Etikett: våld i hemmet

Publicerat

Det ovetande offret

”Krigsrubriker över första sidan av Le Noveau Détective: ”Den värsta historien någonsin avslöjad. Nätverket av våldtäktsmän i Vaucluse. Han drogar sin hustru för att ge henne till andra män.” Vårt liv släpades i smutsen, sammanfattat i några rader, strax ovanför fotot av en seriemördare.” (sid 118)

 

”En hyllning till livet : skammen måste byta sida” är en biografi av den franska Gisèle Pelicot som berättar om sin före detta makes Dominiques fruktansvärda brott och livet som gick vidare efter det. Hon har blivit uppmärksammad världen över för sitt engagemang för kvinnors rättigheter, då hon fört MeToos talan.

Hon hade varit gift med Dominique länge när hon först började upptäcka varningssignaler att något inte stod rätt till. Han förs en dag till polisen, och hon får veta att han blivit arresterad för att ha olovligt fotograferat kvinnor under deras kjolar. Underligt nog reagerar Gisèle med att bemöta detta låg affektivt och säger att allt blir bra igen om han bara ber kvinnorna i fråga om ursäkt. En inställning som snabbt visar sig vara naiv.

Gisèle börjar bli sjuk. Hon kan inte köra bil, och har stora minnesluckor. Hos doktorn får hon inga bra svar på vad hennes symptom är, och blir till och med fel diagnosticerad. Vad hon inte vet är att Dominique har drogat hennes mat under en lång tid. När hon trott att hon sov har han klätt ut henne i utmanande underkläder och bjudit hem främlingar som våldtagit henne i sömnen, samtidigt som han filmat övergreppen.

När detta uppdagas, faller Gisèles värld samman. Barnen är bestörta, särskilt dottern som också fallit offer för sin fars perversa blick. Filmklipp då hon byter om och sover börjar cirkulera på porrsidor. Dominique säger att hon är en hora precis som sin mor, han vägrar att överhuvudtaget kalla henne dotter. En avhumanisering sker, då han lägger ut kvinnorna som han delat sitt liv med på nätet som om de vore sexobjekt. På livsmedelsbutiken har hans ”kunder” stalkat Gisèle då de velat se ”varan” som de köpte.

Många hemska filmklipp visas under rättegången. Bilder på flera olika män dyker upp. En av dem sprang till och med in klädd som brandman, och utan att byta om började våldta Gisèle. Hon får se bilder på männen i vardagssituationer, då de umgås med familj och grillar korv. Offren slår ifrån sig och säger att hon samtyckt till ”trekanten” och stödjer varandra. De skyller ifrån sig, och ger varandra high fives under pauserna. Männen varierar i ålder, och de yngre påstår att de skulle ha våldtagit någon yngre än en gammal dam i 60 års åldern om de var riktiga våldtäktsmän. Men brotten består, trots komplicerade ursäkter. Männen lever i en bubbla, där de ser sig själva som offer men Gisèle kämpar emot och blir en talesperson för andra utsatta kvinnor.

Boken handlar också om livet innan våldtäkterna. Gisèle hade en jobbig barndom och Dominique likaså. Han påstår att han blev utsatt för övergrepp som barn av sin far, och därmed fått sjuka böjelser. Inte bara sexuellt har de problem, utan även ekonomiskt då paret har enorma skulder. Trots detta blir han förlåten, kanske till och med efter sitt brott då Gisèle kommer med kläder och förnödenheter till fängelset. Dottern Caroline Darian reagerar annorlunda och förstör möblerna och alla fotografier även de som Gisèle ville spara. Sorgen tar olika skepnader, men båda är offer för en man som de trodde var deras familj.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även Carolins skildring av brottet i hennes biografi ”Och jag slutade kalla dig pappa” där hon berättar sitt någorlunda kontrasterande perspektiv på händelserna:

Publicerat

I väntan på det sista andetaget

”Förlåtelse är kraftfulla grejer. Som när en gammal, förhärdad brottsling förändras bara för att en liten mamma kommer in och är villig att förlåta honom.” (sid 203)

 

”En bra dag att dö : vad 276 avrättningar lärt en fängelsepastor om livet” är en biografi om Jim Brazzil som är en troende man i ett land där dödstraff är tillåtet.

