Vinnare av Augustpriset 2020

”Det var sista sommaren vi var där. Nej, det var nog sista våren… Márte Jovnna hade en dröm och jag kommer ihåg den, den handlade om att samerna fick fara till kyrkan i Tromsö. Renhjorden kretsade runt, runt kyrktornet tills det föll. (…) Sedan fick vi veta mer om konventionen och vi fick veta att vi inte får tillbaka komma.”

”Herrarna satte oss hit” är en rörande berättelse om samernas historia och tvångsförflyttningar från Norge till Sverige under 20-talet. Journalisten och författaren Elin Anna Labba har sammanställt flera berättelser, brev, fotografier och jojktexter i denna bok (endast i den fysiska boken, ej i e-boken).

Boken vann Augustpriset 2020 i kategorin facklitteratur. Juryns motivering löd:

”Elin Anna Labba beskriver renskinn som ”så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem”. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.”

Samerna och deras ättlingar berättar ömsom hur de upplevde tvångsförflyttningarna. Den norska staten hade blivit alltmer nationalistiskt vilket ledde till diskriminering av samerna som tvingades bege sig mot svenska marker.

De blev utlovade bra renbetesmarker vilket senare visade sig vara en lögn. Renarna blev också upproriska då även de kände att de var på väg söderut åt fel håll. Samernas kåtor (förutom de som de kunde ta med sig) och ägodelar blev ofta kvarlämnade eller övervuxna av ogräs. Samiska namn byttes till svenska namn.

”Hon ville tillbaka till Norge. Hon ringde mig och Susanna och frågade om vi kunde köra henne till Norge. När vi inte kunde försökte hon få personalen på äldreboendet att ta henne dit. Minnena fanns kvar där. (…) En gång var hon på rymmen, de hittade henne mellan Kåbdalis och Kitajaur. Hon hade en sådan där packning och stav. (…) Hon pratade aldrig om det. Hon skulle bara dit.”

”Vad sa hon?”

”Bara att hon ville hem.”

1925 kom en ny lag som krävde att samerna skulle flytta annars måste de slakta hela sin renhjord och anamma en annan livsstil. Samerna fick inte tala sitt språk, flytta in i moderna hus eller ha modernt utrustade kåtor. Trots att det varit skolplikt sedan 1842 i Sverige fick de samiska barnen gå i nomadskolor där de förbjöds tala sitt modersmål och betraktades som ”en lägre stående ras”.

De norska samerna kunde för det mesta inte svenska och var ofta analfabeter. De visste inte vad de skrev under för kontrakt eftersom de sällan var översatta till samiska som var deras modersmål. Ibland ljög till och med staten och sa att vissa samer som tvångsförflyttats fått bidrag vilket de inte hade.

Vi får även ta del av berättelser från de samiska kvinnorna och deras barn. Många kvinnor som tvångsförflyttades var gravida när de gick med rajderna (tåg av renar som transporterar saker). En mor Ristiinná fick tvillingar men kunde inte ta hand om båda barnen. Efter ett tufft beslut fick hon adoptera bort sin ena dotter Ella till en svensk kvinna. När Ella återförenades vid 3 års ålder med sin mor grät hon eftersom hon inte kände igen henne och förstod inte samiska eftersom hon endast talade finska.

Några samer tyckte däremot att förändringarna var något som de kunde anpassa sig till då det fanns samer och ibland till och med släktingar i Sverige också. De talade dock inte samma samiska men de kunde lära sig.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo.se. På Bodens stadsbibliotek finns även den nordsamiska versionen att låna. Boken finns även tillgänglig som talbok på Legimus på både svenska och nordsamiska. Om ni vill lära er mer om samernas historia kan ni läsa om dem på NE.se.

24 februari – Sverigefinnarnas dag

Vintern, Snöat, Muminvärlden, Mumin, Liggande, Is, Kall

Den 24 februari firas Sverigefinnarnas dag. Dagen har firats sedan 2011 eftersom sverigefinnar är den största nationella minoritetsgruppen i Sverige (ca 700 000 personer). Men vilka är det som identifierar sig som sverigefinnar?

