Från arbetardotter till First Lady

”If you don’t get out there and define yourself, you’ll be quickly and inaccurately defined by others.”

  • – Michelle Obama

 

”Min historia” är Michelle Obamas självbiografi. Hon var den första First Lady som var en afroamerikansk kvinna. I sin biografi berättar hon om sitt personliga liv, uppväxt och äktenskap med Barack Obama istället för att fokusera på politik. Hon siktar på att vara en förebild för unga kvinnor världen över och förespråkar för en sund och hälsosam livsstil. Obama ser sin biografi som en slags självhjälpsbok.

Obama gjorde en klassresa, hon gick från att dela en trång lägenhet med sin bror i Chicago, till det Vita huset med dess 6 våningar, 132 rum, 35 badrum och 28 öppna spisar. Vi får följa hennes resa från afroamerikansk arbetardotter till USA:s First Lady.

Hon berättar med humor och glimten i ögat om vardagen med Barack Obama, hur den tidigare presidenten även har sina lite knasiga sidor. Hur han slänger strumporna på golvet och hur han alltid hittar sin egna privata lilla gömma oavsett vilken bostad de flyttar till, som han belamrar med tidningar (på golvet), högar av papper och sina romaner (läser ofta sju på en gång). Hon brukar se till att ”gömman” har en dörr som hon kan stänga så att hon slipper se kaoset.

Obama trycker på vikten av att ha en bra utbildning. När hon hamnade i en stökig klass på lågstadiet, såg hennes mor, en hårt arbetande hemmafru till att hon fick hamna i en mer ambitiös och lugnare klass. Obama är tacksam för mammans stöd och funderar ofta hur det gick för de klasskamraterna som blev kvarlämnade i den stökiga klassen med otillräckliga lärare. Vem hade Michelle Obama blivit om hon stannat kvar i klassen och aldrig insett vidden av en bra utbildning? Obama är stolt över att hon blivit en förebild för färgade flickor och beviset att man kan nå sina mål i livet även om de initiala förutsättningarna tyvärr inte alltid ser lika ut för alla.

Obama berättar också om det svåra med att vara både färgad och First Lady. Hur ens ord granskas, överanalyseras och ibland förvrängs av media. Obama och hennes familj var särskilt utsatta på grund av sin hudfärg, bland annat då Barack Obama blev anklagad för att inte vara född i Amerika och därmed inte en giltig president. Obama nämner inte den nuvarande presidenten Donald Trump särskilt mycket i sin biografi men hon trycker på att de falska ryktena och ”bevisen” han spred om sin föregångare var oacceptabla då Obama-familjen fick ta emot dödshot som resultat.

Hon berättar också om hur det var att axla ansvaret för parets gemensamma barn. Hon brottades med flera missfall och blev till slut gravid med hjälp av provrörsbefruktning. När Barack Obama var upptagen med politiken fick hon själv sköta om och uppfostra barnen, vilket kändes jobbigt för henne. Hon motsatte sig först att han kandiderade som president eftersom hon var rädd för att politiken skulle äta upp hela privatlivet. Paret fick bland annat gå i terapi.

Obama berättar i början av boken då hon, efter att makens period som president var över, för första gången var ensam hemma utan vakter och övrig personal. Hon gjorde en varm macka och gick ut och njöt i solen på verandan.

Boken finns tillgänglig på vårt biblioteket på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Islamofobins offer

”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed

Huvudpersonen Maya Aziz är sjutton år och bor i USA tillsammans med sin indiska familj. Mayas föräldrar är djupt troende muslimer och stödjer arrangerat äktenskap. De anser att Maya bör välja att gå på ett universitet i närheten av dem och gifta sig med en muslimsk kille av deras tycke.

Maya älskar sina föräldrar men har i smyg sökt till ett universitet i New York. Hennes stora passion är att filma dokumentärer och hon hoppas kunna utveckla sina färdigheter på filmutbildningen. Hennes moster som också brutit mot familjens konventioner och valt att inte gifta sig stöttar Mayas val och lyckas till slut övertala föräldrarna att låta Maya följa sina drömmar.

Då Mayas situation verkar ha vänt, inträffar en tragedi som skakar om samhället. En terrorattack sker mot ett köpcenter och flera personer blir svårt skadade och omkommer. Terrorattacken utfördes av en amerikansk extremist vars budskap var att stoppa invandringen men misstankarna riktas felaktigt mot en invandrare från Egypten vid namn Kamal Aziz.

Eftersom Maya delar efternamn med den oskyldigt anklagade blir hon trakasserad och mobbad på skolan av sin rasistiske klasskamrat Brian. Mobbningen börjar med verbala attacker men övergår snabbt till fysisk misshandel. Mayas pojkvän Phil bevittnar misshandeln och hamnar i slagsmål med Brian då han försöker försvara henne. Även Mayas familj blir trakasserad då de får en tegelsten inkastad på tandläkarkliniken som de driver tillsammans.

Phil blir, trots sitt civilkurage, anklagad för misshandel och arresteras av polisen. Mayas föräldrar blir paranoida och tar tillbaka sitt löfte om att hjälpa till att finansiera Mayas filmutbildning. De börjar kontrollera henne ännu hårdare i rädsla att något ska hända deras dotter igen. Maya är bestört och vet först inte hur hon ska konfrontera situationen men kommer sedan på att hon kan använda sina kunskaper som dokumentärfilmare för att få pojkvännen friad från misstankarna.

Boken visar på en slags dominoeffekt, hur ett brott kan leda till fördomar och diskriminering av vissa grupper. Boken tar också upp hur media framställer de muslimska terroristerna i kontrast med de ljushyade. När det framkommer att förövaren är ljushyad försvinner terroriststämpeln snabbt och vi får ta del av diverse snyfthistorier från hans barndom.

Boken är delvis baserad på författarens egna erfarenheter som själv är född i Bombay men bott större delen av sitt liv i USA. Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Vinnare av ALMA-priset 2018

Brown girl dreaming (2014)

Årets vinnare av ALMA-priset Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i denna självbiografiska diktsamling. Hennes böcker fokuserar ofta på jämställdhet, segregation och social utsatthet.

Woodson föddes i Columbus, Ohio men bodde under sina tidiga levnadsår i Greenville, South Carolina innan hon och hennes familj flyttade till Brooklyn. Att dikterna inte är skrivna i kronologisk ordning är för att stimulera hur barndomsminnen brukar komma till oss fläckvis.

Hon berättar om hur den dåtida rasismen påverkade henne och resten av familjen. Under Woodsons uppväxt skedde stora förändringar för de färgade amerikanerna. De färgade fick fler rättigheter men mikroaggressionerna förblev. Hon berättar om hur mormodern blev ignorerad i kön på affären och hur hon tog med sig barnen längst bak i tåget för att undvika elaka blickar från de fördomsfulla vita amerikanerna som fortfarande levde kvar i det förgångna.

Woodson berättar också om familjens religion och hur det påverkade henne som barn att vara Jehovas vittne. De firade inte högtider som födelsedagar, jul eller nyår och fick inte vara med när de hissade flaggan i skolan. Woodson förbjöds lyssna på viss musik som exempelvis funk och soul, vilket hon och kompisen som också var Jehovas vittne gjorde ändå i smyg.

Woodson berättar hur hon ofta jämfördes med sin intelligenta och begåvade syster. Hon hade svårt att läsa i skolan på grund av skriv- och lässvårigheter men tyckte trots detta om att samla på ord. Hon kunde memorera långa berättelser och skriva sina egna sångtexter. Woodson tyckte mycket om graffitti och fick ibland skäll av de vuxna i sin närhet då hon alltid ville skriva någonstans, på väggar, skor eller kläder. Hon kommer till slut fram till att hon vill bli författare även om hon inte alltid uppmuntras av de vuxna som tyckte hon borde välja ett annat yrke.

Woodson blev trots detta författare och har vunnit flera priser för sina böcker som ALMA-priset 2018, H.C. Andersen-medaljen och National Book Award 2014. Hon har även blivit utsedd som ”National Ambassador for Young People’s Literature” 2018-2019.