Etikett: romaner

Publicerat

En hjälplös honkatt

”James broke the silence.

”Okay, what’s something you wanted when you were a kid that you have now? A dream, or a birthday wish.”

What did I want as a kid? I wanted to never grow up.

”A boyfriend,” I finally said, lying.” (p 46)

”Kitten” av Stacy Yu är en unik roman som handlar om att åldras och bli vuxen men också att fastna i hjälplösheten. Den asiatiska huvudkaraktären Katie som är uppvuxen i Amerika är 22 år och arbetslös, utan några konkreta mål i livet. Hon blir tillsammans med en äldre vit man som visar sig vara ägare till en gullig kattunge, Silver.

Skenet bedrar dock då den hjälplösa ”kattungen” är 10 år vilket blir 56 kattår. Silver visar sig snart vara en symbol för Katies egen stagnation och längtan att återvända till barndomen. Hennes ekonomiska situation blir alltmer sträv då hennes bankkonto är tomt. Vännerna som hon har skulder hos tycker att hon kan betala dem. Hon har ju trots allt en rik kille, och skulle kunna bli hans sugarbaby. Trots längtan efter att förbli en passiv flickvän finns det något i Katie som motsätter sig detta då det känns fel att leva som sin pojkväns ”husdjur”.

Katies relation med hennes mamma blir också alltmer ansträngd. Mamman har en liknande emotionell arkitektur då hon som asiatisk kvinna i Amerika med en lätt brytning ofta diskrimineras och infantiliseras. Hon blir besatt av att vara liten och börjar låna Katies gamla skoluniform då hon är för mager för att komma in i vuxna kläder, möjligtvis på grund av ätstörningar.

”Kitten” är en abstrakt berättelse som använder ett djur som symbol för kvinnornas hjälplöshet och stagnation. Bitvis kan scenerna med katten tolkas som konstiga eller våld mot djur då den förmänskligas genom att dricka kaffe eller dess försök att ”återvända till havet” där pojkvännen hittade den som barn. Katten blir därmed en symbol för längtan efter friheten, och ska antagligen inte tolkas bokstavligen.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Om ni vill läsa en mer lättsam berättelse om en asiatisk kvinna och en katt, läs även ”Hon och hennes katt”:

Publicerat

Drömmen om det förflutna

”Natalie’s like a border collie, my mother used to say to the other women at church. She needs a project, otherwise she starts chewing the cabinet corners. Are you saying my son is a project? I imagined Doug saying. No, I imagined my mother replying. I’m saying he’s the cabinet corner.”

 

”Yesteryear” är en roman om könsroller och så kallade ”tradwives” vilket är ett fenomen som spritt sig över de mer konservativa delarna av USA men också andra delar av världen. Idén går ut på att kvinnor ska återvända till köket och tjäna sina män som passiva husfruar.

Vi får följa den opålitliga berättaren Natalie som bor med maken Caleb som är en wannabe cowboy, men uppenbarligen saknar kompetens för att sköta en bondgård. På sociala medier framställer de deras liv som idylliskt med hembakat bröd, färsk mjölk och fina djur. Bakom scenerna är dock inte allt som det ska. Natalie har barnflickor och hushållerskor som är anställda för att ta hand om hemmet och den ”hembakade” limpan visar sig i själva verket vara köpt från snabbköpet. Hinken med mjölk är full av koskit.

När Natalie blir kritiserad på sociala medier slår hon ifrån sig. Hon kallar dem för ”the angry women” och beskriver sig själv som en god husfru och mamma, något som hon tycker kvinnorna på Internet borde avundas och sträva efter. Caleb börjar engagera sig politiskt åt det högerextrema hållet, medan Natalie föder allt fler barn. Hon anser att en kvinnas roll i livet är att skaffa så stor barnkull som möjligt. Dock börjar sexlivet dö ut då maken inte har någon lust i sovrummet. I hemlighet gillar han inte deras liv och hade drömt om att bli förskollärare istället, men gav upp detta eftersom att yrket ansågs för feminint. En av barnflickorna slutar och riktar allvarliga anklagelser mot paret, men återigen slår Natalie ifrån sig.

