Etikett: Amerika

Publicerat

Det enda planet på himlen

Det enda planet på himlen - Natur & Kultur”Den som fastnade mest hos mig – det var nästan som mina ögon kunde zooma in honom där uppe  – var en blond herre i kakibyxor och ljusrosa skjorta, och när han hoppade, hoppade han nästan som om han hängde på ett kors, som Jesus. Han hoppade med blicken riktad mot himlen, och så föll han.”

 

”Det enda planet på himlen” är en ögonvittnesskildring av de som överlevde terrorattacken mot World Trade Center och USA:s försvarsdepartement Pentagon 11 september 2001.

Titeln refererar till George Bushs plan som var det enda på himlen eftersom den övriga flygtrafiken ställts in. Presidenten var på besök på en flickskola och var mitt uppe i en sagostund då Andrew Card kom fram och viskade i hans öra: ”A second plane hit the second tower. America is under attack.” Bush läste klart sagan för barnen innan han gick.

Totalt dog 2 996 personer och över 6 000 skadades i USA:s största terrorattack. De flesta dog när norra tornet kollapsade kl. 10.28. De övriga brann inne eller begick ”självmord” genom att hoppa från byggnaden (vilket ledde till kontroverser då djupt religiösa familjemedlemmar ansett att detta var fel trots situationen). Alla passagerarna i de kapade planen hade ingen chans att överleva och dog omedelbart.

Fyra plan kapades totalt: American Airlines Flight 11 (norra tornet) , United Airlines Flight 175 (södra tornet), American Airlines Flight 77 (Pentagon) och United Airlines Flight 93 (troligtvis Vita huset eller Kapitolium – men havererade i Shanksville tack vare de modiga passagerarnas insats). