Författare: admino

Publicerat

Det andra könet

”Det går inte att vara sig själv som kvinna i den här världen, man måste gömma sig  och kompromissa, annars kommer dom efter en, så är det bara. Dom hyllar målningarna för att dom tror att det är en kille som gör dom, men tror du reaktionerna hade varit likadana om det var en brud?”

 

”Paradiset ligger under mammas fötter” är Gina Dirawis debutroman. Titeln är ett citat från profeten Muhammed. Dirawi berättade på bokmässan 2020 under seminariet ”Våga skriva en bok!” att hon tolkar citatet som feministiskt eftersom det talar emot patriarkatet. I hennes berättelse har hennes karaktärer väldigt olika och komplicerade relationer med sina mödrar vilket påverkar dem och formar deras identiteter.

Dirawi är mest känd som  programledare, komiker, artist och skådespelare. Hon är född i Sverige men har har palestinska rötter. Dirawi är känd på YouTube för sina satiriska videoklipp som fokuserar på feminism och stereotyper angående invandrare och muslimer. Tyvärr har hon också blivit mordhotad flera gånger av personer som inte accepterar hennes åsikter. Hon blev även hotad av kristna svenska tittare då hon var jul värd under julen 2015 eftersom hon är muslim.

Berättelsen handlar om två muslimska tjejer Mona och Mila och utspelar sig växelvis i Norrland och i ett palestinskt ”ghetto” i Beirut. Dirawi tar upp fler viktiga ämnen i boken som feminism (från olika perspektiv), främlingsfientlighet, kulturell appropriering, sexuella trakasserier, arrangerat äktenskap, hedersmord och psykiskt ohälsa.

Mona och Mila är varandras extrema motsatser. Mona är en bisexuell liberal feministisk konstnär som protesterar mot pariakatet med sin uppseendeväckande och vulgära konst. Mona är en duktig muslimsk flicka som bär hijab, har otroligt höga krav på sig själv och siktar på att komma in på läkarlinjen. Trots sin vänskap ser tjejerna varandra som överdrivna extremister.

När Mila misslyckas med att komma in på läkarlinjen, får hon en psykos och försöker ta livet av sig genom att köra in i ett träd. Medan detta sker ber Monas mor, som är dödligt sjuk, att bli begravd i ett palestinskt flyktingläger. Mona beger sig utomlands utan att Mila är medveten om detta vilket leder till att hon känner sig övergiven, vilket i sin tur försvårar hennes psykiska ohälsa. Hon blir inlagd på psyket men fortsätter förneka sina problem och ser ned på de övriga patienterna.

Samtidigt får vi följa Nour som är Monas släkting i Beirut. Staden är fylld av korrupta män som styr kvinnorna med en järnhand. Hedersmord och våldtäkt är vanligt i lägret och det är alltid kvinnorna som får skulden eftersom de inte har samma rättigheter som männen. Mona får inte ens närvara vid sin egen mors begravning på grund av att hon är tjej och blir tvungen att klättra upp på en balkong med en kikare för att se sin mor bli nedsänkt i marken av främmande män.

När Mona protesterar mot orättvisorna genom att måla en satirisk väggmålning av en av tyrannerna, blir hon viral på internet vilket leder till upplopp i staden. Straffet blir att kvinnorna inte längre får gå ut själva utan manligt sällskap, vilket Nour och Mona inte kan acceptera. De planerar en kupp och skaffar fram vapen för att lura förövarna att konstnären blivit skjuten men allt går inte som planerat. Nour, som är lesbisk och bitter över att hennes flickvän blivit bortgift till en utländsk äldre man, vill använda dessa vapen för att hämnas istället.

”Paradiset ligger under mammas fötter” är trots de allvarliga ämnena som Dirawi diskuterar en humoristisk berättelse. Författaren använder sig av mycket galen humor och sätter sina karaktärer i absurda situationer och diskussioner. Kulturkrockar sker men samtidigt med glimten i ögat. Observera dock att boken innehåller en hel del grafiska beskrivningar om kroppsliga vätskor, svordomar, självskadebeteende och självmord.

Boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Publicerat

Vinnare av Eisner-priset 2020

Årets vinnare av Eisner-priset är serien ”Laura Dean Keeps Breaking Up With Me”. The Will Eisner Comic Industry Awards har sedan 1988 tilldelats det föregående årets allra bästa amerikanska serier.

Priset är uppkallat efter författaren och konstnären Will Eisner, som deltog i prisutdelningen fram tills sin död 2005. Man brukar kalla Eisnerpriset för tecknade seriernas Oscar. Vinnarna utses av en jury som gör en handfull nomineringar i varje kategori. När nomineringarna är klara röstas vinnaren fram av diverse seriebranchfolk. (Källa: Science fiction bokhandeln)

”Laura Dean Keeps Breaking Up With Me” är en serie med HBTQ-tema som berör ämnen som otrohet, svartsjuka och identitet. Huvudkaraktären Frederica (Freddy) har just gjort slut med sin manipulativa flickvän Laura Dean men kan inte riktigt gå vidare och släppa taget.

Serien är vackert illustrerad med svart-vita och rosa bilder. Färgen rosa används i berättelsen för att få vissa scener och bakgrunder att sticka ut lite extra och förmedla huvudkaraktärernas känslor.

Serien finns på vårt bibliotek på engelska. Ni kan läsa bibliotekariens recension om serien här.

Publicerat

Den kidnappade hjärnan

”Tänker på den lilla notisen i någon av kvällstidningarna om den döda människa som hittats i skogarna i Gävletrakten. Med hjälp av tandkort identifierades personen. Det var den kvinna som förmodligen förskingrat många miljoner av kommunens pengar. Inget brott misstänks i samband med dödsfallet.

Hon tog sitt liv. Ett liv som hon inte längre kunde leva, hon orkade inte fortsätta ljuga och bluffa. Spekulationerna kring hennes försvinnande var mångordiga, men ingenstans såg jag något medlidande med henne. Hon har ju sig själv att skylla – och det är sant. Hon har spelat bort ofattbart mycket pengar.” (sid 269)

Margareta Börjesson berättar i denna biografi om hur hon fastnade i spelmissbruk i 5 år. Spelmissbruk är en beroendesjukdom som sällan likställs med andra typer av missbruk som alkoholism eller drogmissbruk men trots detta drabbar 4 % av Sveriges befolkning mellan åldrarna 16-87. Kvinnor är numera den största andelen och utgör 64 % av alla spelmissbrukare i Sverige.

Detta beror på att spelandet har numera förflyttats alltmer till internet casinon, vilket medför att man inte behöver befinna sig på en fysisk plats. Detta lurar den spelberoende eftersom pengarna bara blir siffror på en skärm, en missbrukare har svårt att se konsekvenserna av sitt handlande när de jagar efter nästa dopamin kick.

Börjessons liv förändrades drastiskt när hennes dåvarande man friade till henne och hon kände att hon inte längre kunde fortsätta att manipulera honom och leva dubbelliv. Hon hade stulit pengar från både mannen och sitt företag för att finansiera sitt missbruk, vilket ledde till skulder hos Kronofogden. Mannen och flera nära vänner sa upp bekantskapen och hon blev utsparkad från sin lägenhet.

Sedan 2018 är alla kommuner skyldiga att hjälpa spelmissbrukare och deras anhöriga. Börjesson känner dock att det är svårt att söka hjälp hos kommunen för spelmissbruk. Hon fick ofta svaret att det hade varit ”lättare” om hon hade varit alkoholist istället eftersom de saknade kunskap om spelmissbruk. Hon blev dock erbjuden KBT-behandling och började gå i terapi. Väntetiderna är långa och de erbjuds endast ett fåtal terapisessioner som sedan kostar pengar, vilket spelmissbrukare just inte har.

Hon fick använda sig av olika strategier för att förhindra spelmissbruket, som till exempel att klippa sitt bankkort och endast använda kontanter. Hon anmälde sig också till spelpaus.se som spärrar alla svenskt licenserade konton för spelmissbrukaren.

Börjesson berättar att det finns mycket skam runt spelmissbruk. Kunskap saknas allmänt och folk anser ofta att missbrukaren endast har sig själv att skylla. Detta medför att mörkertalet är stort då många missbrukare inte söker hjälp utan istället fortsätter att spela vilket leder till större skulder, depression, social isolering och ibland självmord. Det är också lätt att få återfall när man ständigt omges av reklam för olika internetcasinon på TV, tidningar och internet, som försöker locka med löften om vinster och gratis perioder (free spin) för att komma igång med spelandet.

