”Not looking after yourself is a form of violence.”
”Smör” av Asako Yuzuki är en japansk roman som handlar om en journalist, Rika Machida som blir besatt av en kvinnlig seriemördare, Manako Kaiji. Hon arbetar på en stor herrtidning och är den enda kvinnliga medarbetaren i den mansdominerade sfären medan Kaiji är ett ovanligt fall av kvinnor som mördar. Vi kan redan ana att genus och traditionella könsroller spelar en stor roll i kvinnornas liv. Mäns validering är något som båda kvinnorna konstant strävar efter.
De två kvinnorna befinner sig i ett patriarkalt samhälle. Kaiji framställde sig själv som en god husfru innan hon mördade sina män. Hon uppger att det värsta hon vet är dålig matlagning med margarin och feminister. Som hon ser det har hon inte gjort något större fel. Fasaden brast dock när hon skulle laga en kalkon vilket är en komplicerad process som ledde till en psykos. Tanken att misslyckas med sin roll som traditionell kvinna framför man och familj ledde till ett psykiskt förfall.
Rika blir alltmer besatt av Kaiji. Hon tänker på henne konstant och börjar laga hennes recept för att kunna spegla sig i henne. Hennes BMI börjar dock krypa mot normalviktig efter att hon blivit en gourmet som endast använder de bästa märkena av smör efter Kaijis uppmaning. Detta äcklar männen i hennes närhet som anser att hon blivit oattraktiv och ”tjock”.
Rikas kulinariska äventyr kan dock inte stoppas. Då hon inte äger en ugn blir det en kamp mot klockan att övertyga en medarbetare att hjälpa henne laga den franska sockerkakan quatre-quarts för att skapa den perfekta Alla Hjärtans Dag gåvan åt sin dejt. Medarbetaren visar sig dock vara ett sällsynt fall av en japansk man som kan laga mat då hans före detta fru och dotter slutat uppehålla sig i köket på grund av ätstörningar. Berättelsens klimax mynnar ut i att hon investerar i ett större kylskåp efter att Kaiji anklagat henne för att vara en stalker så att hon kan laga den där kalkonen som seriemördaren misslyckades med, som bevis på att hon uppnått självförverkligande.
Bokens premiss är en aningen skruvad då kvinnorna i boken försöker desperat hålla sig inom de accepterade ramarna för kvinnlighet och kyskhet men gång på gång misslyckas vilket leder till dramatiska mord och besatthet. Bakom det tragikomiska vilar dock en annan berättelse om viljan att duga och vara andra till lags. Samtidigt finns det också en önskan att röra sig utanför normerna då Rika hade kvinnliga beundrare i skolan och hennes besatthet i Kaijis androgyna utseende ibland gränsar till lesbisk attraktion.
Kärleken till japanska maträtter är ett återkommande mönster som kan identifieras i japansk litteratur i allmänhet såsom den populära serien ”Restaurang Kamogawa”, Banana Yoshimotos bästsäljare ”Kitchen” och Akutagawa-pristagaren Hiromi Kawakamis ”Senseis portfölj”. Matlagningen tar stor plats i ”Smör” men har en mörkare dimension än sina feelgood motsvarigheter då den belyser de japanska kvinnornas förtryck och skönhetsideal men också deras mörkare fantasier då Kaiji lagar männens favoritmåltider precis som deras mödrar gjort åt dem som barn. Männen saknar agens när det kommer till matlagningen och beskrivs som mansbebisar som inte kan klara sig ensamma.
Trots denna lustighet är berättelsen förankrad i ett verkligt rättsfall i Japan. Kaiji är baserad på Kanae Kijima som är en av de få kvinnliga seriemördarna i Japan och uppges ha dödat 3-7 makar och svindlat dem på ca 6 miljoner kronor. Precis som i ”Smör” tros de flesta morden ha skett via förgiftning dock i dessa fall med hjälp av en kombination av sömnmedel och avgaser från bilar istället för matlagning.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska samt som e-bok via Biblio och talbok med text via Legimus.
För en mer lättsam berättelse om Japans cuisine läs även ”Restaurang Kamogawa och de bortglömda recepten” som är en mysdeckare utan dödlig utgång:
”Bröllopsriter över hela den grekiska världen innehöll i stort samma bildspråk och attityder. (…) Den enleverande brudgummen kan till exempel vara på väg upp i bröllopsvagnen med bruden i ett grepp diagonalt över kroppen. Bruden uttrycker i sin tur motvilja genom bestörta gester med vänster hand eller arm, och ofta ser man henne dra slöjan över ansiktet som ett symboliskt uttryck för kvinnlig aidos.” (sid 16)
”I’ve googled ”how to forgive yourself.” The first result from a reputable source says: ”Take responsibility. Face your guilt.” I scroll down. ”Telling yourself that you are a bad person is not constructive, but feeling guilt can help you avoid repeating mistakes. Make Amends-” I pause. How do I make amends with someone who isn’t alive? I scan the rest of the article. It doesn’t say.” (p. 128-129)
”But Allah uses the royal we in the Quran all the time! Why can’t we use a royal they? Because that’s what the transgenders use.” (p 71)
”Gay. I’m not gay. (…) Not in public. I can’t… I would not be able to go home.”
”Måste du alltid vifta med regnbågsflaggan?”
”You, from a regular background, are out for a stroll in your neighbourhood. Not planning to go far, you didn’t bother to change out of your casual grey hoodie with matching tracksuit bottoms and sandals. Then suddenly a sleek Porsche pulls up beside you, and out steps a glamorous Hollywood star. It feels surreal. Then out of the blue, she comments, ”Nice sandals”. (p 148)
”Han höjer ett mörkt ögonbryn, lutar sig framåt och stödjer armbågarna mot knäna.
