Etikett: mord

Publicerat

TikTok favoriter – Sången om Akilles

”Paris lägger an pilen.

”Var ska jag sikta? Jag har hört att han är osårbar. Utom i…”

”Han är människa” säger Apollon. ”Inte en gud. Om du skjuter honom dör han.” (sid 332)

 

”Sången om Akilles” är Madeline Millers debutroman som utkom 2011. I denna berättelse omarbetar Millers de grekiska myterna, i detta fall Iliaden som handlar om halvguden och krigaren Akilles.

Fokuset ligger på romansen och erotiken mellan Akilles och hans barndomsvän Patroklos, en prins på landsflykt efter att av misstag dödat ett barn som mobbade honom. Akilles är annorlunda än de andra, som ser ner på Patroklos för att han har syndat. Akilles är en smart individ som inte låter sig påverkas av grupptryck. I alla fall till en början.

Akilles mor är emot deras relation. Hon förklär Akilles till en vacker kvinna och skickar honom till en prinsessa för att råda bot på hans dragning till Patroklos. Prinsessan blir gravid med Akilles barn men passionen kvarstår mellan de två männen.

Akilles öde är att strida i kriget i Troja. Patroklos är vid hans sida som hans tjänare men blir snart medveten om krigets grymheter. Kvinnor tillfångatas och våldtas. Han försöker råda bot på detta genom att rädda så många kvinnor han kan och blir till och med vän dem. Akilles har dock sin heder som krigare, då kvinnorna till sist blir en bytesvara i kriget känner sig Patroklos besviken på mannen han älskar, då han alltid står på de utsattas sida.

Miller återberättar myten ur ett feministiskt perspektiv. Kärleken mellan två män är något som har varit kontroversiellt och har till och med suddats ut i många omskrivningar. Miller har dock fått god kritik bland annat på sociala medier som TikTok då hon vågar se de kända myterna med mer moderna ögon istället för att lägga allt fokus på traditionell maskulinitet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och engelska. Den finns även som svensk talbok med text på Legimus. Läs även ”Kirke” av samma författare som är en omskrivning av Odysséen.

Publicerat

Jordbor

”Before I knew it, I had left my body and was looking down from the ceiling at Mr Igasaki holding my head. Wow, I must have summoned a super strong magical power.”

 

”Jordbor” är en mystisk berättelse av den prisbelönta japanska författaren Sayaka Murata. Hon har även skrivit romanen ”Hur mår fröken Furukura?” som vann Akutagawa-priset som är ett av Japans finaste litteraturpris.

Denna berättelse har till en början stora likheter med Muratas tidigare verk med likande teman som bland annat frivillig barnlöshet och asexualitet. Vi får följa den japanska flickan Natsuki under hennes barndom och i vuxen ålder.  Natsukis förhållande till sex har påverkats efter att hon blev sexuellt utnyttjad av sin snygga och populära lärare, Igasaki. Det är dock oklart om hon är traumatiserad eller saknar intresse för sex.

Efter våldtäkten försöker hon berätta för sin familj men eftersom att läraren har hög status blir hon inte trodd och utmålas som en hora. När hon sedan börjar utöva liknande sexuella övergrepp på sin kusin, övergår familjens hat till något som skulle kunna liknas med hedersvåld.

Natsuki som blivit övergiven av alla vuxna, får en psykos och börjar inbilla sig att hennes mjukisdjur som är en liten igelkott pratar med henne. Den ger henne order om att straffa de onda och påstår att hon egentligen är en ”magisk tjej” från en annan planet i samma anda som seriefiguren Sailor Moon. Detta leder till att hon söker upp de vuxna som har skadat henne och mördar dem.

Precis som i ”Hur mår fröken Furukura?” ingår Natsuki i vuxen ålder i en pakt med en annan utstött person som är väldigt problematisk. Hon gifter sig med en man som hon träffat på nätet. Han antas ha liknande problem efter att ha blivit sexuellt utnyttjad av sin mor som barn. Natsuki och hennes man är båda övertygade om att samhället är korrupt och att de kommer att tvingas skaffa barn och ha sex trots att de egentligen är nöjda med att bara vara platoniska rumskamrater.