Börjesson berättar att hon ersatt spelberoendet med att skriva. Trots att hon är snart 80 år, bloggar hon flitigt om sitt liv i hopp om att kunna hjälpa andra som befinner sig i samma situation.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Symptom för spelmissbruk:

  • Du tänker ständigt på spel.
  • För att behålla spänningen krävs att du spelar för allt större summor.
  • Du har flera gånger misslyckats att begränsa ditt spelande eller sluta.
  • Du blir rastlös eller irriterad när du försöker begränsa spelandet.
  • Du spelar för att komma från ångest eller problem.
  • Du återvänder till vissa spel för att vinna tillbaka förlorade pengar.
  • Du ljuger för att dölja hur mycket du spelar.
  • Du har äventyrat eller förlorat viktiga relationer, anställning eller utbildning på grund av spelandet.
  • Du förlitar dig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk kris orsakad av spelandet.
  • Om du vill söka hjälp för ditt spelberoende, gå in på www.spelberoende.se.
Publicerat

Black Lives Matter

George Floyd, Mural, Houston Texas, Third Ward, Artist

(Bildkälla: Pixabay)

”Black-Lives-Matter” är en global opinionsrörelse vars syfte är att synliggöra polisvåld och rasism mot färgade personer.

Rörelsen bildades i staden Sanford i delstaten Florida efter den 17-årige afroamerikanske pojken Trayvon Martin (1995–2012) mördades i februari 2012 av en vakt. Pojkens hudfärg medförde att förövaren gick fri, vilket ledde till omfattande protester och demonstrationer.

2013 spreds hashtaggen #BlackLivesMatter på sociala medier. Den fick ytterligare spridning efter dödsskjutningar av två afroamerikaner i förorten Ferguson i delstaten Missouri respektive i New York 2014.

I samband med den amerikanska presidentvalskampanjen 2016 blev rörelsen allt synligare. Flera kända personer som bland annat sångerskan Beyoncé har visat sitt stöd för rörelsen. Hennes låt ”Formation” har blivit black-lives-matter rörelsens signum.

Black-Lives-Matter rörelsen har återigen uppmärksammats i år i samband med mordet på den afroamerikanske mannen George Floyd (1973–2020) maj 2020. Floyd blev kvävd av en polisman efter att ha arresterats i Minneapolis, Minnesota. Vid gripandet bad Floyd flera gånger för sitt liv men ignorerades av polisen. Hans sista ord ”I can’t breathe!” har blivit en slogan för rörelsen.

Även i Sverige har rörelsen uppmärksammats. Demonstrationerna har däremot varit kontroversiella, inte på grund av budskapet utan för att restriktionerna för COVID-19 har brutits då det samlats grupper på över 50 personer och folk inte har hållit avstånd till varandra. (Källa: NE.se)

Här är några boktips som berör rasism och black-lives-matter rörelsen:

Publicerat

Sommarläsningsutmaning – 2020

I år har vi en sommarläsningsutmaning på Goodreads. Tävlingen går ut på att bocka av så många punkter som möjligt på listan nedan. Alla böcker ni läser mellan 1 juni – 1 september räknas till er utmaning.

Man kan också vinna stilpoäng genom att bocka av flera punkter med samma titel. Stilpoängvinnare utses av Sandra, Sara och Desirée som arbetar på Bodens stadsbibliotek. Vinnarna vinner en valfri bok som kan hämtas på ett valfritt bibliotek i Norrbotten.

