Etikett: sorg

Publicerat

En katts sorg

”If you don’t mourn a dead cat properly, you’ll never get over it.”

 

”En katts resedagbok” är en roman skriven av den japanska författaren Hiro Arikawa, född 1972. Hon skriver för det mesta japanska ”lättromaner” (light novels) som är inriktade till en yngre målgrupp och innehåller manga-illustrationer. Arikawa har även skrivit romantiska berättelser som trotsar ålder- och klasskillnader.

Boken blev utvald till årets bok 2019. Motiveringen löd:

”En underbar roman, en hyllning till vänskapen och livet.
Den unge Satoru och hans katt Nana reser genom Japan, och hälsar på människor som betytt mycket för Satoru. Men varför reser de? När sanningen går upp för Nana brister hans lilla hjärta, och det gör även läsarens. Detta är en rörande roadmovie, som med finess och finkänslighet tar upp viktiga livsfrågor. En liten berättelse med stor visdom!”

”En katts resedagbok” är en berättelse om sorg och handlar om den japanske mannen Satoru och hans katt Nana. Boken innehåller flera berättarröster, en av dem är katten själv som observerar människorna och deras komplicerade relationer från en katts perspektiv. Satoru beskrivs som sjuk, mager och flintskallig men katten förnekar sin husses tillstånd.

De åker på en bilresa genom Japan för att träffa gamla vänner och släktingar till Satoru. Han försöker övertala dem att ta hand om hans katt på grund av ”olyckliga omständigheter utanför hans kontroll” men misslyckas gång på gång då oväntade känslor blossar upp, både mellan de mänskliga karaktärerna och djurkaraktärerna. Djuren framställs som intelligenta och empatiska och förstår människornas känslor bättre än vad människorna själva gör. Vid ett tillfälle hamnar Nana i konflikt med en hund som tillhör Satorus vän från gymnasietiden som har dålig självkänsla och känner extrem avundsjuka gentemot Satoru men kan inte vara ärlig mot honom eftersom han lider av dåligt samvete.

Satoru har inte haft det lätt i livet och förlorade sina föräldrar i en bilolycka när han var liten. Trots detta har Satoru hittat en slags inre frid när han reser runt tillsammans med sin katt. Ett kapitel handlar om hur Satoru och Nana reser runt i Hokkaido (den nordligaste ön i Japan som gränsar mot Ryssland) och innehåller målande miljöbeskrivningar då de observerar naturen och djuren som lever i den.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Publicerat

Folk utan hem

”Pistolen tycktes inte skrämma Estelle, men å andra sidan tycktes hon vara en så snäll person att om hon blev mördad hade hon säkert tagit det som en komplimang att ha blivit uppmärksammad.” (sid 139)

 

Fredrik Backman är född i Stockholm och är författare, bloggare och skribent. Backman har tidigare varit krönikör för tidningarna Metro och Magazine Café. Han debuterade 2012 med ”En man som heter Ove” och ”Saker min son behöver veta om världen”. Han är i nuläget aktuell med tv-serien ”Björnstad” som är baserad på romanen med samma namn. Flera skådespelare i serien är från Boden, en elev från Björknäsgymnasiet spelar rollen som flickvännen.

Historien kretsar kring en lägenhetsvisning som spårar ur när en misslyckad bankrånare plötsligt rusar in, vilket av misstag leder till ett gisslandrama. Vi blir introducerade till ett gäng färgstarka karaktärer; Julia och Ro, ett lesbiskt par som väntar barn, Estelle, en gammal dam på 90 år, miljonären Zara, skådespelaren Lennart i kanindräkt och ett till synes vanligt äldre gift par, Anna-Lena och Roger.

Boken innehåller mycket galen humor men karaktärerna är mer komplexa än de först verkar. Miljonären Zara uppfattas som en dryg överklassdam som bara dykt upp på lägenhetsvisningen för skratta åt fattigfolket men visar sig ha en sårbar sida. Hon har nämligen ett hemligt brev som hon burit på i flera år som hon inte vågar öppna. Brevet har brutit ned henne inifrån, så mycket att hon går i terapi för att bearbeta sina känslor (med mer eller mindre misslyckade resultat).

