Årets nobelpristagare i litteratur Svetlana Aleksijevitj har arbetat med sin svit Utopins röster i 35 år. Hela sviten finns att låna på skolbiblioteket. Nobelpriset fick hon med motiveringen ”…för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid.” Böckerna består av samtal hon haft med människor i det sovjetiska samhället. Varje bok har som underlag uppåt tusen intervjuer som hon sedan fångat essensen av. Hennes sätt att berätta beskrivs som en blandning av dokumentär och epik. Första boken, Kriget har inget kvinnligt ansikte, berättar om de cirka en miljon kvinnor som stred som soldater under andra världskriget. I De sista vittnena är det barnen under kriget som berättar, många hade förlorat sina föräldrar och drev omkring i svält och hemlöshet. Zinkpojkar, om det utdragna kriget i Afghanistan, och de unga pojkar som stred, dödades och kom hem i hopsvetsade zinkkistor för att ingen skulle se deras illa tilltygade kroppar. I Bön för Tjernobyl har Svetlana gjort hundratals intervjuer med boende i närområdet, sanerare , anhöriga, forskare, politiker och även äldre som flyttat tillbaka till den smittade zonen. Sista delen Tiden second hand sätter Sovjetunionens fall i centrum. Berättelserna rymmer både nostalgi, bitterhet, ambivalens och förhoppningar om ett friare samhälle.
Lyssna på De sista vittnena kan man göra här
Alla omslagsfotografier är tagna av Håkan Liljemärker.