1. En bok du fått rekommenderad av en vän

2. En bok på mer än 500 sidor

3. En bok skriven av en författare från Norrbotten

4. En bok av en författare som bara publicerat en bok

5. En bok med en huvudperson som har en funktionsvariation

6. En bok i en genre du vanligtvis inte läser

7. En bok du fått som present

8. En bok från 2020

9. En bok skriven på 1800-talet

10. Sista delen i en serie

11. En bok som innehåller ett ovanligt husdjur

12. En bok som rekommenderats av personalen på Bibblo.se

13. En bok som utspelar sig i Norrbotten

14. En bok som utspelar sig i Asien

15. En bok som utspelar sig i Afrika

16. En bok som utspelar sig i Sydamerika

17. En bok som utspelar sig i Oceanien

18. En grön bok

19. En e-bok eller e-ljudbok lånad i Biblio-appen

20. En bok som fick dig att skratta högt

21. En hyllvärmare som du tänkt läsa länge

22. En bok som innehåller tvillingar

23. En poesisamling

24. En HBTQIA-bok som innehåller en T, Q, I eller A person

25. En sorglig bok

26. En bok som gjorde dig arg

27. En bok som blivit film

28. En bok vars titel består av sex ord

29. En rosa bok

30. En bok med många berättarröster

31. En faktabok

32. En bok du gav högsta betyg

33. En ungdomsbok

34. En deckare

35. En bok som vunnit ett Goodreads-award

36. En seriebok/grafisk roman

37. En mangabok

38. En bok du tycker skulle passa för en bokklubb

39. En bok som utspelar sig på en plats du vill resa till

40. En bok som gavs ut året du fyllde tio

41. En bok där musik är en viktig del av handlingen

42. En bok som innehåller ett triangeldrama

43. En bok du fått tips om via Instagram eller Youtube

44. En bok du gett en andra chans

45. En bok som utspelar sig i en annan värld

46. En bok som gjorde dig besviken

47. En bok du redan läst flera gånger förut

48. En bok av en författare du aldrig läst något av förut

49. En bok med ett väldigt snyggt omslag

50. En bok skriven av någon under 25

51. En bok med en månad i titeln

52. En bok som innehåller psykisk ohälsa

53. En bok som publicerades efter författarens död

54. En bok baserad på en saga

55. En bok som utspelar sig på/kring ett berg

56. En bok som börjar med ”Det var en gång…”

57. Den 15:e boken på en hylla

58. En bok där en viktig karaktär är äldre än 65

59. En bok du ”egentligen” är för gammal för

60. En äldre bok som känns aktuell nu

61. En bok som utspelar sig i ett annat nordiskt land

62. En bok med en svensk karaktär skriven av en utländsk författare

63. En bok om någon som talar ett minoritetsspråk

64. En bok som lärde dig något nytt

65. En bok du hittat i någon annans bokhylla

66. En bok skriven av någon som inte är (mest) känd som författare

67. En bok du tycker ”alla” borde läsa

68. En omdebatterad bok

69. En bok med en stad i titeln

70. En bok med en känd person i titeln

71. En bok med ett djur i titeln

72. En bok med ett väder i titeln

73. En bok med en allitteration i titeln

74. Två böcker med samma titel

75. En bra bok med ett fult omslag

Publicerat

Att se saker från den ljusa sidan

”Vi hittade pappa i en lång bilkö.

Han stod och trängdes i en fullsatt buss.

Pappa åt av molnbullen…

och svävade upp i luften han också.”

 

”Molnbullar” är en söt bilderbok av årets sydkoreanska ALMA-pristagare Baek Heena.

Motiveringen löd:

”Med utsökt känsla för material, miner och gestik iscensätter Baek Heenas filmiska bilderböcker berättelser om barns ensamhet, möten och gemenskap. I hennes suggestivt uppbyggda miniatyrvärldar blandas molnbullar och sorbetmånar, djur, badféer och människor. Dörren till det vidunderliga står alltid öppen. Det är sinnligt, skarpt och svindlande.”

Berättelsen handlar om två små katter Hongbi och Hongshi som vaknar tidigt och bestämmer sig för att ta en morgonpromenad trots att det är grått och regnigt ute. De två syskonen hittar ett litet moln som fastnat i ett träd som de tar med sig hem.

Väl hemma möts de av sin bullbakande mor och man ser tydligt kontrasten mellan det kalla och grå vädret utomhus och värmen inomhus som illustreras med gula och orangea toner. Pappan som arbetar för att försörja familjen har däremot inte tid med att sitta och njuta av molnbullarna, han stressar bara iväg till jobbet utan att äta frukost.