Efter att Natsukis man har spelat bort sina pengar och blivit självmordsbenägen, åker de till hennes gamla barndomshem där de träffar kusinen igen. Efter detta spårar berättelsen ur och de skapar en nudist sekt tillsammans. Till sist blir deras psykiska problem så ohanterliga att de blir kannibaler vilket beskrivs väldigt grafiskt med alla snuskiga detaljer.

”Jordbor” är en berättelse som väldigt specifikt handlar om Japans samhällsproblem. Personer med psykisk ohälsa som inte får de stöd som de behöver. Även sekter är ett stort problem i Japan. En förövare som försvaras och utnyttjar systemet. Övergreppen börjar med att han vill kontrollera Natsukis trosor vilket underligt nog är ett krav på vissa japanska skolor då eleverna bara är tillåtna att ha vissa färger på underkläderna (dock sker detta oftast av en kvinnlig lärare).

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att boken innehåller väldigt grafiska beskrivningar av sexuella övergrepp mot barn, mord och kannibalism.

Om ni är intresserade att läsa liknade böcker kan ni även låna den icke-binära författaren Marieke Lucas Rijnevelds böcker ”Obehaget om kvällarna” och ”Min dyra ögonsten” på vårt bibliotek.

Publicerat

Lita inte på de vuxna

”Knausgård  skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”

Du ställde dig i upp i soffan och skrattade rakt ut i luften: ”Så sjukt!” tjöt du. ”Det där kan ju vara vi!” (sid 199-200)

”Blir du ledsen om jag dör?” är en verklighetsbaserad berättelse om  ungdomsledaren och bokens författare Nicloas Lunabbas vänskap med en stökig invandrarkille, Elijah.

Lunabba träffar Elijah när han är 8 år och spelar basket. Lunabba ser genast att pojken har det svårt hemma med en mamma som är alkoholist. Han saknar en trygg fadersfigur. Pojken är utåtagerande och går på en skola i Malmö som anses vara ”Sveriges sämsta skola”.

Elijah stoltserar med att han är ”bäst på att vara sämst”. En invandrarkille som ser ut som både en arab och en afrikan är det väl ingen i Sverige som gillar. Dessutom lever han ju upp till de negativa stereotyperna då han hänger på stan med grabbarna, hamnar i bråk och sätter eld på gardinerna i skolan.

Trots detta känner Lunabba sympati för pojken och bjuder in honom i sitt hem. Han kan identifiera sig med pojken då han själv hade en stökig uppväxt med en våldsam far och en mamma som dog tidigt i cancer. Kanske behöver pojken egentligen bara en vuxen som bryr sig om honom?

Detta blir starten på något nytt då Elijah med tiden börjar bli mer empatisk. Han börjar plocka upp efter sig hemma och får bättre betyg i skolan. Till sist får han till och med ett basketstipendium i USA och blir proffsspelare.  Han visar stolt upp sina betyg via Skype som alla är A och B efter det amerikanska skolsystemet.

Trots denna solskenshistoria, pågår gatuvåldet hemma i Malmö. Elijahs två kompisar har börjat umgås i kriminella kretsar. Den ena spränger sig själv i luften då han försöker döda en barnfamilj och den andra skjuter en jämnårig pojke som visar sig vara son till en av Lunabbas vänner. Pojkarna skyller på Lunabba, eftersom de anser att det var orättvist att bara Elijah fick stöd av de vuxna.

Boken slutar till och med i ett otäckt transkriberat telefonsamtal då pojken som blev skjuten vädjar efter hjälp till 112 men får svaret att han inte kan ha blivit skjuten i huvudet om han kan ringa dem. Detta sker medan han ligger och förblöder bredvid sin mördade kompis som redan dött av skottskadorna.

”Blir du ledsen om jag dör?” är en viktig berättelse om våldet som pågår i vårt eget land och om invandrarkillarna som inte får det stöd som de behöver från samhället och blivit svikna av de vuxna. Boken handlar också om rasism och stereotyper då det är lätt att avhumanisera dem precis som Knausgård gjorde i sin bok, istället för att ge dem en röst.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok 24 oktober på Legimus.

