”Jag drömde också om ett bröllop.” nickade Jasmina. ”Här i Knutby. I kapellet. Sedan vände sig bruden och brudgummen mot varandra så att man kunde se deras profiler. Först trodde jag att det var Sindre…”
”Men det var inte Sindre.” sa Jasmina. ”Det var… Herren Jesus. Och Eva var hans brud.”
Jonas Bonnier är en författare och företagsledare som arbetat på företaget Bonnier som drivs av hans familj. Han sitter även i konststyrelsen och är ordförande för Stora Journalistpriset.
Knutby är en kriminalroman som är delvis baserad på det verkliga Knutbydramat. År 2004 skedde ett antal mord i Knutby som blev kända över hela Sverige och omskrivna i tidningarna. De skyldiga var pastorn Helge Fossmo och barnflickan Sara Svensson. Pastorns fru mördades och man antar att han även mördade sin förra fru även om bevis saknades.
Förövarna uppgav religiösa skäl som motiv för morden, då de trodde att de mördades själar skulle återvända hem till Gud. Församlingen beskrivs som en sekt som präglades av religiös fanatism och sexuella maktrelationer.
”Jag tror i grunden att alla historier handlar om gott och ont, och om passagen mellan gott och ont. Alla i den här boken möter omständigheter som gör att de ställs inför den där passagen. Det är en historia om hur man passerar från god till ond.” – Jonas Bonnier i intervju med Babel, Svt Kulturnyheter
Bonniers roman är endast delvis baserad på verkligheten för att respektera offrens kvarlevande släkt och vänner. Bonnier berättar i en intervju med Babel att han ville undersöka händelserna och berätta konkret hur mordet ägde rum. Han berättar att ju mer han undersökte händelseförloppet desto underligare kändes hela historien.
Berättelsen börjar år 1997 då Sindre Forsman (Helge Fossmo) och hans fru Kristina (Heléne) flyttar till Knutby där Sindre ska bli pastor i Filadelfia-församlingen. Den första delen berättas ur Kristinas perspektiv.
Berättelsen inleds med Kristinas död och berättar händelseförloppet innan tragedin. Församlingen präglas av religiöst grupptryck och starka könsroller. Kristina ifrågasätts av församlingen, alltifrån hennes utseende till hennes klädsel.
Efter Kristinas död skiftar perspektivet till Eva Skoog (Åsa Waldau) som tror sig vara Jesus brud och barnflickan Anna Andersson (Sara Svensson). Församlingen påstår sig vara utvald av Gud och pastorn är övertygad om att Guds budskap förmedlas via hans drömmar.
Romanen har fått viss kritik för att vara slätstruken och passa bättre i ljudboksformat. Vissa kritiker anser att verkligheten överträffar dikten och att det redan har skrivits mycket om Knutbydramat. Händelserna har filmatiserats och det finns till och med en musikal. Den positiva kritiken är att Kristina (Heléne) framställs som trovärdig och mänsklig.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo.se och utkommer som talbok via Legimus 7 december.


”Jag drömde också om ett bröllop.” nickade Jasmina. ”Här i Knutby. I kapellet. Sedan vände sig bruden och brudgummen mot varandra så att man kunde se deras profiler. Först trodde jag att det var Sindre…”
”Jag tänkte på det hela tiden. Hur någon som alltid har funnits bara kan försvinna.”
Facklitteratur: ”Ålevangeliet” av Patrik Svensson
Skönlitteratur: ”Osebol” av Marit Kapla
”Man kan inte se att jag har klippt sönder fotografier.
”We have different stories, different points of view, different issues in the world. Other people should be able to see that.” (p. 58)



”Jag ser att motpartens advokat också konsekvent stavat barnens namn fel. Det är människor som inte vet vad barnen heter som bestämmer över dem nu.”
”I bet that guy with four wives never worries about them being flirty because they all live in the suburbs and they have too many kids to feel sexy.


”When Elin watched the honeybees or other creatures in the wild, when she observed the diversity of their life cycles and the astounding precision of their habits, there were times when she felt herself become a prick of light in the vastness of the night sky, times when all living things, people, beasts and insects, dwindled to equal points of light twinkling in the darkness.”
”Det känns inte som om det är jag som ligger här. Inte hon från tionde våningen i höghusområdet. Hon som ler vänligt när grannkvinnorna pratar om förlovning, falafel och parabolantenner. Det är en annan flicka, som med bultande hjärta ligger här bredvid Thea. Och hon vill röra vid Theas hår. Och hon gör det. ”
”O, fathers of my bloodline! O, ye kings of olde! Take this crown from me, bury me in my ancestral soil. If only you had known the mighty work of thine loins would be undone by a gay heir who likes it when American boys with chin dimples are mean to him.”