Brazzil har levt ett intressant liv med döden som sin ständiga följeslagare. Han får veta att han har prostacancer och inte länge kvar att leva. Han blir kontaktad av olika bolag som vill göra film om hans liv men han tackar nej. De vill göra honom till en hjälte, vilket han ansåg att han inte var. Men när den svenska journalisten Carina Bergfeldt kontaktar honom känner han att hon var rätt person att berätta hans livshistoria, utan att försköna.

Brazzil berättar i dialog med Bergfeldt om sitt liv som konservativ amerikan, som växt upp med kristendomen. Hans eget liv kantas av sjukdomar under barndomen, otrohet och besvikelser. Under tonåren började han köpa sex från prostituerade vilket ledde till religiös skam då han hade sex utanför äktenskapet. Brazzil berättar ärligt, med Bergfeldt som ibland utmanar hans synsätt.

Samtidigt som hans eget liv är kaos, får han som pastor uppdraget att tala med dödsdömda fångar precis innan deras avrättningar. Detta visar sig vara ett svårt uppdrag, och fångarnas brott och personligheter är många och varierande.

Han berättar om de som erkänt sina brott för honom trots att de nekade hela sina liv, men han har inte kunnat berätta för någon på grund av tystnadsplikten. Han berättar om en av de få kvinnliga fångarna som gifte sig i fängelset och fick en hel skara med fans, som inte ville att hon skulle avrättas. Han berättar om hur anhöriga, och ibland till och med offer har ordnat möten med förövare för att kunna gå vidare med sorgen. Han berättar om mammor som gråter utanför salen, och känner att han måste stödja dem också. Han berättar om skräcken då avrättningarna misslyckats, som i ett fall då en drogberoende hade så förstörda blodkärl att det knappt gick att ge honom det dödliga giftet. Han berättar om fångar som beställt konstiga sista måltider som gris inälvor som gjort att hela fängelset luktat illa.

Samtidigt finns Brazzil där, som en tyst följeslagare. Vissa fångar vill prata, andra bara skriker och gråter. Vissa fångar hittar tröst i religion, flera av dem är kristna men har låtsats konvertera till islam för att få bättre kost i fängelset. Bergfeldt berättar om sin situation med en pappa som inte var kriminell men misshandlade henne och hennes syskon. Hon undrar om förlåtelse sonar allt, och de diskuterar även hur Brazzil kämpar med döden, nu när han själv har fått sin dödsdom och inte har länge kvar att leva.

Biografin är en bitvis otäck inblick i Amerikas rättssystem som skiljer sig väldigt mycket från vårt svenska. Även Brazzils syn på politik, religion och kön skiljer sig till stor del från Bergfeldts typiskt svenska synsätt, men trots detta hitta de något gemensamt trots sina olikheter vilket är fint skildrat i deras samtal. Brazzil berättar om hur en fånge som inte sett solen på länge, en gång sa att ”idag är en bra dag att dö” men han och Bergfeldt kommer istället fram till att det är en bra dag att leva.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text via Legimus.

För ett kontrasterade perspektiv, läs även reportageboken ”Kvinnor som mördar” som handlar om två svenska rättsfall, dock utan dödsstraff:

Publicerat

Ondskan nära oss

”Tintin är först fylld av förväntan inför flytten, men så fort jag berättar för Alexander om husköpet börjar Tintin säga saker som: ”Mamma, visste du att det finns björnar i Luleå? Mamma, visste du att ibland är det så kallt hemma i husen i Luleå att man måste bo på hotell. Mamma, jag vill inte flytta till Luleå för det är svårt att få nya kompisar.” (sid 121)

”Glöm aldrig Tintin” är en modig biografi om en liten pojke och en stor tragedi som utspelade sig i Luleå 8 januari 2023. Tintin var en 8-årig pojke som hamnade i en komplicerad situation då hans föräldrar Alexander och Sanam skiljde sig och umgänget skulle delas på båda föräldrarna. Vad som skedde sedan, hade ingen förväntat sig. Tintin hittades mördad i badkaret, och hans egen pappa var den som var skyldig.

Sanam backar bandet och berättar i denna bok om händelserna som ledde till denna fruktansvärda tragedi. När de först träffades var Alexander en trevlig kille som ville göra gott för sig i världen med sina medicinska kunskaper. Början på deras romans var himlastormande som i en saga. Lyxiga resor till Rom och rosa hjärtformade glassar med en våffla i mitten som skulle föreställa en pil. Sanam var lycklig men skenet bedrog. Alexander fick plötsligt ett vredesutbrott åt taxichauffören, och den romantiska semestern var förstörd då masken föll av.

Detta kom att bli början på flera liknande händelser. Inte ens på deras bröllop slutade aggressionerna, då han överreagerade på att Sanam glömt att köpa ett tv-spel trots att det var deras stora dag. Alexander blev våldsam mot Sanam och förstörde hennes mobil när hon försökte spela in hans vredesutbrott för att anmäla misshandeln. Hon skiljde sig från honom men blev inte trodd av varken myndigheterna i Sverige eller Iran.

Alexander försökte kidnappa Tintin genom att skapa ett pass i Iran där männen är de som bestämmer men misslyckades. Han riktade även falska anklagelser mot Tintins bonussyster och menade att hon våldtagit Tintin trots att hon bara var ett litet barn. När detta inte hjälpte blev hans påhitt allt värre då han försökte skrämma Tintin genom att säga att det finns björnar på gatorna i Luleå. När de flyttar Tintins leksaker i en gammal kartong börjar han stalka dem, sparka på deras dörr och skrika om kartongerna tills polisen tillkallas. Stackars Tintin låtsas att han måste kissa för att få komma in i säkerheten hos mamma, men blir prompt tillrättavisad av polisen att han måste följa med pappa trots hans våldsamma beteende. Tintin ber polisen att göra ett undantag men inget hjälper, hans desperation växer och han börjar må dåligt psykiskt.

Lögner om björnar i Luleå kan verka smått tragikomiskt men Alexander var en instabil person redan innan mordet men ingen tog alla varningstecken på allvar. Han var en expert på gaslighting då han alltid framställde sig själv som offret, vilket han även fortsatt att göra trots att han själv erkänt mordet på sonen. Enligt honom så ”räddade” han Tintin genom att mörda honom och skyllde på att pojken sörjde sin syster som dog i magen.

Hur allt detta kunde gå så långt är svårt att förstå. Det mest skrämmande är när Sanam får nästan samma svar av de svenska myndigheterna som i Iran. Har man varit gift med någon måste man tåla lite skit, får hon till svar av en svensk man. Sanam som brottades med sorgen av att förlora två barn under en kort tid, bestämde sig för att vara modig och kämpa trots sin dödsångest.

Lex Tintin uppkallades efter pojken, med syfte att detta aldrig ska få ske igen. Även denna bok är en påminnelse om barnen som mist liven, och de som fortfarande lever och kan räddas. Tintin blir i denna biografi inte bara ett offer, utan en pojke som levde, såg fram emot att bli storebror, älskade rosa, hade drömmar om teater och ritade finurliga Alla Hjärtans Dag kort till sin mamma, då han bestämde sig för att Farsdag skulle få sparken.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som talbok med text och punktskriftsbok.

Läs även boken ”Hon hette Esmeralda: Berättelsen om Lilla Hjärtat” som handlar om en liknande tragedi:

Publicerat

Boktips fredag – Boktips mot våld!

”Binding 13” av den irländska författaren Chloe Walsh är en sportig kärleksbok som utspelar sig på en elitisk irländsk privatskola. Walsh slog igenom internationellt med serien Boys of Tommen som även blivit populär på Tik Tok.

Vi får följa rubyspelaren Johnny Kavanagh, och Shannon Lynch, en blyg och djupt traumatiserad tjej som börjar på Tommen i jakt på en nystart. Det som börjar som en fin vänskap utvecklas eftersom till en djup slow-burn romans. Shannon har svårt att lita på andra på grund av sitt förflutna som kantas av misshandel i familjen, ätstörningar och psykisk ohälsa. Trots detta finner de hopp i varandra, att hitta modet att läka och inte låta sig nedslås.

Denna vecka kallas ”Orange Week” eller ”En vecka mot våld” som varar mellan 17 – 23 november. Kanske har ni sett polisen på Coop som delar ut flyers: våld är inte en privatsak, precis som vi får lära oss i denna bok!

Boken rekommenderas av en av våra elever, Sally Erikehn som går i NA25 och har skrivit en lång och passionerad recension om ett ämne som hon brinner för:

”Boken handlar om en tjej som är 15 år (blir 16 i boken). Hennes pappa misshandlar tjejen och hennes familj inklusive våldtar hennes mamma flera gånger. Boken är centrerad på hur tjejen blir kär i en kille men håller sig undan på grund av sin pappa. Men killen och tjejen dras mot varandra och blir tillsammans. Killen hjälper då denna tjej att ta sig igenom detta utan att veta vad som egentligen händer. Samtidigt som detta händer har killen egna hemligheter.

Det är en djupt rörande bok om våld i hemmet, men även hjälpen vänner kan ge och för att det ska kunna bli bättre måste man prata med någon (i detta fall polisen). Rekommenderas för den som gillar karaktärs drivna berättelser, slow burn och själv upptäckt.”

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Publicerat

När halva världen glöms bort

”En kvinnlig forskare som studerade klimatförändringar i Alaska plågades också av overaller som var utformade för den manliga kroppen. (…) Kvinnan i fråga köpte en penisliknande tratt i gummi för att råda bot på problemet – det slutade med att hon kissade ner sig totalt. Varför kan inte en kvinna vara mer lik en man?” (sid 152)

”Osynliga kvinnor” av Caroline Criado Perez är en tankeväckande bok som handlar om genus och bristen på jämställdheten mellan könen i dagens samhälle. Vår värld bygger i stor del på insamlad data som främst är baserad på männen, trots att kvinnor utgör halva befolkningen. Criado Perez diskuterar hur detta leder till att kvinnor osynliggörs globalt.

Problemet diskuteras från flera vinklar. Kan snöröjning vara sexistisk? Vi tar oss till den svenska staden Karlskoga. Snöröjarna skrattar åt frågan och menar att ”genusfolket” har fått fnatt igen. Dock visar det sig att det inte alls är tokerier utan kvinnor, särskilt mödrar är extra utsatta av snön, då de inte kan ta sig fram med barnvagnar. Kvinnor sköter fortfarande större delen av barnomsorgen, men även vård av äldre.

Män äger fler bilar, medan kvinnor som har sämre ekonomi oftare färdas via fots, cykel eller buss. Inte bara det, utan det visar sig att fler kvinnor dör i bilolyckor eftersom bilarna är utformade efter manliga kroppar. Kvinnor sitter längre fram, eftersom de generellt sett är kortare. Till och med mens påverkar, då kvinnor blir lättare åksjuka.

Vidare diskuterar Criado Perez hur kvinnor i fattigare länder förtrycks. I Indien åker kvinnor ofta privata bussar vilket 2012 resulterade i en hemsk våldtäkt i Delhi på en 23-årig kvinna som dog av sina skador.

Även sådant som vi tar för givet som ett enkelt toalettbesök, kan göra kvinnor och tjejer i u-länder utsatta. I Afrika och Indien saknar många tjejer en toalett, och måste uppsöka en publik toalett där pedofiler ligger och lurpassar vilket leder till både våldtäkt och mord. Tjejerna bildar grupper, eller uträttar sina behov utomhus, vilket leder till dålig hygien och sämre miljö. Bindor kostar mycket pengar, och anses som en lyxprodukt trots att det är en nödvändighet. Flickorna får infektioner då de använder mossa, bomullstussar och bark istället, i brist på annat.

Även i i-länder kan den felaktiga datan påverka. Kvinnor utför till stor del flera timmars obetald arbetstid både i hemmet och på jobbet trots lägre löner. Barnpassning, hämtning på dagis och skola, städning, inhandla matvaror och matlagning är ett ansvar som läggs över på kvinnor i stor del, medan mannen får beröm om han ”hjälper till hemma”, trots att det krävs två för att bilda en familj.

Männen har generellt sett tre timmar mer fritid som ägnas åt bland annat film och spel, om också påverkas av stereotyper om manligt och kvinnligt. De flesta huvudrollerna spelas av män, spel utrustning är ofta utformade efter mäns kroppar som VR-glasögon och hätska debatter sker på nätet när diskussioner om genus i spel kommer på tal, vilket i vissa fall slutat så illa att det lett till bombhot och cyber attacker. Även när kvinnor ska ha roligt på den lilla fritiden de har, sker ett osynliggörande.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, samt som talbok med text via Legimus. Observera att boken diskuterar svåra ämnen som bland annat våldtäkt, pedofiler och är någorlunda vinklad efter tvåkönsnormen, även om HBTQ och minoriteter nämns till viss del.