Visa källbilden

Katterna blir oroliga för pappan och flyger iväg med hjälp av molnbullarnas kraft. De hittar pappan som har fastnat i en hopplöst lång bilkö med kurrande mage. Katterna låter dock inte det trista vädret hindra dem och ger pappan en molnbulle så att han också kan känna sig lite lättare till sinnet.

Boken handlar om en stressad och utsliten pappa men också om optimism och att se saker från den ljusa sidan, vilket vi säkert alla behöver i dessa tider med pandemier och dödliga virus.

Heena använder sig av en speciell illustrationsteknik där hon bygger upp små miniatyrmiljöer som hon sedan fotograferar av. I Asien är hon en bästsäljande författare och har vunnit många priser. Berättelserna om de små katterna har filmatiserats och till och med blivit leksaker. Olyckligt nog råkade Heena skriva på ett kontrakt där hon förlorade upphovsrätten till sina skapelser, så de 3 miljonerna i prispengar är väl förtjänade!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

https://youtu.be/9m31xue-3hs

Publicerat

När kommunikationen brister

”I think I’ve figured out Shoko Nishimiya’s true identity.

She isn’t just an alien raised in a different culture.

She is an intruder sent to bring harm to our class.”

 

”A Silent Voice” är en manga-serie som handlar om en döv japansk flicka, Shoko och hennes mobbare Shoya. Shoko börjar ny i klassen och utmärker sig direkt när hon försöker kommunicera eftersom hon talar annorlunda än de andra barnen på grund av sin funktionsvariation. Detta medför att hennes klasskamrater, framförallt Shoya, tycker hon är konstig och jobbig när hon inte klarar av att hänga med i de andra barnens diskussioner och skolkören.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoko får inte heller något stöd från de vuxna i hennes närhet. Hon utsätts för mikroaggressioner då till och med klassföreståndaren ibland skrattar åt de nedsättande skämten om Shokos funktionsvariation. Läraren saknar kunskap om dövhet och anser att det är onödigt att försöka lära sig att kommunicera med Shoko på hennes modersmål japanskt teckenspråk, även när Shokos enda kompis, Miyoko frivilligt anmäler sig.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

”A Silent Voice” handlar framförallt om kommunikation och fördomarna som uppstår när den misslyckas. När Shoko blir tvungen att byta skola är rollerna plötsligt ombytta då de andra eleverna börjar mobba Shoya istället vilket leder till depression och självmordstankar. Han utvecklar så småningom svårigheter att kommunicera med andra människor på grund av hans psykiska ohälsa, vilket i sig blir ett funktionshinder även om det är osynligt och inte fysiskt.

Review of A Silent Voice / Koe No Katachi by Yoshitoki Oima

Shoya, som insett sitt misstag, och nu kan relatera till Shokos situation bestämmer sig att han vill förändras och bli bättre på att kommunicera med andra. Han bestämmer sig att lära sig teckenspråk och leta redan på flickan som han mobbade under sin barndom så att han kan be om ursäkt.

14 maj är Teckenspråkets dag. Den svenska riksdagen tog ett historiskt beslut den 14 maj 1981, då man officiellt erkände teckenspråket som de dövas första språk. Att få tala sitt eget språk var viktigt för de dövas mänskliga rättigheter och demokratin. Sverige var det första landet i världen som officiellt erkände teckenspråket som språk.

Men varför är det så viktigt att erkänna teckenspråket?

Enligt uppgifter från 2018 finns det endast 30 000 personer som talar teckenspråk i Sverige. Detta leder till segregation då döva har svårt att kommunicera utan mobilen eller penna och papper, vilket gör det svårt för dem att komma in på arbetsmarknaden och delta i sociala sammanhang.

(Källa: Sveriges Dövas Riksförbund)

Publicerat

Toffee

Visa källbilden”Toffee? she repeats for the third time, an invitation, probably, to come inside and eat something sweet.

Desperation spikes her tone. And I know that feeling – pleading with someone not to flee.” (sid 27)

 

”Toffee” är en bok skriven i fri vers av Sarah Crossan. Boken är en poetisk skildring av sökandet efter sin identitet och ensamheten som drabbar oss alla, både som ung och gammal.