Även rånaren har en djupare sida. Hen har nyligen blivit av med vårdnaden av sina barn efter hens partner har varit otrogen och begärt skilsmässa. Detta ledde också till att rånaren blev av med jobbet och hamnade i en personlig ekonomiskt kris.

Backman diskuterar vad ett hem egentligen är. Anna-Lena och Roger har blivit besatta av att sälja lägenheter, så mycket att de har börjat sabotera lägenhetsvisningarna. Men är de verkligen lyckliga? Den gravida Julia har också sin egen ångest och oroar sig för att hon inte kommer att bli en bra mamma medan hennes fru fokuserar på detaljer om hur lägenheten ska se ut. Den gamla damen Estelle är kontaktsökande och så ensam efter att hennes man gått bort att hon fortfarande låtsas att han är vid livet och bara är och parkerar bilen.

Lägenheten får symbolisera en slags trygghet som karaktärerna saknar i sina liv. Även om Backman skriver med nästan överdriven humor, kan nog alla som någonsin känt att de är i desperat behov av ett hem känna igen sig.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Publicerat

En mörk berättelse om krigets gråzoner

”Min brors kista sänks ner i gropen och ett kors med mitt namn, bara annorlunda stavat, sätts sedan på graven. (…) Jag tittar på korset med namnet Claus och tänker att jag borde byta ut det mot ett annat kors med namnet Lucas. (…) Tåget är nog ingen dum idé.” (sid 426)

 

Agota Kristof (f. 1935 – d. 2011) var en exilförfattare från Ungern som skrev för att överleva. I sin självbiografi ”Analfabeten” berättar hon om flykten från sitt hemland efter Ungernrevolten 1956. Av alla sina personliga tillhörigheter prioriterade hon att ta med sig en tjock ordbok och en anteckningsbok. Kristof skrev flera politiska texter, i hopp om att kunna skapa en förändring i samhället.

Hon kunde inte överleva genom att skriva på sitt modersmål ungerska utan var tvungen att översätta sina texter ord-för-ord på franska. Kristofs unika sätt att skriva har influerat många författare bland annat den japanska författaren Haruki Murakami som skriver både på sitt modersmål och engelska. I sin självbiografi ”Författare till yrket” berättar Murakami om hur han influerats av Kristof:

”Franskan var ett främmande språk hon hade lärt sig som vuxen (eller snarare blivit tvungen att lära sig). Men genom att skriva på ett främmande språk lyckades hon skapa en helt egen, ny litterär stil. Den fina rytmen i de korta meningarna, det enkla, raka uttryckssättet, de exakta beskrivningarna utan eftertänksamma utvikningar. Ändå lyckades hon skapa en gåtfull atmosfär, en känsla av att något mycket viktigt som inte är utskrivet döljer sig i texten.” (sid 36, Författare till yrket, Haruki Murakami)

Det abstrakta, det som inte står utskrivet, utan ligger dolt mellan raderna är precis det som utmärker Kristofs trilogi som innefattar tre kortromaner; ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”. Trilogin är en mörk fiktiv berättelse men är också ett vittnesmål på krigets grymhet från en överlevares perspektiv. Fokus ligger på hur människan påverkas av trauma och på gråzonerna mitt emellan, hur ett offer kan övergå till att själv bli en förövare. Vem är det då som bär skulden?

Den första romanen ”Den stora skrivboken” handlar om tvillingarna Lucas och Claus som flytt från den fiktiva ”Stora staden” för att komma undan krig och svält. Modern överger dem och lämnar dem hos deras mormor, ”Häxan”, en elak kvinna med alkoholproblem och dålig hygien.  Pojkarnas far antas vara vid fronten och hans öde är ovisst. Tvillingarna bestämmer sig för att föra en krigsdagbok över den absurda och grymma tillvaron. Pojkarna visar sig så småningom vara opålitliga berättare, de fyller dagboken med lögner.

Lucas och Claus anpassar sig efter krigssituationen; de blir emotionellt avtrubbade och förfäras inte längre av grymheterna som sker runt omkring dem. De härdar sig genom att slå varandra och ”öva krig” genom att svälta sig och ligga stilla i flera timmar. ”Häxan” och andra förövare blir galna på tvillingar. De känner äckel men kanske ändå en gnutta beundran gentemot bröderna som vägrar att vara offer och vika sig. Trots detta finns det empati för de utsatta och svaga begravt djupt inne i pojkarna. Bland annat hotar de med att offentligt skämma ut byns präst som utnyttjat den fattiga grannflickan ”Harläppen” sexuellt, om han inte hjälper henne och hennes svältande familj ekonomiskt.

Den första delen slutar med att tvillingarna separeras från varandra efter att Claus flyr över gränsen genom att använda deras fars lik som sköld för att undvika elstängslet. I efterhand blir det alltmer oklart om detta verkligen skedde eller om Lucas lider av en psykos och bara föreställt sig detta då han inte längre kan skilja på sanning och lögn. Finns det egentligen bara en tvillingbror? Och vem av dem är i så fall den riktiga? Detta är en fråga som aldrig besvaras utan är öppen för läsarens tolkning.

Agota Kristofs självbiografi ”Analfabeten” är mycket kortfattad med sina 52 sidor men är intressant läsning för att få ökad förståelse för trilogin och dess budskap. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek som samlingsvolym och som talböcker via Legimus.

Publicerat

”She is just like us” – Malala Yousafzai intervjuar flyktingar

”In July, I was invited to a movie called ”He Named Me Malala”. I went with a dozen friends from school, all refugees.

After the film, we went to a lunch and were shocked when Malala walked in to join us. It felt as if we were meeting a movie star! But then she sat down and started asking us questions, and I realised, She is just like us.” (p. 89)

Malala Yousafzai är en kvinnorättsaktivist från Pakistan och den yngsta nobelpristagaren för Nobels fredspris. Hon blev skjuten 2013 av talibanerna efter att hon protesterat mot regimen genom att stå upp för flickors rättighet att gå i skolan.

I denna bok intervjuar Yousafzai nio unga tjejer som alla tvingats fly från sina hemländer på grund av förtryck och våld. Boken är uppdelad i två delar. Hon inleder med en förkortad version av sin egen flykt och sedan berättar hon varje tjejs historia i korta kapitel.

Den första tjejen är Zaynab som berättar i kapitlet ”Why me and not her?” hur hon flydde från Yemen till Egypten och sedan till slut till USA. Hon fick uppleva bland annat bombhot och blev utslängd hemifrån när hon insjuknade i tuberkulos. Hon skiljdes från sin syster Sabreen när systern av okända anledningar fick avslag på sin ansökan.

I nästa kapitel ”No Turning Back” berättar Sabreen sin historia, hur hon och hundratals andra flyktingar tvingades fly i små fiskebåtar. Detta kom som en chock för Sabreen som hade blivit utlovad en rymlig båt med tre måltider om dagen. Detta visade sig vara långt ifrån sanningen då busschauffören täckt för fönsterna i bussen, skrek åt dem att hålla tyst, hotade dem med en kniv och rånade dem i slutet av bussfärden för att kunna försörja sin familj. Sabreen fick en panikattack när de skulle på den alldeles för trånga fiskebåten och fick bli buren ombord.

En annan tjej som Yousafzai intervjuade var Marie Claire från Kongo-Kinshasa som flydde först till Zambia och sedan till USA. Hon minns inte mycket av sin tidiga barndom i Kongo-Kinshasa förutom att de ständigt var på flykt på grund av kriget och sov i buskarna.

