Internationella kvinnodagen – boktips

”En ung mor står i ett träsk tillsammans med en grupp partisaner. Alla är tysta, för att inte dra på sig tyskarnas uppmärksamhet. Hennes bröst spränger av mjölk och hennes lilla barn gnyr av hunger. Men om barnets skrik inte kan tystas genom amning? Om barnets skrik röjer hela gruppen? Modern tar knytet med barnet och sänker det i träsket. Då blir det tyst. Gruppen är räddad.”

År 2015 vann den ukrainska författaren Svetlana Aleksijevitj nobelpriset i litteratur. I denna bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” som kom ut 1985 och översattes till svenska 2012 har Aleksijevitj sammanställt intervjuer med 800 kvinnor som stred för Röda armén i Sovjet under andra världskriget.

Aleksijevitj föddes i Ukraina 1938 men är uppvuxen i en vitrysk by som bestod endast av kvinnor. Många män i Vitryssland dog under kriget men bland dem fanns även några kvinnor. Man räknar att upp till 1 miljon kvinnor deltog i kriget men har sedan dess glömts bort i historien. Att döda och kriga var männens uppgift. Kvinnorna blev inte hyllade som hjältar utan tvärtom kände skam och kunde inte gifta sig nu när de hade blod på sina händer.

Krig har alltid genom tiderna skildrats genom en manlig blick. Vi får ta del av flera ögonblick från ett kvinnligt perspektiv:

En kvinna som får mens mitt under ett anfall och måste amputera sina ben med bara en såg och en flaska brännvin som bedövning.

En kvinna som dekorerar sin kanon med vackra blommor, blir slagen för detta feminina uttryck men trots detta insisterar att behålla blommorna som tröst.

En kvinna som skrattar åt soldaterna som tillfångatagit en tysk flicka som våldtas och dödas av männen trots att hon visste att hon led.

En kvinna som försöker rädda en kamrat som håller på att drunkna men det visar sig att hon bara brottats med en enorm fisk.

En kvinna som tvingas offra sitt spädbarn för att rädda gruppen men inte får något tack utan blir utfryst i byn.

En kvinna som skjuter en tysk soldat på håll och blir först upprymd men sedan inser hon den hemska sanningen: hon har dödat en annan människa.

Två kvinnliga soldater med kort hår som misstas för män och blir felkönade – för det finns väl inga kvinnliga soldater?

En rörande och hjärtskärande bok om en bortglömd historia som kanske kan komma att återupprepas i nutid. I dagens krig mot Ryssland uppges var sjunde ukrainsk soldat vara av kvinnligt kön trots att kvinnorna är tillåtna att fly till skillnad från männen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Elib och talbok via Legimus.

Korruptionen i den svenska kulturvärlden

Visa källbilden”Jag noterade tidigt hans mytomani. Hans förmåga att fabulera, överdriva och skryta som ett barn. I litterära kretsar stoltserade han förstås med Katarina, Stig Larsson och Horace. Bland musiker påstod han ofta att det var han som introducerade tonsättaren Messiaen i Sverige, vilket var en ren lögn. Och i sällskap där kultur inte stod särskilt högt i kurs kunde han dra till med att det var han som introducerade jeanstyget eller pizzan i Stockholm. Hans bekräftelsebehov tycktes ibland vara omättligt. Det var en svaghet hos honom och hans sätt att blotta sårbarheten, ja, nästan skylta med den, var både odrägligt och mänskligt.”

”Klubben” är en reportagebok av journalisten Matilda Gustavsson som handlar om övergreppen och tystnadskulturen som skedde på ”Forum – Nutidsplats för kultur”.  Händelserna påverkade den Svenska Akademin där kulturprofilen Jean-Claude Arnhaults fru Katarina Frostenson satt som akademiledarmot.

Arnhault blev dömd till fängelse för ett flertal våldtäkter vilket ledde till att flera personer avgick från den Svenska Akademin och Nobelpriset som skulle ha tilldelats Olga Tokarczuk år 2018 sköts upp ett år.

Gustavsson arbetar som reporter för Dagens Nyheter och redogör i boken om hur kulturprofilen blev avslöjad för sina brott. Hon var nyanställd på DN år 2017 då hon började intervjua kvinnorna som Arnhault förgripits sig på. Författaren och journalisten blev chockad när hon insåg att övergreppen var våldsammare än hon först hade trott. 2018 tilldelades Gustavsson Stora Journalistpriset för ”Årets avslöjande”.

Trots att Arnhaults perversa natur har varit känd sedan tidigare, rådde tystnadskultur inom både den Svenska Akademin och journalistiken. Detta berodde på makten som Arnhault hade över kvinnorna och övriga medarbetare. Gustavsson berättar att hon känt sig orolig efter att hon publicerade sin artikel om de 18 kvinnor som vittnade mot Arnhault och ofta fick se sig över axeln.

Faktum var att Arnhault redan blivit anklagad för sexuella trakasserier i Expressen år 1997. Men ingen tog detta på allvar på 90-talet, vilket medförde att Arnhault gick fri och utsatte fler kvinnor för förtryck.

”Klubben” refererar till Forum som var en evenemangslokal som drevs av kulturprofilen och hans fru för pengar från Svenska Akademin. Många kvinnor som blev utnyttjade av Arnhault  jobbade svart på Forum och var rädda för att förlora sina jobb.

Gustavsson berättar också om Arnhaults bakgrund. Han är mytoman och ljög ofta om sitt förflutna för att upphöja sig själv. Han målade upp en bild av sig själv som ett geni med akademisk utbildning på ett elituniversitet i Frankrike och påstod att han hade en mor som var skådespelerska. När Gustavsson började nysta i hans förflutna visade det sig att hans mor egentligen var sömmerska och han har endast en praktiskt gymnasieutbildning som elektriker.

Gustavsson spekulerar att det kanske var just den bilden av Arnhault som folk var förtjusta i, det kändes lite extra speciellt att bli intervjuad och erkänd av en ”erotisk” fransk vinsmakare med en tjusig titel. I själva verket var Arnhaults försök att etablera sig i Frankrike misslyckade, när löpsedlarna dök upp i franska tidningar var hans namn okänt för de flesta fransmän.

”Klubben” är ett välskrivet reportage om korruption, maktspel och hur patriarkatet präglat den svenska kulturvärlden.  Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo. Den dömde kulturprofilens fru, Katarina Frostenson har också skrivit en bok om händelsen där hon fortsätter förneka hans brott.

Nobelpriset 2018 och 2019

 

 

 

 

 

 

Peter Handke – Nobelpriset 2019

”För ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet.”

Peter Handke föddes 6 december 1942 i Österrike. Han är författare, översättare och filmregissör. Numera är han bosatt i Frankrike, Chaville. Handke har varit politiskt kontroversiell då hans reseskildringar ”Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien” har berört det tryckta politiska läget mellan Serbien och Jugoslavien.

Don Juan (2006)

Don Juan gömmer sig undan förföljare på ett värdshus i Frankrike. Under sin sju dagar långa vistelse berättar han för värden om sju amorösa eskapader i Kaukasus, Damaskus, Marocko, Holland och Norge.

 

 

 

Olga Tokarczuk – Nobelpriset 2018

”En berättarkonst som med encyklopedisk lust beskriver gränsöverskridandet som livsform.”

Olga Tokarczuk föddes 29 januari 1962 i Polen. Hon är poet, psykolog och författare. Hon skulle ha tilldelats Nobelpriset förra året men på grund av skandalen i den Svenska Akademin sköts prisutdelningen upp ett år. Hennes verk faller inom olika genrer som magisk realism, astrologi och moralisk thriller som berör miljö- och djurrättsfrågor.

Styr din plog över de dödas ben (2010)

I ett avsides hörn av den polska landsbygden lever Janina Duszejko. Hon ägnar sin tid åt att vakta grannarnas hus under vintern, ströva genom markerna tillsammans med vilda rådjur och ställa horoskop. När grannen hittats död ser hon, med hjälp av sina förmågor, ett mönster som myndigheterna inte uppfattar.

Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur 2015

kriget har ingetde sista vittnenazinkpojkarbön för tjernobylÅrets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj har arbetat med sin svit Utopins röster i 35 år. Hela sviten finns att låna på skolbiblioteket. Nobelpriset fick hon med motiveringen ”…för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid.” Böckerna består av samtal hon haft med människor i det sovjetiska samhället. Varje bok har som underlag uppåt tusen intervjuer som hon sedan fångat essensen av. Hennes sätt att berätta beskrivs som en blandning av dokumentär och epik. Första boken, Kriget har inget kvinnligt ansikte, berättar om de cirka en miljon kvinnor som stred som soldater under andra världskriget. I De sista vittnena är det barnen under kriget som berättar, många hade förlorat sina föräldrar och drev omkring i svält och hemlöshet. Zinkpojkar, om det utdragna kriget i Afghanistan, och de unga pojkar som stred, dödades och kom hem i hopsvetsade zinkkistor för att ingen skulle se deras illa tilltygade kroppar. I Bön för Tjernobyl har Svetlana gjort hundratals intervjuer med boende i närområdet, sanerare , anhöriga, forskare, politiker och även äldre som flyttat tillbaka till den smittade zonen. Sista delen Tiden second hand sätter Sovjetunionens fall i centrum. Berättelserna rymmer både nostalgi, bitterhet, ambivalens och förhoppningar om ett friare samhälle.

Lyssna på De sista vittnena kan man göra här

Alla omslagsfotografier är tagna av Håkan Liljemärker.

Patrick Modiano – Nobelpris i litteratur 2014

Tyvärr fanns inte någon titel av den nye litteraturpristagaren Patrick Modiano på skolans bibliotek. Men vi har skyndsamt beställt för att inte vara utan, Nätternas gräs samt Dora Bruder. Om den senare citerar jag från Adlibris:
En dag 1988 ser den franske författaren Patrick Modiano en notis i ett nummer av kvällstidningen France-Soir från 1941. En 15-årig flicka, Dora Bruder, anmäls saknad av sina föräldrar. Modiano kan inte släppa tanken på den judiska flickan och hennes föräldrar i det av tyskarna ockuperade Paris. Han ägnar de följande nio åren åt att försöka rekonstruera Dora Bruders liv, från försvinnandet den kalla decemberkvällen 1941 till transporten från lägret Drancy i Paris till Auschwitz i september 1942. Hans efterforskningar resulterar 1997 i Dora Bruder.”

Här fakta om författaren i databasen Alex författarlexikon.