  • Sverigefinnar: Bosatta i Sverige men har finska rötter som härstammar från den finskspråkiga språkgruppen i Finland
  • Sverigefinländare: Bosatta i Sverige med rötter i Finland oavsett finsk språkgrupp
  • Finnar: Bosatta i Finland och har finska som modersmål
  • Finlandssvenskar: Bosatta i Finland men talar även svenska, exempel Tove Jansson, författare till Mumin
  • Finländare: Bosatta i Finland och kan tillhöra olika språkgrupper eller etniciteter

(Källa: Sverigefinländarnas delegation)

Vi har tre finska böcker på vårt bibliotek. Men det finns 25 finska e-böcker att låna på Bibblo.se!

Här nedan är några tips på finska böcker eller böcker som handlar om sverigefinnar:

Några finska e-filmer som finns på Cineasterna (sök på ”Finland” för att se filmer som utspelar sig i Finland):

Hemmabio med Cineasterna

Cineasterna kan ni låna e-film hemifrån. Detta innebär att man lånar en film digitalt precis som en e-bok och tittar på den på datorn eller surfplattan. Man får max låna 4 e-filmer per månad. Efter lånet är filmen tillgänglig i 48 timmar.

På Cineasterna finns 3 000 digitala filmer från 82 länder på 52 olika språk. Vissa filmer har svenska undertexter men inte alla. Det finns många olika genrer till exempel drama, komedi, dokumentär, bokklassiker, skräck, anime, barnfilmer m.m.

För att låna e-filmer kan ni antingen skapa ett konto på Cineasterna eller logga in med lånekortsnummer och fyrsiffrig PIN-kod. Välj Bodens stadsbibliotek i rullistan.

Observera att kommunen har en maxgräns för hur många filmer alla låntagare i Norrbotten får låna per månad. När denna gräns nåtts, kan man alltså inte låna e-filmer förrän nästa månad även om man har kvar sina e-lån för den månaden. Så det gäller att vara ute i god tid om det finns en e-film som man absolut vill se!

The Times I Knew I Was Gay

”Stories you hear about people coming out are often retold as one big moment. Even if the build-up has been long and painful – ”coming out” is frequently described as a definitive and singular thing.

But it didn’t happen like this for me.”

 

”The Times I Knew I Was Gay” är en självbiografisk serie av Eleanor Orewes. Hon berättar om hur hon insåg att hon var lesbisk. Orewes beskriver sitt identitetssökande som komplicerat, att komma ut ur garderoben var inte en linjär process för henne. In Review: “The Times I Knew I Was Gay” by Eleanor Crewes – downthetubes.net

Orewes berättar att hon alltid känt sig annorlunda. När hon var yngre var hon besatt av ”Buffy – The Vampire Slayer” och var för det mesta sedd som en nörd. Hennes mode och klädsmak var gotisk med svarta och rosa plagg.

Orewes berättar om hur hon tittade på Buffy tillsammans med hela familjen och hur hon kände sig stärkt av att  serien inkluderade lesbiska karaktärer som Willow. Hennes familj var positiva till karaktären men Orewes kände sig fortfarande osäker på hur de skulle reagera eftersom detta bara var fiktion medan hennes identitet som lesbisk var på riktigt.

Orewes började med att dejta killar och var nästan besatt av att bli omtyckt av dem. Hennes bekräftelsebehov var så stort att hon ibland till och med ändrade sina intressen och klädsmak för att få killarnas uppmärksamhet. Men hon mådde inte bra av detta i längden eftersom hon egentligen bara ville vara kompis med killarna och förnekade sin lesbiska identitet. Hennes dåliga självbild ledde till slut till ätstörningar.The Times I Knew I Was Gay - Eleanor Crewes Combines Comics and Illustrated Prose in this Witty and Quietly Poignant Autobio Work – Broken Frontier

Eventuellt bestämde hon sig för att komma ut till sina vänner. Men trots att de var positiva till detta och stöttade henne, var Orewes fortfarande osäker. Hon fortsatte att dejta killar men oavsett hur trevliga och intressanta de var, kunde hon inte tycka om dem romantiskt.

Hon började efter ett tag att dejta tjejer istället men det gick inte heller så bra till en början eftersom tjejerna mest ville festa eller var intresserade av mer ytliga relationer. Till slut bestämde Orewes sig för att ta bort alla dejting-appar i telefonen. Lyckligtvis hittade hon till slut en tjej som hon kunde var öppen med och som gillade hennes precis som hon är.

