”Palten började, palten satte punkt. Att äta palt var som att födas och dö, det var fullkomligheten, där fanns allt som behövdes för en människokropp. Och när palten var uppäten sa den aldrig amen. När den var uppäten hade man själv försvunnit. (…) Inget fanns där längre, utom palten.”
Mikael Niemis senaste bok ”Sten i siden” för oss till Tornedalen och utspelar sig under ett flertal generationer. Vi får följa en fattig torparfamilj på 30-talet som är skuldsatta och blir involverade i en stor vägkonflikt.
Vi får möta Eino och Wilhelm, två bröder som jämförs med Kain och Abel från Bibeln. Eino är en hårt arbetande man som utnyttjas, till gränsen på slavarbete. För att lösa sin familjs ekonomiska konflikt börjar han utvinna tallolja. Arbetet är tungt och beskrivs målande av Niemi. Allt från stubbarna, jorden och lättnaden när den svarta tjäran äntligen rinner ut levandegörs och vi får ta del av Einos innersta känslor. Dock slutar inte affären lyckligt, Eino har blivit lurad att arbeta gratis och får inga pengar för sitt slit, tvärtom får han betala stora summor till de som lurat honom. Detta är ett av de många tornedalska ödena i romanen, grundat i den verkliga historien.
Romanen är mörk och kantas av förtryck. Språket och identiteten går förlorad, till och med tvångssterilisering sker då en 15-årig flicka blivit gravid och vägrar berätta vem fadern är. Tornedalsk mytologi och fantasy inslag finns även med då karaktären Siw börjar hallucinera och höra röster från vattnet, möjligtvis en symbol för förtrycket som tornedalingarna genomlevt. Hennes doktor stämplar henne som psykotisk men kan samtidigt relatera till hennes sorg då han själv har samiskt arv.
Viljan att stå upp för sina rättigheter finns dock med alla karaktärerna, de börjar strejka för bättre villkor och kräver att rättvisan skipas. Karaktärerna finner lycka i de små ögonblicken som när de äntligen kan äta palt igen efter att inte ätit sig mätta på länge eller när de får cykla för första gången, något som vi i nutid tar för givet. Niemi nämner Arne Ylipää och Arne Isaksson som var stora tornedalska författare på sin tid som är viktiga vittnesmål för förtrycket. Flera karaktärer är baserade på verkliga människor som genomlevt denna tid, dock med fingerade namn och fiktiva inslag.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som talbok via Legimus och som e-bok via E-lib.
”Jag måste för min del säga: hade Kristus varit en kvinna, hade jag aldrig kunnat älska honom.” – Pontus Wikner
”Det frasande ljudet av kropp som rör sig mot vegetation. Jag tittar uppåt, lite vid sidan av den punkt där jag själv har kommit ned till stenstranden. Där står en stor man. Bred och lång. Det är några få meter dit. Han är klädd i svart. I de bråkdelar av en sekund är detta en av de saker som föranleder min reaktion; att jag tycker mig se att hans uniform är en väktares, inte en polismans. (…) Ansiktet uttrycker inga känslor. Möjligen är han svettig och lite trött. Men där finns ingen smärta, inget jubel, ingen rädsla. Ingen komplexitet. Bara en man som är ute på jobb i skogen.” (sid 65)
”Jag hade tur som föddes på sommaren. Alla som föddes på vintern överlevde inte.”
”Jag ser att motpartens advokat också konsekvent stavat barnens namn fel. Det är människor som inte vet vad barnen heter som bestämmer över dem nu.”
”O, fathers of my bloodline! O, ye kings of olde! Take this crown from me, bury me in my ancestral soil. If only you had known the mighty work of thine loins would be undone by a gay heir who likes it when American boys with chin dimples are mean to him.”
”Vad händer med dem som bara råkar vara lite blyga? Vad händer med dem som mår fysiskt dåligt av att prata inför andra? Vad händer med den stora del av befolkningen som saknar den där sociala kompetensen vi idag värderar högre än allting annat?”
Huvudpersonen Noomi är 17 år och bor i Lindsborg i det fiktiva landet ”Nordland” som liknas med Sverige. I ”Nordland” har det fiktiva främlingsfientliga partiet ”Nya Demokraterna” fått större makt och motsättningar uppstår mellan de ”inhemska” och ”förflyttningarna”.