En skarp vändning sker då hon en dag vaknar upp på 1800-talet. Hennes man och barn är där men de är utbytta mot föråldrade versioner. Maken slår, våldtar och misshandlar och familjen lever i fattigdom och misär. Brödet är hårt, och det finns ingen el eller hushållsutrustning. Natalie är i chock då hon inser att livet som hon romantiserat egentligen var väldigt hårt för kvinnorna som i dåtid saknade rättigheter och sexuell autonomi. Natalie inbillar sig att hon är med i en TV-show och att hennes tidsresor är påhittade vilket senare visar sig vara delvis sant då berättelsen blir alltmer abstrakt mot slutet då det inte är uppenbart vad som är fiktion eller verklighet. Natalies mentala hälsan faller isär alltmer tills hon inte längre vet själv.

”Yesteryear” handlar om kvinnors rättigheter och krafterna som strävar emot social rättvisa. Kvinnor och andra grupper har genom åren fått fler rättigheter men samtidigt finns det fortfarande de som motsätter sig detta och tänker bakåtsträvande. Rättigheter kan ibland hotas med att tas bort bland annat rätten till abort och att bestämma över sin egen kropp vilket är en het politisk debatt i USA bland så kallade ”pro-lifers”.

Något unikt med denna berättelse är att den ses utifrån en kvinnas perspektiv, som värdesätter ett system som inte gynnar henne egentligen. Det finns flera verkliga exempel som bland annat Hannah Neeleman som driver det populära kontot ”Ballerina Farm” med 21 miljoner följare. Hon och hennes make är mormoner och har åtta barn. Flera kontroverser i boken speglar ”Ballerina Farm” som fått kritik för att de uppmuntrat till att bland annat dricka opastöriserad mjölk vilket har många hälsorisker.

Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska på vårt bibliotek. Talboken är i nuläget under produktion men kommer snart.

Om ni är intresserade av att läsa en bok om ett liknande ämne läs även ”Allt var bättre förr” som utspelar sig på 1970-talet och diskuterar hemmafruar och män som misshandlar från ett svenskt dåtida perspektiv:

Publicerat

En liten prinsessas grav

”You must learn to be generous with your absence to those who haven’t understood the importance of your presence.”

 

”Färskt vatten till blommorna” är en bok som handlar om Violette Toussaint, som har den unika titeln som kyrkogårdsmästare i en liten fransk by i Bourgogne. Boken utspelar sig delvis på en kyrkogård, där både de döda och de levande blir en del av berättelsen. Violette finns där, alltid närvarande när döden knackar på dörren. Hon har till och med bosatt sig på kyrkogården, och har ett litet kök där besökarna kan ta en kopp kaffe och tala ut.

Alla har sin egen historia. En kvinna kommer förbi i flera år och sjunger för en grav. Hennes berättelse är en invecklad historia, som handlar om att vara kärlekskrank för en man som visade sig vara hennes bror. Violette talar sällan med kvinnan men en dag lättar hon sitt hjärta för henne. En främling kan visa sig bära på stora sorger men också berättelser om kärlek och lycka.

Violette får möta flera vilsna själar men själv bär hon också på en tung sorg. Hennes älskade dotter dog under en utflykt i ett slott, då en brand bröt ut. Förlusten av barnet hänger över henne och hennes man som ett tungt moln. Den sörjande pappan till dottern blir besatt av tv-spel där hjälten räddar en prinsessa. Han åldras baklänges och låter sig sugas upp av spelens värld, där han kan inbilla sig att han kan rädda sin egna prinsessa som miste livet. Verklighetsflykten gör att han förlorar kontakten med de verkliga människorna i sitt liv. Kanske är hans prinsessa i ett annat slott, och inte det som brann ned. Hans sorg tar en underlig och tragikomisk skepnad, då han börjar inbilla sig att han är Super Mario.

Berättelserna är delvis strukturerade som ett mysterium. Vad är sanningen bakom dotterns död? Försöker någon mörka något? Eller var det bara ett mänskligt misstag? Boken blir bitvis lite rörig, då flera trådar hänger i luften. Temat om sorg och förlust hänger dock kvar, då bokens kyrkogårds miljö samspelar med karaktärernas inre känsloliv.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som punktskriftsbok och talbok med text via Legimus.

Läs även ”Kära faster” av samma författare som rekommenderas varmt av våra lärare:

Läs även ”Våran pojke” av Mikael Yvesand som också har ett fokus på plötslig död, skuld och en vuxen man som flyr verkligheten med tv-spel:

Publicerat

Årets bok 2025

”Vad blir kvar av en människa? Av en sådan berömdhet som Ellen Key ganska mycket. Böcker och idéer. Av en sådan som Malin Blomsterberg ofta mindre, åtminstone om man ser till det yttre. Några foton, anteckningar, ett tumavtryck i en kokbok. Men också: ett levt liv, en historia.” (sid 191)

”Den som följer en stjärna vänder inte om” är en roman av Malin Haawind som handlar om den berömda pedagogen Ellen Key (f. 1849 – d. 1926) och hennes mindre berömda hushållerska Malin Blomsterberg. Boken blev utvald till årets bok 2025.

I början av 1900-talet förespråkade Ellen Key för kvinnors rösträtt som trädde i kraft 1919 och 1921 då det första valet till den andra kammaren hölls. Demokratin och genus formade de nya visionerna för utbildning. Två pararella skolsystem uppkom: folkskolan som hade en fostrande roll och läroverken vars syfte var att skapa goda ämbetsmän. Keys pedagogik benämns ofta som ”barn centrerad pedagogik” och utgick från att barnet är en självständig individ som har autonomi att själv göra egna val och bör bemötas med kärlek och respekt. Hennes idéer diskuteras än idag inom pedagogiken och skolans värld.

Haawind har baserat denna bok på de historiska personerna men uttrycker i efterordet att den inte är biografisk. Författaren har bland annat sammanställt brev från de verkliga människorna i boken men samtidigt tagit sig friheter, vilket skulle kunna beskrivas som alterfiktion.

Fokuset ligger dock inte bara på Key utan ger oss även en inblick i den lilla människans vardag då allt skildras genom Malins ögon. Hon är hushållerskan som gör en stor instats och besitter tyst kunskap men på grund av klasskillnaderna kan hon inte blomstra som de mer privilegierade kvinnorna i berättelsen. Trots detta brinner Malin för litteratur och filosofi, även när de tunga arbetsuppgifterna tröttar ut henne i både kropp och själ. Hennes frustrationer och sorg uttrycks inte utåt, istället benämns de som ”rummet inuti” och ”fågeln” som inte kan sluta picka.

Vi anar snabbt att berättelsen handlar till stor del om psykisk ohälsa. Malin begår självmord genom att vada ut naken i Vättern en kall novemberdag. Böckerna förblir olästa i högar, även hushållerskan lämnar ett tomrum efter sig. Detta kanske låter som en spoiler, men det sker på de första sidorna av boken, resten av berättelsen hoppar tillbaka i tiden då vi får följa Malin tyst genom hennes vardag och sysslor mellan 10-talet och 20-talet. Även de små ögonblicken får plats, som när hon tappar en lingonburk på linoleumgolvet och blir förskräckt eftersom hon bara städat trägolv eller när Keys hundar hittar på olika bus.

En varm och sorglig berättelse om kvinnorna som format vår samtid och kvinnorna som var mindre berömda men inte för det mindre värda. Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Biblio-appen samt som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus.

Läs även biografin ”Ett jävla solsken” som handlar om Ester Blenda Norström (f. 1891 – d. 1948) som precis som Key var en förespråkare för kvinnors rösträtt och utmanade normerna men också brydde sig om pigornas perspektiv vilket hon undersökte genom att ”wallraffa” med en falsk identitet:

Läs också ”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” som även den handlar om kvinnohistoria och den lilla människans kamp precis som Malin, med fokus på hotellchefen Wilhelmina Skogh (f. 1850 – d. 1926):

Publicerat

Skammen som går i arv

”Utanför kyrkan dök Ingela upp med discomakeup och fnitter i kroppen. Lurade Gud för presenternas skull. Hennes pappa var darrhänt och svettig i en för trång kostym och mamman kedjerökte bredvid Ingelas syskon, innan de gick in.” (sid 92)

 

”Skam” är den sista delen av Sápmi-trilogin och en uppföljare till Laestadius två tidigare böcker ”Stöld” och ”Straff”. Precis som sina föregångare handlar denna roman om hur det är att leva med en marginaliserad identitet, med inspiration från Laestadius eget arv: samiskt från mammans sida och tornedalskt från pappans sida.

Berättelsen utspelar sig över ett tidsspann som sträcker sig över 70-talet fram till slutet av 90-talet. Vi får följa Marina som flyttat tillbaka till Kiruna efter att ha flytt ett år till Stockholm, på grund av en skandal. Hon växte upp i en djupt religiös miljö, konstant präglad av læstadianismens stränga villkor.

Skammen är inte bara religiös utan också rotad i rasismen som samerna har genomlevt i århundraden. Marinas föräldrar är inte troende men farbror Sture som blivit indragen i religionen börjar predika konstant om synd och straff. Till och med en oskyldig skoldans och en barnfilm blir skamliga.

Marina har förlorat sitt arv och språket hon talade som barn på grund av denna skam, som är en röd tråd som löper genom berättelsen. Små vardagliga ögonblick som en praktik på en skoaffär kan blossa upp då mikroaggressionerna är ständigt närvarande. Små kommentarer från butiksbiträdet som läser om samerna i morgontidningen, mamman som lider i tystnad och nickar med samtidigt som en glad tant kommer in och hälsar högt på samiska, det förbjudna språket.

Vardagsdramatiken tätnar då små val lämnar stora avtryck. När allt är klart har den gamla damen besviket lämnat skoaffären utan att köpa något och Marina står kvar, ung och osäker med skammen som bränner inuti henne. Hon blir vän med Ingela som fungerar som en kontrast figur som utmanar alla normer men samtidigt saknar skam och moral, vilket leder till att hon blir kleptoman och börjar begå mindre brott.

Dock är det inte bara det samiska som ligger och skaver. Den snygga samiska killen Daniel som alla tjejerna är kära i är intresserad av just Marina. Ingen vet att han är same utom hon. Trots passionen mellan dem han väljer hennes kusin Eva, någon som präglas lika hårt av læstadianismen som han själv.

Dock stöter även de på problem då de måste gifta sig tidigt för att få ha sex och preventivmedel är synd, likaså allt som är roligt som film, sång och dans. Eva blir också utskämd som kvinna då det visar sig att hon inte kan få barn, en ångest som Marina eventuellt blir måltavla för i en stark och otäck scen som slutar med ett missfall.

Daniel slutar jojka i kyrkan, i kontrast till Marinas bull- och gahkku bakande mormor som är glad och sprallig, och tror visst att kvinnor ska få vara präster i kyrkan. Dock blir det för utmanande när det blir författarbesök i biblioteket och moderna författare kommer och presenterar böcker om homosexuella samiska pojkar som ifrågasätter dammiga gamla normer.

En namnlista samlas in av de vuxna, de är bestörta över att de kristna eleverna ska utsättas för de oliktänkandes idéer. Det är ju meningen att alla ska tycka likadant! Boken handlar delvis om censur, inte bara av böcker utan också självcensuren då de sanna känslorna blir liggande och ruttnar.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, och som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus. I slutet av boken finns även en ordlista på orden på samiska och meänkieli som kontinuerligt dyker upp i boken, sammanställd av Laedstadius morbror Kjell Marainen. Mycket slang från söder dyker också upp som ”bamba” vilket betyder skolmatsal i Göteborg, vilket skapar en kontrast till det norrländska.

Läs även Laestadius tidigare böcker ”Stöld” som handlar om tjuvjakt (finns även tillgänglig på samiska!) och ”Skam” som handlar om nomadskolorna:

Publicerat

Den oändliga tristessen

”Han prasslar iväg med sina påsar, han vandrar genom huset och sätter fötterna på vartenda trappsteg i trappan, men det är som om han inte hade varit där. Jag hör honom i badrummet. Ett stående kissande spöke. Ren pissande ande. Vad är detta för värld?”

 

Hur skulle det vara att fylla år varje dag? Tyvärr, fyller bokhandlaren Tara Selter som är huvudpersonen i romanen ”Om uträkning av omfång” inte år den 18 november (till skillnad från er bibliotekarie som alltid blir ett år närmare döden denna dag) utan tycker att det är en riktigt tråkig skitdag. Efter att hon återvänt hem från en antikmässa i norra Frankrike bränner hon handen på en spisplatta och fastnar i tiden. Hon återupplever den 18 november hundratals gånger, precis som i filmen Groundhog Day.

I hennes hem finns även maken Thomas. När hon berättar om sina tidsresor tror han henne alltid men är oförmögen att hjälpa henne eftersom han inte minns när dagen börjar om. Det sker plötsligt och inte vid midnatt, 18 november kommer som en oinbjuden gäst när hon minst anar det. Världen står stilla, alla följer samma invanda mönster förutom sakerna. När Tara plockar och äter upp en av purjolökarna som hennes man odlar i trädgården försvinner de för alltid. Detsamma gäller matvarorna som hon konsumerar, de är borta från hyllorna när 18 november börjar om.

Detta medför att Tara börjar se sig själv som ett monster, som slukar sin omvärld. Thomas blir som ett spöke, men hans purjolökar försvinner aldrig när det bara är han som förtär dem. Tara bestämmer sig för att skilja sig från sin man genom att köpa ett nytt hus, utan att fråga honom. Han kommer ju ändå inte att minnas henne imorgon, den 18 november. Tara håller räkningen på alla 18 novembrar, likt en fånge. Bokserien fortsätter sedan i fem delar, där Tara fortsätter lida.

”Om uträkning av omfång” är en unik tolkning av tidsresor, vilket öppnar upp läsaren för flera frågor. Hur fungerar hennes tidsresor? Kan människor dö och återuppstå? Kan Tara bli gravid? Är berättelsen egentligen en metafor för depression då varje dag känns likadan? Är Tara helt enkelt less på sin man och sitt äktenskap? Eller är det en kritik mot hur mycket en människa konsumerar i sitt liv vilket sakta förstör vår planet då Tara verkar lida av en konstig slags klimat ångest? Mystiken kring 18 november förklaras ej helt i detalj, vilket ger läsaren utrymme för tolkningar.

Den första delen av boken finns tillgänglig på svenska på vårt bibliotek och som talbok med text via Legimus. Hela serien finns tillgänglig som e-böcker i den nya Biblio-appen!

Läs även ”Haralds mamma” som också handlar om en kvinna som långsamt blir galen på sin hund liknande man, dock av helt andra orsaker:

Publicerat

Nyckeln till havet

”Jag är i allmänheten förtjust i hål. Det är ett hål i mitt akvarium som ger mig frihet. Men hålet i hennes hjärta tycker jag inte om. Hon har bara ett hjärta – inte tre som jag. Tovas hjärta. Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa henne fylla det.”

 

”Sällsynt kloka varelser” är en feelgood berättelse med flera berättarperspektiv: en gammal dam som förlorat sin man i cancer Tova, en omogen arbetslös och hemlös 30-åring Cameron och… en åttaarmad bläckfisk Marcellus som tillbringat stor del av sin livstid i ett akvarium. Som man kanske märker är det en berättarröst som sticker ut!

Dessa tre varelsers öden blir sammanlänkade när Tova börjar som städare på akvariet. Den gamla damen är från en annan tid, utan mobiltelefoner och ojar sig över dagens ungdom Cameron som börjar vikariera i brist på annat yrke men slarvar med soppåsarna vilket gör Tova galen. Marcellus iakttar människorna, vi kan ana att han troligtvis är mer intelligent än dem. I sin skattgömma har han flera föremål som besökarna har tappat, allt från skräp som leksakssoldater till viktiga värdesaker som en nyckelknippa som han stulit från ett mystiskt lik från havets botten och ett körkort.

Marcellus har en teori att människorna har blodsband och försöker få dem att inse detta. Tova är en av de få som inser hans intelligens och börjar tala med honom i akvariet, utan att bry sig om hur lustigt det ser ut. Marcellus håller räkningen på dagarna som han varit instängd, vilket inger en känsla av klaustrofobi då han är den enda intelligenta varelsen i akvariet, att försöka kommunicera med maneter och sjögurkor går inget vidare. Kanske blir Tova nyckeln till hans sista dagar i frihet i havet?

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via E-lib.