Om ni är intresserade av att läsa en liknande bok om kvinnors osynliggörande läs även ”Allt vi inte ser : så påverkas du av det osynliga arbetet – hemma och på jobbet”:

Om ni är intresserade av att undersöka problematiken med genus från en annan vinkel läs ”Trans : fakta, forskning och erfarenheter” som diskuterar HBTQ-personers hälsa, livsvillkor och samhällsinkludering som är förankrad i nutida forskning:

Publicerat

Sveriges läsambassadör 2024-2026

”Because it gets worse

before it gets better

because we treat victims

as if they are on trial

and perpetrators

as if they are victims of their own actions.” (p 159)

Agnes Török blev utvald till Sveriges läsambassadör 2024-2026. Hen som identifierar sig som en icke-binär transperson, fokuserar ofta på de utsattas perspektiv som HBTQ-personer, personer med funktionsvariationer och kvinnor som utsätts för våld i hemmet och andra plaster.

Denna diktsamling lägger fokuset på Töröks egna erfarenheter av våld i hemmet då hens tidigare pojkvän våldtog och misshandlade hen. Omgivningens svar var dock kallt. Vänner och familj vände sig emot Török och skuldbelagde hen istället för att kritisera mannen som misshandlade. Flera tog till och med förövaren i försvar och menade att detta bara var ett missförstånd och att han var en snäll kille trots misshandeln. Török ställer sig emot detta med sina slagkraftiga dikter om våldet som kvinnor, barn och HBTQ-personer utsätts för.

Även trakasserier på internet är ett tema som löper genom diktsamlingen då Török fått utstå hat och dödshot för sina dikter, av personer som vill tysta hen. Török står på sig och försöker först inte ta det främlingar på nätet skriver personligt men efter flera hotfulla hatmejl kände hen att detta inte kunde fortgå, de måste hållas ansvariga även de som endast hotar i den digitala världen.

Livelitteratur och poetry slam är ämnen som Török har stort intresse för vilket märks tydligt i denna diktsamling. Flera av dikterna är uppenbarligen menade att läsas högt i samspel med andra. Boken har även flera biblioterapeutiska inslag vilket går ut på att använda litteratur för att skapa diskussioner om psykisk ohälsa och bearbeta känslor. Fler skrivövningar är inkluderade i slutet av boken med olika teman bland annat black-out poetry och att skriva om tidningsartiklar om våld i hemmet med syfte att problematisera hur ämnet framställs i media.

Boken finns endast tillgänglig på engelska som fysisk bok. Observera att boken innehåller beskrivningar av våld i hemmet, våldtäkt och ”victim blaming”. Török har dock markerat i inledningen vilka sidor som kan uppröra en känslig läsare.

Läs även ”Speak” av Alma-pristagaren Laurie Halse Anderson som också skriver om sina upplevelser om våldtäkt som hon utsattes för vid 13 års ålder och inte blev trodd (detta är även en bok som blivit bannlyst!):

För fler biblio- och skrivterapeutiska övningar läs ”Skriva sig fri” som handlar om att bearbeta känslor med hjälp av böcker och skrivande:

 

Publicerat

Tik Tok favoriter – Hon som blev kvar

”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Hon som blev kvar” av Riley Sager har beskrivits som en ”popcornthriller” som får läsaren att vända blad snabbt då spänningen tätnar. Boken vann läsarna på Goodreads hjärtan då den nominerades till en av de bästa deckarna 2023 men förlorade i omröstningen mot Freida McFaddens bok ”Hembiträdets hemlighet”. De två böckerna har dock stora likheter, om man tycker om den ena är det troligt att man även gillar den andra!

Berättelsen utspelar sig i New England, som ligger i nordöstra Amerika och skiftar mellan dåtid och nutid. År 1929 sker en hemsk tragedi på den ståtliga herrgården då en rik familj mördas brutalt. Endast dottern Lenora överlever, och blir genast den huvudmisstänkta. Skvallret sprider sig som en löpeld, snart sjunger barnen otäcka ramsor om flickan som dödade dem alla.

Vi hoppar till nutid, år 1983 då vårdbiträdet Kit McDeere tar ett jobb på herrgården för att vårda den gamla och skröpliga Lenora. Hon flyttar in i huset, tacksam över att inte längre behöva bo hos sin far som verkar dölja något. Precis som Lenora har hon blivit anklagad för mord på sin mor som var mycket sjuk och svalt för många tabletter, vilket polisen spekulerar är ett assisterat självmord. Kit märker snart att det tidigare vårdbiträdet lämnat i all hast, hennes böcker och dyra märkeskläder ligger kvar i lådorna, fortfarande orörda med prislapparna på.

