En mörk berättelse om krigets gråzoner

”Min brors kista sänks ner i gropen och ett kors med mitt namn, bara annorlunda stavat, sätts sedan på graven. (…) Jag tittar på korset med namnet Claus och tänker att jag borde byta ut det mot ett annat kors med namnet Lucas. (…) Tåget är nog ingen dum idé.” (sid 426)

 

Agota Kristof (f. 1935 – d. 2011) var en exilförfattare från Ungern som skrev för att överleva. I sin självbiografi ”Analfabeten” berättar hon om flykten från sitt hemland efter Ungernrevolten 1956. Av alla sina personliga tillhörigheter prioriterade hon att ta med sig en tjock ordbok och en anteckningsbok. Kristof skrev flera politiska texter, i hopp om att kunna skapa en förändring i samhället.

Hon kunde inte överleva genom att skriva på sitt modersmål ungerska utan var tvungen att översätta sina texter ord-för-ord på franska. Kristofs unika sätt att skriva har influerat många författare bland annat den japanska författaren Haruki Murakami som skriver både på sitt modersmål och engelska. I sin självbiografi ”Författare till yrket” berättar Murakami om hur han influerats av Kristof:

”Franskan var ett främmande språk hon hade lärt sig som vuxen (eller snarare blivit tvungen att lära sig). Men genom att skriva på ett främmande språk lyckades hon skapa en helt egen, ny litterär stil. Den fina rytmen i de korta meningarna, det enkla, raka uttryckssättet, de exakta beskrivningarna utan eftertänksamma utvikningar. Ändå lyckades hon skapa en gåtfull atmosfär, en känsla av att något mycket viktigt som inte är utskrivet döljer sig i texten.” (sid 36, Författare till yrket, Haruki Murakami)

Det abstrakta, det som inte står utskrivet, utan ligger dolt mellan raderna är precis det som utmärker Kristofs trilogi som innefattar tre kortromaner; ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”Den tredje lögnen”. Trilogin är en mörk fiktiv berättelse men är också ett vittnesmål på krigets grymhet från en överlevares perspektiv. Fokus ligger på hur människan påverkas av trauma och på gråzonerna mitt emellan, hur ett offer kan övergå till att själv bli en förövare. Vem är det då som bär skulden?

Den första romanen ”Den stora skrivboken” handlar om tvillingarna Lucas och Claus som flytt från den fiktiva ”Stora staden” för att komma undan krig och svält. Modern överger dem och lämnar dem hos deras mormor, ”Häxan”, en elak kvinna med alkoholproblem och dålig hygien.  Pojkarnas far antas vara vid fronten och hans öde är ovisst. Tvillingarna bestämmer sig för att föra en krigsdagbok över den absurda och grymma tillvaron. Pojkarna visar sig så småningom vara opålitliga berättare, de fyller dagboken med lögner.

Lucas och Claus anpassar sig efter krigssituationen; de blir emotionellt avtrubbade och förfäras inte längre av grymheterna som sker runt omkring dem. De härdar sig genom att slå varandra och ”öva krig” genom att svälta sig och ligga stilla i flera timmar. ”Häxan” och andra förövare blir galna på tvillingar. De känner äckel men kanske ändå en gnutta beundran gentemot bröderna som vägrar att vara offer och vika sig. Trots detta finns det empati för de utsatta och svaga begravt djupt inne i pojkarna. Bland annat hotar de med att offentligt skämma ut byns präst som utnyttjat den fattiga grannflickan ”Harläppen” sexuellt, om han inte hjälper henne och hennes svältande familj ekonomiskt.

Den första delen slutar med att tvillingarna separeras från varandra efter att Claus flyr över gränsen genom att använda deras fars lik som sköld för att undvika elstängslet. I efterhand blir det alltmer oklart om detta verkligen skedde eller om Lucas lider av en psykos och bara föreställt sig detta då han inte längre kan skilja på sanning och lögn. Finns det egentligen bara en tvillingbror? Och vem av dem är i så fall den riktiga? Detta är en fråga som aldrig besvaras utan är öppen för läsarens tolkning.