Publicerat

Inget paradis väntar

”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”

”Paradais” är en kort roman på 176 sidor som handlar om två ungdomar i Mexiko. Vår huvudkaraktär är den opålitliga berättaren Polo som lever i fattigdom och misär men jobbar på ett lyxigt villaområde som städare och parkskötare.

Kontrasterna är stora och namnet på området ”Progreso” (spanska: framsteg, utveckling, progressiv) är ironiskt. Polo uttrycker ständigt ett starkt hat gentemot alla kvinnor, särskilt sin mor och sin kusin som han har ett incestuöst förhållande med efter att han gjort henne gravid.

Han kommer i kontakt med en rikemansson Franco Andrades, som främst benämns som ”den fete” av berättarjaget. Han är en incel som är besatt av pornografi och är kraftigt överviktig. Han visar sig också vara en stalker då han förföljer sin rika och vackra granne señora Marián. Hans fantasier blir mer och mer sexuella och våldsamma under berättelsens gång tills han till slut övertalar Polo att hjälpa honom råna, våldta och mörda grannfrun och hennes familj i utbyte mot att han får behålla stöldgodset. Det slutar med ett blodbad som beskrivs väldigt grafiskt och alla dör.

Författaren Fernanda Melchor bor numera i Berlin men är född i Mexiko. Hon är även journalist. Hennes författarskap fokuserar på droghandel, machokultur och framförallt det ständigt närvarande våldet i Mexiko. Det grova språket som är fyllt av svordomar, skällsord och könsord visar på hur de unga männen i denna roman är uppvuxna i en våldsbejakande värld där kvinnohatet är normaliserat.

Protagonisten har tunnelseende och är fast i en slags filterbubbla då han bara hör sig själv och de med liknande åsikter medan kvinnor och andra utsatta grupper i samhället saknar röst. De två männen blir alltmer radikaliserade tills sexismen och våldet eskalerar och inte längre går att kontrollera.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok den 6 juni. Observera att boken innehåller mycket grovt språk och detaljerade beskrivningar av grovt våld och våldtäkt.

Publicerat

Saknad sedan 1999

”Det går några dagar. Några veckor. Med tiden framstår det som allt mindre konstigt att Jocke och Davve försvunnit i en pantautomat, sånt händer väl ibland. Man föds, töms och pantas. (…)

Nån gång tänker man sin sista tanke, en annan gång tänker nån på en för sista gången. Ibland kommer de i fel ordning. På detta tänker jag medan lamporna släcks och världen blir lågupplöst, sittande på en snurrstol vid en stationär PC eller bunden i ett dräneringsdike med hål i huvudet och kroppen täckt av getingar. Saknad sedan 1999, eller inte alls.” (sid 307-310)

”Häng City” är en unik roman som utspelar sig i hemmamiljö. Vi får följa ett gäng tonårskillar, berättarjaget, Davve och Jocke under sommaren 1999 i Luleå. De driver omkring planlöst och hoppas på att något hemskt ska hända eftersom de är så uttråkade.

Berättarjaget är 13 år och det är skolavslutning. Han bestämmer sig för att sticka iväg i förtid på sin skateboard, utan att bry sig. Att dyka upp som väntat på skolavslutningen i kritvita chinos, skadar hans coola image. Detta är ett återkommande tema i boken, då killarna inte vill göra vad som förväntas av dem utan är rebelliska mot de vuxna auktoriteterna. Inga vuxna finns närvarande hemma hos berättarjaget vilket ger en känsla av frihet men samtidigt också får honom att verka lite bortglömd.

Killarna snattar och begår småbrott utan konsekvenser. Yvesand lyckas med att beskriva dem på ett sätt som känns realistiskt. Språket är rappt och innehåller mycket lulemål vilket gör att killarna låter precis som man väntar sig att ett stökigt tonårsgäng i Luleå på 90-talet ska låta.

