Författare: admino

Publicerat

En romsk kvinnas kamp

”Jag hade tur som föddes på sommaren. Alla som föddes på vintern överlevde inte.”

 

”Taikon” är en dokumentärfilm om den romska författaren Katarina Taikon. Hon är mest känd för sin barnboksserie Katitzi. Filmen är baserad på Lawen Mohtadis biografi om Taikon: ”Den dag jag blir fri”.

I denna film får vi se hennes kamp för romernas rättigheter. På 60-talet fanns endast 900 romer i Sverige men de fick inte leva som andra svenskar. De skulle endast vara ett ”exotiskt” inslag i den svenska kulturen och ansågs inte behöva varken utbildning, arbete eller bostäder.

I filmen får vi se romer som bor i kalla och trångbodda husvagnar under vintern. Taikon berättar att hon är tacksam att hon föddes på sommaren. Många romer som föddes under vintern överlevde inte på grund av de hårda förhållandena.

Taikon arbetade en tid på en glassbar i centrala Stockholm men fick ekonomiska problem eftersom hon var alltför generös med kunderna. Hon gav bort glassen gratis till de som hon blivit vän med och anställde alla som var arbetslösa. Taikon fick inte möjlighet att utbilda sig förrän hon var 26 år. Hon förespråkade för utbildning och menade att om romerna bara fick en chans att utbilda sig, skulle de också kunna förändra sin situation.

Flera personer som kände Taikon intervjuas i filmen bland annat hennes syster Rosa Taikon. Hon berättar att Taikon egentligen var väldigt osäker som person. Efter att ha haft alkoholproblem i flera år och hennes äktenskap spruckit, hamnar Taikon i hjärtstillestånd. Hon överlevde men fick så svåra hjärnskador att hon hamnade i koma i 13 år, tills hon dog 1995.

Taikon fick även möjlighet att medverka i en film om romer, vilket blev starten på hennes karriär som skådespelerska. Rosa Taikon berättar att filmerna om romerna var väldigt stereotypa, eftersom Taikon var tvungen att tala dålig svenska eftersom ”det inte var trovärdigt annars”.

Taikon var även politiskt aktiv då hon träffade Martin Luther King, Tage Erlander och Olof Palme. Hon krävde att politikerna skulle göra något åt romernas utsatta situation men upplevde att Palme svek henne eftersom romerna inte fick det bättre.

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

Romernas nationaldag – 8 april

Internationella romadagen firas till minne av den första romska kongressen som ägde rum 8 april 1971. Under denna kongress bildades Romernas världsråd. Romerna har inget ”eget” land utan finns över hela världen.

Under världsrådet bestämde de dock att de skulle ha en gemensam nationalsång ”Gelem, gelem”, nationaldag och flagga. Hjulet på flaggan är en symbol för romernas koppling till Indien. Romerna har sitt ursprung i Indien och deras modersmål romani är nära besläktat med sanskrit.

Det finns ca 20 miljoner romer i världen, varav 50 000 bor i Sverige. Romerna är en av Sveriges nationella minoriteter.

Romerna kallades tidigare ”zigenare” från nygrekiskans ”atsinganos” som betyder ”de som inte vill ha kontakt med någon”. Ordet ”zigenare” är numera ett nedsättande ord. Bland annat har ordet bytts ut i Katitzi-böckerna, med undantag när ordet används som skällsord i texten. Lawen Mohtadi som redigerade den nya upplagan säger detta om ändringen:

”Vi kunde inte ta bort ordet zigenare helt. Dels för att det skulle gå emot själva handlingen i boken. Men även för att visa hur de här begreppen har funnits parallellt. Nu kunde vi förstärka insikten om att även på hennes tid fanns det olika ord och att det brukliga i dag är att säga rom.”

Romerna har fått utstå mycket diskriminering (antiziganism) i Sverige historiskt sett. Under Gustav Vasas tid ville de fördriva romerna från Sverige och hotade till och med med dödsstraff. Det är dock okänt hur många romer som fick dödsstraff. På 50-talet var många romer arbetslösa och hemlösa. Barnen fick inte gå i skolan.

En person som kämpat för romernas rättigheter är Katitzis författare Katarina Taikon. Med sina böcker har hon väckt engagemang för romernas medborgerliga rättigheter och ansetts vara Sveriges ”Martin Luther King”.