Lenora som har selektiv mutism och inte talat på länge har inte gått ut på många, många år. Hon har dock en gammal skrivmaskin som hon kan kommunicera med. En dag skriver hon att hon måste berätta allt som verkligen skedde år 1929. Hon berättar ömsom Kit, vi hoppar mellan de två berättarrösterna i varje kapitel.

Spänningen tätnar då Kit inser att hon inte kan lita på någon, då inte bara Lenora visar sig vara en opålitlig berättare, utan även alla omkring henne, personalen, hennes far, kanske till och med hon själv då hon blir allt mer paranoid och börjar misstänka alla. Identitet är ett tema som löper genom boken då nästan alla karaktärer går under fingerade namn, då de ljuger om vem de egentligen är. Sexualitet och otrohet är också ett återkommande tema då Lenora blir gravid som tonåring vilket gör hennes kontrollerande far ursinnig trots att han själv är notoriskt otrogen mot sin fru, och det sker även en homosexuell kärleksaffär i bakgrunden, något som var tabubelagt på 20-talet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus och som e-bok via Biblio-appen.

Läs även Katarina Widholms tetralogi ”Räkna hjärtslag” som handlar om ett liknande tema, med förbjuden kärlek mellan män och en huvudkaraktär som också är hembiträde och börjar nysta i de mörka hemligheterna hos familjen hon jobbar för:

Ett annat tips är ”Hembiträdet” som tidigare nämnt har stora likheter med Sagers bok, då de båda handlar om en desperat kvinna som blivit anklagad för mord och flyttar in hos en mystisk familj med våldsamma och mörka hemligheter:

 

Publicerat

Skammen som går i arv

”Utanför kyrkan dök Ingela upp med discomakeup och fnitter i kroppen. Lurade Gud för presenternas skull. Hennes pappa var darrhänt och svettig i en för trång kostym och mamman kedjerökte bredvid Ingelas syskon, innan de gick in.” (sid 92)

 

”Skam” är den sista delen av Sápmi-trilogin och en uppföljare till Laestadius två tidigare böcker ”Stöld” och ”Straff”. Precis som sina föregångare handlar denna roman om hur det är att leva med en marginaliserad identitet, med inspiration från Laestadius eget arv: samiskt från mammans sida och tornedalskt från pappans sida.

Berättelsen utspelar sig över ett tidsspann som sträcker sig över 70-talet fram till slutet av 90-talet. Vi får följa Marina som flyttat tillbaka till Kiruna efter att ha flytt ett år till Stockholm, på grund av en skandal. Hon växte upp i en djupt religiös miljö, konstant präglad av læstadianismens stränga villkor.

Skammen är inte bara religiös utan också rotad i rasismen som samerna har genomlevt i århundraden. Marinas föräldrar är inte troende men farbror Sture som blivit indragen i religionen börjar predika konstant om synd och straff. Till och med en oskyldig skoldans och en barnfilm blir skamliga.

Marina har förlorat sitt arv och språket hon talade som barn på grund av denna skam, som är en röd tråd som löper genom berättelsen. Små vardagliga ögonblick som en praktik på en skoaffär kan blossa upp då mikroaggressionerna är ständigt närvarande. Små kommentarer från butiksbiträdet som läser om samerna i morgontidningen, mamman som lider i tystnad och nickar med samtidigt som en glad tant kommer in och hälsar högt på samiska, det förbjudna språket.

Vardagsdramatiken tätnar då små val lämnar stora avtryck. När allt är klart har den gamla damen besviket lämnat skoaffären utan att köpa något och Marina står kvar, ung och osäker med skammen som bränner inuti henne. Hon blir vän med Ingela som fungerar som en kontrast figur som utmanar alla normer men samtidigt saknar skam och moral, vilket leder till att hon blir kleptoman och börjar begå mindre brott.

Dock är det inte bara det samiska som ligger och skaver. Den snygga samiska killen Daniel som alla tjejerna är kära i är intresserad av just Marina. Ingen vet att han är same utom hon. Trots passionen mellan dem han väljer hennes kusin Eva, någon som präglas lika hårt av læstadianismen som han själv.