Det finns dock ett mörkare djup i berättelsen som berättarjaget bara nuddar vid och inte riktigt vill kännas vid. Gängets klasskamrat, Ducken och hela hans familj hittas brutalt mördade i sitt hus mitt under sommarlovet. Precis utanför bygger de sin koja som de kallar ”Häng City” och hittar en illaluktande påse som innehåller en blodig hammare. Till skillnad vad man skulle förvänta sig, att de går till polisen med bevisen från brottsplatsen, fortsätter de bara att spika. Döden skrämmer dem delvis men är samtidigt något som de inte kan relatera till.

För en som själv bodde på Örnäset på 90-talet, kan man lätt känna igen sig. Killarna har smeknamn på allt till exempel kallar de snabbmatsrestaurangen bredvid Systembolaget (där Coops fula betong parkering numera ligger, där var en gång en park) för ”Mat City”. Hade som barn egna smeknamn för exakt samma restaurang och kallade deras pommes frites för ”matpinnar”. På så vis kan man som 90-talist empatisera med Yvesands ibland lite sorgliga nostalgi. För en äldre eller yngre läsare kan dock detta gå förlorat mellan raderna och få boken att verka som en lite mystisk berättelse utan handling.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via E-lib.

Publicerat

Så irrar spöket vilset

”Att helt plötsligt se alla sina tillhörigheter se ut som en hög sopor, det var riktigt smärtsamt.”

 

”Tokyo Ueno Station” är en japansk roman som handlar om Kazu, en hemlös mans spöke. Berättelsen utspelar sig i den kejserliga Tokyo Ueno parken som är stadens största park, vackert smyckad med körsbärsblommor om våren och ståtliga museum. Men parken visar även samhällets mörkare sida då den också är hem till över 500 uteliggare, som alltid städas bort när fint folk som kejsaren kommer på besök. Kazu var en av dem när han fortfarande levde.

Kazu tvingades lämna sin familj i Fukushima för att arbeta i Tokyo på grund av deras ekonomiska situation. Som många andra japanska män är Kazu en frånvarande far som prioriterar karriären. Detta är något som han får ångra då hans son, Koichi och frun, Setsuko går bort tidigt i livet. Fukushima-olyckan är ett återkommande tema i berättelsen då Kazu blickar tillbaka på minnena från sin hemstad.

”Att jag fortfarande kunde höra Setsukos arga röst på det där sättet, betydde det att jag fortfarande avskydde den, trots att hon var död?” (sid 138)

Berättelsen är skriven 2014 men blev aktuell igen i och med de Olympiska spelen som skulle ha hållits i Japan 2020 (vilket ironiskt nog inte blev av då mer olycka drabbade världen i och med COVID-19). De Olympiska spelen äger rum i arenan som Kazu hjälpte till att bygga 1963. Han var en av Japans många grovarbetare som utnyttjades och sedan glömdes bort.

”I storstäderna Tokyo, Yokohama och Osaka hände det ofta att ungdomsgäng gav sig på de hemlösa. De använder ibland bräder eller slagträn av metall, ibland tänder de eld på skjulen. Andra gånger slänger de in smällare och när de hemlösa skräckslagna springer ut kastar de sten på dem. (…) När sedan de hemlösa förlorar medvetandet av alla slag och sparkar skjuter de fyrverkeripjäser från nära håll så att de blir blinda, eller hugger dem ohejdat med knivar…” (sid 122)

Författaren Yu Miri berättar i en intervju med Zoom Japan att hon skriver för de som ”inte har någonstans att ta vägen”. Hon har själv levt ett svårt liv kantat med psykisk ohälsa och självmordstankar sedan barndomen. Hennes mor tog med henne en dag på en motorcykeltur och försökte köra ner i havet för att ta livet av både sig själv och Miri. Lyckligtvis överlevde hon och insåg att hon måste lämna hemmet och modern. Hon började med teater och att skriva pjäser och böcker.

Hon valde att fokusera på offren från Fukushima-olyckan och grovarbetarnas situation eftersom de är utsatta grupper vars röster sällan blir hörda. Miri påpekar att än idag finns det japaner som påverkas av Fukushima-olyckan men inte får det stöd som de behöver från samhället. När Kazus spöke irrar omkring i Ueno-parken och tjuvlyssnar på de förbipasserandes konversationer är han precis lika osynlig som de övriga uteliggarna, även de som fortfarande är vid livet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

Fädernas missgärningar

”Hon är rädd för depressionen. Den går som en skugga, en jätte, runt hennes hus med långsamma obönhörliga steg. Om hon håller på så här och fuckar upp sina rutiner är det som att hon lämnar dörren öppen. Så att den där jätten kan huka sig och kliva in och ta henne.”

 

”Fädernas missgärningar” är den sjätte delen av Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson. ”Till offer åt Molok” kom ut 2012 och nu har Larsson äntligen gett karaktären Rebecka Martinsson ett avslut.

Boken är en klassisk deckare men också till stor del en relationsroman. Berättelsen utspelar sig år 2013 i Kurkkio (Pajala, Norrbotten) och börjar med pensionären Ragnhild Pekkari som lidit av psykisk ohälsa under en lång tid och därmed beslutat sig för att skida ut ensam på nattskaren och ta sitt liv. När hon bestämmer sig för göra upp en eld och att ta en sista kafferast får hon plötsligt ett telefonsamtal. Hennes bror Henry Pekkari är spårlöst försvunnen.

Ragnhild är dock inte särskilt oroad för sin bror som hon inte haft kontakt med på 31 år. Han fick ta över familjens gård men blev alkoholiserad och misslyckad som person. Gården ligger på en liten ö ute i Torneälven och Ragnhild, som är en trogen djurvän, inser plötsligt att broderns hund kanske kommer att svälta ihjäl därute. Hon bestämmer sig därför att skjuta upp sina självmordsplaner och beger sig ut till ön där hon inte bara hittar brodern död på soffan i det smutsiga och förfallna huset utan också ett lik i hans frys.

Liket visar sig vara den kända boxarens Börje Ströms pappa. Mordet skedde 1962 och är därför preskriberat. Ragnhild och Börjes öde sammanflätas på grund av dessa underliga omständigheter. Dessa två sårande själar hittar kärleken och passionen i varandra.

Samtidigt får Rebecka Martinsson ännu fler fall på sitt bord då två utländska prostituerade tjejer hittas döda in snön. Hon brottas även med sina egna relationsdrama bland annat sin ex-pojkvän Krister som numera dejtar en idrottstjej som är tokig i sociala medier och sin taskiga och någorlunda sexistiska kollega Carl von Post som just blivit tillförordnad chefsåklagare. Rebecka och Ragnhild visar sig även ha kopplingar då hennes bortgångna mor Virpi var fosterbarn i Pekkaris familj.

Boken är någorlunda lång på 560 sidor men har ett lättläst och vardagligt språk. Miljöbeskrivningar är målande och igenkänningen är stor för oss norrbottningar. Även de passionerade kärleks- och sexscenerna skildras på ett fint sätt, utan att vara smaklösa. Innehåller dock några scener med grafiskt våld mot hundar men det kanske man nästan har förväntat sig vid det här laget…

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok på Bibblos nya sida efter Koha-bytet där man lätt kan söka efter e-böcker och e-ljudböcker.

Publicerat

Hon hette Esmeralda

”Jag drar av mig stövletterna och går efter Esmeralda. Hör hur hon snyftar under sängen. Jag sätter mig ner och tittar in där under och ser hur hon håller krampaktigt i ett av sängbenen.

Älskling, du ska hem och leka med mamma och pappa i stan nu. Det blir jätteroligt, säger jag.”

”Hon hette Esmeralda” är en biografi om den 4-åriga flickan Esmeralda Gustafsson som blev mördad av sina biologiska föräldrar. Fallet blev känt som ”Lilla Hjärtat” då hennes fostermamma Melinda Jacobs intervjuades av Dagens Nyheter för att uppmärksamma hur barnperspektivet ofta glöms bort när det gäller fosterbarn. Hennes syfte var att lagarna skulle skärpas så att inte fler barn råkar illa ut.

