”Tillbaka i sin svit betraktade hon Wilhelmina med rödgråtna ögon. ”Jag är så glad att vara här. Hade jag stannat en minut till på Slottet hade jag skrikit.” Hon såg sig om. ”Måtte jag få bo kvar här i min enkla tjäll.” Wilhelmina satte nästan sherryn i halsen men sa inget.” (sid 248)
”De fenomenala fruntimren på Grand Hotel” är en historisk feelgood roman som utspelar sig mellan åren 1902 – 1909 i Stockholm på hotellet Grand Hotel som funnits sedan 1874. Vi får följa hotellchefen Wilhelmina Skogh (f. 1850 – d. 1926) som får ansvaret att rädda hotellets ekonomi. Precis som själva hotellet (som fortfarande finns kvar och går att bo i!) är Wilhelmina baserad på en verklig person.
Wilhelmina möter många utmaningar i en tid då könsrollerna var snäva men trots detta fortsätter att kämpa i motvind. När de anställda får nys om att den nya hotellchefen är av kvinnligt kön bestämmer sig många manliga anställda för att strejka från sitt arbete. En liten grupp kvinnliga anställda bestämmer sig för att de inte behöver männen, de tar över arbetsuppgifterna som traditionellt varit deras som att servera besökarna.
Våld i hemmet är också ett återkommande tema då en av de kvinnliga anställda blir misshandlad så svårt av sin man att hon nästan mister livet men trots detta inte kan skilja sig från honom. Wilhelmina sträcker ut en arm till de utsatta kvinnorna, och blir en klippa att luta sig mot. Vi får även möta kvinnliga förebilder som Selma Lagerlöf. Hon dyker upp på en Nobel bankett som hotellet anordnar som den första kvinnliga Nobelpristagaren i litteratur då hon vann 1909.
Den kvinnliga rösträtten kom 24 maj 1919 i Sverige. Detta är viktigt att ha i åtanke under läsningen för att förstå den historiska kontexten i romanen. Kvinnornas autonomi ifrågasätts konstant av männen i deras omgivning trots att de har kunskap och kompetens som matchar eller till och med överträffar deras manliga kollegor. 1718–1772 var egentligen den första kvinnliga rösträtten men den var starkt begränsad till borgmästarval och prästval innan den togs bort. 1862 fick ogifta och myndiga kvinnor med tillräcklig inkomst rösträtt i kommunala val. Anledningen till att det fanns så stora skillnader mellan ogifta och gifta kvinnor berodde på att kvinnor som gifte sig blev omyndiga eftersom hon hade sin man som förmyndare.
Många bäckar små, alla de kvinnliga karaktärerna på Grand Hotel som delvis är förankrade i verkliga människor, gjorde alla en insats vilket främjat dagens jämställdhet. Det är viktigt att minnas kvinnornas kamp då rättigheter kommer till men också kan ändras eller tas bort i framtiden, vilket vi sett i USA på sista tiden efter Trumps borttagning av flera rättigheter i syfte att motverka mångfald och jämställdhet. Kampen för jämställdhet pågår fortfarande, en strid som man inte får glömma bort!
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska, som talbok med text och punktskriftsbok via Legimus och som e-bok i den nya Biblio-appen.
Läs även den historiska deckaren ”Döda kvinnor förlåter inte” av Katarina Wennstam som också utspelar sig i Stockholm, och handlar om fyra kvinnor från olika samhällsklasser som bor i samma fastighet och blir sammanförda av ett tragiskt dödsfall på gården under nyårsnatten 1895-1896:



”Tillbaka i sin svit betraktade hon Wilhelmina med rödgråtna ögon. ”Jag är så glad att vara här. Hade jag stannat en minut till på Slottet hade jag skrikit.” Hon såg sig om. ”Måtte jag få bo kvar här i min enkla tjäll.” Wilhelmina satte nästan sherryn i halsen men sa inget.” (sid 248)
”Det som gjorde Hansu mest besviken var när en person visade sig vara likadan som alla andra.”
”This is our house. This is our kitchen. This is our wallpaper. That’s our table where we had fish and chips every Friday night, so my mother could pretend that we were still Catholic.”





”Palten började, palten satte punkt. Att äta palt var som att födas och dö, det var fullkomligheten, där fanns allt som behövdes för en människokropp. Och när palten var uppäten sa den aldrig amen. När den var uppäten hade man själv försvunnit. (…) Inget fanns där längre, utom palten.”
”Hur säger man i hjärtat, till hjärtat, mitt hjärta? Sånt står inte i ordboken, Vilda behöver áddjás hjälp. I en anteckning i mobilen skriver hon: Tsåhke jali vájmmo. Hjärta eller hjärta.” (sid 28)
”De stora fjällen skyddade oss mot vinden, mot världen. Jag satt på en stor sten på stranden en dag i viken och tänkte på min farbror. Hans jolle hittades här i närheten. Min farbror fanns inte i jollen men där fanns tomma ölflaskor, ett par svarta gummistövlar med foder och ett brev till aanaa. Vid hans minnesgudstjänst sa de att det var en olycka. (…) Jag skulle lära mig att flyga helikopter och flyga in i mina föräldrars hus medan de var på jobbet. Så skulle de inte kunna ljuga om min död.” (sid 264-265)
”Man går in i bastun och tänker: ”Gud, jag är så mager” och ser otroligt vackra kvinnor som har riktiga kroppar och tänker: ”Jag vill vara en del av er.”
”Jo, tre stridsvagnskillar här har våldtagit en tjej.”
”Hon var liten, minst av dem alla. Ingen kunde tro att hon fyllt sju år. Men vad hjälpte det? Var man sju fick man inte längre bo hemma.” (sid 9)