Dock stöter även de på problem då de måste gifta sig tidigt för att få ha sex och preventivmedel är synd, likaså allt som är roligt som film, sång och dans. Eva blir också utskämd som kvinna då det visar sig att hon inte kan få barn, en ångest som Marina eventuellt blir måltavla för i en stark och otäck scen som slutar med ett missfall.

Daniel slutar jojka i kyrkan, i kontrast till Marinas bull- och gahkku bakande mormor som är glad och sprallig, och tror visst att kvinnor ska få vara präster i kyrkan. Dock blir det för utmanande när det blir författarbesök i biblioteket och moderna författare kommer och presenterar böcker om homosexuella samiska pojkar som ifrågasätter dammiga gamla normer.

En namnlista samlas in av de vuxna, de är bestörta över att de kristna eleverna ska utsättas för de oliktänkandes idéer. Det är ju meningen att alla ska tycka likadant! Boken handlar delvis om censur, inte bara av böcker utan också självcensuren då de sanna känslorna blir liggande och ruttnar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, och som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus. I slutet av boken finns även en ordlista på orden på samiska och meänkieli som kontinuerligt dyker upp i boken, sammanställd av Laedstadius morbror Kjell Marainen. Mycket slang från söder dyker också upp som ”bamba” vilket betyder skolmatsal i Göteborg, vilket skapar en kontrast till det norrländska.

Läs även Laestadius tidigare böcker ”Stöld” som handlar om tjuvjakt (finns även tillgänglig på samiska!) och ”Skam” som handlar om nomadskolorna:

Publicerat

Rastafari och patriarkatets skugga

”Bådas dreads hade lossnat ur hästsvansarna och ringlade vilt kring axlarna på dem som giftrankor. (…)

”Vad är du för karl som spöar kvinnor? Va?” sa Lij. ”Dina egna döttrar?” (sid 396)

 

”Det här är Babylon” av Safiya Sinclair är en berättelse med självbiografiska inslag som utspelar sig under 80-talet och 90-talet på Jamaica. Vi får följa en rastafari familj som lever enligt religionens strikta regler och patriarkala förtryck. Sinclairs far som ser sig själv som ”jag-mannen” är den som styr över kvinnorna i familjen. Hans förakt mot de vita växer och familjen är fattig.

Fadern börjar försörja sig som reggae-musiker och reser till Japan för att få ett skivkontrakt. Till en början ser allt bra ut då han hittar framgång i Asien och skickar bilder på sig själv i solglasögon i en grön bil och roliga presenter i form av japanska tv-spel och vackra anteckningsböcker. Men lyckan är kortvarig då han förlorar sitt kontrakt och reser hem besviken utan sin nya bil. Familjen börjar röka harsh, till och med lillasystern som bara är 3 år. Fadern tar ut sin ilska på barnen genom att aga dem.

De ska fostras till att bli fruar till rastamän som enligt tradition har många fruar och får inte bära smink och smycken. Sinclairs hår tvinnas till dreadlocks av olika religiösa skäl både för att likna Haile Selassies lejon och göra motstånd mot västerländska skönhetsideal. Men Sinclair är olycklig över hur hon ser ut och mobbas i skolan för sitt utseende. Trots detta anser vissa i hennes omgivning att hon är vacker. Sinclair drömmer om att bli modell i USA men drömmen krossas då hennes agentur anser att hennes dreads inte är mångsidiga nog. Hon försöker utmana normerna genom att säga att det gör henne unik eftersom det inte finns några andra modeller med dreads men reser hem besviken.

I Jamaica är majoriteten kristna medan rastafari är en utsatt minoritet. Hon isoleras av både pappan och vänner men hittar ett utlopp för sina känslor i skrivandet och lyriken. Olyckligt nog leder även detta till ytterligare objektifiering då hennes mentor som endast benämns som ”den gamla poeten” visar sig vara pedofil och börjar utnyttja henne sexuellt.

Trots att hennes barndom kantades av misshandel och övergrepp, bryter sig till sist Sinclair fri. Hon lämnar fadern för gott efter att han hotat med att döda henne och hennes syster. Men Sinclair längtar hem till Jamaica. Överallt i USA ser hon spår av det koloniala förtrycket av både indianer och svarta. De vita grannarna vinkar inte tillbaka när hon passerar dem, utan reagerar med kyla och går in igen till sina fina hus med välskötta gräsmattor. Barnfamiljer äter picknick i skuggan av statyer som föreställer kolonialherrarna. Sinclair börjar känna sympati mot fadern som trots att han var en elak man, ändå hade rätt i att det finns social orättvisa i världen. Sinclair återvänder till Jamaica för att försonas med fadern. Hennes brorsdotter föds, och hennes bror Lij säger att han vill att nästa generation ska få friheten att välja sin religion, vilket inger hopp för framtiden.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text på Legimus.