Att ta hand om fosterbarn är något som Jacobs brinner för eftersom hon har öppnat upp sitt eget hem för flera behövande barn. I denna bok berättar Jacobs om den lilla flickans korta liv. Hon övergavs redan på BB innan hon ens fick ett namn och blev känd som ”Lilla Hjärtat” på avdelningen. Flickan föddes med abstinens eftersom mamman missbrukat droger även när hon var gravid. Den biologiska pappan hade även varit hotfull och drogpåverkad när hon föddes, vilket medförde att han fick släpas iväg av vakter.

Efter Jacobs hämtat henne fick hon skyddad identitet eftersom de biologiska föräldrarna både missbrukade och var kriminella. Esmeralda hade ett bra liv hos fostermamman. Hon hade ett fint rum, massor av leksaker, fostersyskon att leka med och till och med en egen swimmingpool.

De biologiska föräldrarna ville dock ha tillbaka henne trots att de inte slutat missbruka droger. De vann i rätten och Esmeralda var tvungen att flytta till dem, trots att hon inte ville och visade tecken på PTSD då hon till och med var rädd för sin egen skugga.

Esmeralda dödförklarades 30 januari 2020 då hon legat död under en säng i flera dygn. Hon hade brutna armar och ben, skallskada, lunginflammation och kvävts av sin egen spya. Proverna visade att hon hade höga halter av narkotika vilket hennes ettåriga lillebror också hade (som mirakulöst överlevde).

Troligtvis hade hon överlevt om hon kommit till sjukhus. En anonym person kontaktade även Jacobs då hen bevittnat misshandeln på en julfest. En orosanmälan gjordes men ledde inte till att Esmeralda omhändertogs vilket ledde till hennes död.

Den biologiska pappan dog i fängelset och mamman fick fängelsestraff i 2 år. Jacobs är besviken på domen men glad att fallet ledde till att lagarna kring omhändertagandet av fosterbarn har blivit bättre efter Esmeraldas öde uppmärksammats i media.

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo.se.

Publicerat

En förbjuden film om mänskliga rättigheter

”Jag kommer aldrig att förlåta Lindas mördare. De är obildade människor, de förstör religionen.

Ibland vill jag bara skrika men jag kan inte.”

 

”Papicha” (algerisk slang för ”cool brud”) är en viktig film som utspelar sig under 90-talets Algeriet. De muslimska extremisterna har ockuperat landet och för med sig sin negativa kvinnosyn. Kvinnorna får inte längre klä sig hur de vill och blir tvingade att följa en massa godtyckliga regler som egentligen inte har något syfte. Bland annat får de inte sjunga eller stå upp medan de dricker eftersom Satan alltid tittar.

Filmen som är regisserad av Mounia Meddours, har delvis självbiografiska inslag. Handlingen är hämtad från verkligenheten vilket har lett till att filmen censurerats i hemlandet trots Oscars-nomineringen.

I filmen får vi följa 18-åriga Nedjma (smeknamn ”Papicha”) som är en ung tjej som bara vill leva som vanligt. Hon smyger iväg på förbjudna fester där hon säljer sina hemmasydda klänningar. Trots att kvinnorna måste täcka håret och bära slöja eller burka numera, låter inte Nedjma detta stoppa hennes dröm om att bli designer.

Nedjma går på ett universitet som endast har kvinnliga studenter. Männen i hennes omgivning förtrycker Nedjma och hennes väninnor. Hon får höra att utbildning och att själv välja sina kläder är en synd. Det sexuella våldet är alltid närvarande då männen förtrycker med våldtäkt, pistoler, affischer som uppmanar till att bära burka och till och med läkemedel i maten som ska minska sexlusten och på något vis göra kvinnorna mer följsamma.

En av Nedjmas väninnor blir bortgift med en man som hennes manliga släktingar valt ut men inser att hon är gravid med sin hemliga pojkvän. En annan väninna blir misshandlad av sin pojkvän när han inser att hon skaffat sig en utbildning och går på universitetet.

Männen är dock inte de enda förövarna i filmen då även beslöjade kvinnor klädda i svart predikar samma budskap istället för att stötta sina medsystrar. Vi får se kvinnorna attackera Nedjmas franska lärare mitt under en föreläsning eftersom de anser att arabiska är det enda språket som Allah godkänner och bryter sig in i Nedjmas lägenhet mitt i natten. Även ett mord sker i filmen och då är förövaren en kvinna i burka som också är extremist.

Trots det ständiga hoten som hänger över Nedjma bestämmer hon sig för att hålla en modevisning på universitetet med klänningar sydda av slöjor för att framföra sitt budskap och protestera mot orättvisorna. När allt verkar gå bra och alla tjejerna har roligt stormas modevisningen av beväpnade män och Nedjma förlorar flera vänner.

Extremisterna är villiga att göra allt för att tysta ned kvinnorna, även om det innebär att gå över lik. Tyvärr, är detta inte fiktion då detta är en självbiografisk berättelse och den verkliga Papicha fått sin film censurerad. Kampen för kvinnornas rättigheter fortsätter, även 30 år senare.

Filmen finns på vårt bibliotek och som e-film via Cineasterna.

Publicerat

Peter May förutspår COVID-19

Lockdown | Modernista”Men man måste inte vara särskilt smart för att inse att det bara behövs en enda infekterad person från Vietnam, Thailand eller Kambodja, som flyger till London, New York eller Paris, så har man sått fröet. Vi flyger en hel del i vår globala värld.

Vi har skapar de perfekta kuvöserna för att virus ska växa och sprida sig på bussar, flygplan och tunnelbanetåg. Denna mänskliga katastrof är bara en tidsfråga.”

”Lock Down” är en deckare som utspelar sig i London under en fiktiv pandemi som är inspirerad av fågelinfluensan. Även om man lätt kan tro att Peter May inspirerades av den nuvarande pandemin COVID-19, började May att skriva på denna berättelse år 2005.

Han blev då refuserad eftersom en global pandemi som tvingar hela samhället att stänga ner, ansågs vara för ”orealistisk”. När pandemin tog fart 2020 grävde May fram sitt gamla manuskript som han gömt i en mapp på sin dator och bestämde sig för att ge ut boken efter alla dessa år.

”Vi har en helt ny anläggning i Frankrike, skräddarsydd för att producera FluKill. Vi kan producera medicinen snabbare och mer effektivt än någon annan. Och vi gör regelbundna kvalitetstester för att försäkra oss om att den är effektiv.”

”Ert vaccin är inte särskilt effektivt.” Journalistens avmätta ton avspeglade hela befolkningens förbittring över att någon vann ekonomiskt på katastrofen.”

”Det beklagar vi verkligen.” sa Blume. ”Inte av någon krass, kommersiell anledning, utan för att det kunde ha räddat liv.”

I denna berättelse får vi följa kriminalkommissarien Jack MacNeil som planerar att sluta som polis men får under sitt sista arbetsdygn ett farligt uppdrag. MacNeil är deprimerad då hans äktenskap är över, hans karriär och framtid som chef är borta och hans familj har insjuknat i pandemin.

Ett mördat barns kropp har hittats på en byggarbetsplats i ett hål som ska täckas med cement. Alla på byggarbetsplatsen är stressade och ilskna då detta är infarten till ett akutsjukhus. Vården är överbelastad och när MacNeil kräver att stänga av mordplatsen får han till svar att detta inte är utilitaristiskt. I jakt på mördaren, beger sig MacNeil ut i ett nedstängt och  militärt övervakat London som är epicentrumet för pandemin. 

Igenkänningsfaktorn är stor då pandemin lurar kring alla hörn. Vi får se skräckslagna byggarbetare ta ett steg tillbaka när MacNeil kommer då de är rädda för luftburet virus. Ett vaccin FluKill är i produktion men visar sig inte vara så effektivt som de hoppades på, vilket liknar dagens oro inför biverkningarna av COVID-19 vaccin som Pfizer och Moderna.

Samma konspirationsteorier som vi ser idag återfinns i boken då en kinesisk person anklagas för att ha spridit viruset och att viruset var artificiellt skapat i ett labb. Likheterna  mellan COVID-19 och pandemin i denna bok är så stora att det nästan blir en spoiler i sig själv…

Boken finns på vårt bibliotek på svenska och som talbok via Legimus. Förlaget är Modernista och omslagsdesign är av Lars Sundh.