”Det är lätt att klättra i träd, sa apan till fisken.” (sid 78)
”Jag & Du” är en bok om vardagsfilosofi, skriven av en far och en son. Författarna Anders Lundin och Kim Princis har skrivit en bok som liknar en självhjälps bok men med glimten i ögat. Med humor och lekfullhet lägger de fokuset på vår kommunikation med andra men också hur vi ser oss själva. Hur påverkar vår självbild oss och hur vi interagerar med andra?
Stämmer bilden du har av dig själv och stämmer bilden du har av andra? Hur tror du andra upplever dig? Vi får flera exempel på hur utvecklande tänkande kontra fixerat tänkande hjälper och stjälper oss i vår utveckling. Att utvecklas vill vi alla men ingen vill upplevas som ”dum”. Hellre tiger vi, istället för att söka rätt information och lära oss något nytt. Detta hindrar oss från att lära oss nya saker. Tänk på alla gånger i skolan som du inte räckt upp handen, eller bett om hjälp för att lösa en uppgift. Det motsatta tankesättet är att intelligens inte är statisk, utan utvecklas hela tiden.

Ett lustigt exempel på hur vår tystnad påverkar oss får vi i en fiktiv berättelse om en kvinna som väntar på tåget och köper ett paket kex. Hon sätter sig bredvid en främmande man, och börjar äta. Hon märker att han också börjar mumsa i sig av hennes kex. Istället för att påpeka detta, surnar hon till och när han till sist ätit upp alla kexen exploderar hon och går sin väg. Väl på tåget visar det sig dock att hennes egna kex var i hennes väska. Hon hade alltså ätit upp mannens likadana kex, och dessutom anklagat honom för att ha stulit hennes. En pinsam situation som uppstod då ingen av parterna ville påpeka att kexpaketen hade blandats ihop.
Vi dyker även in i positivt och negativt tänkande. Hur interagerar vi med tid och rum? Helen Keller (f. 1880 – d. 1986) var både blind och döv. Som barn blev hon känd som ”vilddjuret” eftersom hon terroriserade alla i sin omgivning och var både icke-verbal och utomordentligt stökigt. Allt kom dock att ändras en dag då hon mötte läraren Anne Sullivan som också var blind och förstod hennes perspektiv. Hon tog med henne ut och tecknade tecknet för vatten i hennes handflata. Helen fick röra i något, som visade sig vara en vattenpump. Hon fick en uppgift som hon klarade av, och fick känna att hon också hade en framtid. Keller lärde sig tala och blev en känd aktivist och författare, under sin livstid skrev hon flera böcker, allt tack vare att någon kunde komma in i hennes värld och se den med hennes ögon. Nazisterna blev rädda för hennes ord, och försökte bränna dem på bokbål. Det hade ju varit lättare för dem om det inte fanns något som talade emot att de med funktionshinder kan utvecklas och till och med vara duktiga.
Fler roliga och tankeväckande idéer och kåserier kan ni ta del av i boken. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.
Läs även ”Liv 3.0” ytterligare en favorit hos våra rektorer, som handlar om artificiell intelligens och människans längtan efter rymden:



”Det är lätt att klättra i träd, sa apan till fisken.” (sid 78)
”We get used to things too easily. You think something’s tasty the first time you eat it, but then you start taking it for granted. Never forget your first impressions.”

”Den bortskämda lilla skitungen som njuter av att ge mig order. Å andra sidan har hon gått igenom en hel del. Hennes mamma försökte trots allt mörda henne.”
”Jag hatar dig lika mycket som du hatar mig, log jag. Jag tror inte det är möjligt, log hon tillbaka. (…) i Haralds mammas ögon var jag ingen alls. Jag var någon som råkade ha nycklarna till hennes sons lägenhet. Jag kunde ha varit tjejen i kassan på Konsum.(…) Harald är som män är mest: han knullade sin mamma.”
”Två dagar senare skickar mamma ett sms: ”Hoppas du kan få de svar du söker så du kan läka känslomässigt. Förlåt för att jag inte funnits där för dig.”
”Jag börjar fantisera om en värld där kvinnor är rädda för mig.”
”Det värsta var att det kändes bekant. Påminde om pappas otäcka personlighetsförändring när ha dricker. (…) Inom mig finns den där lilla flickan som är så lättväckt, som fortfarande är rädd, även om hon växte upp och insåg hur patetisk hennes pappa är. (…) Mammas sätt att deala med mitt förhållande påminner om människorna i Jekylls värld. Det de inte förstår är skrämmande, och det är bäst att inte låtsas om. Så både Jekyll och Hyde påminner om mina föräldrar. Hurra.” (sid 47-48)
”I ett oändligt universum, med oändliga möjligheter, är allt som händer osannolikt.