(Källa: NE.se)

Här nedan är några tips på böcker och filmer som handlar om romer:

Publicerat

Gretas kamp för klimatet

”När jag besöker alla dessa fina miljöer som slott och palats, känns det som att allt bara är ett rollspel.”

 

”Greta” är en dokumentärfilm från 2020 som handlar om den modiga miljöaktivisten Greta Thunberg. I filmen får vi följa Gretas resa från skolstrejken augusti 2018 utanför riksdagshuset till Atlanten på väg mot Amerikas kustland i monegaskiska tävlingsbåten Malizia II.

Vi får komma närmare Greta som person. Vi får se hennes kamp för klimatet men också hennes inre kamp med sig själv och sin funktionsvariation. Gretas pappa Svante finns med i bilden och stöttar henne så gott han kan. Han ger henne skjuts i elbilen och påminner henne att hon måste äta. Vi får se Greta mitt under en demonstration utomlands, då hon inte ätit något på hela dagen och pappan desperat försöker få henne att äta en banan.

 

Greta berättar också om sin uppväxt. När hon gick i skolan blev hon mobbad och blev aldrig inbjuden till de jämnåriga klasskamraternas fester. På grund av sin funktionsvariation kan hon hyperfokusera på ämnen som intresserar henne och har fotografiskt minne.

Precis som många andra som har Aspergers syndrom har hon dock lätt att fastna i detaljer. Vi får återigen se en orolig pappa då Greta sitter uppe vid datorn hela kvällen när hon egentligen borde vila. Hon har hängt upp sig på att det finns flera olika översättningar för ”skolstrejk” på franska eftersom hon ska hålla tal i Frankrike.

Vi får se Greta besöka flera fina miljöer som palats i Frankrike där hon träffar premiärministern. Gretas mål är att Parisavtalet ska uppfyllas både i Sverige och utomlands. Greta jämför miljön med en godispåse som människorna bara plockar från. Hon undrar om alla dessa möten kommer att bära frukt då flera politiker och journalister vet lite om miljön, till och med mindre än Greta själv trots att hon bara är en gymnasieelev.

In 'I Am Greta,' an unlikely celebrity grapples with fame | Grist

Vi får även se Gretas resa över Atlanten då hon och pappa Svante kämpar på havet. Greta sover i en liten tältliknande konstruktion som hon ritar roliga figurer på med tuschpenna. Att gå på toa är en utmaning i sig själv då hon får gå in i en annan tältliknande konstruktion, bara för att inse att toapappret är försvunnet.

Greta kommunicerar med familjen med sin telefon som är helt inpaketerad för att skydda den. Hon gråter då hon saknar sin mamma och syster när vatten börjar forsa in på golvet. Greta säger att hon känner att hon fått ta för stort ansvar och inte mår bra under resan. Hon kommer dock så småningom i land i Manhatta där hon möts av sina amerikanska beundrare som vinkar till henne på land.

Kampen för klimatet har dock varit svår och många som lever i förnekelse har riktat sin ilska mot Greta och hennes familj. Hon har fått flera mordhot skickat hem till sig. Hennes föräldrar oroar sig för hennes säkerhet men Greta själv är mer orolig vad som händer om hon låter dessa eländiga människor tysta ned henne.

Filmen finns på vårt bibliotek på svenska. Läs även Malena Ernmans (Gretas mamma) självbiografi.

Publicerat

Himlabrand

”Áhkko slog upp boken på bordet framför dem och plockade fram sina egna foton. De jämförde dem med Harald Lundgrens bilder. Helt olika perspektiv. Ett och samma folk.

”Du ser”, sa hon och pekade, ”Han gjorde ett urval av korten han tog. I den här boken hamnade enbart de foton som stödde hans teorier om hur samer skulle se ut.”

Många av samerna Lundgren hade fotograferat såg slitna ut. De hade ett särpräglat utseende som Ánte inte kände igen sig själv i. Ida hade haft rätt i det hon sa. Hur skulle han kunna hitta sig själv i en samling bilder som en rasbiolog hade valt ut? En samling där det viktiga var utseendet.

”Inte ser alla samer likadana ut”, sa áhkko. ”Eller något annat folk. Herregud, nej. Det är bara trams att mäta människor på det här viset.”