Läs även ”Allt jag fått lära mig” som handlar om en mormons kamp, med liknande religiöst och patriarkalt förtryck:

Publicerat

Ordens makt

”Det kändes absurt. Det var som om han var fången i en dröm. Inte heller såg professor Lovell ut som någon mitt uppe i ett stormande raserianfall. Han skrek inte, han var inte vild i blicken; han var inte ens röd om kinderna. Han verkade helt enkelt, med varje hårt och avsiktligt slag, försöka åsamka maximal smärta med minimal risk för bestående skador.” (sid 44)

”Babel” är en roman av R.F. Kuang som utspelar sig år 1830 i Oxford. Berättelsen inspireras av verkliga historiska händelser som Opiumkriget blandat med inslag av fantasy.

Vi får följa en kinesisk liten pojke som bor i Kanton och är den enda överlevaren av ett kolera utbrott. Han har mist sin mor, och hans far har för länge sedan övergett dem. När allt verkar hopplöst anländer en vit rik man Professor Lovell som tros vara hans far och erbjuder honom en utbildning på Oxford. Den kinesiska pojken döps om till Robin Swift och får ta del av dåtidens lyx på akademin där han lär sig grekiska, latin och engelska med syftet att han ska bli en översättare på sitt modersmål kinesiska.

Men skenet bedrar, Professor Lovell är ett barn av sin tid med strikta föreställningar om ras och kön. Han börjar aga Robin för att härda honom. Robin krymper ihop och blir passiv och konflikträdd. Professorn antas ha dolda motiv med hans utbildning.

Robin börjar på akademin efter att ha lärt sig de tre nya språken. Där träffar han andra ungdomar som också är utsatta på grund av sin etnicitet och kön. Ramy, en mörkhyad indisk pojke som är ett geni med fotografiskt minne blir snabbt hans trogna vän. De möter de andra översättarna Victorie en svart tjej från Haiti och Letty, en vit privilegierad flicka som brinner för feminism och utbildning men hålls tillbaka av sitt kön. Dramatiken tätnar då de introduceras till de magiska silverplattorna som kan uppfylla alla önskningar om man ristar in två ord på två språk på dem.

Robin träffar sin försvunna bror Griffin som utger sig för att vara en kämpe för social rättvisa, en Robin Hood figur som stjäl från de rika och ger till de fattiga. Han har blivit utstött av deras gemensamma far och saknar numera tillgång till plattorna, som han försöker övertyga Robin om att stjäla. Robin slits mellan sitt bekväma liv med utbildning, viner och fester och skulden över de fattiga kineserna som fortfarande lider i Kanton. En liten kinesisk flicka visas upp, med hårt inlindade fötter medan de vuxna tittar på som om hon vore ett cirkusdjur.

Kuang som även skrivit ”Yellowface” lägger stort fokus på den sociala orättvisan mot svarta mörkhyade personer, kineser och kvinnor. Texten kantas av flera fotnoter både om verkliga historiska händelser men också för att utveckla olika tankebanor gällande den fiktiva världen som hon målar upp. Lingvistiken tar stor plats, då ordens ursprung förklaras, vilket är roligt för oss språknördar som kan flera språk.

Kuang har fått både ris och ros från läsare som anser att hon skriver dem på näsan och att fotnoterna stör läsningen men det kan också påpekas att förtrycket och kolonialismen är verklig även om miljön där berättelsen utspelar sig är fiktiv med fantasy-inslag. Lettys karaktär har fått viss kritik då hon anses vara en negativ framställning av en (någorlunda) förtryckt vit kvinna men samtidigt kan det vara värt att se berättelsen i sin historiska kontext. Många ljushyade feminister som förespråkat för utbildning och jämställdhet var samtidigt påverkade av dåtidens idéer om rasbiologi t.ex. vår svenska Ellen Key till skillnad från nutidens feminism som ofta förknippas med både jämställdhet och anti-rasism.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus. Läs även ”Yellowface” som är skriven av samma författare och handlar om vita personers förtryck av asiater: