”Jag lägger en hand över Edies öra. Jag känner hur mina ögon stelnar till. Jag får alltid glasartad blick när Axel och mamma grälar. (…) Snart får vi tårta. Snart häller Bonnie upp iskall svagdricka, det släcker törsten bättre än öl, och snart sitter vi alla runt bordet och pustar ut under den gamla fläkten som bullrar som en helikopter.”
Bart Moeyaert är årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset). Motiveringen löd:
”Bart Moeyaerts förtätade och musikaliska språk vibrerar av undertryckta känslor och outtalade önskningar. Med filmisk närvaro gestaltar han ögonblick där relationer ställs på sin spets samtidigt som berättelsernas komplexitet pekar på vägar vidare. Bart Moeyaerts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen.”
”Kärleken vi inte förstår” är uppdelad i tre akter och påminner mycket om ett filmmanus. Vi får följa en trasig flamländsk familj som trängs i en bil under en varm sommardag. Familjen består av en hund, mamman, storebror Axel, lillasyster Edie och berättarrösten som är mellansystern. De är på väg till storasyster Bonnies sommarhus där det ska finnas en utlovad fläkt och dryck. Allt är däremot inte som det verkar och stämningen trappas upp vilket till sist leder till ett blodigt slagsmål.
Berättaren blir tvungen att agera som vuxen när konflikten bryter ut mellan mamman, Axel och styvpappan Bordzek. Hon får ta hand om lillasystern Edie som är sex år men inte kan prata på grund av selektiv mutism. Historien berättas utifrån berättarens synpunkt vilket medför att vissa händelser har mer tyngd, till exempel när Edie blir åksjuk under bilresan. Fokus läggs då på problemet som berättaren måste ta tag i. Det antas att styvpappan har utnyttjat Axel sexuellt och att mamman inte tror honom men konfliken mellan dem pågår i bakgrunden. Det är en historia om ett barn som får ta vuxet ansvar när de vuxna runt omkring henne inte räcker till.
Den andra akten fokuserar på hur berättaren saknar en trygg fadersgestalt. En äldre herre vid namn Skip de Bootsman dyker upp i deras liv vilket leder till tragikomiska ögonblick då berättaren hoppas på att han har en massa pengar och kommer att ge familjen ekonomisk trygghet. Det visar sig att han bara är en dement gammal sjöman i rullstol som kände deras mormor.
Den sista akten slutar med att Axel lämnar familjen, då han inte står ut med mammans själviska beteende längre.
Berättelsen ligger mycket mellan raderna till exempel hur det framgår att barnen är äcklade av Bordzek men uttrycker det inte verbalt. Detta leder till en slags inre ångest som alla lider av, kanske mest av alla lillasystern Edie som på sitt eget vis förstår att något är mycket fel då de vuxna bråkar. Även om konflikten i berättelsen är väldigt mörk, handlar den om att iaktta ett bråk från sidan om, som man själv inte är delaktig i, vilket många barn och unga säkert har erfarenhet av.
Boken finns att låna på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus.
”Din bror har inte haft det lätt, men Anna får honom att lysa upp bara hon kommer in i rummet.”
”Min brors kista sänks ner i gropen och ett kors med mitt namn, bara annorlunda stavat, sätts sedan på graven. (…) Jag tittar på korset med namnet Claus och tänker att jag borde byta ut det mot ett annat kors med namnet Lucas. (…) Tåget är nog ingen dum idé.” (sid 426)
”Kim skickar en bild till Ole från sin telefon, en krabba som sitter på utsidan av ubåtens fönster.
”För ett tag sedan kunde jag se den på baksidan av Femmanhuset. En gigantisk reklam för Cancerfondens satsning Rosa Bandet.
”Regler för seende, nummer 248:
”Vi är stora myror som bär bort de döda utan att förstå varför vi gör det, vi bär i riktning mot ett hål i marken som dödgrävaren har öppnat.
”We might be Paper Girls, easily torn and written upon. The very title we’re given suggests that we are blank, waiting to be filled. But what the Demon King and his court do not understand is that paper is flammable. And there is a fire catching among us.”