Etikett: HBTQ+

Publicerat

Kärlek som jäser

”You were so happy back then… but I feel like you lost that somewhere along the way.”

 

”Bloom” är en HBTQ-serie som handlar om två unga killar som träffas under besvärliga omständigheter. Ari är son till en fattig bagare som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Som de flesta tonåringar är han tjurig och gnällig, han vill fly in i mobilens värld även på jobbet. Han blir tvungen att arbeta extra för att försörja familjen trots att han har andra drömmar om att flytta till storstan med sitt band och bli musiker. För att slippa bördan med gott samvete lägger Ari ut en jobbannons i smyg för att hitta en ersättare. Olyckligt nog får han endast oseriösa svar, av mer eller mindre knasiga människor.

En dag dyker dock en seriös kandidat upp. Hector har alltid älskat att baka och utbildar sig till bagare för att följa sina drömmar. Han är Aris motsats då han är glad, positiv och hoppfull för framtiden. Han har dock svårt för Aris bandmedlemmar som är ganska elaka och kör över honom. De två killarna kommer närmare varandra, och Ari får reda på att Hector är gay när en ytlig bekant nämner hans ex-pojkvän flyktigt.

Ari och Hector börjar få känslor för varandra vilket slutar i en kyss i köket. Dock blir de så förhäxade av varandra att de glömmer bort ugnen vilket slutar i tragedi då bageriet brinner ned! De beskyller varandra och gör slut, medan Aris föräldrar är bestörta över att allt de byggt upp bara kunnat försvinna över natt. Kan kärleken segra, trots motgångar?

”Bloom” är en gullig serie som har stora likheter med Tik-Tok fenomenet ”Heartstopper”. Texten är lättsam och luftig även om vi kan ana att det finns lite mer djup under ytan, då serien nuddar vid svårare ämnen som mobbning (även inom en grupp nära vänner), fattigdom och klasskillnader. Branden i bageriet blir en central konflikt då karaktärerna måste sätta sina pessimistiska tankar åt sidan, för att kunna samarbeta och hitta lösningar på problemen istället för hinder.

Serien finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska.

Läs även ”Heartstopper” som har ett liknande upplägg och också handlar om två unga killar som finner kärleken i varandra:

Publicerat

Från körsbärsblom till kärlek

”Det känns som om gifta par med sådana problem borde gå i par terapi och lära sig kommunicera med varandra innan det går så långt att frun börjar krossa porslin.” (sid 73)

 

”Kär i Japan” av den svenska serietecknaren Åsa Ekström tar oss återigen till Japan där Ekström bott sedan 2011. Detta självbiografiska seriealbum handlar om kärlek och dejting i Japan. Hur skiljer sig deras kultur och normer från våra svenska? Ganska mycket visar det sig!

I soluppgångens land är det viktigt med äktenskap. Att vara ogift och i 30-årsåldern får Ekström att sticka ut. Majoriteten av alla kvinnor som skaffar barn är redan gifta, att vara sambo är ett någorlunda exotiskt koncept. Delad vårdnad är också ett kontroversiellt ämne då ena föräldern (oftast mamman) får ensam bestämma över om barnet ska få träffa den andra föräldern eller inte, oavsett vad barnet själv vill.

Kärlek och sex är svåra ämnen att prata om, det finns en viss skam. Ekström skaffar sig ett Tinder-konto för att undersöka hur japanerna dejtar på nätet. Nästan ingen har med sitt ansikte, flera visar bara bilder på sina husdjur eller favoritmaträtter. Om man har tur får man se någons hår bakifrån, eller med en ansiktsmask som täcker nästan hela ansiktet.

Det finns andra sociala koder och regler som Ekström kämpar med att bemästra. ”Ska vi äta lunch?” handlar nästan alltid om en romantisk dejt, vilket Ekström missförstår som en konkret fråga, vilket i sin tur leder till lustiga fadäser då hon hamnar på dejt med en kille som hon trodde bara ville ha en ”nördkompis”.

