”You were so happy back then… but I feel like you lost that somewhere along the way.”
”Bloom” är en HBTQ-serie som handlar om två unga killar som träffas under besvärliga omständigheter. Ari är son till en fattig bagare som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Som de flesta tonåringar är han tjurig och gnällig, han vill fly in i mobilens värld även på jobbet. Han blir tvungen att arbeta extra för att försörja familjen trots att han har andra drömmar om att flytta till storstan med sitt band och bli musiker. För att slippa bördan med gott samvete lägger Ari ut en jobbannons i smyg för att hitta en ersättare. Olyckligt nog får han endast oseriösa svar, av mer eller mindre knasiga människor.

En dag dyker dock en seriös kandidat upp. Hector har alltid älskat att baka och utbildar sig till bagare för att följa sina drömmar. Han är Aris motsats då han är glad, positiv och hoppfull för framtiden. Han har dock svårt för Aris bandmedlemmar som är ganska elaka och kör över honom. De två killarna kommer närmare varandra, och Ari får reda på att Hector är gay när en ytlig bekant nämner hans ex-pojkvän flyktigt.

Ari och Hector börjar få känslor för varandra vilket slutar i en kyss i köket. Dock blir de så förhäxade av varandra att de glömmer bort ugnen vilket slutar i tragedi då bageriet brinner ned! De beskyller varandra och gör slut, medan Aris föräldrar är bestörta över att allt de byggt upp bara kunnat försvinna över natt. Kan kärleken segra, trots motgångar?
”Bloom” är en gullig serie som har stora likheter med Tik-Tok fenomenet ”Heartstopper”. Texten är lättsam och luftig även om vi kan ana att det finns lite mer djup under ytan, då serien nuddar vid svårare ämnen som mobbning (även inom en grupp nära vänner), fattigdom och klasskillnader. Branden i bageriet blir en central konflikt då karaktärerna måste sätta sina pessimistiska tankar åt sidan, för att kunna samarbeta och hitta lösningar på problemen istället för hinder.
Serien finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.
Läs även ”Heartstopper” som har ett liknande upplägg och också handlar om två unga killar som finner kärleken i varandra:



”You were so happy back then… but I feel like you lost that somewhere along the way.”
”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Det som gjorde Hansu mest besviken var när en person visade sig vara likadan som alla andra.”
”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”





”You look at these two kids. You can’t tell how old they are because of their bandannas. They’re probably your age or younger, and you aren’t afraid of them, though you are afraid of their guns. (…) Video games don’t make people violent, but maybe they falsely give you the idea that you can be the hero.” (p. 292-300)
”Titta på hans händer! Han gör narr av georgisk dans!”




