bäckström drabbas av plötslig dövhet först på det ena örat och sen på båda öronen.  Hennes tillvaro förändras helt, vilket påverkar hennes jobb som frisör och hennes fritidsintressen. Bäckström blir tvungen att anpassa sig efter sin funktionsvariation och skaffa cochlea-implantat. Bäckström reser till Bali och Nepal för att hitta sig själv och bearbeta sin känslor.

 

”Seger – En dövhistorisk seriebok” av Viktor Jägerlund

Viktor Jägerlund är en döv serietecknare och berättar i denna seriebok om de dövas historia. Boken är lättläst och sammanfattar kort hur teckenspråket legaliserades och uppkom. Teckenspråket antas vara ett av världens första språk eftersom det användes när grottmännen kommunicerade med varandra under jakt.

 

”A Silent Voice” av Yoshitoki Oima

En mangaserie om en japansk döv flicka, Shoko. Hon börjar ny i klassen och blir snabbt favorit-offret för mobbaren Shoya och resten av klassen. Hon tvingas byta skola på grund av mobbningen, vilket leder till att klassen istället börjar mobba Shoya. Sju år senare lider han av depression och självmordstankar. Han har starka skuldkänslor gentemot den döva flickan som han mobbade och bestämmer sig lära sig teckenspråk för att kunna be henne om ursäkt.

Karibisk folktro och magisk realism

”I think we must be closer to being alive than adults. They’ve been alive too long to remember the passion of life. Maybe the only animals on this Earth that really understand life are the insects that are born and mate and die within seconds. They’re really the ones that understand it all.”

 

”Hurricane Child” är en berättelse om utanförskap, första kärleken och magisk realism. I berättelsen får vi följa den 12-åriga Caroline från den karibiska ön, Water Island. Berättelsen är baserad på karibisk folktro; kontakten mellan den verkliga världen och andevärlden. Caroline föddes under en orkan och har en övernaturlig förmåga att  kommunicera med andar och se spöken.

Caroline som är väldigt ensam, börjar bli förföljd av en gammal kvinna i svart som visar sig vara en ande som kommit för att meddela ett hemligt budskap till henne. Caroline är mobbad i skolan av både eleverna och lärarna. Hon saknar vuxna att anförtro sig åt och hennes pappa är ofta frånvarande. Hennes mor försvann spårlöst och tros vara död men Caroline är övertygad om att anden har kommit för att återförena dem.

En dag börjar en ny elev på Carolines skola, Kalinda från Barbados som är hennes raka motsats. Kalinda är självsäker och för sig som en afrikansk drottning. Hon stolt över sin härkomst och sitt utseende, vilket gör att hon blir snabbt populär även bland de rasistiska mobbarna som tidigare trakasserat Caroline. Till Carolines stora förvåning verkar hon dessutom vara intresserad av henne och är den enda i klassen som inte ignorerar henne.

Det visar sig så småningom att Kalinda också har en förmåga att se andar. För Caroline känns det som en tyngd lyfts från hennes axlar, då hon ensam burit på sin hemlighet och äntligen har en kompis som förstår henne. Kalinda lovar att hjälpa henne hitta sin försvunna mor.

När de kommer allt närmare varandra, börjar starkare känslor blossa upp mellan dem och Caroline inser att hon är förälskad i Kalinda. Känslorna verkar vara besvarade men Kalinda kommer från en religiös familj och Caroline är rädd för att mista sin första och enda vän.

”Hurricane Child” är en poetisk skildring av en karibisk flickas uppväxt. Författaren Kheryn Callender har baserat karaktärerna och miljön från sina egna erfarenheter då hen identifierar sig som en icke-binär transperson och är uppvuxen på den karibiska ön Water Island.  Öns kultur skildras utifrån en inhemsk persons synvinklen; Caroline åker båt till skolan, äter karibisk mat och läser litteratur skriven av karibiska författare.

Turism är också ett ämne som diskuteras, både positivt och negativt. Det uppstår en tydlig segregation då turisterna och den inhemska befolkningen kommer i kontakt med varandra, till exempel den sura fiskargubben som är emot all sorts turism och turisterna själva som endast ser ön som en semesterort. Berättelsen visar också på hur turism och integration kan vara positivt, då Caroline och Kalinda för första gången kommer i kontakt med andra HBTQ-personer då de ser ett lesbiskt äldre par som semestrar på ön.

Berättelsen handlar om att hitta sig själv men också acceptera sin identitet, då Caroline till sist lär sig att stå upp för sig själv och säga ifrån när hon blir illa behandlad.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

Att leva i en bubbla av alkohol

”Mamma, när pappa är borta, kan inte du inte dricka vin då?”

 

Rebecka Åhlund är skribent och journalist. Hon berättar i denna självbiografi om sin alkoholism och hur hon blev nykter. Åhlund beskriver titeln ”Jag som var så rolig att dricka vin med” som ironisk; hon kanske inte var så rolig trots allt när hon spydde och festade, för att sedan hämta barnen från skolan medan hon fortfarande var onykter.

Åhlunds alkoholberoende tog fart när hon flyttade till London med sin man. Barkulturen påverkade henne, hon kände en slags samhörighet när hon drack tillsammans med andra människor oavsett om hon kände dem eller inte. Hon fick sig en rejäl tankeställare en dag när sonen förtvivlat bad henne att inte dricka vin längre. Åhlund reagerade likt ett barn, blev defensiv och skrek att hon fick göra som hon ville eftersom hon var ”vuxen” och ansåg att hon hade kontroll över situationen. Hon ångrade detta i efterhand och insåg att hon var en dålig mamma.

Åhlund gick med i en stödgrupp för alkoholister men klasskillnaderna var tydliga. Hon reflekterar över hur hon som vit, blond, rik och kvinna har vissa privilegier som andra från de lägre siktena i samhället inte har. I hennes fall var alkolholismen en dold sjukdom som inte syntes utanpå eller ifrågasattes av omgivningen. I stödgruppen fanns det en hemlös äldre man; en klassisk A-lagare som kissar på sig och sover utomhus. En annan alkoholist i stödgruppen drack på grund av en sjukdom, som mildrades av alkoholen. Varje individ var unik. Åhlund beskriver alkoholismen som ”demokratisk” eftersom alla oavsett ålder, etnicitet, hudfärg, sexuell läggning, kön och klasstillhörighet är jämlika inför alkoholens tröst. Trots detta skämdes Åhlund över de övriga gruppmedlemmarna och ville inte följa med dem när hon blev inbjuden till fika. Hon hade fortfarande en falsk bild av sig själv som hon försökte upprätthålla och ansåg sig vara bättre.

Biografin är skriven i dagboksform och sträcker sig över ett år. Det sker en del upprepningar men detta kanske också är realistiskt med tanke på beroendesjukdomen som beskrivs. Åhlund diskuterar impulskontroll, hur hon helt plötsligt kunde få ett sug för alkohol mitt under dagen oavsett sinnesstämning. Hur lätt det är att tanklöst dricka och hur svårt det faktiskt är att sluta. Åhlund berättar personligt men också samtidigt med distans om sin sjukdom.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok och e-ljudbok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.