Hon berättar om mobbningen och rasismen hon utsattes för i Yemen. Flyktingar var inte välkomna men familjen hade inget val. En natt bröt en grupp maskerade män in sig i deras hem och våldtog och misshandlade hennes mor till döds. Modern offrade sig för att skydda Marie Claire och hennes syskon. Pappan blev också svårt misshandlad men lyckades av ett mirakel överleva sina skador.

Marie Claire och hennes familj flydde senare till USA och hon blev den enda i sin familj som fått högre utbildning än grundskolan. Hon fick möjligheten till ett bättre liv, både tack vare möjligheten till utbildning men också hennes egna ambitioner och hårt arbete.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Läs också Malalas självbiografi som även finns i lättläst format. Se också den filmatiserade versionen ”He Named Me Malala”.

Publicerat

Den bistra vintern

”Hon måste bara titta till Kristina innan hon går. Motvilligt smyger hon sig fram i sina klumpiga skoterskor, förbi Kristina och till vardagsrummet där hon hittar en grårutig yllepläd på soffan. Pläden lägger hon försiktigt över henne i det trånga badrummet. Hon slätar till Kristinas hår, halvlångt och hennarött, och stoppar om henne så att hon inte fryser mer.

Trots att hon vet.

Någon i jättemössa tittar på henne från badrumsspegeln. Någon osminkad och rödnäst. En tjej med långt, brunt hår och sorgliga ögon. En tjej som är hon själv.” (sid 80)

”Kyla” är en dramathriller som handlar om vad som skulle hända med samhället om Sverige utsattes för en terrorattack under vintern och strömmen slogs ut.

Berättelsen utspelar sig i Åleå i Norrbotten. Huvudpersonen Sofia Kallgren är 17 år och är ensam hemma med sina två bröder; storebror Simon och den lillgamla lillebrorsan Theo. Deras föräldrar är på semester i Thailand.

Sofia är mitt uppe i att poppa popcorn inför en filmkväll när strömmen plötsligt går. Syskonen oroar sig inte först eftersom de tror att det bara är ett strömavbrott. Det visar sig att strömmen inte kommer tillbaka och temperaturen har sjunkit till minus 36 grader.

Bröderna är frusna och hungriga, så Sofia bestämmer sig för att låna föräldrarnas bil (trots att hon inte har körkort) och åka med dem till morfars stuga där det finns en kamin och ved som de kan elda. När resurserna tryter, beger sig Sofia ut för att jaga. Hon är turligt nog intresserad av jakt och överlevnad eftersom hon lärt sig av deras bortgångna morfar.

Sofia börjar oroa sig för sin pojkvän Elias som var på en musikfestival flera mil bort innan katastrofen slog till. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till stan för att leta efter honom och möts av en förskräcklig syn. Byggnader och affärer är sönderslagna och plundrade. Folk har frusit ihjäl i sina bilar som stannat och Sofia hittar lik längs vägen. Några är så desperata att de försöker stjäla hennes skoter. När Sofia med nöd och näppe kommer fram till Elias lägenhet är han försvunnen och hon möts istället av den förskräckliga synen av hans mamma som ligger död och ihjälfrusen på golvet.

Hon lämnar en lapp till Elias som leder honom till morfars stuga. De hittar honom utanför bron, halvt ihjälfrusen men lyckas rädda honom. Sofia måste nu komma överens med de tre killarna under samma tak och överleva vintern.

Elias, som är bisexuell, är Simons bästa vän men de hade tidigare en romantisk relation med varandra. Deras förhållande tog slut men det finns många upprörda känslor mellan dem som blossar upp under de svåra omständigheterna.