Serien finns tillgängliga på vårt bibliotek på engelska. Ni hittar serien i regnbågshyllan!

Hur jämställda är vi i världen?

Bildresultat för woman film”Un mari qui jette de l’acide sur sa femme?

En make som kastar syra på sin fru?

Quel pays a une culture pareille?

Vad är det för land som har en sådan kultur?”

 

”Women” är en fransk dokumentärfilm från 2019. Filmen består av 2 000 intervjuer med kvinnor från hela världen. De diskuterar ämnen som berör genus och feminism: menstruation, sexualitet, mänskliga rättigheter, sexuellt våld, prostitution, moderskap, abort, rätten till utbildning och skönhetsideal.

”Woman”.

Kvinnorna som intervjuas är för det mesta vanliga människor. Vi får möta kvinnor som haft det bra ställt, afrikanska kvinnor som är fattiga, syriska kvinnor som lever med kriget, äldre ensamma kvinnor som mist sina makar, fruar som blivit bedragna av sina makar och de prostituerade kvinnor som de otrogna makarna kommit till.

”Woman”.

Vi får möta kvinnor vars mänskliga rättigheter har kränkts. Kvinnor från Irland som varit tvungna att åka utomlands för att göra abort, kvinnor från Kongo som våldtagits och torterats, muslimska kvinnor som blivit omskurna mot sin vilja när de var barn.

Könsrollerna och mammarollen diskuteras. En kvinna berättar om hur hon bytt kön. En annan kvinna berättar om hur hon experimenterat med sin sexualitet och börjat dejta kvinnor. Ytterligare en kvinna har känt att hon var definierad av sin roll som fru och mamma vilket medförde att hon var tvungen att hitta sin egen identitet. En äldre kvinna känner att hennes självkänsla försvunnit efter att hennes man gått bort då hon definierades av patriarkatet och sin relation till mannen.

”Woman”.

Vi får se olika ansikten och olika kroppar. Gamla kroppar, smala kroppar, kraftiga kroppar, gravida kroppar, ärrade kroppar och mörkhyade kroppar. Vi får se olika skönhetsideal från olika kulturer. Kvinnor som valt att operera om sig, sminka sig och färgade kvinnor som töjt ut sin hud för att sätta in stora och tunga smycken eller pilar i ansiktet.

Vi får se kvinnor som blivit överfallna av sina män och fått syra kastat på sig. Trots detta har dessa kvinnor varit modiga och valt att stå upp mot sina förövare genom att berätta om sina upplevelser och visat sina ärr för världen.

Filmen finns att låna på vårt bibliotek. Ni kan även låna filmen digitalt på Cineasterna.

Kulturkrockar – Japan möter Norden

”Japaner älskar verkligen Abba! Men tonhöjden är lite för svår för mig.

Jag är förföljd av Abba! På senare tid har jag en ny karaokestrategi, jag tar kontroll över mitt öde genom att direkt sjunga en Abba-låt. Det är lika bra att få eländet överstökat så fort som möjligt!”

 

”Mitt liv i Japan” är en manga av en svensk serietecknare Åsa Ekström. I denna självbiografiska berättelse berättar Ekström om hur hon flyttade till Japan 2011 och kulturkrockarna som uppstod därefter.

Serien är ritad i så kallat Yonkoma-format vilket innebär att man tecknar en serie-stripp med fyra vertikala paneler (yon = fyra) och själva poängen/skämtet knyts ihop av strippens rubrik. Oftast läggs även en liten ruta eller pratbubbla till bredvid strippen med en förklaring som informerar läsaren om något, till exempel om hur japansk kultur skiljer sig från vår nordiska.

Ekström berättar om olika aspekter av den japanska kulturen till exempel det japanska arbetslivet och hur man förhåller sig till lagar och regler. I Japan byter japanerna sällan jobb utan har oftast kvar sitt första jobb tills de går i pension.  Hon märkte också stora skillnader som serietecknare då hon i Sverige arbetade självständigt medan hon hade en förläggare i Japan som gav henne feedback precis som när man skriver en bok för ett förlag.

Ekströms norska vän berättar om hur han blev utskälld av en japansk badvakt för att han inte hade en badmössa på sig i bassängen trots att han var flint. När han vilade vid kanten av bassängen blev han återigen utskälld eftersom ”han störde de andra badgästerna” trots att bassängen var tom. Ekström påpekar att detta var en kulturkrock då skandinaviska personer gärna förhåller sig till reglerna men har svårt att förstå sig på regler som egentligen inte har något syfte.

