”Det finns en elakhet inom mig, verklig som ett kroppsligt organ. Sprätta upp magen på mig och den skulle rinna ut och ner på golvet så du kan stampa på den. Det handlar om familjen Days blod. Det är något fel med det. Jag har aldrig varit en snäll liten flicka, och jag blev bara värre efter morden.”
Citatet ovan är inledningen till Gillian Flynns Mörka platser – och mörk är den! Det är nog den svartaste thriller/deckare jag läst – och med den otrevligaste huvudrollsinnehavare jag någonsin träffat på, nämligen Libby Day.
Libby är den enda överlevande, förutom brodern, efter en massaker med satanistiska förtecken som utplånade hennes två äldre systrar och hennes mamma. Hon överlever medan brodern blir den som blir anklagad och fälld för de bestialiska morden. Men var det verkligen han?
25 år efter massakern blir Libby (som verkligen inte blivit trevligare med åren) kontaktad av en man från en förening med minst sagt udda intresse – de intresserar sig för makabra, olösta mord, och hon blir inbjuden som gästföreläsare. Det som börjar som ett försök att tjäna pengar på det som hänt (jag SA att hon inte var vidare trevlig, eller hur?), blir en jakt på sanningen om vad som hände den kvällen för så länge sedan. Libbys efterforskningar tar henne tillbaka till hennes och hennes syskons uppväxtmiljöer och det hon hittar är en mängd mörka platser.
Carin Blom