För att ytterligare försvåra det hela dyker en oväntad gäst med en yxa upp, Jarmo som är en förtvivlad pappa och villig att göra vad som helst för att rädda sin sjuka dotter, även om det innebär att råna och hota med våld…

”Kyla” är en verklighetstrogen berättelse om vad som skulle kunna hända när det som vi tar för givet rycks ifrån oss. En aktuell berättelse i tider om klimatförändringar och terrorhot, som visar på hur sårbara och oförberedda vi egentligen är.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok på Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Publicerat

”Hon är nog bara blyg” – en berättelse om social fobi

”I den här scenen, i den här världen, i mitt liv, är det här istället tillfället när jag till slut tar in resten av katastrofen: Gunnars ansikte över mig har sällskap av tjugotvå ansikten till, och de glor ner på mig allihop. Hela jävla franskaklassen står i en ring runt om mig och stirrar på mig där jag ligger. (…) Det är tisdag i mitten av mars, och jag ligger på golvet i ett klassrum på Katedralskolan i Växjö, och Gunnar säger: Vad fan hände?” (sid. 2-3)

Lisa Bjärbo är journalist och författare. Hon vann Astrid Lindgren-priset 2018 som delas ut årligen till författare inom barn- och ungdomslitteratur. Motiveringen löd: ”För ett mångsidigt, insiktsfullt och lovande författarskap som inte räds svåra ämnen, och som med hög trovärdighet skapar stora läsupplevelser för barn i alla åldrar.”

”Inuti huvudet är jag kul” handlar om den 17-åriga huvudpersonen Liv. När hon var två år krockade hon och hennes mamma med en älg. Liv överlevde och fick ett ärr över bröstet men mamman dog och lämnade ett stort tomrum efter sig. Liv minns inte mycket av sin mamma och bor ensam med sin sociala och yoga-tokiga pappa. Liv och hennes pappa är veganer och miljövänner och bestämmer sig för att inte köra bil mer efter olyckan.

En dag köper plötsligt pappan ett hus i Småland och Liv är tvungen att lämna Stockholm. Pappan är överlycklig över att flytta ut på landet till sina barndomstrakter men Liv känner sig illa till mods. Hon har alltid framstått som blyg och introvert men börjar alltmer må dåligt i sociala sammanhang eftersom hon känner sig överväldigad av alla nya människor.

Hon börjar utveckla tecken på selektiv mutism och när klasskamraten Nour som sitter vid bänken bredvid börjar ställa frågor till henne får hon inte fram ett ord. Detta leder till missförstånd i klassen då de tycker att hon är konstig som inte svarar på tilltal, vilket i sin tur leder till mobbning och skitsnack. Liv får panikångest och börjar undvika klasskamraterna genom att låsa in sig på skoltoaletten. Hon är väldigt ensam men skäms och vågar inte erkänna att hon lider av psykiska problem för sin pappa, vilket leder till att hon börjar ljuga om sina symptom.

Allt ändras en dag på bussen då hon lär känna Alia den tysta Candy-Crush spelaren som alltid sitter framför henne. Bussen fastnar i en sväng och chauffören behöver hjälp att backa, vilket tvingar dem att samarbeta. Liv får Alias telefonnummer och de börjar skicka sms till varandra. Liv är innerst inne glad över att äntligen ha en riktig vän men har svårt att hänga med Alia som gillar att festa och umgås med människor.

Liv träffar också Gunnar på bussen som alltid har näsan begravd i ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij. De blir ihop-parade under franskan för att göra ett grupparbete. De hinner inte klart, så de blir tvungna att träffas hemma hos Gunnar. Liv känner sig osäker men det visar sig att de har mycket gemensamt, då de båda brinner för musik och spelar piano.

Allt är frid och fröjd tills de blir tvungna att redovisa arbetet i helklass och Liv får sin första panikattack. Hon faller ihop i klassrummet och kan inte andas medan en förvirrad Gunnar och franskaläraren försöker ringa ambulansen.

Även om berättelsens fokus ligger på Livs ångest och hur hon och omgivningen hanterar den, skriver Bjärbo med humor och ett lättsamt språk. Boken diskuterar även vanliga missförstånd om ångest då Liv misstolkas som blyg och barnslig av omgivningen, vilket är en konsekvens av deras begränsade kunskap om ångest.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

Publicerat

Till minne av den modiga Kim Wall

”Kim skickar en bild till Ole från sin telefon, en krabba som sitter på utsidan av ubåtens fönster.

Snart ytterligare en bild, av kommandobryggan, ackompanjerad av texten: Jag får också styra! Ytterligare sms säger: Jag lever fortfarande. Jag älskar dig. följt av åtta utropstecken.

Vindkraftverken på bilden från telefonen visar att ubåten styr mot Middelgrund, en gammal befästning vid inloppet till Köpenhamn. Ett sista meddelande plingar till i Oles telefon: Han har till och med tagit med sig kaffe och kakor ombord.

Därefter blir det tyst.” (sid. 292 – 293)

”Boken om Kim Wall – när orden tar slut” är en biografi skriven av journalisten Kim Walls föräldrar, Ingrid och Joachim Wall. Kim Walls mordfall blev känt världen över då hon blev brutalt mördad av den danska kändisen, ubåtsmannen Peter Madsen. Händelsen uppmärksammades i media och har väckt många frågor kring kvinnliga journalisters säkerhet. Föräldrarna har startat en fond, ”Kim Wall Memorial Fund” i den mördade dotterns namn för att stödja andra utsatta journalister.

Föräldrarna berättar om sorgen efter dottern. De vill framhäva Wall som den ambitiösa yrkeskvinnan hon var, snarare än ett offer för en sjuk och pervers mördare. De berättar om hennes spännande journalistuppdrag världen över och hur hon fokuserade på att framhäva den lilla människan. Särskild fokus låg på de fattiga och utsatta i samhället. En utställning hölls i Trelleborg med de 14 000 fotografierna som Wall hade tagit under sina uppdrag världen över.

”Här finns de uttryckslösa ansiktena på soldaterna i Nordkoreas demilitariserade zon, kvinnan i Tibet som sköljer sin tvätt i den lilla bäcken, skärsliparen i Kampala som använder sin cykel som verkstad, den lilla indiska flickan som håller en fågelunge i handen, dödskallen på Haiti som fått ögon av glödlampor och de coola killarna på Kuba.” (sid. 284 – 285)

Mediabevakningen kring Kim Walls mord har kritiserats, då händelserna dramatiserats i tidningar, TV och på Internet med syfte att få bättre säljsiffror och fler klicks. Innan rättegången var över hade cirka 70 000 artiklar redan skrivits om mordet, vissa av bristande kvalité. Walls familj är själva verksamma inom journalistik, så även om de försökt ignorera artiklarna har de haft svårt att blunda för problematiken. Flera artiklar har innehållit falska påstående och satir som inte respekterar mordoffret. Föräldrarna har också reagerat på hur den morddömda Madsen ofta är den som fokus läggs på,  i kvällstidningar där vi får ta del av snyfthistorier och till och med under själva rättegången. I kapitel 46 berättar föräldrarna om hur de upplevde rättegången i Köpenhamn, som ironiskt nog hölls den 8 mars förra året på Internationella kvinnodagen.

”Vi har timme ut och timme in hört om sticksår, hårddiskar, ventiler, sms och tillspetsade skruvmejslar. Vi har fått beskrivet blodfläckar på kläderna, stroppar, påsar med innehåll, vattenslangar och Madsens tidigare publicerade blogginlägg om himmel och helvete.

Men var finns Kim? Ingenstans. Hon nämns aldrig vid namn, det är som hon inte finns. Det är ju om henne allting handlar. Vår vackra, levnadsglada, ambitiösa dotter finns inte med i rättsalen. Hennes bild borde visats på storskärmarna hela tiden. (…) Varför får hon inte vara med, varför är hon reducerad till något diffust som nämns i en bisats. Allt fokus är på mannen som står åtalad för att ha vållat Kims död, själv glöms hon bort.” (sid. 274)

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.

Publicerat

Hur mycket är ett bröst värt?

”För ett tag sedan kunde jag se den på baksidan av Femmanhuset. En gigantisk reklam för Cancerfondens satsning Rosa Bandet.

En naken kvinna i fyrtio-, femtioårsåldern blickade ner från reklamen mot förbipasserande trafik och gångtrafikanter.

En kvinna med bara ett bröst, med handen över det kvarvarande bröstet och ett prydligt ärr på den sidan där det andra bröstet hade suttit. (…) När kommer det vara okej att visa kvinnobröst?” (sid. 73-74)

Annelie Babitz berättar i sin självbiografi ”Inte bara ett bröst” om sin bröstcancer. Boken är skriven i dagboksform och sträcker sig från 4 november 2016 till 16 mars 2018. Hon fick sin bröstcancerdiagnos 27 september 2016 och blev meddelad att hon måste operera bort sitt högra bröst den 8 november 2016.

Babitz skriver om hur cancern och förlusten av hennes bröst påverkat henne psykiskt och fysiskt. Hon brottades med problem med självkänslan då hennes bröst betytt mycket för hennes sexualitet och könsidentitet. Samtidigt gick hon även igenom en relationskris med ex-pojkvännen som misshandlade henne, både fysiskt och verbalt. Babitz började gå i terapi för att bearbeta sina upplevelser.

Babitz, som tidigare varit involverad i porrindustrin, diskuterar kvinnlighet och sex; vad ett bröst symboliserar i dagens samhälle. Vem anses äga bröstet; kvinnan, barnen som hon ammar, hennes älskare eller samhället? Varför väljer vissa kvinnor att utsätta sig för livsfara för bröstens skull? Babitz berättar om sin bröstsyster, en väninna som hon lärt känna under sjukdomsperioden som också hade bröstcancer, som valde att behålla brösten vilket ledde till att hon eventuellt dog i cancer.

Babitz funderar också kring hur bröstcancer framställs i media, hur kvinnor ofta skuldbeläggs för sjukdomen. Som exempel nämner hon Sex and the city där en av karaktärerna, Samantha får bröstcancer vilket framställs som en bestraffning eftersom hon varit beroende av sex.

Babitz intervjuar också bröstkirurgen och forskaren, Jana de Boniface och överläkaren i onkologi, Per Karlsson. Hon ifrågasätter varför mastektomi fortfarande används, vilket är en metod från artonhundratalet för att avlägsna brösten, varför de inte satsar mer på att ge patienterna mindre fula ärr och vart alla pengar från Rosa Bandet egentligen tar vägen.

Som svar får hon att stora delar av pengarna från Rosa Bandet ska gå till att stötta kvinnorna efter operationerna, vilket Babitz ifrågasätter då de flesta bröstcancerforum på nätet är slutna. Hur ska de hjälpa de drabbade kvinnorna om de inte kan göra sina röster hörda? Babitz hoppas på att kunna stötta andra drabbade med hjälp av sin bok, som undviker att skönmåla cancern.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

Rappa mot rasismen

”If some Crown hadn’t killed my dad, he’d be a big rap star and money wouldn’t be an issue.

If some drug dealer hadn’t sold my mom her first hit, she could’ve gotten her degree already and would have a good job.

If that cop hadn’t murdered that boy, people wouldn’t have rioted, the daycare wouldn’t have burned down, and the church wouldn’t have let Jay go.

All these folks I’ve never met have become gods over my life.” (p. 79)

”On the Come Up” är Angie Thomas nya ungdomsroman. Hon är tidigare känd för ”The Hate U Give” som vunnit flera priser och filmatiserats. ”On the Come Up” är en fristående roman som utspelar sig i samma miljö som ”The Hate U Give”. Vi får följa den 16-åriga Brianna (smeknamn Bri) och hennes karriär som rappare. Händelserna från den förra romanen påverkar handlingen då Bris mamma blir av med jobbet då byggnaden förstörts under de våldsamma protesterna mot polisvåldet mot färgade personer.

När Bri var tolv år blev hennes far, rap-legenden Lawless, mördad av ett gäng. Hennes mor, Jay, fastnade i drogmissbruk efter faderns död och var frånvarande under stor del av Bris barndom. Hon slutade eventuellt ta droger men saknade fortfarande utbildning. När hon förlorar jobbet får familjen stora ekonomiska problem, vilket medför att de inte längre kan handla mat eller kläder.

