”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”Sällsynt kloka varelser” är en feelgood berättelse med flera berättarperspektiv: en gammal dam som förlorat sin man i cancer Tova, en omogen arbetslös och hemlös 30-åring Cameron och… en åttaarmad bläckfisk Marcellus som tillbringat stor del av sin livstid i ett akvarium. Som man kanske märker är det en berättarröst som sticker ut!
Dessa tre varelsers öden blir sammanlänkade när Tova börjar som städare på akvariet. Den gamla damen är från en annan tid, utan mobiltelefoner och ojar sig över dagens ungdom Cameron som börjar vikariera i brist på annat yrke men slarvar med soppåsarna vilket gör Tova galen. Marcellus iakttar människorna, vi kan ana att han troligtvis är mer intelligent än dem. I sin skattgömma har han flera föremål som besökarna har tappat, allt från skräp som leksakssoldater till viktiga värdesaker som en nyckelknippa som han stulit från ett mystiskt lik från havets botten och ett körkort.
Marcellus har en teori att människorna har blodsband och försöker få dem att inse detta. Tova är en av de få som inser hans intelligens och börjar tala med honom i akvariet, utan att bry sig om hur lustigt det ser ut. Marcellus håller räkningen på dagarna som han varit instängd, vilket inger en känsla av klaustrofobi då han är den enda intelligenta varelsen i akvariet, att försöka kommunicera med maneter och sjögurkor går inget vidare. Kanske blir Tova nyckeln till hans sista dagar i frihet i havet?
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via E-lib.
Om ni är sugna på fler feelgood karameller kan ni även läsa ”Lektioner i kemi” som också har en unik berättarröst, den ovanligt intelligenta hunden Halv-Sju:
”But sometimes remembering isn’t for yourself, sometimes you do it just to make someone else smile. Those lies were allowed.”
”I’ll miss you at school…”
”I guess love really makes a guy come out of his shell.”
”Hur säger man i hjärtat, till hjärtat, mitt hjärta? Sånt står inte i ordboken, Vilda behöver áddjás hjälp. I en anteckning i mobilen skriver hon: Tsåhke jali vájmmo. Hjärta eller hjärta.” (sid 28)
”On his head, this old gentleman was wearing a top hat, despite being inside. Looking over at him was like watching a scene from a movie set in the late ninteenth or early twentieth century. (…) He really did blend in with the café like a part of the decor.
”You look at these two kids. You can’t tell how old they are because of their bandannas. They’re probably your age or younger, and you aren’t afraid of them, though you are afraid of their guns. (…) Video games don’t make people violent, but maybe they falsely give you the idea that you can be the hero.” (p. 292-300)
”Här går Jasmine och mår piss. Hukar sig i korridorerna. Har typ bytt personlighet på grund av Amir, hans stora käft och obefintliga förståelse av vad som är privat och inte. Samtidigt går han runt som ingenting. Skrattar och har med sig kompisar. Huuur orättvist är inte det?” (sid 88)
”I’ve been interested in clothes since I was a kid. I always wanted to wear my big brother’s clothes.
”Agnes såg att det var samiska och hennes hjärta började slå snabbare. Hon kände igen enstaka ord. Men vem skickade ett sms på samiska?”