”Himlabrand” är Moa Backe Åstots debutroman. Författaren är själv same och ville utöka utbudet av samisk ungdomslitteratur då hon som barn läste Ann-Helén Laestadius böcker om och om igen då utbudet var smalt.

I denna berättelse får vi följa den samiska huvudpersonen Ánte som just insett att han är homosexuell och har romantiska känslor för sin barndomsvän Erik. Olyckligt nog är Erik redan upptagen då han är ihop med flickvännen Julia. Trots detta visar han intresse för Ánte som brottas med sina känslor. Ánte försöker förneka sina känslor och börjar dejta den snyggaste tjejen på skolan men han klarar inte av att ljuga för sig själv.

Åstot har också funderat kring utbudet av ungdomslitteratur med HBTQ-teman. Hon påpekar att det är positivt att HBTQ har börjat normaliseras alltmer på senare år men ville ta upp detta från ett samiskt perspektiv eftersom kulturen präglas av patriarkatet. Åstot anser att samerna inte har kommit lika långt när det gäller frågor kring genus och sexualitet.

I berättelsen får vi även se den tråkigare sidan, då Ántes samiska pappa och de andra männen i byn uttrycker starka homofobiska åsikter. En homosexuell man i byn som Ánte var vän med har till och med blivit tvungen att flytta eftersom mobbningen eskalerade.

Berättelsen berör också samernas historia och diskrimineringen som de utsattes för under det tidiga 1900-talet. Ánte råkar köpa en bok på Jokkmokkmarknaden som handlar om samisk rasbiologi. Han ser bilder på samer som förnedrats och blivit fotograferade och hittar till och med några släktingar.

Även en verklig person finns med i boken, Harald Lundgren (Herman Lundborg) som var chef för rasbiologin på Statens Institut i Uppsala. När Ántes áhkko (farmor) ser honom riva sönder boken i frustration, påpekar hon att det inte är någon idé att riva sönder, det är viktigt att minnas deras släktingars sorg eftersom deras historia ofta har glömts bort.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och kommer ut som talbok den 3 maj på Legimus. Läs även ”Queera tider” av Edward Summanen som innehåller en intervju med den icke-binära samiska aktivisten Timimie Märak.

Moa Backe Åstot medverkade i Bokmässan 2021 i programmen ”Samiskt ursprung” och ”Samiskt liv – traditioner i en ny tid”.

Publicerat

Samernas sorg

”Kistan stod tung på gården utanför Hannas och Antes hus. Vit och enkel utan kransar på. Mattias kunde knappt titta på den. (…)

Lasses svägerskor och några gamla släktingar prasslade med papper, det skulle sjungas på samiska. Men de flesta kunde texterna utantill, de äldre kunde ändå inte läsa på sitt eget språk. (…)

Mattias såg att áhkku inte sjöng. Hon knep ihop munnen och stirrade rakt fram, ut mot vägen. Hennes broscher var slarvigt fastsatta. (…) Alla andra var perfekta. Mattias hatade allt. Men där stod han själv och var likadan, rak i ryggen som han blev med kolten på.”

”Stöld” är en samisk roman av Ann-Helén Laestadius. Detta är hennes första roman då hon tidigare skrivit romantiska ungdomsböcker som ”Sms från Soppero” som handlade om unga samer och hur de förhåller sig till sin identitet.

I denna roman får vi följa den samiska flickan Elsa i olika skeende i hennes liv. Berättelsen utspelar sig i Norrland och börjar med att Elsa utsätts för ett hatbrott  då hon blir av med sin första ren som hon var väldigt stolt över. Trots att hon bara är 9 år utsätts Elsa för dödshot av den rasistiska förövaren, vilket påverkar hennes psykiska hälsa.

Förövaren är från Tornedalen och anser att han har rätt att jaga ren trots att det är samerna som äger dem. Han skär av renens öra med Elsas samiska märke, som blir en symbol för förtryck då Elsa har örat med sig i vanten hela tiden, som påminner henne om skammen över att vara annorlunda.

Hon blir tystlåten och vågar inte berätta för någon att hon sett sin ren bli plågad till döds även när pappan tar henne till polisen för att vittna. Elsa som är religiös, börjar skuldbelägga sig själv då hon tror att det är hon som är skyldig till  renens död och därför kommer att hamna i helvetet.

Hatet hänger ständigt över Elsa och hennes familj då de får utstå rasistiska kommentarer och mikroaggressioner för sitt samiska ursprung. Allt från nedsättande skällsord som ”lapp” och renar som plågas till döds av tjuvjägare för köttets skull. Polisen bortprioriterar hatbrotten och anser att de har annat att göra. Som en utsatt minoritetsgrupp får de inget stöd av samhället.

Rasismen är inte det enda problemet som Elsa och hennes familj brottas med. Elsas mor är inte 100 % same utan har bara delvis samiskt påbrå och räknas därför som en så kallad ”rivgu”. Trots detta har mamman själv valt att identifiera sig som same och bär stolt sin kolt. Även klimatförändringarna hotar då renarna inte kan beta längre då skare bildas på marken. 

Som flicka påverkas Elsa av samernas könsroller då hennes bror Mattias anses vara den som borde ta hand om renarna även om Elsa också vill vara delaktig. Även männen påverkas av könsrollerna då de präglas av en slags macho-kultur som gör det svårt att visa känslor och vara sårbar.

Därför är psykisk ohälsa vanligt och självmordsstatistiken hög. Mattias kompis den skojiga och utåtriktade Lasse, är en av dem som förlorar kampen då han som ung same inte längre ser något hopp inför framtiden och till sist tar sitt liv.

Författaren berättar i intervju med ”Vi Läser” (nr 1, 2021) att trots att hon själv är same, har hon varit rädd för att skildra samerna på ett felaktigt sätt eftersom de är en utsatt minoritet. Hon bor numera i Solna och är inte renskötare själv men hon har flera släktingar som bor i norr och har renar, som hjälpt henne med research då hon fått följa med ut i renskogen.

Laestadius inspirerades också av ”Girjasdomen” som fattades förra året och innebar att samebyn Girjas nu bestämmer över jakten i området. Detta ledde till en våg av näthat och tjuvjakt. Författaren ville belysa samernas nutida problem.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus. Laestadius inkluderar även nordsamiska ord i boken eftersom hon själv inte fick lära sig sitt modersmål när hon var barn. Läs även ”Himlabrand” av Moa Backe Åstot som också handlar om samernas könsroller men med ett HBTQ-perspektiv.

Ann-Helén Laestadius medverkade i Bokmässan 2021 i programmen: ”Stöld – en historia som måste berättas”, ”Samiskt ursprung”, ”Samiskt liv – traditioner i en ny tid” och ”Inifrån Sápmi”.

Publicerat

Min mörka Vanessa

Min mörka Vanessa”En eftermiddag berättar Strane att mitt namn kommer från Jonathan Swift, den irländske författaren, att Swift en gång kände en kvinna som hette Ester Vanhomright, som kallades Essa.

”Han plockade isär hennes namn och satte ihop det till ett nytt”, sa Strane. ”Van-essa blev Vanessa. Som blev du.”

Jag säger det inte, men ibland känns det som om det är precis vad Strane gör med mig – plockar isär mig och sätter ihop mig till någon annan.” (sid. 102)

”Min mörka Vanessa” är en roman som handlar om sexuella övergrepp mot barn. I denna mörka berättelse får vi följa den fiktiva gestalten Vanessa både i dåtid och i nutid. Berättelsen växlar mellan år 2000 då 15-åriga Vanessa inleder ett förbjudet kärleksförhållande med sin 42-åriga lärare Jacob Strane och 2017 under #MeToo vågen då Vanessa är 32 år.

En kvinna som gick på samma skola som också utsatts för övergrepp hör av sig till Vanessa och vill att hon också ska vittna mot läraren. Vanessa lever dock i förnekelse och vägrar att stötta henne. Hon lider av Stockholmssyndromet och har under hela sitt vuxna liv manipulerats av pedofilen som hon fortfarande umgås med.

År 2000 är Vanessa en vanlig tonåring som lever ett normalt liv. Förutom att hennes familj betraktas som lantisar och en konflikt som blossar upp med bästa kompisen som bara har ögon för sin nya pojkvän, är Vanessa lycklig. Hon har däremot väldigt dålig självkänsla då hon har komplex för sitt eldröda hår. Vanessas passion är att skriva poesi men hon saknar självförtroendet att visa sina dikter för någon.

Vanessa börjar att gå i en litteraturklubb efter skolan där engelska läraren och förövaren Mr. Strane lurar. Han manipulerar henne över tid genom att låtsas berömma henne för hennes skönhet och dikter.

Mr. Strane använder klassisk litteratur som Vladimir Nabokovs ”Lolita” och Jonathan Swifts dikter som handlar om äldre mäns attraktion till unga flickor, som vapen för att rättfärdiga övergreppen. Vanessa är en opålitlig berättare och romantiserar pedofilen och deras förbjudna kärleksförhållande.

Små ögonblick då läraren tafsar på henne i smyg  under bordet då han låtsas rätta hennes läxor till grövre övergrepp som till slut slutar i grov våldtäkt. Till slut lyckas han lura hem henne och våldtar henne när hon sover. Han tvingar henne till och med ha på sig en barnslig pyjamas med jordgubbar på och vill bli kallad för ”pappa” när övergreppet sker.

Trots att händelsen är traumatiserande är Vanessa i Mr. Stranes våld. Omgivningen reagerar och litteraturklubbens enda medlem tar dem på bar gärning men trots detta har ingen civilkurage nog att gripa in.

Författaren Kate Elizabeth Russell har fått viss kritik för sin roman och anklagats för både plagiat och kulturell appropriering av den latinamerikanska bisexuella författaren Wendy Ortiz som gav ut ”Excavation” en självbiografi med liknande teman år 2014.

“I do not believe we should compel victims to share the details of their personal trauma with the public. Opening up further about my past would invite inquiry that could be retraumatising.” – Kate Elizabeth Russell

Russell har svarat på denna kritik med att erkänna att hon delvis inspirerades av Ortizs biografi samt 80 andra titlar. Även om själva berättelsen är fiktiv har Russell också erkänt att hon själv upplevt sexuellt våld som tonåring. Kritikerna har velat ha bevis på att övergreppen har skett men Russell anser att detta är alltför personligt och är inte redo att diskutera de traumatiska minnena.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att berättelse innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuellt våld.

Publicerat

De sju systrarna

”Love knows not distance; It hath no continent; Its eyes are for the stars.”

 

”De sju systrarna” är en roman i sju delar. Berättelsen är baserad på stjärnkonstellationen Plejadernas sju systrar. Varje bok handlar om en syster som berättas ur hennes perspektiv.

Lucinda Riley ser serien som feministisk och med detta menar hon att hon ville hylla kvinnornas insatser både historiskt och i nutid. Kvinnorna har ett stort behov av kärlek i sina liv men är trots detta jämställda med männen.

Systrarna adopterades från jordens alla hörn av en rik man vid namn Pa Salt som bor på ön Atlantis i Schweiz. Genom berättelsens gång framstår Pa Salt som en mystiskt men ändå empatisk figur. Berättelsen börjar med att den äldsta systern Maia som är på semester i London får ett telefonsamtal. Medan hon varit bortrest har fadern hastigt gått bort i en hjärtinfarkt.

Pa Salt som var en lustig och lite egen man har redan gett sig själv en traditionell begravning till sjöss när Maia kommit hem. Det är nu upp till Maia att meddela sina sex systrar som bor på olika platser i världen och har väldigt olika intressen och etniciteter, de tråkiga nyheterna.

De sex systrarna (en saknas) får ledtrådar som ska leda dem till deras ursprung. Maia som arbetar som tolk och är den enda systern som stannat kvar med fadern, får en ledtråd som leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro.

Det finns även en historisk berättelse som berättas ömsom Maias berättelse, en berättelse från 80 år sedan. År 1927 får vi följa Izabela Bonifacios berättelse som utspelar sig under Rios Belle Epoque.

Serien finns i sju delar på vårt bibliotek:

Bok 1: De sju systrarna, Maias bok (e-bok, talbok)

Bok 2: Stormsystern, Allys bok (e-bok, talbok)

Bok 3: Skuggsystern, Stars bok (e-bok, talbok)

Bok 4: Pärlsystern, Ceces bok (e-bok, talbok)

Bok 5: Månsystern, Tiggys bok (e-bok, talbok)

Bok 6: Solsystern, Electras bok (talbok)

Bok 7: Den saknade systern (ej ännu utkommen)