”You can’t force a person to show up, but you can learn a lesson when they don’t.”
”En lustig historia” är en romantisk feelgoodpärla av den populära författaren Emily Henry som tagit BookTok med storm. Vi får följa bibliotekarien Daphne som förälskat sig i den stilige hälsosamma Peter under en promenad. Hennes vita solhatt flyger iväg, och hamnar på soptippen. Händelsen leder till skratt och romantik, men romansen är ytlig. När de ska gifta sig släpper Peter bomben, han har blivit kär i sin barndomsvän Petra och tänker lämna henne. Daphnes värld faller samman, Peter var ju mittpunkten i hennes liv som hennes vanor och sociala relationer kretsade kring. Huset står på honom, Daphne måste ge sig av, efter en lustig scen då hon kastar ägg på Peters bil.
Men Daphne är inte ensam i sorgen av att ha blivit sviken av någon hon älskade. Petras ex-pojkvän Miles är i samma båt, generöst nog erbjuder han henne att flytta in hos honom så länge. Han är den perfekta Peters raka motsats, hans lägenhet är stökig och han missbrukar droger, med barndomstrauma i bagaget. Trots hans fel och brister uppstår en gnista mellan dem, men de låtsas inte om den utan bestämmer sig är att ”fake dating” är lösningen på deras problem, i hopp om att göra deras före detta partners så avundsjuka att de kommer att komma tillbaka till dem. På vägen dit sker många lustiga fadäser, vi får skratta mycket åt våra protagonisters sarkasm.
Teman som att kunna släppa taget är centrala i boken då Daphne behållit sin bröllopsklänning i garderoben, fortfarande i förnekelse över makens otrohet. Även vänskapen mellan kvinnor får ta plats, då biblioteks kollegorna och Miles syster spelar viktiga roller. Peters svek speglas också i Daphnes far som varit frånvarande under hennes uppväxt, vilket visar att man även kan bli bedragen inom familjen, inte bara av kärlekspartners.
Som bibliotekarie kan man också känna igen sig i Daphne, alla låntagarna har unika personligheter som lilltjejen som läser tjocka fantasyromaner, barnen som bygger ett slott av kuddar på barnavdelningen och den kärlekskranka tonårspojken som tror att han kan flörta med Daphne vilket leder till många roliga scener.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som e-bok och e-ljudbok i den nya Biblio-appen och som talbok med text via Legimus. Observera att boken innehåller några sexuella kärleksscener.
Om ni letar efter en liknande bok som handlar om ämnet otrohet men med ett HBTQ-tema (Goodreads Sweet and Spicy-tävling fick lite kritik av läsarna för bristen på representation!) rekommenderas det vackra serie-albumet ”Laura Dean Keeps Breaking Up With Me” som även vunnit Eisner-priset:



”You can’t force a person to show up, but you can learn a lesson when they don’t.”
”Det som gjorde Hansu mest besviken var när en person visade sig vara likadan som alla andra.”
”First, there was trust. Then, there was betrayal. You cannot have one without the other. You cannot be betrayed by someone you do not trust.”

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”Varför förändras jag så här? Varför blir jag kantigare, vassare – vems ögon kommer jag att trycka ut?”
”Enligt islam är Koranen Guds ord. Man får inte vara rituellt oren när man rör vid den. Kvinnor får inte hålla i den när de har mens. Man får inte ens slicka på fingrarna när man bläddrar i den. Ändå finns det tillfällen då även muslimer bränner koraner. (…) Den tredje kalifen Uthman hade så många olika versioner av Koranen att han samlade in dem, och sedan valt ut ”den rätta” lät han bränna de andra.” (sid 22-23)
”That doesn’t mean I’m not a Christian. It means I recognize that not everyone else is and that libraries should have no role in futhering any one’s religion by excluding everyone who doesn’t follow the main religion of the community. Libraries are for everyone – the nonreligious, the woke, and the radical left, but also for Christians, Republicans, and the alt-right extremists.” (p. 250)
”But sometimes remembering isn’t for yourself, sometimes you do it just to make someone else smile. Those lies were allowed.”