Berättelsen handlar om tonårstjejen Allison som rymt hemifrån efter att ha blivit misshandlad fysiskt och psykiskt under en längre tid av sin far. Hennes mor är död och hon hade en positiv relation med pappans nya kvinna, Kelly-Anne men när hon lämnade pappan blev Allison (frivilligt) kvarlämnad med sin bittra och arga far.

Utan mat eller någonstans att gå, beger sig Allison ut utan att veta vart hon ska ta vägen. När det börjar regna, söker hon skydd i ett litet skjul som ser övergivet ut. Det visar sig dock att det är någon som bor i huset; en dement gammal dam, Marla som misstar Allison för sin ungdomsvän Toffee.

Allison utvecklar så småningom en ganska udda vänskap med den ensamma och förvirrade gamla damen. Marla och Allison har båda blivit lämnade i sticket av sina familjer och samhället. Marlas identitet är dold i glömskans slöjor medan Allison inte längre vet vem som är hennes sanna jag.

Huvudpersonerna tillhör båda grupper som ofta osynliggörs i samhället. Crossan berör både de demenssjukas hälsoproblem och den ofta bristande äldrevården då äldre människor blir lämnade ensamma under den sista tiden i livet.

Detsamma gäller Allison som blivit så misshandlad och kränkt att hon till slut har börjat tro på glåporden som kastas mot henne, vilket medför att hon beskyller sig själv istället för att söka hjälp från de vuxna i hennes närhet. Hon har med tiden lärt sig att bli ett tyst offer som inte har något att säga till om någonting.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni är intresserade av att läsa böcker om liknande ämnen kan ni också läsa ”Ensamheten värst” (finns som e-bok på Bibblo.se) och ”Elizabeth is missing”.

Publicerat

Männen med rosa triangel

18332179”Arbete i stenbrottet – sprängning, tuktning och till slut utformning av stenblocken – var ett mycket tungt arbete som bara judar och homosexuella blev kommenderade till. Många fångar, alldeles för många, dog i olyckor under arbetet.

Hur många bilförare som i dag susar fram på de tyska motorvägarna vet att varenda granitsten som kantar vägen är besudlad av oskyldiga människors blod? (…)

Men vem vill tänka på det? I dag sveper man alltför gärna in det som har hänt i tystnadens och glömskans slöja.” (sid 66)

”Männen med rosa triangel” är en biografi om de homosexuella fångarnas situation under Förintelsen i koncentrationslägren Sachenhausen och Flossenbürg. Författaren Hans Neumann, som står bakom pseudonymen ”Heinz Heger”, baserade boken på överlevaren Josef Kohouts upplevelser som fånge.

”Åtta män hängdes på morgonen den 24 december. Dödsdomarna verkställdes intill julgranen, antagligen för att förödmjuka oss kristna fångar och kanske som offer till nazisternas germanska gudar.

(…) Ännu mer vulgärt var lägerledningens order om att fångarna från två block i taget skulle ställa upp framför julgranen och sjunga julsånger i drygt en halvtimma.

En fruktansvärd bild av en grotesk situation: den kraxande manskören som sjöng ”O Tannenbaum” medan de åtta strypta fångarna dinglade fram och tillbaka i blåsten.

Varje jul sedan dess, varenda gång jag hör en julsång – hur vacker och stämningsfull den än må vara – minns jag granen i Flossenbürg och dess tragiska julprydnader.” (sid 122)

Till skillnad från de övriga grupperna av fångar, fick de homosexuella fångarna aldrig ekonomisk ersättning för sin tid i koncentrationslägrena. I Österrike där Kohout kom från var homosexualitet olagligt fram till 1971. Kvinnlig homosexualitet var inte lika straffbart men inte heller accepterat i samhället. Lesbiska kvinnor som inte passade in på de rådande könsrollerna ansågs bara som ”asociala”.

Biografin innehåller några felaktiga uppgifter. Till exempel står det att Kohout var 22 år och studerade på universitet när han greps vilket inte stämmer. Kohout var däremot utbildad frisör och arbetade på posten. Han fick inte återvända till sitt yrke på grund av hans sexuella läggning. Kohout och de övriga offren fick inte heller pension. Den enda upprättelse som han fick var ett litet parkområde i Wien som döptes till Heinz-Heger-Platz.