Under en tjejkväll när de druckit några glas, börjar det japanska tjejgänget diskutera vem som är sadist eller masochist, till Ekströms stora chock! Men det visar sig att samtalsämnet har ingenting med sex att göra, utan vem som tar för sig mer på dejter, och bestämmer var de ska gå. Männen blir indelade i kategorierna ”köttätare” och ”växtätare” efter hur dominanta eller passiva de är.

Ekström får närvara vid en japansk väns bröllop, då vännen ska gifta sig med en engelsman. Under bröllopets gång byter vännen om tre gånger, först i traditionell kimono, och sedan till festligare cocktail klänningar. Bröllopsgåvorna är också en kulturchock, då gästerna förväntas ge brudparet stora summor pengar, och inte bara det, eftersom sedlarna måste vara både nytryckta och inlagda i speciellt utformade kuvert. Ekström ger upp att förstå, och ritar istället en rolig manga-teckning till brudparet.

Däremot finns det en mörkare sida av Japan, som Ekström ville beröra trots det lättsamma serie formatet. På ett tåg somnar hon en dag och blir antastad av en äldre man i sömnen. När hon vill skriva om detta blir hon censurerad av förlaget. Detsamma gäller serie-stripparna som handlar om HBTQ, då sexuella minoriteter fortfarande kämpar för sina rättigheter i Japan. Patriarkatet präglar även språket då kanji-tecknet för fru betyder hus och hålla sig inomhus, medan mannens tecken betyder ägare och överhuvud!

I slutet av serien skaffar Ekström barn med en japansk man som har en väldigt annorlunda syn på förhållanden än svenska män. Stora summor pengar ska spenderas på tjejens märkeskläder för att visa sin kärlek, något som Ekström har svårt för. Det tar slut mellan dem och hon bestämmer sig för att inte inkludera den nyfödda sonen i serien. Alla måste ju få bestämma själva om de vill vara med!

Serien finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska.

Läs även den första delen i serien ”Mitt liv i Japan – en serietecknares bekännelser” som handlar om Ekströms första år på ett kollektiv i Japan, och vilka kulturkrockar som uppstod:

Publicerat

När halva världen glöms bort

”En kvinnlig forskare som studerade klimatförändringar i Alaska plågades också av overaller som var utformade för den manliga kroppen. (…) Kvinnan i fråga köpte en penisliknande tratt i gummi för att råda bot på problemet – det slutade med att hon kissade ner sig totalt. Varför kan inte en kvinna vara mer lik en man?” (sid 152)

”Osynliga kvinnor” av Caroline Criado Perez är en tankeväckande bok som handlar om genus och bristen på jämställdheten mellan könen i dagens samhälle. Vår värld bygger i stor del på insamlad data som främst är baserad på männen, trots att kvinnor utgör halva befolkningen. Criado Perez diskuterar hur detta leder till att kvinnor osynliggörs globalt.

Problemet diskuteras från flera vinklar. Kan snöröjning vara sexistisk? Vi tar oss till den svenska staden Karlskoga. Snöröjarna skrattar åt frågan och menar att ”genusfolket” har fått fnatt igen. Dock visar det sig att det inte alls är tokerier utan kvinnor, särskilt mödrar är extra utsatta av snön, då de inte kan ta sig fram med barnvagnar. Kvinnor sköter fortfarande större delen av barnomsorgen, men även vård av äldre.

Män äger fler bilar, medan kvinnor som har sämre ekonomi oftare färdas via fots, cykel eller buss. Inte bara det, utan det visar sig att fler kvinnor dör i bilolyckor eftersom bilarna är utformade efter manliga kroppar. Kvinnor sitter längre fram, eftersom de generellt sett är kortare. Till och med mens påverkar, då kvinnor blir lättare åksjuka.

Vidare diskuterar Criado Perez hur kvinnor i fattigare länder förtrycks. I Indien åker kvinnor ofta privata bussar vilket 2012 resulterade i en hemsk våldtäkt i Delhi på en 23-årig kvinna som dog av sina skador.

