”Nu hade alla hon älskat vänt henne ryggen. Hon skruvade på ringen och vred den av fingret, höll upp den framför ansiktet. Tårarna blandades med regndropparna och hon brydde sig inte om att människor hastade förbi bakom henne med huvudena hukande under paraplyer. (…) Det fanns ingen anledning att behålla ringen. Margit skulle aldrig få den, ingen annan kvinna heller.”
”Lesbiska ligan” av Mian Lodalen är en historisk roman som är baserad på en verklig händelse (alterfiktion). 1943 var sista gången i svensk historia som någon blev straffad för att vara homosexuell. Händelsen blev känd som ”Lesbiska ligan”, ett alkoholindränkt svartsjukedrama mellan ett flertal lesbiska/bisexuella kvinnor som spårade ur.
I denna bok får vi främst följa Eva Lindberg (1899-1978), Margit Bernhardina Zacke (1904-1943) och Elin Gunvor Lindquist (1913-1976). Vi får en inblick i hur det var att vara lesbisk och osäker på sin könsidentitet på 40-talet. Lindberg beskriver sig som en ”manskvinna” som känner sig mer bekväm i kortklippt frisyr och herrkostym. Även Lindquist beskrivs som maskulin och kan möjligtvis ha identifierat sig som en transperson.
Lindberg gifte sig däremot med en man, Gösta och bar då mer stereotypa kvinnokläder som kofta och kjol. Lindberg kände sig dock aldrig nöjd när hon förnekade sin identitet och skilde sig. Även om de flesta män var oförstående beskrivs Lindbergs man som en av de få som faktiskt var empatisk eftersom de fortsatte vara vänner. När Gösta kallades in till förhör för att läsa polisrapporten där Lindbergs sexliv beskrevs mycket ingående, vägrade han att läsa eftersom han ansåg att det var för privat.
Anledningen till att svartsjukedramat mellan kvinnorna blev en rättssak, berodde på att Lindberg brutit sig in i en lägenhet där Zacke och Lindquist befann sig. Hon var vid detta tillfälle full eftersom hon var alkoholist och betedde sig hotfull, samt utsatt de övriga kvinnorna för telefontrakasserier.
Zacke tillkallade polisen som arresterade Lindberg som fortfarande var alkoholpåverkad och berättade i detalj om sitt sexliv för polisen. De övriga kvinnorna blev då också inblandade och ljög för att skydda sig själva. Alla inblandade blev dömda till 5-6 månaders straffarbete förutom Margit som dog i tuberkulos. Kvinnorna förlorade även sina jobb, särskilt Lindquist som arbetade inom försvaret.
1944 avkriminaliserades homosexualitet men klassades då istället som en psykisk sjukdom. Inte förrän 1979 togs homosexualitet bort från Socialstyrelsens register över sjukdomar, trots att Riksdagen redan uttalat sitt stöd för homosexuella år 1973. År 2009 fick HBTQ-personer i Sverige samma rättigheter då de officiellt fick gifta sig. Kampen fortsätter dock i många delar av världen, ibland kan även rättigheter tas bort så det är viktigt att vara medveten om vår egen svenska historia.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och utkommer som talbok på Legimus 9 november.


”Nu hade alla hon älskat vänt henne ryggen. Hon skruvade på ringen och vred den av fingret, höll upp den framför ansiktet. Tårarna blandades med regndropparna och hon brydde sig inte om att människor hastade förbi bakom henne med huvudena hukande under paraplyer. (…) Det fanns ingen anledning att behålla ringen. Margit skulle aldrig få den, ingen annan kvinna heller.”
”Toffee? she repeats for the third time, an invitation, probably, to come inside and eat something sweet.
”Nu är Nora så arg att hon river busskortet. (…) Nora och hennes reskamrat blir avkastade. Nora för att hon saknar färdbevis och kvinnan för att hon är svart. Nora skulle bara komma försent till skolan men Rosa Parks, som hon presenterade sig som, skulle hamna i häktet.”
”Han lyfts varsamt av hennes händer till rullstolen, och han sjunker i den. Nu är han bara en ö i en stor ocean. Sedan körs han in i byggnaden.” (sid 20)
”Det enda jag vet om författaren är att han bodde ensam i en stuga i två år. Jag vill ge upp efter några veckor. Jag lägger ned Walden i bokhögen. Plockar upp Väggen istället. Nu har nästan alla kattungar i boken dött. Det gör mig glad. Kvinnan i boken säger att hon längtar till en tid då allt är dött. Då slipper hon ta någonting till sitt hjärta längre. Då slipper hon bli besviken.”
”Even girls made of stars are captives, bound at the wrists and traded like property. Even girls made of stars aren’t asked, aren’t believed, aren’t considered worth the effort unless they can offer something in return. Even girls made of stars buy into those lies sometimes.”
”Fredriks decennium som invandrare i Pattaya präglades av kolossalt mycket festande, supande, knarkande och sex med prostituerade kvinnor. Han lärde sig inte tala språket, han tog inte till sig kulturen och han integrerades inte i majoritetssamhället. Och han levde inte som laglydig invandrare.
”I made it through my darkest, most challenging times. I am a professional dancer and a unique, brave, strong woman that knows exactly who she is and what she wants. Now, I can proudly say that I am transgender.” – Nora Monsecour



”Elena är en klurig spelare, men Ali kör mer på känn. Han lägger snabbt kort som Elena snappar åt sig och vinner med. Stella tycker synd om honom. När hon får ett stoppkort är det dags att hjälpa en kompis.