Agota Kristofs självbiografi ”Analfabeten” är mycket kortfattad med sina 52 sidor men är intressant läsning för att få ökad förståelse för trilogin och dess budskap. Hela trilogin finns tillgänglig på vårt bibliotek som samlingsvolym och som talböcker via Legimus.

National Book Award 2018

”And the words I never say

are better left on my tongue

since they would only have

slammed against

the closed door of your back”

 

”The Poet X” av Elizabeth Acevedo

National Book Award är ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser. Priset delas ut årligen sedan 1950 av universitetet The New School i New York. I år vann boken ”The Poet X” priset ”Young People’s Literature Award ”.

Boken är skriven i vers och handlar om en 15-årig mörkhyad dominikansk tjej, Xiomara Batista som använder slam poetry för att utforska sin identitet och uttrycka sina känslor gentemot sin religiösa familj. Xiomara bor i Harlem (stadsdel i Manhatta, New York) och hennes familj är invandrare.

Hon kom in i puberteten tidigt och har en välutvecklad kropp med stora bröst och höfter som väcker oönskad uppmärksamhet från killarna och männen i hennes närhet. När Xiomara till slut träffar en kille som hon frivilligt vill dela sin sexualitet tillsammans med uppstår ytterligare komplikationer, då hennes mor, som är strikt religiös, inte accepterar utomäktenskapliga förhållanden.

Familjen präglas starkt av könsrollerna då Xiomara behandlas annorlunda än sin tvillingbror Xavier på grund av sitt kön. Tvillingbrodern som Xiomara gett smeknamnet ”Twin” påverkas också av familjens konventioner, då det visar sig att han i hemlighet är homosexuell och döljer sin sexuella läggning för föräldrarna.

Flera spanska uttryck dyker upp i texten för att understryka hur viktigt Xiomaras modersmål är för hennes kulturella identitet. Xiomaras svåruttalade namn spelar också en viktig roll, både i själva berättelsen och för oss läsare som måste anpassa oss efter ett språk som vi (möjligtvis) inte fullkomligt behärskar, vilket ger oss ökad empati för huvudpersonen och hennes situation.

Utdrag ur författaren Elizabeth Acevedos tacktal när hon vann National Book Award i år:

”As the child of immigrants, as a black woman, as a Latina, as someone whose accented voice holds certain neighborhoods, whose body holds certain stories, I always feel like I have to prove that I’m worthy enough and there will never be an award or accolate that would take that away.

But every single time I meet a reader who looks at me and says, ‘I have never seen my story until I read yours,’ I am reminded of why this matters. And that it’s not going to be an award or accolade. It’s going to be looking at someone in the face and saying, ‘I see you,’ and in return be told, ‘I am seen.’ And so, thank you so much to the readers who time and again remind me why I took this leap, why it matters, and why books matter.”

En berättelse om systerskap

”Vi är en” av Sarah Crossan

”Vi är en” (engelska: ”One”) handlar om sextonåriga Grace från New Jersey och hennes tvillingsyster Tippi. De är sammanvuxna vid höften och har två huvuden, två hjärtan, två ben och fyra armar.

Systrarna är väldigt olika varandra personlighetsmässigt, Grace är tillbakadragen och Tippi är mer utåtriktad och dominant. Systrarna irriterar sig ibland på varandra exempelvis då Tippi vill gå ut och röka och Grace vill flörta med killar men de har svårt att tänka sig att vara utan varandra.

Tvillingarna och deras familj har det svårt ekonomiskt ställt då hemundervisningen och sjukvården äter upp alla pengar. Deras situation försvåras ytterligare då pappan förlorar jobbet och börjar supa bort de få pengar som de har kvar. Tvillingarnas syster Dragon är en begåvad ballettdansös och drömmer om att flytta till Ryssland men får överge dessa drömmar. Hon börjar extraknäcka för att stödja sina systrar vilket tär på krafterna eftersom hon också lider av anorexi.