Ekström diskuterar också hur kvinnor och tjejer framställs i manga och annan japansk media. När hon var yngre ifrågasatte hon inte sexualiseringen av unga lättklädda tjejer som tyvärr är väldigt vanlig i manga. Hennes japanska förläggare hade också negativa åsikter när hon ville inkludera en stripp där hon pratar om sin bisexualitet eftersom HBTQ+ inte är lika accepterat i Japan där patriarkatet styr.

Ekström serie finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även hennes manga ”Sayonara September” som också finns på vårt bibliotek.

En kamp i motvind

Bildresultat för una mujer fantástica”Har du gjort ingreppet ännu?”

”Sånt frågar man inte.”

 

”Una mujer fantastíca” (spanska: ”En fantastisk kvinna”) är en spansk film från 2017 som utspelar sig i Santiago i Chile och handlar om en sångerska och servitris som heter Marina. Hon är en transperson och i början av filmen mister hon sin mycket äldre älskare, Orlando som hastigt går bort i en hjärnblödning.

Olyckligt nog faller Orlando nedför trapporna när de är på väg till sjukhuset vilket lämnar flera blåmärken på hans kropp. Detta leder till en rad missförstånd då Marina blir anklagad för hans död då hon sprungit iväg från sjukhuset eftersom hon inte ville konfrontera Orlandos transfobiska familj och tidigare fru.

Polisen dyker upp på kaféet där hon jobbar och anklagar henne både för att ha gett Orlando skadorna och för att vara prostituerad eftersom hon var mycket yngre än honom. Trots att dessa anklagelser är falska och inte har någon grund blir Marina tvungen att genomgå flera förödmjukande examinationer då hon måste klä av sig och fotograferas naken mot sin vilja.

Image result for una mujer fantástica

Marina får inte heller behålla varken bil, lägenhet eller sin älskade hund. Hon blir dessutom diskriminerad av de flesta i Orlandos familj eftersom de är transfobiska. Trots att hon lovar att vara diskret, blir hon portad från Orlandos begravning trots att hon bara vill ta avsked av mannen som hon älskade. Till slut får Marina nog och bestämmer sig för att ta tillbaka sin hund trots att det innebär en risk för hennes säkerhet.

Image result for una mujer fantástica

För att ytterligare försvåra situationen börjar hon hallucinera och se Orlandos spöke förfölja henne, eftersom hon inte fått bearbeta sin sorg i fred. Men trots detta bestämmer hon sig för att vara en stark kvinna som inte låter sig nedslås trots att hennes kamp att bli lika behandlad som alla andra, känns som att kämpa i motvind.

Marina spelas av Daniela Vega som själv är en transkvinna och har vunnit filmpriset Academy Awards 2018. ”Una mujer fantastíca” har även tilldelats Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på spanska med svenska undertexter. Ni kan även låna filmen digitalt som e-film på Cineasterna.

Främling i vita rum

”I den sena tonåren, när jag var runt sjutton, arton år, hittade jag en butik i Stockholm som sålde hudblekningskräm. (…)

På varenda burk och flaska visas två ansikten. Ett med mörk hud som ofta gestaltas som ”ledsen och misslyckad”, och på andra sidan samma ansikte fast sju nyanser ljusare och äntligen ”framgångsrik och vacker”. (…)

Jag gjorde det trots att jag visste att produkterna var fyllda med steroider, kvicksilver och hydrokinon, som samtidigt som de gjorde huden ljusare, också tunnade ut den.” (sid 77)

”Främling i vita rum” är en bok av aktivisten och make-up artisten Lovette Jallow. År 2019 vann hon Raoul-Wallenberg priset för sitt engagemang för anti-rasism och mänskliga rättigheter.

Hon har även startat en Facebook-grupp och gett ut boken ”Black Vogue” som diskuterar skönhetsideal bland färgade kvinnor. När Jallow var yngre kände hon att hon saknade smink som var anpassat efter hennes hudton.

Jallow växte upp i Gambia och kom till Sverige med sin familj när hon var 11 år gammal. Hon hade det dock väldigt bra ställt då hon bodde i ett stort hus och hade till och med en egen chaufför. Underligt nog, blev hon mobbad för detta när hon var barn eftersom de andra barnen, som inte hade det lika bra ställt, blev avundsjuka och ansåg att hon var ”vit”. När hon kom till Sverige möttes hon också av fördomar, då de svenska barnen och vuxna trodde att alla i Gambia var fattiga och bodde i hyddor.

Författaren berättar om sin mormor som var minister i den gambiska regeringen och djupt engagerad i kvinnors rättigheter som laglig abort och tillgång till preventivmedel. Jallow anser att hennes mormor var en sann feminist även om mormodern själv inte visste vad en feminist var.

Jallow berättar även hur hon fick sin diagnos för Autism/Aspergers syndrom. Det tog lång tid innan hon kunde få detta fastställt. Hon tror att det delvis berodde på fördomarna som finns mot svarta kvinnor som ofta framställs som bråkiga och grälsjuka i media. Detta medför att funktionsvariationer, som gör det svårt för individen att kommunicera, lätt kan misstolkas.

Jallow berättar att hon fått uppleva mycket hat och nättrakasserier på grund av hennes kön och hudfärg. Hoten är rasistiska och har ofta även en sexuell eller sexistiskt underton. Hon berättar även att hon själv blivit utsatt som barn i Gambia då hon våldtogs av en ljushyad pedofil som var vän till familjen.

Jallow berättar att även vita feminister har visat oförståelse mot hennes kamp. De har förnekat skillnaderna mellan mörkhyade och ljushyade kvinnor.

Jallow nämner flera exempel på vita privilegier som existerar även i Sverige:

  • Enligt Amnestys rapport Troll Patrol Report från 2018: Färgade kvinnor tar emot 85% mer hot och sexuella trakasserier på Twitter.
  • Arbetssökande som kallas till anställningsintervju: ljushyade 26%, färgade 5%.
  • Mångfald är en fjäder i hatten för arbetsgivaren och tar inte hänsyn till de färgade kvinnornas kompetenser.
  • De svartas historia berörs inte i den svenska skolan i samma utsträckning som de ljushyades historia, vilket leder till okunskap och fördomar.
  • Vita människors välfärd bygger på slaveri och utnyttjande av färgad arbetskraft i u-länder, både historiskt och i nutid.
  • Mörkhyade småflickor utnyttjas av vita volontärbetare, både avsiktligt (sexuella övergrepp av pedofiler) och oavsiktligt (bilder på barnen hamnar på sociala medier utan föräldrarnas samtycke).
  • Smink som följer med i tidningar inriktade till yngre tjejer är anpassat för ljusare hudtoner. Produkterna saknas även i affärer.
  • Färgade personer med mörkare hudtoner är sämre representerade i media än de med ljusbruna hudtoner. Färgade kvinnor är också ofta utsatta eller fattiga istället för att normalisera och ge dem aktiva roller.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek och som talbok via Legimus.

När en pandemi blir en endemi

Nattavaara : roman i katastrofernas tid”Rubrikerna? Samma som vanligt. Regnskogarna brann. Tundran brann. Afrika brann. (…) Vattenbrist överallt.

Hon undrade vad det skulle tjäna till, både rapporteringen och hennes slaviska bevakning. Det var som att det inte gick att göra något längre. (…)

Hela stommen var rutten, hela världen var… utgången. Alla visste det , även om ingen kunde enas om vad som var bäst-före-datumet. 2020? (…) Och det var väl femton år sedan nu.”

”Nattavaara” är en dystopi och första delen av en serie som utspelar sig i framtiden då världen har gått under efter ett flertal pandemier och klimatförändringar.  I denna pessimistiska berättelse har Sverige splittrats och Norrbotten har blivit en självständig stat vid namn Nordmark. Huvudstaden är Kiruna där jarlen Sebastian Hall styr med en järnhand.

Vi får följa ett antal karaktärer som försöker överleva trots katastroferna som ständigt inträffar. Den moderna och digitaliserade världen är nu ett minne blott och den 16-åriga huvudpersonen Erik och hans lillasyster Sofia vet inget om det förflutna. Det finns ingen elektricitet för de fattiga och mat bristen är påtaglig då skördarna inte längre klarar av klimatförändringarna.

