”Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plast. Det är en papperstad.”
I den här skönlitterära boken kastas läsaren redan efter några kapitel in på Quentins jakt efter den mystiske Margo som försvunnit. Det enda hon lämnade efter sig var några ynka ledtrådar. ”Och kanske var det här det första jag behövde göra. Jag behövde upptäckta hurdan Margo var när hon inte var Margo.”
Quentin ger inte upp sökningen trotts att hans vänner avråder honom att fortsätta. Under sökandet lär Quentin känna Margos bästa vän Lacey på ett sätt som han aldrig kunde ana. Quentin har länge haft en hemlig förälskelse i Margo och ser nu sin chans att fånga hennes hjärta.
Margo Roth Spiegelman är en äventyrslysten buse som gillar när det händer saker medan hennes oförklarlige beundrare Quentin Jacobsen inte kan släppa henne. Quentin är en väluppfostrad kille med många hästar i stallet som oftast prioriterar skolan före allt annat.
Quentin tar hjälp av hans bästa vänner i sökandet och låter sig missa slutprov för att leta reda på Margo.
Formen av boken är enkel att förstå med bra beskrivningar, en av beskrivningarna är
”´Jag är på college. Och jag läser hebreiska, fast läraren talar inte hebreiska och tentorna är inte på hebreiska – de är på rotvälska. Men alla beter sig som om det här påhittade språket med påhittat alfabet är hebreiska. Så jag gör en tenta och tvingas skriva på ett språk jag inte kan och använda bokstäver jag inte kan tolka.´”.
Citatet ovan är av Quentins pappa som en metafor för puberteten. Efter det fortsätter Quentins mamma med att säga
”´Att skriva på ett språk – vuxenlivet – som man inte förstår och använda bokstäver – mogen social interaktion – som man inte känner igen.´”.
Språket är ungdomligt då det är från en av huvudpersonernas perspektiv.
John Green använder sig av ett språk där läsaren får veta saker från Quentins perspektiv och där får man reda på händelserna från hans tankar och vyer. På det sättet får jag känslan av att det blir mer personligt och att jag lär känna Quentin bättre.
Jag tror att John Green vill få fram att vi ska börja tänka i andra banor och fylla våra liv med innehåll som gynnar en själv. För vem vet om kompisens råd kommer stämma eller att dennes drömmar är ens egna drömmar. Huvudbudskapet tror jag är att man helt enkelt ska välja sin egen väg.
Jag tycker boken var riktigt bra och jag upplever att författaren lyckas få fram budskapet på ett bra sätt. Boken fångade mitt intresse från början och hela vägen till sista ordet vilket jag anser är en fördel om jag ska läsa en bok. Den intresserar mig därför att det händer saker hela tiden, det gör att boken inte blir långtråkig.
Jag kan verkligen rekommendera Papperstäder, främst till en person som gillar romantik och lite mystik, eftersom att boken bygger på det. Boken är läsvärd då läsaren med största sannolikhet kommer att börja tänka i andra banor och se saker på ett nytt sätt. Läsaren kan få en ny uppfattning om sin omvärld och kan gå till sig själv och fundera på hur man vill leva sitt liv.
Trevlig läsning
Tyra Eliasson