”When I die, please bury me. Dig me a grave with a large pearl oyster shell. Take a fragment of a star that had fallen from the heavens and mark my grave with it. Then, wait for me beside my grave. I will come and see you again.” (p 92)
”The Vanishing Cherry Blossom Bookshop” är en novellsamling som är lika mysig som sitt rosaskimrande omslag. Läsaren förs till våren i Japan där körsbärsträden är i full blom men något övernaturligt lurar under ytan. En magisk bokhandel dyker upp likt ett spökskepp när man minst anar det.
Ägaren Sakura och hennes katt Kobako visar sig som två spöklika väsen. I stället för att skrämmas hjälper de invånarna i det lilla samhället att bearbeta sina sorger genom biblioterapi. På något märkligt vis har de alltid precis den bok som den sörjande söker.
Upplägget kan kännas igen från Tik Tok fenomenet ”Before the Coffee Gets Cold” och den nästan lika populära ”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten” då alla tre böckerna utspelar sig i Japan och skildrar den lilla människans vardagsdramatik. Fast istället för tidsresor och maträtter så får litteraturen ta plats. Internationellt kända verk som ”Den lille prinsen” refereras tillsammans med japanska klassiker som Kenji Miyasawa vars verk kanske är mindre kända internationellt och vävs ihop med karaktärernas olika livsproblem.
Vi får träffa flera olika karaktärer. Två systrar som haft samma uppväxt men ändå blivit så olika. En kvinna som tänker tillbaka på sin mor som inte längre finns hos dem. En dement äldre herre som tappar orden, och försöker klura ut varför hans bortgångna fru beställt en vacker inbunden bok som han bara måste försöka läsa innan han dör trots att han tynar bort sakta. Novellerna har en slöja av vemod över sig, men det finns alltid plats för hoppet, och om inte det så åtminstone trösten i minnena.
Miljön beskrivs målande, allt från blomdoften i vårbrisen till träet på de traditionella japanska byggnaderna. Mot slutet kommer till och med lite metafiktion in då den (fiktiva) författaren till ”The Vanishing Cherry Blossom Bookshop” dyker upp och använder själva boken som tröst innan vi som läsare får några bokklubbsfrågor och en spellista på passande musik till läsningen… Kort sagt en unik bok som aktiverar flera sinnen!
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.
Läs även de liknande böckerna ”Before Your Memory Fades” och ”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten”:




”When I die, please bury me. Dig me a grave with a large pearl oyster shell. Take a fragment of a star that had fallen from the heavens and mark my grave with it. Then, wait for me beside my grave. I will come and see you again.” (p 92)
”Naturen har lyft på kjolen
”En gång läste jag på Flashback om att den döda pojken hette Simon, och den unga tjejen Simonsson i efternamn, och att det på den upphittade kniven stod Simme – att det fanns nån tanke hos mördaren. Jag glömde att det var jag.” (sid 75)
”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)
”Men sprickan var inte tom, något hade fötts ur berget och låg nu blottat i nattens skuggljus. Fálfforijddas svalor dök längs branten för att se vad som kommit i dagen. Vem som äntligen kommit fram.” (sid 330)
”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”





”But sometimes remembering isn’t for yourself, sometimes you do it just to make someone else smile. Those lies were allowed.”
”Du tror visst inte på Gud av vetenskapliga skäl, Miss Zott? exploderade hon plötsligt. Själv tror jag inte på Gud av personliga skäl.”