”Sarah tittade upp från Annas dagbok och stirrade på sin egen spegelbild över toalettbordet. Hon kunde knappt tro det hon just läst. ”Stackars Anna”, viskade hon och rörde vid boksidan. Fingerspetsarna följde handstilen, som om hon kunde sträcka sig genom tiden för att trösta flickan.” (sid 240)
”Den förlorade dagboken” är en romantisk feelgood berättelse om magisk realism, irländsk mytologi och folklore. Evie Woods som bor på den irländska västkusten skildrar vardagsdramatik som möter det mystiska och fördolda.
Vi får följa två berättarröster Sarah från New York år 2010 och Anna från Irland år 1910. Efter en jobbig skilsmässa ser Sarah inte fram emot att fira jul med familjen i Amerika. Istället bestämmer hon sig, busig som hon är, att ghosta familjen genom att boka ett plötsligt äventyr till Irland. I en dagstidning har hon fått nys om att det finns feer som gömmer sig i de irländska skogarna. Lokalbefolkningen protesterar mot en motorväg som kräver att de urgamla träden som tros vara de magiska väsens hem ska huggas ned. En mystisk dagbok med en oanvänd biljett till Amerika hamnar i Sarahs händer, som om det vore ödet. Den har legat gömd i en ihålig stubbe i ett mystiskt litet skrin, i väntan på att få bli läst.
Anna som sedan länge är död berättar om hur hon räddades av feerna. Hon var en bondflicka med begränsade möjligheter till utbildning och jobb, i en tid då männen sågs som det starkare könet. Likt Weyward av Emilia Hart anar vi att kvinnornas förtryck vävs samman med de övernaturliga och ger dem en chans att utmana normerna. Anna träffar en amerikansk forskare Harold som rest till Irland för att studera feerna. Deras öden vävs samman då han vill översätta ett verk på irländska till engelska, för att komma närmare de mytomspunna varelserna.
Båda delarna av berättelsen utspelar sig i december-januari, precis vid jul och nyår. En perfekt bok att mysa med i januarikylan då jobb och skola kommit igång igen efter ledigheten.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Observera att den innehåller grafiska beskrivningar av våldtäkt, kvinnomisshandel och våld mot djur.
Läs även Weyward som har ett liknande upplägg med fokus på kvinnors solidaritet genom århundradena, magi och kampen mot det patriarkala förtrycket:

Om ni inte kan få nog av jakten på feer och magiska väsen, läs även ”Emily Wilde’s Encyclopaedia of Faeries” som också blivit stor på BookTok:



”Sarah tittade upp från Annas dagbok och stirrade på sin egen spegelbild över toalettbordet. Hon kunde knappt tro det hon just läst. ”Stackars Anna”, viskade hon och rörde vid boksidan. Fingerspetsarna följde handstilen, som om hon kunde sträcka sig genom tiden för att trösta flickan.” (sid 240)
”When I die, please bury me. Dig me a grave with a large pearl oyster shell. Take a fragment of a star that had fallen from the heavens and mark my grave with it. Then, wait for me beside my grave. I will come and see you again.” (p 92)

”Svårt att tänka att en individ skulle ha nån särskild betydelse, sa han. ”Jag visste det förut men jag visste det liksom aldrig, förrän nu. Människolivet… är meningslöst.
”You were so happy back then… but I feel like you lost that somewhere along the way.”


”Det känns som om gifta par med sådana problem borde gå i par terapi och lära sig kommunicera med varandra innan det går så långt att frun börjar krossa porslin.” (sid 73)


”Utanför kyrkan dök Ingela upp med discomakeup och fnitter i kroppen. Lurade Gud för presenternas skull. Hennes pappa var darrhänt och svettig i en för trång kostym och mamman kedjerökte bredvid Ingelas syskon, innan de gick in.” (sid 92)

”You can’t force a person to show up, but you can learn a lesson when they don’t.”
”Den bortskämda lilla skitungen som njuter av att ge mig order. Å andra sidan har hon gått igenom en hel del. Hennes mamma försökte trots allt mörda henne.”
”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”