Bri börjar sälja godis på sin skola för att kunna köpa ett par nya skor. Hon blir påkommen av personalen på skolan som anklagar henne för att sälja droger. Trots att hon är oskyldig blir hon våldsamt nedbrottad, avstängd från skola och får ta emot rasistiska kommentarer från lärarna. En video laddas upp på nätet där hon förlöjligas och jämförs med en gangster.

För att protestera mot rasismen skriver Bri en satirisk raplåt där hon kritiserar  stereotyperna om färgade personer. Hon nämner pistoler och gängvåld i sin låt som blir missförstådd av de vita skribenterna som vill censurera henne och ta bort hennes låt från musiktjänsten ”Dat Cloud”. Även hennes faster som också är färgad och upplevt rasism är emot Bris låt, då hon anser att färgade aldrig kommer att kunna uttrycka sig fritt utan att dömas av de vita kritikerna.

Bri vägrar dock vika sig och står upp för sina mänskliga rättigheter och yttrandefriheten. Hon börjar rappa i ”The Ring”, som fokuserar på freestylebattle, med hopp om att kunna rädda sin familj från den ekonomiska krisen.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Texten innehåller mycket talspråk och slang på engelska samt flera referenser till populärkultur. Angie Thomas har själv skrivit rap-låtar i sin ungdom, vilket märks i texten.

Publicerat

En bättre morgondag

”Efter ett par minuter går Sehir, min kompis som är DJ, upp på scenen. Han stänger av musiken och säger att en högtalare börjat brinna (…)

”Är det inte läge att gå ut?” frågar Tobias.

”Va fan stanna Tobias, vi kommer ha hela dansgolvet för oss själva, det är bara töntar som springer ut”, svarar jag självsäkert.

I biografin ”En bättre morgondag” berättar den iranska flyktingen Rozbeh Aslanian om branden 29 oktober 1998 i Göteborg. Aslanian var en av de som överlevde; 63 ungdomar mellan åldrarna 12-20 år omkom och över 200 skadades. Branden räknas som en av de värsta i Sveriges historia och var anlagd av ett gäng ungdomar som inte ville betala 40 kronor för inträdesavgiften till festen.

Ett av brandoffren var Aslanians vän Tobias som ville gå ut när branden började men inte vågade på grund av grupptrycket. Grupptryck är något som präglat Aslanians liv i många år, då han kände sig annorlunda under sin barndom eftersom han var en utländsk flykting. Detta ledde till mobbning och mikroaggressioner från både barn och vuxna i hans närhet.

Aslanian bar redan på ett tungt bagage när han anlände vid Västerås flygplats i slutet av 80-talet. Under hans barndom i Iran utsattes han ofta för våld; barnaga från sin familj och flera sexuella övergrepp från pedofiler.

Aslanians far var politiskt aktiv och protesterade mot regimen men hamnade i fängelse och blev torterad. När han blev frisläppt led han av psykiska störningar och missbrukade opium. Han började även aga Aslanians mamma, vilket ledde till skilsmässa. I Iran innebär skilsmässa att kvinnan vanhedras och förbjuds träffa sina barn. Aslaninas mamma bestämde sig dock för att kidnappa Aslanian och hans bror under en utflykt till glasskiosken. Familjen flydde först till ett flyktingläger i Turkiet och sedan till Sverige. Flykten var hård och de var nära att mista livet vid flera tillfällen.

Rasismen, mobbningen och hans barndomstrauma medförde att Aslanian som tonåring började bedöva sig med droger, vilket i sin tur ledde till kriminalitet. Han sökte bekräftelse och kände en slags samhörighet då han deltog i bråk mellan olika kriminella gäng.

Efter branden började hans liv förändras, då han insåg sin egen sårbarhet. Han är idag ordförande i Brandoffrens anhörigförenings (BOA)  styrelse och föreläser kring flykt och överlevnad med syfte att motverka rasism och uppmuntra till tolerans och empati.

Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus.