”Jenny tittade på muggen. Den var väldigt färggrann. Och det var ändå ett starkt varumärke. Man fick medge att den utstrålade något som kunde betraktas som distinkt nordiskt, och nordiskt var väldigt rätt. Finsk design ägde en berättigad dignitet ute i världen, och vad kunde vara mer finskt än Mumintrollet?
(…)
Tystnad, fullständig tystnad. Louise tittade uttryckslöst på Jenny.
– Du fattar att jag skojar, va? Den här? Skulle vi sälja den här? ”
”Vi hör av oss” är en novellsamling av debutförfattaren Jacob Sundberg. Samlingen innehåller nio noveller som alla utspelar sig under en anställningsintervju.
Sundberg är själv en arbetare och jobbar på Nässjö Näringsliv AB. En vanlig dag för Sundberg består av att rensa ogräs och måla plank. Han vill i sin novellsamling fokusera på den lilla människan och de inre känslostormarna.
”Det jag egentligen ville utforska är det som rör sig i vårt undermedvetna: avund, storhetsvansinne, fördomar och självförakt. Allt sånt som man helst vill dölja eller inte är medveten om. Det finns nästan ingen arena som förkroppsligar de här känslorna så starkt som en anställningsintervju. ” – Jacob Sundberg i intervju med SVT nyheter
Författaren påpekar att det är just under anställningsintervjuer som allt ställs på sin spets då respondenten måste presentera sig själv på ett attraktivt sätt för att fånga rekryterarnas uppmärksamhet. Många känslor uppstår och man kan få både dålig självkänsla och sin stolthet kränkt. Vad händer när ens egen självbild inte stämmer överens med omgivningens?
Novellerna fokuserar på en rad olika personer inom olika yrken. Novellsamlingen tar även upp fördomar och diskriminering som kan komma från både respondenten eller rekryteraren. I en novell landar respondenten drömjobbet men hamnar i en obehaglig situation då det visar sig att rekryteraren är rasist. Är det bättre att vara arbetslös än att bli nedvärderad som människa och kränkt?
Trots det någorlunda allvarliga ämnet, har Sundberg valt att fokusera på humorn i det hela. Situationerna som uppstår gränsar ibland på att bli dråpliga och vi får skratta åt en hel del lustiga fadäser. I en novell verkar allt gå bra för respondenten Jenny Sundin som tror att hon har fått drömjobbet men ett sarkastiskt skämt om en oskyldig liten muminmugg ställer till det för protagonisten.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus.
”Det enda jag vet om författaren är att han bodde ensam i en stuga i två år. Jag vill ge upp efter några veckor. Jag lägger ned Walden i bokhögen. Plockar upp Väggen istället. Nu har nästan alla kattungar i boken dött. Det gör mig glad. Kvinnan i boken säger att hon längtar till en tid då allt är dött. Då slipper hon ta någonting till sitt hjärta längre. Då slipper hon bli besviken.”
”Even girls made of stars are captives, bound at the wrists and traded like property. Even girls made of stars aren’t asked, aren’t believed, aren’t considered worth the effort unless they can offer something in return. Even girls made of stars buy into those lies sometimes.”
”Att rota i sopor förknippar de flesta med fattigdom och misär. Men i och med det västerländska samhällets absurda slöseri så är sanningen snarare det motsatta. Har du tillgång till en medelstor livsmedelsaffärs sopor behöver du knappt handla någon mat längre. Att dumpstra är att leva i lyx och bota sin klimatångest på samma gång.”
”Jag drömde också om ett bröllop.” nickade Jasmina. ”Här i Knutby. I kapellet. Sedan vände sig bruden och brudgummen mot varandra så att man kunde se deras profiler. Först trodde jag att det var Sindre…”
”Jag tänkte på det hela tiden. Hur någon som alltid har funnits bara kan försvinna.”
Facklitteratur: ”Ålevangeliet” av Patrik Svensson
Skönlitteratur: ”Osebol” av Marit Kapla
