”Seger! svarade Pasjka lyckligt. ”Seger!”
”Vem vann?” frågade Sergejitj och stelnade till när han såg en fyrverkeripjäs komma farande rakt mot honom. Skräckslagen pressade han ryggen mot bibädden. Men den eldsprutande pjäsen slocknade innan den nådde marken.
”Jag vet inte,” svarade Pasjka, ”men det spelar ingen roll! Det viktiga är att någon vann! Att kriget äntligen är slut!” (sid 299)
”Grå bin” är en krigsskildring som för oss till kriget i Ukraina, dock inte år 2022 utan år 2016. Vi får följa förtidspensionären och biodlaren Sergejitj och hans kompanjoner som består av sex bisamhällen. När kriget knackar på dörren har hans fru och barn redan flytt, då han står ensam kvar med sina bikupor.
Vår protagonist befinner sig i den så kallade gråzonen i Donbass som varken är kontrollerad av den ukrainska armén eller de ryska separatisterna. Sergejitj uppehåller sig i en stuga som inte har haft rinnande vatten och el på länge. Matransonerna är knappa och han försöker bunkra upp sig med mat vid varje tillfälle. Vardagliga saker som de flesta tar för givet är lyx för en man som Sergejitj. Från sitt fönster ser han en beskjuten man vars identitet är oklar. Trots att han är beskjuten från båda sidorna vill han ge sig ut för att flytta liket. Det är ju ingen trevlig utsikt att ha en döing på bakgården. Grannarna tror att han är galen, och lever i en sorts förnekelse. Hur kan han vara så lugn trots kriget som rasar utanför hans fönster? Sergejitj hittar en avhuggen fot i jorden utanför sitt hus, som plockas upp och läggs i en soppåse.
De som inte är lugna är hans bin. De är hyperkänsliga för höga ljud och skingras då bomberna och missilerna från kriget exploderar. Eftersom bina är allt han har kvar från sitt gamla liv som ”arbetsbi” bestämmer sig Sergejitj för att ge sig ut på en roadtrip med sina kupor. Han träffar på vänliga själar som delar med sig av mat och sovrum (både för vila och sexuella behov), men också de psykiskt nedbrutna som ger sig på allt och alla, till och med hans bikupor vilket visar sig vara en dålig idé. Hans gamla pass är från Sovjetunionen, gränsvakterna undrar om Sergejitj kommit från det förflutna.
”Grå bin” är en tankeväckande roman om en pågående konflikt som fortfarande skakar hela världen. Berättelsen utspelar sig år 2016 vilket påminner oss om att konflikten pågått sedan 2014 då Ryssland annekterade Krim. Vi får följa en vanlig man som lever i ett samhälle som på många sätt liknar vårt förflutna, då han saknar förnödenheter som vi tar för givet och kläms mellan två militära styrkor som löser konflikter med våld. Vi får även se miljöpåverkan kriget har på djur och natur då Sergejitjs bin kommer tillbaka till sina kupor täckta av ett grått pollen. Kriget är som ett öppet infekterat sår som skadar alla, både den lilla människan och omvärlden han lever i.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text via Legimus. Läs även ”Dagbok från en invasion” från 2023 av samma författare som diskuterar det nuvarande kriget och sin hybrid identitet mellan det ryska och det ukrainska.

För ett kontrasterande perspektiv läs den kontroversiella biografin ”ZOV: en avhoppad rysk soldat om Putins krig mot Ukraina” som handlar om en rysk fallskärmsjägares upplevelser om kriget och den kognitiva dissonansen som uppstår:



”Seger! svarade Pasjka lyckligt. ”Seger!”
”Can you… can you wait a sec while I get dressed?”
”Som forskare eller vetenskapsjournalist ska man akta sig för att beskriva djur som om de har känslor, tankar eller något slags uppsåt. Det kan se ut som att uttern leker när den åker kana i snön, men man får inte säga att den faktiskt gör det. För vad vet vi?
”If you can’t give your son hope, give him love.”
”Each morning comes along and you assume it will be similar enough to the previous one – that you will be safe, that your family will be alive, that you will be together, that life will remain mostly as it was. Then a moment arrives and everything changes.”
”När jag besöker alla dessa fina miljöer som slott och palats, känns det som att allt bara är ett rollspel.”
”Att rota i sopor förknippar de flesta med fattigdom och misär. Men i och med det västerländska samhällets absurda slöseri så är sanningen snarare det motsatta. Har du tillgång till en medelstor livsmedelsaffärs sopor behöver du knappt handla någon mat längre. Att dumpstra är att leva i lyx och bota sin klimatångest på samma gång.”
”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”