”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”
”Paradais” är en kort roman på 176 sidor som handlar om två ungdomar i Mexiko. Vår huvudkaraktär är den opålitliga berättaren Polo som lever i fattigdom och misär men jobbar på ett lyxigt villaområde som städare och parkskötare.
Kontrasterna är stora och namnet på området ”Progreso” (spanska: framsteg, utveckling, progressiv) är ironiskt. Polo uttrycker ständigt ett starkt hat gentemot alla kvinnor, särskilt sin mor och sin kusin som han har ett incestuöst förhållande med efter att han gjort henne gravid.
Han kommer i kontakt med en rikemansson Franco Andrades, som främst benämns som ”den fete” av berättarjaget. Han är en incel som är besatt av pornografi och är kraftigt överviktig. Han visar sig också vara en stalker då han förföljer sin rika och vackra granne señora Marián. Hans fantasier blir mer och mer sexuella och våldsamma under berättelsens gång tills han till slut övertalar Polo att hjälpa honom råna, våldta och mörda grannfrun och hennes familj i utbyte mot att han får behålla stöldgodset. Det slutar med ett blodbad som beskrivs väldigt grafiskt och alla dör.
Författaren Fernanda Melchor bor numera i Berlin men är född i Mexiko. Hon är även journalist. Hennes författarskap fokuserar på droghandel, machokultur och framförallt det ständigt närvarande våldet i Mexiko. Det grova språket som är fyllt av svordomar, skällsord och könsord visar på hur de unga männen i denna roman är uppvuxna i en våldsbejakande värld där kvinnohatet är normaliserat.
Protagonisten har tunnelseende och är fast i en slags filterbubbla då han bara hör sig själv och de med liknande åsikter medan kvinnor och andra utsatta grupper i samhället saknar röst. De två männen blir alltmer radikaliserade tills sexismen och våldet eskalerar och inte längre går att kontrollera.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok den 6 juni. Observera att boken innehåller mycket grovt språk och detaljerade beskrivningar av grovt våld och våldtäkt.


”Supandet och rökandet, Franco Andrades idiotsnack, Polos viljelösa skratt, drickats lindrande domning, som aldrig var så stark som Polo hade önskat, bara knappt tillräckligt för att göra tankarna trubbiga och slipa bort världens vassa kanter. Det var det skälet han drack så snabbt, som om han sprang kapplöpning med den fete, ända tills flaskan eller ölen och ciggen tog slut och det inte gick att skrämma bort de blodtörstiga moskiterna längre.”
”Nu hade alla hon älskat vänt henne ryggen. Hon skruvade på ringen och vred den av fingret, höll upp den framför ansiktet. Tårarna blandades med regndropparna och hon brydde sig inte om att människor hastade förbi bakom henne med huvudena hukande under paraplyer. (…) Det fanns ingen anledning att behålla ringen. Margit skulle aldrig få den, ingen annan kvinna heller.”
”Toffee? she repeats for the third time, an invitation, probably, to come inside and eat something sweet.
”Nu är Nora så arg att hon river busskortet. (…) Nora och hennes reskamrat blir avkastade. Nora för att hon saknar färdbevis och kvinnan för att hon är svart. Nora skulle bara komma försent till skolan men Rosa Parks, som hon presenterade sig som, skulle hamna i häktet.”
”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)
”Det enda jag vet om författaren är att han bodde ensam i en stuga i två år. Jag vill ge upp efter några veckor. Jag lägger ned Walden i bokhögen. Plockar upp Väggen istället. Nu har nästan alla kattungar i boken dött. Det gör mig glad. Kvinnan i boken säger att hon längtar till en tid då allt är dött. Då slipper hon ta någonting till sitt hjärta längre. Då slipper hon bli besviken.”
”Even girls made of stars are captives, bound at the wrists and traded like property. Even girls made of stars aren’t asked, aren’t believed, aren’t considered worth the effort unless they can offer something in return. Even girls made of stars buy into those lies sometimes.”
”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor. Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.
”I made it through my darkest, most challenging times. I am a professional dancer and a unique, brave, strong woman that knows exactly who she is and what she wants. Now, I can proudly say that I am transgender.” – Nora Monsecour


