”He can give you a real rose while I can only give you a paper one.” (p 206)
”When Haru Was Here” är en sockersöt romantisk ungdomsbok av den vietnamesiska författaren Dustin Thao som också skrivit ”You’ve Reached Sam”. Vi får följa Eric som är en ung gaykille som trampas med trauma från sitt förflutna. Magisk realism genomsyrar berättelsen, då gränsen mellan sanning, fiktion och det övernaturliga suddas ut. Vi märker snart att vår huvudperson är en opålitlig berättare då han ibland fabulerar och drömmer ihop de perfekta scenerna, som nästan känns som tagna ur en riktigt smörig romantisk manga.
Eric har en barndomsvän, Daniel som han har en pirrig romans med, men efter en kyss på taket under en stjärnklar himmel börjar de glida isär trots att de varit vänner sedan länge och gjort allt ihop. Under en skolresa till Japan övernattar Eric med Daniel men ger sig en dag ut på äventyr i det okända landet och tar helt fel tåg vilket medför att han går vilse.
Som räddaren i nöden dyker Haru som talar flytande engelska upp. Han jobbar på sin familjs washipappersaffär, och erbjuder sig att guida honom. De spenderar en rolig eftermiddag ihop, tar del av japansk kultur och stjärnfestivalen som handlar om två käresta som inte kunde vara tillsammans. När det är dags för Eric att bege sig tillbaka till Daniel, ber Haru honom om hans nummer. Han räcker över en papperslapp som flyger iväg medan tågdörrarna stängs, likt en film.
Efter denna märkliga upplevelse försöker Eric återgå till vardagen i Chicago men saknaden efter Haru värker i bröstet. Han flörtar med ett flertal killar som är mer eller mindre ytliga, tills det är svårt som läsare att hålla koll på alla särskilt när berättarrösten har svårt att skilja på fiktion och verklighet. Erics sorg efter att ha mist flera personer i sitt liv börjar så småningom bearbetas, vilket också är där den övernaturliga delen av berättelsen kommer in då han kan se spöken. Vi kan ana att hans himlastormande romanser och äventyr kanske är ett sätt att fly verkligheten. Det finns vissa likheter med Thaos tidigare bok som också berör samma tema då huvudpersonen får ett samtal av sin döda japanska pojkvän Sam, som precis som Haru väver in en del mytologi i berättelsen.
Identitet är också ett ämne som skildras, i detta fall hur det är att växa upp med en hybrid identitet i Amerika då Erics mamma är från Vietnam men han behärskar endast delvis språket. Mamman talar sitt modersmål som översätts, medan Eric svarar på engelska. Detta vävs också in med hans HBTQ-identitet då hans mors ideal om maskulinitet speglar kulturen som hon kommer ifrån.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på engelska. Läs även ”You’ve Reached Sam” av samma författare:

Om ni vill läsa en ännu mörkare bok som också skildrar parasociala relationer och gränsen mellan fiktion och verklighet, läs Sayaka Muratas nya bok ”Vanishing World”:

Se även filmen ”All of us Strangers” som också handlar om en homosexuell man som blir hemsökt av döda familjemedlemmar, även den grundad i japansk mytologi:



”He can give you a real rose while I can only give you a paper one.” (p 206)
”Sarah tittade upp från Annas dagbok och stirrade på sin egen spegelbild över toalettbordet. Hon kunde knappt tro det hon just läst. ”Stackars Anna”, viskade hon och rörde vid boksidan. Fingerspetsarna följde handstilen, som om hon kunde sträcka sig genom tiden för att trösta flickan.” (sid 240)

”Det här är inte Lenora från den otäcka ramsan. Det är inte ens Lenora från porträttet på bottenvåningen – ung och samtidigt mogen och möjligen i just den stunden med tankar att mörda sin familj. Den här Lenora är gammal, skröplig, en skugga. Jag tänker på när jag läste Dorian Grays porträtt i high school. Det här är motsatsen till den boken – porträttet i korridoren blir fräschare för varje dag medan Lenoras nedbrutna kropp sonar hennes synder.” (sid 33)

”Hon tilläts aldrig prata om något annat än immigrant upplevelsen, att hälften av hennes familj dog i Kambodja, att hennes pappa tog livet av sig på trettioårsjubileet. (…)
”That doesn’t mean I’m not a Christian. It means I recognize that not everyone else is and that libraries should have no role in futhering any one’s religion by excluding everyone who doesn’t follow the main religion of the community. Libraries are for everyone – the nonreligious, the woke, and the radical left, but also for Christians, Republicans, and the alt-right extremists.” (p. 250)
”Du tror visst inte på Gud av vetenskapliga skäl, Miss Zott? exploderade hon plötsligt. Själv tror jag inte på Gud av personliga skäl.”
”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”
”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed
Brown girl dreaming (2014)