Även sådant som vi tar för givet som ett enkelt toalettbesök, kan göra kvinnor och tjejer i u-länder utsatta. I Afrika och Indien saknar många tjejer en toalett, och måste uppsöka en publik toalett där pedofiler ligger och lurpassar vilket leder till både våldtäkt och mord. Tjejerna bildar grupper, eller uträttar sina behov utomhus, vilket leder till dålig hygien och sämre miljö. Bindor kostar mycket pengar, och anses som en lyxprodukt trots att det är en nödvändighet. Flickorna får infektioner då de använder mossa, bomullstussar och bark istället, i brist på annat.

Även i i-länder kan den felaktiga datan påverka. Kvinnor utför till stor del flera timmars obetald arbetstid både i hemmet och på jobbet trots lägre löner. Barnpassning, hämtning på dagis och skola, städning, inhandla matvaror och matlagning är ett ansvar som läggs över på kvinnor i stor del, medan mannen får beröm om han ”hjälper till hemma”, trots att det krävs två för att bilda en familj.

Männen har generellt sett tre timmar mer fritid som ägnas åt bland annat film och spel, om också påverkas av stereotyper om manligt och kvinnligt. De flesta huvudrollerna spelas av män, spel utrustning är ofta utformade efter mäns kroppar som VR-glasögon och hätska debatter sker på nätet när diskussioner om genus i spel kommer på tal, vilket i vissa fall slutat så illa att det lett till bombhot och cyber attacker. Även när kvinnor ska ha roligt på den lilla fritiden de har, sker ett osynliggörande.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, samt som talbok med text via Legimus. Observera att boken diskuterar svåra ämnen som bland annat våldtäkt, pedofiler och är någorlunda vinklad efter tvåkönsnormen, även om HBTQ och minoriteter nämns till viss del.

Om ni är intresserade av att läsa en liknande bok om kvinnors osynliggörande läs även ”Allt vi inte ser : så påverkas du av det osynliga arbetet – hemma och på jobbet”:

Om ni är intresserade av att undersöka problematiken med genus från en annan vinkel läs ”Trans : fakta, forskning och erfarenheter” som diskuterar HBTQ-personers hälsa, livsvillkor och samhällsinkludering som är förankrad i nutida forskning:

Publicerat

Tik Tok favoriter – Hon som blev kvar

”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Hon som blev kvar” av Riley Sager har beskrivits som en ”popcornthriller” som får läsaren att vända blad snabbt då spänningen tätnar. Boken vann läsarna på Goodreads hjärtan då den nominerades till en av de bästa deckarna 2023 men förlorade i omröstningen mot Freida McFaddens bok ”Hembiträdets hemlighet”. De två böckerna har dock stora likheter, om man tycker om den ena är det troligt att man även gillar den andra!

Berättelsen utspelar sig i New England, som ligger i nordöstra Amerika och skiftar mellan dåtid och nutid. År 1929 sker en hemsk tragedi på den ståtliga herrgården då en rik familj mördas brutalt. Endast dottern Lenora överlever, och blir genast den huvudmisstänkta. Skvallret sprider sig som en löpeld, snart sjunger barnen otäcka ramsor om flickan som dödade dem alla.

Vi hoppar till nutid, år 1983 då vårdbiträdet Kit McDeere tar ett jobb på herrgården för att vårda den gamla och skröpliga Lenora. Hon flyttar in i huset, tacksam över att inte längre behöva bo hos sin far som verkar dölja något. Precis som Lenora har hon blivit anklagad för mord på sin mor som var mycket sjuk och svalt för många tabletter, vilket polisen spekulerar är ett assisterat självmord. Kit märker snart att det tidigare vårdbiträdet lämnat i all hast, hennes böcker och dyra märkeskläder ligger kvar i lådorna, fortfarande orörda med prislapparna på.

Lenora som har selektiv mutism och inte talat på länge har inte gått ut på många, många år. Hon har dock en gammal skrivmaskin som hon kan kommunicera med. En dag skriver hon att hon måste berätta allt som verkligen skedde år 1929. Hon berättar ömsom Kit, vi hoppar mellan de två berättarrösterna i varje kapitel.

Spänningen tätnar då Kit inser att hon inte kan lita på någon, då inte bara Lenora visar sig vara en opålitlig berättare, utan även alla omkring henne, personalen, hennes far, kanske till och med hon själv då hon blir allt mer paranoid och börjar misstänka alla. Identitet är ett tema som löper genom boken då nästan alla karaktärer går under fingerade namn, då de ljuger om vem de egentligen är. Sexualitet och otrohet är också ett återkommande tema då Lenora blir gravid som tonåring vilket gör hennes kontrollerande far ursinnig trots att han själv är notoriskt otrogen mot sin fru, och det sker även en homosexuell kärleksaffär i bakgrunden, något som var tabubelagt på 20-talet.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som talbok med text via Legimus och som e-bok via Biblio-appen.

Läs även Katarina Widholms tetralogi ”Räkna hjärtslag” som handlar om ett liknande tema, med förbjuden kärlek mellan män och en huvudkaraktär som också är hembiträde och börjar nysta i de mörka hemligheterna hos familjen hon jobbar för:

Ett annat tips är ”Hembiträdet” som tidigare nämnt har stora likheter med Sagers bok, då de båda handlar om en desperat kvinna som blivit anklagad för mord och flyttar in hos en mystisk familj med våldsamma och mörka hemligheter:

 

Publicerat

Japans mörka skugga

”Det som gjorde Hansu mest besviken var när en person visade sig vara likadan som alla andra.”

 

”Pachinko” är en roman som handlar om den utsatta koreanska minoriteten i Japan. Boktiteln refererar till de japanska flipper maskinerna som egentligen är förbjudna enligt lag, i alla fall med monetär vinst. Det finns dock sätt att kringgå detta, då det spelas med pengar i smyg, ofta med koppling till den japanska maffian yakuza. Pachinkohallarna drevs framförallt av koreaner och den japanska minoriteten Burakumin som diskriminerats historiskt för att de hade ”orena” yrken och åt kött eftersom shintoismen och buddismen begränsade köttkonsumtionen.

Denna tegelsten till roman på 526 sidor utspelar sig under ett stort tidsspann mellan 10-talet till 90-talet. Vi får följa flera berättarröster som alla förenas i sin utsatthet som minoriteter både i samband med religion och etnicitet.  Berättelsen börjar under den japanska ockupationen av Korea. Sunja är en ung flicka som precis har börjat bli kvinna. Hon och hennes mor driver ett litet pensionat i Busan.

En dag förändras allt då hon stöter på en stilig man Koh Hansu i vit kostym och hatt som är korean precis som henne men bor i Osaka i Japan. På en båt räddar han henne från ett gäng rasistiska japanska pojkar som försöker råna och våldta henne. Sunja blir förälskad i honom trots att han är mycket äldre än henne och börjar träffa honom på en romantisk plats vid havet. Han är generös och ger henne dyra gåvor som guldklockor men han bär på en mörk hemlighet. Han är inte bara gift utan är en högt uppsatt yakuza. Precis som många koreanska invandrare har han fallit för frestelsen att tjäna smutsiga pengar. Samtidigt målas en utsatt individ upp. Många koraner i Japan lever som andraklass medborgare, utan pengar och socialt stöd saknar de möjlighet att välja sin framtid vilket medför att de fastnar i dåligt sällskap och kriminalitet.

Sunja upptäcker att hon är gravid med hans barn vilket leder till att hennes mor erbjuder henne till en protestantisk präst Isak Baek som lovar att föra henne till Japan. Eftersom Koh Hansu inte vill lämna sin fru och gifta sig med henne, har hon inget annat val än att lämna hemlandet.

Sönerna Noa och Mozasu föds men lyckan är kortvarig då Isak förföljs och till slut fängslas för sin kristna tro, en biprodukt av förtrycket som har funnits mot den kristna minoriteten i Japan i århundranden.  Sunja börjar sälja kimchi för att försörja sin familj. Noa blir mobbad i skolan för att han är en korean som alltid stinker vitkål och flyr in i böckernas värld som tröst. Han drömmer om England och vackra europeiska landskap, och att vara en person som inte definieras av sin etnicitet. Som reaktion på diskrimineringen blir han den perfekta mönstereleven men allt rasar samman då han får veta att hans biologiska far var en yakuza.

”Pachinko” är en berättelse om identitet och den mörka sidan av Japan då flera utsatta grupper synliggörs. Romanen har även filmatiserats som tv-serie 2022. Se även ”Silence” som är baserad på Shusaku Endos historiska roman och berör den kristna minoritetens förtryck. Om ni föredrar en bok med liknande tema, läs ”Vit krysantemum” som handlar om de koreanska tröstekvinnorna, ett ämne som ”Pachinko” delvis också tar upp:

 

Publicerat

Spökskrivarens hämnd

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)

Hon behandlades som ett museiföremål. Det var hennes säljargument – att vara en kinesisk tragedi.” (sid 303)

”Yellowface” är en kritikerrosad roman från 2023 av R. F. Kuang som även är docent vid Yales universitet i asiatiska språk- och litteraturstudier. I denna tragikomiska berättelse får vi följa två författare som är väldigt olika, June och Athena.

June har storslagna författardrömmar och är avundsjuk på Athena som just fått sitt stora genombrott med sina romaner som fokuserar på kinesisk historia och kultur. Vår opålitliga berättare June är fast övertygad om att författarkollegan är en snöflinga som saknar riktig talang och istället bara utnyttjar sin familjs trauma och etnicitet för att sälja fler exemplar av sina böcker.

När de är ensamma låtsats dock June att hon är bästis med Athena, trots hennes rasistiska vanföreställningar. När Athena som är någorlunda alkoholpåverkad föreslår att de ska ha en tävling om vem som kan äta flest pannkakor, slutar det olyckligt då Athena kvävs till döds och June är oförmögen att hjälpa henne.

Det är oklart om detta var med vilja eller ej men June ser tragedin som ett utmärkt tillfälle att stjäla Athenas manus till en outgiven roman om diskrimineringen av kinesiska soldater under första världskriget. Detta är inte ett ämne som June håller varmt om hjärtat. Hon och hennes förlag börjar göra konstiga ändringar i texten för att få de ljushyade karaktärerna att framstå som bättre. De börjar till och med diskutera en filmatisering med kända vita skådespelare som huvudrollerna och kinesiska popidoler med stark brytning som soldaterna, för vem ser en episk krigsfilm för handlingen?

Trots hennes kulturella appropriering och bristande research om det viktiga ämnet blir hennes plagierade roman en stor succé. Till en början i alla fall, snart snappar sociala medier som Twitter/X och Goodreads upp felaktigheterna i romanen och börjar skicka dödshot. För att mildra detta bestämmer sig June och förlaget att döpa om henne till Juniper Song och retuscherar alla hennes foton till att se asiatiska ut. En ny identitet skapas, ett så kallat ”yellowface”. Spänningen trappas upp då en anonym användare är henne på spåren, och utger sig för att vara Athenas spöke.

Denna berättelse kan tyckas smått knasig när man läser synopsen men tyvärr är det ett ämne som blir alltmer aktuellt. Kultur kriget i USA rasar och böcker av marginaliserad röster blir censurerade, om de överhuvudtaget blir utgivna till att börja med.

På senare år har hashtaggen #OwnVoices lyfts fram på bland annat Goodreads, vilket har fått både positiva och negativa konsekvenser då marginaliserade röster fått chansen att marknadsföra sina böcker men samtidigt har också gatekeeping och snedvriden identitets politik skett då författare blivit tvungna att till exempel komma ut när de skrivit böcker om HBTQ-karaktärer. Ett exempel på detta är författaren Becky Albertalli som skrev ”Love Simon” och kom ut som bisexuell trots att hon hade föredragit att hålla sina sexuella preferenser privata.

Lustigt nog har även den svenska identiteten stulits, bland annat har flera bokförlag i Lettland hittat på svenska pseudonym för att framstå som mer ”exotiska”. Ännu lustigare är att Trump-familjen har låtsats ha svenska rötter genom att säga att några familjemedlemmar som kom från Kallstadt i Tyskland egentligen kom från Karlstad i Sverige, med syfte att locka fler judiska kunder. Detta medförde att desinformation spreds, att USA:s president hade svenskt påbrå vilket han inte har.

Nya utmaningar tillkommer också med AI-genererade böcker som börjat dyka upp på marknaden. Nyligen gjorde Jacob Lundström som arbetar på Dagens Nyheter ett experiment, han skapade en falsk identitet som Lova Ängsryd och genererade både text och bild till en barnbok som han gav ut som ”Familjen Nilsson och den mystiska appen”. Skojigt nog snappade ett bibliotek upp på boken och köpte in den, utan att inse att den var helt skapad av en robotförfattare!

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som talbok med text via Legimus. För ett kontrasterande perspektiv, läs även ”Imogen, Obviously” av Becky Albertalli som handlar om en ung bisexuell tjej som brottas med sin identitet:

Publicerat

Böcker – symboliskt värde eller bara papper?

”Enligt islam är Koranen Guds ord. Man får inte vara rituellt oren när man rör vid den. Kvinnor får inte hålla i den när de har mens. Man får inte ens slicka på fingrarna när man bläddrar i den. Ändå finns det tillfällen då även muslimer bränner koraner. (…) Den tredje kalifen Uthman hade så många olika versioner av Koranen att han samlade in dem, och sedan valt ut ”den rätta” lät han bränna de andra.” (sid 22-23)

”Där man bränner böcker : Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur” är en fack litterär bok som handlar precis som titeln antyder om böcker och till och med diskussioner om böcker som blivit förbjudna eller ifrågasatta.

Ölmedal diskuterar en rad olika ämnen kopplat till bokcensuren. Ett ämne som hon kommer in på är religiösa texter som Koranen. Den heliga boken får inte brännas i normala fall utan generellt sett så ska den begravas. Andra anser att det är bättre att bränna för att undvika att Koranen rör vid något ”orent”. Åsikterna går isär även bland muslimer då högt uppsatta ledare bränt Koranen när de haft för många exemplar. I dessa fall är den fysiska boken bara en bok. När Koranen bränns inlindad i bacon blir boken inte bara fysisk utan en politisk symbol. Ölmedal återkommer till debatten om de bannlysta böckerna på biblioteken. Gallrade böcker bränns när de blir irrelevanta eller för gamla, samtidigt talar man om bokbål då förbjudna böcker bränns.

Vidare berör Ölmedal även diskussioner om böcker och undervisning om stereotyper vilket också kopplas till så kallad ”trigger warnings” som därmed innebär att material som kan upplevas som stötande uppmärksammas i introduktionen av en bok, film eller föreläsning. Ölmedal nämner ett exempel från Sverige då en universitetslärare i sexologi vid namn Mariah Larsson som blev anklagad 2021 av sina elever för att vara rasist eftersom hon hade en föreläsning där några bilder på stereotyper i bland annat Pippi dök upp i samband med det rasistiska skällsordet. Studenterna argumenterade att de mörkhyade eleverna skulle må psykiskt dåligt om de såg bilderna vilket ledde till en debatt som slutade med att studenterna anmälde föreläsningen samtidigt som fakulteten anmälde studenterna och menade att det var förbjudet att förhindra en föreläsning. Larsson påpekar att det var jobbigt att en ensidig version delades i media, att hon blev stämplad som ”en rasistporrforskare som sa n-ordet”.

Även förtal i samband med boken ”Märit” av Ing-Marie Eriksson utgiven 1965 tas upp, vilket är det enda fallet i svensk historia där en bok anmälts. I denna bok pekas en funktionshindrads familj ut som förövare vilket Bonnier försökte censurera genom att ge dem fingerade namn men på ett ställe råkade namnet på mamman som misshandlade komma med vilket medförde att boken anmäldes 1967.

Ett annat nutida exempel är böcker och inlägg på sociala medier om MeToo då tjejer blivit anmälda för förtal även i samband med att de försökt varna andra för dömda våldtäktsmän. Ett underligt exempel visar en minderårig flicka som våldtogs av en vuxen man och senare försökt varna andra om honom på sociala medier. Konsekvensen blev att hon fick betala skadestånd till samma män som bevisligen våldtagit henne även om själva brottet straffades och domen var offentlig. Detta beskrivs som ”backlashen” då feministisk framgång följs av en medial motreaktion. MeToo uppges ha sänkt jämnställdhetsidealen sedan 2014 bland män vilket leder till ökade klyftor i samhället.

Boken finns tillgänglig hos oss på svenska. Utkommer som talbok 26 oktober på Legimus.

Läs även ”Backlashen : Metoo och revolutionen som stoppades” av Irena Pozar:

Publicerat

Att klippa navelsträngen

”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”

 

”All of us strangers” är en film från 2023 som är baserad på en japansk skräckberättelse ”Strangers” av Taichi Yamada. Både boken och filmen handlar om en man som mist sina föräldrar i en bilolycka när han var 12 år gammal men film adaptionen skiljer sig från boken på många sätt. Medan boken utspelar sig i Japan under 80-talet och är baserad på mytologi från Yamadas hemland, utspelar sig filmen i England under år 2011 med fokus på homosexuella relationer istället för heterosexuella.

Vi får följa Adam som är en ensam manusförfattare. Han rör sig mellan drömlika landskap som täckts av ett neonljus, mellan fester och droger. En natt möter han sin granne Harry som precis som han själv är en ensam homosexuell man. Så småningom börjar de inleda en sexuell relation men Adam har en hemlighet. Han kan kommunicera med spöken.

Adams föräldrars spöken bor fortfarande kvar i deras gamla övergivna hus som de hemsöker. Utan att kunna klippa navelsträngen, besöker Adam dem och transporteras tillbaka till sitt barndomshem fast fortfarande i sin vuxna kropp. Föräldrarna ser ut som de såg ut innan de dog, samma ålder och utseende. Adam kommer ut som homosexuell och föräldrarna som är barn av sin tid reagerar med att oroa sig om AIDS och fördomar. Vi kan ana att vår protagonist trots allt uppskattar nutiden och förändringarna som har skett även om han är överdrivet nostalgisk och ser på det förflutna med rosenskimrande glasögon. Eventuellt tar Adam med Harry för att låta honom träffa föräldrarna men pojkvännen tror att han bara tagit för mycket droger. Plötsligt får han syn på föräldrarnas spöken han också, två otäcka vålnader stirrar tillbaka på dem…

Filmen finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska med svenska undertexter.

Publicerat

Censurens offer

”That doesn’t mean I’m not a Christian. It means I recognize that not everyone else is and that libraries should have no role in futhering any one’s religion by excluding everyone who doesn’t follow the main religion of the community. Libraries are for everyone – the nonreligious, the woke, and the radical left, but also for Christians, Republicans, and the alt-right extremists.” (p. 250)

”That Librarian” är en självbiografi av den amerikanska skolbibliotekarien Amanda Jones från Louisiana. Hennes bibliotek har blivit föremål för hetsade diskussioner i hemlandet då hon stått upp för yttrandefriheten och jämställdheten vilket den kristna extremhögern i USA motsätter sig. Diskussionerna är ofta förvridna då de som kritiserar böckerna sällan läst dem och ofta tar saker ur sitt sammanhang till exempel kan en faktabok om sexualkunskap med tonårskillar som målgrupp förvridas till en bilderbok som uppmanar småbarn till perversioner. Vikten av källkritik är större än någonsin.

