”Hora för dig, kyrkvärd? Vad sade du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den ann’ra?”
– det kontroversiella citatet från romanen ”Utvandrarna”
”Utvandrarna” är en ny filmatisering av Vilhelm Mobergs klassiska verk, Utvandrarserien som gavs ut 1949-1959. Filmen utkom under pandemin 2021 och skiljer sig markant från Jan Troells filmatisering som utkom 1971.
Precis som originalet skildrar den nya filmen emigrationen från Sverige till Nordamerika. Filmen utspelar sig i Småland på 1800-talet då de kända romankaraktärerna Karl-Oskar och Kristina söker sig till Minnesota efter år av missväxt och fattiga förhållanden. Deras gård brinner ned och ett av deras barn dör, vilket skildras i en stark scen då Karl-Oskar snickrar en kista i barn storlek som han sedan slår sönder i förtvivlan. Filmen är indelad i tre delar, först tiden i Sverige, resan över Atlanten och till sist deras nya liv i Amerika (som spelades in i Västra Götaland istället för i USA på grund av pandemin).
Något som skiljer den nya filmatisering från originalet är att innehållet kortats ned kraftigt och några karaktärer saknas som t ex Karl-Oskars bror Robert och Kristinas morbror Danjel som förföljdes för sin tro. Religionen spelar dock fortfarande en viktig roll i den nya filmen. Ulrikas karaktär är med i filmen men har tonats ned något. Hon är fortfarande prostituerad och kritisk mot prästen som betalar för sex vilket var kontroversiellt när romanen kom ut på 40-talet.
En annan skillnad är att atmosfären är väldigt dyster och ackompanjeras av sorglig musik och en gråbrun palett. Även Kristinas karaktär har blivit alltmer deprimerande då hon antas lida av psykisk ohälsa och kanske till och med självmordstankar. Möjligtvis kan detta referera till Mobergs självmord 1973 då han dränkte sig i en sjö utanför sitt hus efter att han kämpat med depression i flera år.
Den nya filmen skildrar även ursprungsamerikanerna på ett mer sympatiskt sätt. Lill-Märta går vilse i skogen efter att Kristina förnekat henne rätten till utbildning på grund av hennes kön. Hon blir räddad av en indiankvinna som ger henne en kappa att värma sig med, vilket ses som en synd av deras kristna grannar. Rasismen är något som delvis ifrågasätts då Lill-Märta står på sig och undrar om det egentligen är indianerna som bor där. Jämför med Troells grafiska och våldsamma 70-tals film då indianerna framställs som galna vildar som dödar gravida nybyggarkvinnor och sätter deras foster på pålar som trofé.
Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Om ni vill se den gamla versionen så finns den också, både som fysisk film och som e-film via Cineasterna.









”Usch, jag tycker det är otäckt med han, Hitler! Far säger att det kommer att bli krig. Är du inte rädd, Betty?
”När min dotter var sju år och tog ett bad med kompis, bubblor och barbiedockor hörde jag kompisen plötsligt säga: ”Jag måste banta, kolla min mage.” (…)
”Vi har alla en gräns. För vad vi är beredda att stå ut med innan vi knäcks. När jag gifte mig med din pappa visste jag precis var min gräns gick. Men långsamt, för varje incident, tänjdes min gräns lite till. Första gången din pappa slog mig ångrade han det genast. Han svor att det aldrig skulle hända igen. Andra gången han slog mig ångrade han sig ännu mer. Tredje gången var det mer än ett slag.”
”Två dagar senare skickar mamma ett sms: ”Hoppas du kan få de svar du söker så du kan läka känslomässigt. Förlåt för att jag inte funnits där för dig.”
”Knausgård skrev dessutom om gatan här nedanför. (…) Han nämner ”invandrarkillarna” som han stöter på, om ”de som går så förbannat långsamt och tror att de äger trottoaren. Svart bakåtkammat hår, svarta skinnjackor, svarta byxor, och åtminstone en av dem hade pumaskor med loggan fram på tån, vilket jag alltid tyckt ser så larvigt ut. Guldkedjor om halsen, lite vingliga, liksom outvecklade armrörelser.”
”Här går Jasmine och mår piss. Hukar sig i korridorerna. Har typ bytt personlighet på grund av Amir, hans stora käft och obefintliga förståelse av vad som är privat och inte. Samtidigt går han runt som ingenting. Skrattar och har med sig kompisar. Huuur orättvist är inte det?” (sid 88)
”You can’t tell whether people are gay by what they look like.”

”Han gick in ytterligare en kvart senare och nu la han handen på pojkens axel. Jonas? Dags att vakna.
”It starts snowing. In the middle of May? I look around, wondering what’s going on. As the snow falls on my hair and shoulders, I realize it isn’t snow at all. It’s petals. It’s raining cherry blossom petals?