”First, there was trust. Then, there was betrayal. You cannot have one without the other. You cannot be betrayed by someone you do not trust.”
”Giftmakerskan” är en historisk roman med flera berättarröster som utspelar sig i London över två tidsepoker: i slutet av 1700-talet och nutid. Vi får följa Nella, en apotekare som har en mörk hemlighet. Hon kan blanda ihop olika gifter åt lönnmörderskor som vill hämnas på sina män. Hon har dock två regler: att alltid skriva ned namnen på mörderskorna i sin anteckningsbok och namnet på deras offer samt giftet som används för att döda. Den andra regeln är att hon aldrig dödar andra kvinnor.
En dag får hon oväntat besök av en mycket ung gäst, en 12-årig flicka vid namn Eliza som kommit för att köpa ett ägg fullt med gift för att mörda sin husbonde som är en ond man som våldtar barn. Trots sin unga ålder är hon fast besluten att begå detta mord. Nella ger henne äggen och barnet begår dådet genom att dölja giftet i ägget med en pepparsås. Nellas moderskänslor väcks till liv igen då hon blir påmind om barnet hon förlorade i magen, och samtidigt sig själv som barn då hon alltid varit fascinerad av gifter och örter. Eliza blir förälskad i den lilla affären och ber Nella att lära henne allt hon kan.
Vi hoppar till nutid, då historikern Caroline just skiljt sig från sin otrogna och deprimerade man efter ett 10 år långt äktenskap. Hon bestämmer sig för att jaga efter sina drömmar och åker ensam till London vilket egentligen var tänkt som en bröloppsresa. Hon har alltid varit intresserad av historia och hittar under en mudlarking samma flaska som Eliza använde för att transportera de förgiftade äggen. Caroline börjar nysta i det förgångna, för att lösa ett 200 år gammalt mysterium.
”Giftmakerskan” är en berättelse om moraliska dilemman och hemligheter. Borde Nella ägna sitt liv åt att döda när hon har stora kunskaper inom läkemedels konsten? Är mord någonsin rättfärdigat även om det är en ond man som är offret? Vi kan också ana att det finns en viss koppling till män som skyller ifrån sig på kvinnor för att de är olyckliga, både historiskt och i nutid. Carolines före detta man James lider av depression och hans tendens att skylla ifrån sig påminner om Goethes ”Den unge Werthers lidanden” då olyckliga män blev inspirerade av boken att skada sig själva eller i värsta fall begick självmord för att skuldbelägga kvinnorna för sina hjärtesorger, vilket är lite ironiskt med tanke på att han beskrivs som någon som ser historisk litteratur som slöseri med tid.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek, som e-bok via en nya Bibblo-appen och som talbok med text via Legimus.
Om ni istället vill läsa en mer lättsam bok om en apotekare som använder sina kunskaper om gift för att hjälpa människor i nöd, läs även manga-serien ”The Apothecary Diaries” som utspelar sig i dåtid i Kina:
Eller om ni inte kan få nog av kvinnor som ruvar på sin hämnd och förgiftar sina män, läs ”Blybrölopp” som handlar om en bibliotekarie som istället för 10 års olyckligt äktenskap genomlidit 40 år med en elak man:
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”
”But sometimes remembering isn’t for yourself, sometimes you do it just to make someone else smile. Those lies were allowed.”
”I’ll miss you at school…”
”I guess love really makes a guy come out of his shell.”
”Hur säger man i hjärtat, till hjärtat, mitt hjärta? Sånt står inte i ordboken, Vilda behöver áddjás hjälp. I en anteckning i mobilen skriver hon: Tsåhke jali vájmmo. Hjärta eller hjärta.” (sid 28)
”On his head, this old gentleman was wearing a top hat, despite being inside. Looking over at him was like watching a scene from a movie set in the late ninteenth or early twentieth century. (…) He really did blend in with the café like a part of the decor.
”You look at these two kids. You can’t tell how old they are because of their bandannas. They’re probably your age or younger, and you aren’t afraid of them, though you are afraid of their guns. (…) Video games don’t make people violent, but maybe they falsely give you the idea that you can be the hero.” (p. 292-300)
”Här går Jasmine och mår piss. Hukar sig i korridorerna. Har typ bytt personlighet på grund av Amir, hans stora käft och obefintliga förståelse av vad som är privat och inte. Samtidigt går han runt som ingenting. Skrattar och har med sig kompisar. Huuur orättvist är inte det?” (sid 88)
”I’ve been interested in clothes since I was a kid. I always wanted to wear my big brother’s clothes.