Efter att Eriks och Sofias föräldrar begått självmord i bastun, blir de anklagade för att vara smittade av viruset som muterats från COVID-19. I framtiden har pandemin blivit en endemi.

Byborna påstår att syskonen nu är en fara för allmänheten och att en ny sjukdom kommer att spridas i byn, vilket medför att byrådet beslutar att de måste frysa ut syskonen. Erik som redan bedövar sig med droger, blir tvungen att ensam vallfärda till Kiruna med sin syster för att överklaga domen.

Eriks och Sofias moral är inte de bästa men det är inte omgivningens heller. De lär sig att byteshandla med droger, vapen, mat och till och med människor som de tillfångatagit och säljer som trälar.

Trots att hon bara är 9 år är Sofia en skicklig ficktjuv och lillgammal för sin ålder. Till och med Erik som har stora planer på att bli slavhandlare, blir förvånad över hur pragmatisk hans lillasyster är då hon i början visar nåd till de som har det sämre ställt men blir i takt med resan alltmer kallhjärtat precis som de vuxna i hennes omgivning.

Bokens intrig kan till en början kännas nästan lite galen med allt från samiska gerillor, uppgörelser i Kirunas ishotell och en norrbottnisk diktatur men är tyvärr en möjlig framtid för oss.  Klimatkriser, pandemier och ekonomiska kollapser är inte längre fiktion för oss utan verkligheten som vi lever i som redan har börjat bli en del av vår vardag. Den norrländska miljön förhöjer ytterligare igenkänningsfaktorn.

Boken finns på vårt bibliotek, som e-bok på Bibblo.se och som talbok på Legimus.

När mammor dör

När mammor dör”Blev allt bara svart? Nej. Men i sorgens bekanta rum vandrar jag hemvant inom mig själv. De dunkla rummen är en del av mig, vägg i vägg med alla mina ljusa minnen.”

 

”När mammor dör” är en antologi om 31 kvinnor som mist sina mödrar och sorgearbetet som sker därefter.  Mammorna har gått bort på grund av olika orsaker: självmord, fysisk sjukdom eller olyckor.

När Charlotte Sirc förlorade sin mamma i en trafikolycka när hon var 15 år saknade hon litteratur om ämnet och bestämde sig i vuxen ålder att göra denna bok eftersom hon vill stödja andra som har liknande upplevelser.

”Hon levde med ena foten på gaspedalen och ville alltid vidare. (…) Hon körde utan säkerhetsbälte men det var så hon levde sitt liv. Snabbt, självsäkert och oftast på väg någonstans, då var hon som lyckligast. Min snygga mamma i högklackat och med bilhandskarna på.”

Vi får möta olika kvinnor mellan åldrarna 18 – 77 år som alla har olika erfarenheter trots att alla delar sorgen av att ha mist en mor. Dåtidens könsroller och tabun kring psykiskt ohälsa påverkade (och i vissa fall fortfarande påverkar) hur omgivningen regerade på moderns bortgång.

Flera döttrar uppger att de känt sig som hushållerskor eftersom deras manliga släktingar inte velat ta över hushållsarbetet efter moderns död, då de ansett att det var en kvinnosyssla. Flera av döttrarna har också känt sig ensamma då de inte haft en mor att prata om känslor med och har upplevt sina fäder som kalla.

”Annika, sa han, det har hänt en hemsk olycka och mamma kommer inte hem igen. (…) Mitt nästa minne är från några timmar senare då pappa och jag märkligt nog åkte och köpte de där nya kläderna till mig. Varför gjorde vi det? Det kan jag än i dag inte förstå men jag minns klart och tydligt de blå skorna vi köpte.”

En av döttrarna berättar om sin mor som begick självmord när hon var två år. Hon fick först veta om detta efter att grannpojken skvallrat om att hennes död inte var en olycka eftersom mamman valde att svälja tabletter och avsluta sitt liv. När hon konfronterade sin far och bror om detta blev hon endast bemött med kyla. De konstaterade bara att det var sant och gick sedan iväg medan hon själv stod kvar med flera frågor och känslor.

Flera av döttrarna berättar också att det ofta funnits andra släktingar som begått självmord innan modern, oftast en morfar. De trycker på vikten av att diskutera känslor och psykisk ohälsa och känner sig hoppfulla att vården har förbättrats markant sedan de var barn.

Boken finns tillgänglig för utlån på vårt bibliotek.