Jones berättar om trakasserierna som hon upplevt, främst på nätet. Efter en kongress där de diskuterade förbjudna böcker blev den stackars bibliotekarien uthängd på nätet. Hon blev anklagad för att sprida pornografi i biblioteket och hotfulla bilder där hennes huvud är inringat postades på sociala medier. Därefter fick hon ta emot mordhot och blev till och med beskylld för en brand i en skola i närheten som orsakats av ett blixtnedslag. Hennes kristna motståndare var övertygade om att Gud straffade henne och de närliggande byggnaderna genom att förstöra dem. Galet nog, spreds även detta budskap på sociala medier trots att det låter som något från 1800-talet då man inte förstod bättre.

Vi i Sverige har en förkärlek för att importera allt som kommer från USA. Att anklaga bibliotekarierna för att gömma porr i biblioteket (har dock varit med om låntagare som gjort detta när jag arbetade på Umeå universitetsbibliotek) kanske låter lustigt i våra öron men vi kan redan se tendenser då bland annat Sverigedemokraterna motsatt sig det fria ordet och ifrågasatt sagostunder med HBTQ-tema i bland annat Umeå och menat att denna typ av material bör förbjudas. I Sverige har vi dock ännu ingen censur, alla böcker får finnas på biblioteket oavsett om de anses problematiska.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Kolla även in vår utställning om bannlysta böcker i biblioteket!

Läs även ”Där man bränner böcker : Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur” av Ida Ölmedal:

Publicerat

Den sista japanen i världen

”Knud verkade ointresserad av sex, men han tyckte inte om krångligheter, var less på sin mamma som inte kunde släppa taget om sin son, och så låg det i hans natur att finna erotik i språk. En sådan person ville jag gärna ha som reskamrat.” (sid 57)

 

”Spridda över jordklotet” är en berättelse om språk, identitet och att leva i en global värld. Vi får följa den japanska Hiruki som är den sista överlevaren från Japan som försvunnit under havets yta. Hemlandet är nu ett minne blott och blir endast ihågkommet som ”Sushilandet”. Vissa dystopiska inslag finns men berättelsen förblir hoppfull.

Hiruki som flytt till Danmark träffar en lingvist som heter Knud. Han blir förförd av Hirukis språk panska som hon hittat på själv och är en osalig blandning av alla nordiska språken. Hiruki berättar om sitt hemland och sushin men Knud förstår inte vad hon menar – sushi kommer väl från Finland? Vi får möta ett gäng färgstarka karaktärer Akash som är en indisk transperson klädd i sidensari och Tenzo som är en sushikock och Hirukis älskare. Han planerar att föreläsa vid en umamifestival men får förhinder. Tenzo är inte den han utger sig för att vara utan är egentligen en inuit från Grönland.

Vi kan ana att denna underliga berättelse handlar om kulturutbyte och kulturell appropriering på både gott och ont. Karaktärerna brottas med sina identiteter då Hiruki är den sista japanen som förlorat sitt språk och sin kultur och Akash som har en hybrid identitet och inte vet om hen är en kvinna eller en man, vilket leder till total förvirring. Karaktären har fått viss kritik för att vara transfobisk då flera olika pronomen används i tilltal istället för enbart kvinnliga men detta skulle också kunna relatera till hur många transpersoner numera väljer könsuttryck utanför de snäva ramarna inom manligt och kvinnligt.

Yoko Tawada är en japansk författare som skriver främst på tyska. Hon har bott i Berlin sedan 2006 och är fascinerad av skandinavisk kultur och språk då vi som talar danska, norska eller svenska kan förstå varandra trots språkbarriärerna vilket inspirerade henne att skriva denna roman då hon själv alltid måste tänka efter när hon skriver på tyska som är mycket olikt japanskan.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Finns även som talbok med text via Legimus.