Om ni är sugna på fler feelgood karameller kan ni även läsa ”Lektioner i kemi” som också har en unik berättarröst, den ovanligt intelligenta hunden Halv-Sju:

Publicerat

En berättelse om en sårad man

”Jag ser att motpartens advokat också konsekvent stavat barnens namn fel. Det är människor som inte vet vad barnen heter som bestämmer över dem nu.”

 

”Jag väntar i snön” är en roman av Daniel Dencik. Han är en dansk författare och filmregissör. Dencik har framförallt regisserat dokumentärer om historiska händelser och expeditioner. ”Jag väntar i snön” är en så kallad autofiktion, en blandning mellan en fiktiv berättelse och en självbiografi.

Berättelsen handlar om den danska småbarnspappan Alexander som just förlorat vårdnaden om sina två barn. Han har blivit anklagad av barnens svenska mor, som lider av en psykisk störning som gör att hon blandar ihop traumatiska barndomsminnen med verkligheten. Alexander anklagas för att ha skadat barnen som mamman lyckats vända emot honom.

Alexander blir alltmer deprimerad och sårad eftersom han saknar umgänget med barnen och känner sig hjälplös i rättsalen.  Han utpekas som skyldig trots att de inte har gått igenom de fysiska bevisen ordentligt utan endast gått på verbala anklagelser.

Alexander börjar utveckla ett starkt hat gentemot det svenska rättsystemet som eventuellt övergår till hat mot Sverige generellt sett. Den sårade mannen pekar ut feminismen och könsneutrala pronomen som syndabock. Han visar också tecken på högerextrema åsikter då han sympatiserar med terroristen Anders Behring Breivik. Huvudkaraktären framstår däremot som någorlunda förvirrad då han också uttrycker sympati med familjerna som förlorade sina barn i massakern.

Denricks roman har fått ganska hård kritik och ansetts som kontroversiell. Kritikerna pekar då på att berättelsens huvudkaraktär Alexander fungerar som en förlängning av Denrick själv eftersom romanen beskrivs som självbiografisk även om själva berättelsen är fiktiv. Kritikerna menar att tragedin med barnen används för att ursäkta huvudkaraktärens högerextrema åsikter. Om Denrick själv besitter sådana åsikter är däremot oklart.

”Jag väntar i snön” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok på Bibblo.se.

Publicerat

Kärlekens Antarktis

”Vi är stora myror som bär bort de döda utan att förstå varför vi gör det, vi bär i riktning mot ett hål i marken som dödgrävaren har öppnat.

Alla gråter utom jag, men det är någonting som har stelnat inom mig. Det är inte bara tårarna, det är någonting annat också. En besvikelse så djup, så genomgripande, det är blodets fryspunkt, det är kärlekens yttersta Antarktis.”

Sara Stridsberg är en prisbelönt författare som nominerats till Augustpriset och tilldelats Nordiska rådets litteraturpris. Hon har även varit ledamot i Svenska Akademin men begärde utträde i april förra året på grund av kontroversen som uppstod i samband med #metoo.

Stridsberg ger i denna mörka roman röst åt de utsatta kvinnorna i samhället. Hon lyfter fram de mördade kvinnorna som förblir fotografier i våra dagstidningar.

Berättarjaget Kristina (smeknamn Inni) är ett spöke som passivt iakttar de levande.  Hon hade en svår barndom med missbrukande föräldrar och en lillebror som dog ung. Som vuxen fastnade hon själv i drogmissbruk och prostitution vilket ledde till att hennes två barn, Solveig och Valentino (Valle) tvångsomhändertogs. Innis liv fick ett abrupt slut då en av hennes kunder mördade och lemlästade hennes kropp. Innis ande stiger ur kroppen och observerar likgiltigt sin mördare. Hon hade redan gett upp och accepterat sin undergång. Efter år av prostitution och misshandel accepterar Inni en värld där män utövar våld mot kvinnor.

”Kärlekens Antarktis” är en vacker berättelse färgad av poetiska smärtsamma bilder. Det ständigt närvarande våldet skildras i groteska scener men det finns även plats för värme och kärlek. Relationen mellan barn och mor är ett viktigt tema i berättelsen, familjebanden mellan de drabbade skildras och smärtan för de kvarlevande.

”Kärlekens Antarktis” finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som e-bok på Bibblo.se och talbok via Legimus.