Tvillingarna blir tvungna att börja på ett vanligt gymnasium trots att de aldrig tidigare gått på en vanlig skola. De andra eleverna stirrar då de enbenta systrarna haltar runt på sina kryckor. Grace och Tippi känner sig annorlunda och mår dåligt tills de träffar Yasmeen, en tuff punkig tjej med rosa tuppkam som blir deras beskyddare. Yasmeen har levt med HIV i hela sitt liv och kan relatera till systrarna och deras situation då deras respektive sjukdomar gör framtiden oviss.

Grace och Tippi känner att de blir tvungna att göra något åt familjens ekonomiska situation och bestämmer sig motvilligt för att medverka i en film. Under en inspelning faller Grace ihop och de blir förda till sjukhus. Det visar sig att Grace behöver en hjärttransplantation vilket innebär att hon måste separeras från Tippi för att kunna överleva. Operationen är mycket riskfylld men systrarna har inget val. De bestämmer sig för att ta vara på den lilla tid de har kvar på jorden genom att göra en bucket list. En av punkterna som Grace skriver upp är att kyssa killen hon är kär i.

Boken är skriven i frivers, en unik typ av lyrik utan versmått eller rim. Om ni är intresserad av att läsa fler böcker i frivers kan ni också läsa ”The Poet X” av Elizabeth Acevedo. ”Vi är en” finns tillgänglig på svenska och som gruppuppsättning på engelska.

Sorgen efter en skjuten broder

Tyler Johnson was here” av Jay Coles

”Who do you call when the cops are the ones being the bad guys?”

”Tyler Johnson was here” är en historia om två tvillingbröder, Tyler och Marvin. Tvillingarna var oskiljaktiga när de var små men växte ifrån varandra när de blev äldre. Marvin är en av skolans bästa elever med A i alla ämnen medan Tyler som knappt klarar skolgången, har börjat hamna i dåligt sällskap och sälja droger för snabba pengar. Marvin är nördig och kan inte stå upp för sig själv vilket gör honom ett lätt offer för de tuffa killarna på skolan.

Tvillingarna och deras två kompisar Ivy och G-mo är alla mörkhyade och bor i ett fattigt område i Amerika med hög kriminalitet. Kompisgänget får utstå olika former av rasism och oprovocerat våld från polisen. I början av boken blir de anklagade för att ha rånat en kiosk trots att de bara går omkring på gatan med en chipspåse i handen.

Denna händelse blir bara början av många och Tyler som är mer aggressiv än sin bror hamnar ofta i konflikt. Marvin älskar sin bror trots detta och bestämmer sig för att skugga honom tillsammans med kompisarna då han misstänker att brodern ska träffa sin gängledare på en fest för att langa droger. Under festen sker en oväntad skottlossning och Tyler blir anmäld saknad i flera veckor.

Marvin gör allt för att hitta sin bror, han kontaktar polisen som är mer intresserade av att arrestera alla som vistats på festen och blir lurad av gängledaren Johntae som pressar honom på pengar samt träffar sin blivande flickvän Faith som också bär på ett tungt bagage.

En dag visar kompisarna Marvin en video som får hans värld att rasa samman. Tyler blev mördad på väg hem från festen av en polis som oprovocerat sköt honom och lämnade liket liggandes i en gränd.

När Marvins skola anordnar en demonstration för att få polismannen som mördade hans bror friad, inser Marvin, arg och utom sig av sorg, att han inte längre kan vika sig.

”Tyler Johnson was here” är skriven av författaren och läraren Jay Coles som trots sin unga ålder (22 år) upplevt både rasism och polisbrutalitet. Boken är baserad på hans egna erfarenheter.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska. Läs också ”The hate u give” av Angie Thomas som också är inspirerad av ”black-lives-matter” rörelsen.