”Det kändes absurt. Det var som om han var fången i en dröm. Inte heller såg professor Lovell ut som någon mitt uppe i ett stormande raserianfall. Han skrek inte, han var inte vild i blicken; han var inte ens röd om kinderna. Han verkade helt enkelt, med varje hårt och avsiktligt slag, försöka åsamka maximal smärta med minimal risk för bestående skador.” (sid 44)
”Babel” är en roman av R.F. Kuang som utspelar sig år 1830 i Oxford. Berättelsen inspireras av verkliga historiska händelser som Opiumkriget blandat med inslag av fantasy.
Vi får följa en kinesisk liten pojke som bor i Kanton och är den enda överlevaren av ett kolera utbrott. Han har mist sin mor, och hans far har för länge sedan övergett dem. När allt verkar hopplöst anländer en vit rik man Professor Lovell som tros vara hans far och erbjuder honom en utbildning på Oxford. Den kinesiska pojken döps om till Robin Swift och får ta del av dåtidens lyx på akademin där han lär sig grekiska, latin och engelska med syftet att han ska bli en översättare på sitt modersmål kinesiska.
Men skenet bedrar, Professor Lovell är ett barn av sin tid med strikta föreställningar om ras och kön. Han börjar aga Robin för att härda honom. Robin krymper ihop och blir passiv och konflikträdd. Professorn antas ha dolda motiv med hans utbildning.
Robin börjar på akademin efter att ha lärt sig de tre nya språken. Där träffar han andra ungdomar som också är utsatta på grund av sin etnicitet och kön. Ramy, en mörkhyad indisk pojke som är ett geni med fotografiskt minne blir snabbt hans trogna vän. De möter de andra översättarna Victorie en svart tjej från Haiti och Letty, en vit privilegierad flicka som brinner för feminism och utbildning men hålls tillbaka av sitt kön. Dramatiken tätnar då de introduceras till de magiska silverplattorna som kan uppfylla alla önskningar om man ristar in två ord på två språk på dem.
Robin träffar sin försvunna bror Griffin som utger sig för att vara en kämpe för social rättvisa, en Robin Hood figur som stjäl från de rika och ger till de fattiga. Han har blivit utstött av deras gemensamma far och saknar numera tillgång till plattorna, som han försöker övertyga Robin om att stjäla. Robin slits mellan sitt bekväma liv med utbildning, viner och fester och skulden över de fattiga kineserna som fortfarande lider i Kanton. En liten kinesisk flicka visas upp, med hårt inlindade fötter medan de vuxna tittar på som om hon vore ett cirkusdjur.
Kuang som även skrivit ”Yellowface” lägger stort fokus på den sociala orättvisan mot svarta mörkhyade personer, kineser och kvinnor. Texten kantas av flera fotnoter både om verkliga historiska händelser men också för att utveckla olika tankebanor gällande den fiktiva världen som hon målar upp. Lingvistiken tar stor plats, då ordens ursprung förklaras, vilket är roligt för oss språknördar som kan flera språk.
Kuang har fått både ris och ros från läsare som anser att hon skriver dem på näsan och att fotnoterna stör läsningen men det kan också påpekas att förtrycket och kolonialismen är verklig även om miljön där berättelsen utspelar sig är fiktiv med fantasy-inslag. Lettys karaktär har fått viss kritik då hon anses vara en negativ framställning av en (någorlunda) förtryckt vit kvinna men samtidigt kan det vara värt att se berättelsen i sin historiska kontext. Många ljushyade feminister som förespråkat för utbildning och jämställdhet var samtidigt påverkade av dåtidens idéer om rasbiologi t.ex. vår svenska Ellen Key till skillnad från nutidens feminism som ofta förknippas med både jämställdhet och anti-rasism.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus. Läs även ”Yellowface” som är skriven av samma författare och handlar om vita personers förtryck av asiater:
”Enligt islam är Koranen Guds ord. Man får inte vara rituellt oren när man rör vid den. Kvinnor får inte hålla i den när de har mens. Man får inte ens slicka på fingrarna när man bläddrar i den. Ändå finns det tillfällen då även muslimer bränner koraner. (…) Den tredje kalifen Uthman hade så många olika versioner av Koranen att han samlade in dem, och sedan valt ut ”den rätta” lät han bränna de andra.” (sid 22-23)
