Barnbruden handlar om Hedvig Elisabeth Charlotta som kom som 15-åring till Sverige för att bli bortgift med sin kusin hertig Karl, bror till Gustav III, för att skänka landet en tronarvinge man länge väntat på. Charlotta och adelsfröken Sophie von Fersen blir genast de bästa vänner. Förutom dessa två och de andra i det kungliga hovet blir den stumma flickan som även kallas Pottungen, en minst lika viktig person i handlingen. Hon har till uppgift att sitta inklämd i pottskåpet för att stå till tjänst när Charlotta har de behoven under natten.
Författaren har gjort en gedigen forskning om upplysningstiden i Sverige. Hon har även läst alla de bevarade dagböcker på tusentals sidor, som Charlotta skrev under sin tid vid hovet.
Boken är inte bara en skildring av hovlivet och adeln, den ger lika mycket en bild av Sverige under ett spännande århundrade. Det fattiga stinkande Stockholm under slutet av 1700-talet beskrivs fantastiskt levande. Man känner stark sympati för personerna i boken. När jag hade läst ut boken längtade jag efter fortsättningen, och jag fick veta av författaren själv på bokmässan att andra delen kommer om cirka ett år. Barnbruden är alltså den första i en trilogi, och nästa kommer att heta Pottungen, och jag anar att den tredje blir döpt efter Sophie.
Vill du läsa en historisk roman i år, läs Barnbruden!
Jag blev helt galen efter att läst ut Barnbruden, fick jobba hårt för att inhandla Pottungen inbunden, vilken underbar skildring av 1700-talet. Skildringen av adelskvinnor, insnörda med dessa dyra vackra krinoliner, trippandes runt i träcken med sina sidenskor, helt beroende av sina skamlöst otrogna män. Nu bara väntar jag på den tredje delen, må det bli fler….
Håller med! Som jag förstår blir det tre delar. Tänker att den borde vara förträfflig att använda f f a i Stockholms skolor för att illustrera livet där en gång i tiden, och kvinnohistoria dessutom.