Vid 24 års ålder greps Kohout av Gestapo i mars 1939. Man tror att cirka 100 000 personer greps och 10 000 blev skickade till koncentrationsläger. Fångarna sågs som kriminella sexualförbrytare och fick bära en rosa triangel. Om de dessutom tillhörde andra grupper som till exempel judar fick de ha triangeln undertill.

”Han bröt aldrig sitt löfte om att skydda mig. I mina ögon är och förblir han en hedervärd man, alldeles oavsett att han försörjde sig på att spränga kassaskåp och göra inbrott, vilket han kanske fortfarande gör.” (sid 84)

Även bland medfångarna var de homosexuella fångarna lägst i lägerhierarkin. Trots detta blev Kohout den enda homosexuella kapon. En kapo var en fånge som fick vakta de andra fångarna och fick vissa förmåner som mat, kläder och ibland till och med ett eget rum. Kapon var oftast en kriminell fånge med grön triangel.

Kohout som var väldigt smart, klättrade sig upp i hierarkin genom att förföra olika kapon som blev hans beskyddare tills han själv fick samma roll. Kohout kände att det var moraliskt fel men ansåg att hans överlevnad och hälsa var viktigast.

Kohout berättar att det fanns mycket internaliserad homofobi bland nazisterna och medfångarna. Våldtäkt och andra sexuella övergrepp var inte ovanligt eftersom de ansåg att det inte var samma sak att ha sex med andra män som substitut för kvinnliga älskare, som att vara homosexuell. Flera av Kohouts medfångar, som han kallade sina olycksbröder, blev torterade och våldtagna av vakterna innan de avrättades.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att boken innehåller många grafiska beskrivningar av våld och tortyr.

Publicerat

Att leva under långvarig ockupation

”De riktigt gamla invånarna bär med sig minnen från 1948 när palestinier i det som blev Israel drevs på flykt och flydde. Händelserna kallades Al Nakbar, katastrofen. Längtan till hemmen och hembyarna har gått i arv i generationer och många har behållit nycklarna till husen som de tvingades lämna och därefter ofta inte har fått möjlighet att ens återse. Nyckeln är en symbol för hoppet om att få flytta tillbaka.”

”På Västbanken intet nytt?: Att leva under långvarig ockupation” är en dokumentär fotobok som berör situationen för människorna som lever på det ockuperade Västbanken. Bilderna är tagna mellan 2011-2018.

Ockupation betyder att en militär stat besätter en annan stats territorium. I detta fall är det Israel som ockuperar palestiniernas områden. Palestinierna på Västbanken får inte vistas på vissa vägar om de inte har rätt färg på sina id-kort eller nummerplåtarna på bilarna. Israelisk militär har rätt att arrestera och med fysisk våld föra iväg palestinier oavsett om det finns bevis att de begått något brott eller ej.

Visa källbilden

På Västbanken finns 700 000 palestinier som drevs iväg från sina hem 1948 när Israel bildades. Mer än hälften av dem bor i flyktingläger. De är ofta väldigt trångbodda och hela släkten bor tillsammans.

Författaren Lena M Fredriksson har intervjuat flera palestinier angående deras situation. En av dem är snickaren Odai som förlorade sitt jobb efter att hans kusin dödades av militären på oklara grunder. Nu säljer han kaffe i ett stånd på gatan för att försörja hela släkten.

En annan respondent var Bassem Shousha som äger en olivodling. Flera av hans olivträd har blivit vandaliserade, någon har tänt eld på dem för att mota bort dem från området.

Fredriksson intervjuar även en sörjande far, Rafat Badran som miste sin 15-åriga son i en militärattack. Sonen Mahmoud var på väg hem i en taxi efter att ha besökt en nöjespark med sin kompisar. Taxin blev beskjuten då ungdomarna misstänktes ha protesterat mot militären genom att kasta sten på deras fordon, vilket visade sig vara falska anklagelser.

Militären har rätt att fängsla eller skjuta alla barn över 12 år om de misstänker ”brott”. En av offren var den 17-åriga Atta Sabah som blev skjuten i magen när han var 12 år efter att han råkade kasta sin ryggsäck över en mur där det fanns en israelisk bosättning som övervakades av soldater. Han överlevde men blev förlamad och hamnade i rullstol.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.