Sameblod

”Du är bara en lappunge som ingen vill ha.”

”Era hjärnor är inte tillräckligt utvecklade.”

 

”Sameblod” är en film från 2016 som berör samernas situation under 30-talet. I denna film får vi följa Elle Marja, en samisk tjej som går i nomadskola för samer och utsätts för dåtidens rasbiologiska mätningar.

I början av filmen får vi möta Elle Marja som gammal då hon går på sin samiska systers begravning. Denna tillställning blir alltför känslosam när Elle Marjas barnbarn, som är intresserad av sitt samiska arv dyker upp i kolt. Elle Marja har länge försökt förneka sin kultur och under hela sitt liv försökt att bli ”en riktig svensk”.

Elle Marja blickar sedan tillbaka till sin barndom då hon levde som en renskötande same. Till en början är hon inte alltför förtjust i att gå i nomadskolan och tvingas lära sig svenska. När hon inte pratar svenska utan sitt samiska modersmål blir hon och de andra barnen agade av läraren.

När Elle Marja blir utsatt för både rasism från svenskarna i hennes omgivning och rasbiologiska mätningar får hon till slut nog. Hon bestämmer sig för att hon inte vill vara same längre och klär ut sig till ”svensk” genom att stjäla en klänning och gömma sin kolt. Elle Marja går på en fest där hon träffar en snygg svensk kille från Uppsala som hon blir handlöst förälskad i, troligtvis för att han symboliserar det privilegierade svenska liv som hon önskar att hon hade. Elle Marja drömmer om att utbilda sig men får inte eftersom samer inte får vidareutbilda sig.

 

Recension: Sameblod är en gripande historia för alla

Efter en konflikt med sin syster och ytterligare misshandel från läraren bestämmer sig Elle Marja för att bränna upp sin kolt och byta namn till det svenskklingande ”Kristina”. Hon rymmer hemifrån och beger sig mot Uppsala för att träffa killen från festen.

Men hennes resa mot svenskheten blir inte lätt eftersom kulturkrockar sker och Elle Marja har varken pengar, bostad eller arbete. Hennes svenska vänner som insett att hon är same ser henne som exotisk och vill att hon ska jojka på fester trots att hon skäms. Hon lyckas dock komma in på en skola för svenskar men stöter på problem då det är dags att betala skolavgiften. Hon beger sig därför tillbaka norrut mot Lappland för att sälja sina renar.

”Sameblod” är en viktig film om Sveriges urfolk vars historia ofta har glömts bort. Även om de rasbiologiska mätningarna skedde på 30-talet sitter såren fortfarande kvar djupt inne i Elle Marja, precis som för många samer idag.

Filmen har belönats med ett flertal priser som priset för ”Bästa unga regissör” (Amanda Kernell) och ”Bästa europeiska film” på filmfestivalen i Venedig 2017, Guldbaggen, Juryns stora pris på Seattles filmfestival 2017 och ”Dragon award best nordic film” på Göteborgs filmfestival 2017.

Filmen finns att låna på svenska (och samiska) på vårt bibliotek.

Toffee

Visa källbilden”Toffee? she repeats for the third time, an invitation, probably, to come inside and eat something sweet.

Desperation spikes her tone. And I know that feeling – pleading with someone not to flee.” (sid 27)

 

”Toffee” är en bok skriven i fri vers av Sarah Crossan. Boken är en poetisk skildring av sökandet efter sin identitet och ensamheten som drabbar oss alla, både som ung och gammal.

Berättelsen handlar om tonårstjejen Allison som rymt hemifrån efter att ha blivit misshandlad fysiskt och psykiskt under en längre tid av sin far. Hennes mor är död och hon hade en positiv relation med pappans nya kvinna, Kelly-Anne men när hon lämnade pappan blev Allison (frivilligt) kvarlämnad med sin bittra och arga far.

Utan mat eller någonstans att gå, beger sig Allison ut utan att veta vart hon ska ta vägen. När det börjar regna, söker hon skydd i ett litet skjul som ser övergivet ut. Det visar sig dock att det är någon som bor i huset; en dement gammal dam, Marla som misstar Allison för sin ungdomsvän Toffee.

Allison utvecklar så småningom en ganska udda vänskap med den ensamma och förvirrade gamla damen. Marla och Allison har båda blivit lämnade i sticket av sina familjer och samhället. Marlas identitet är dold i glömskans slöjor medan Allison inte längre vet vem som är hennes sanna jag.

Huvudpersonerna tillhör båda grupper som ofta osynliggörs i samhället. Crossan berör både de demenssjukas hälsoproblem och den ofta bristande äldrevården då äldre människor blir lämnade ensamma under den sista tiden i livet.

Detsamma gäller Allison som blivit så misshandlad och kränkt att hon till slut har börjat tro på glåporden som kastas mot henne, vilket medför att hon beskyller sig själv istället för att söka hjälp från de vuxna i hennes närhet. Hon har med tiden lärt sig att bli ett tyst offer som inte har något att säga till om någonting.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Om ni är intresserade av att läsa böcker om liknande ämnen kan ni också läsa ”Ensamheten värst” (finns som e-bok på Bibblo.se) och ”Elizabeth is missing”.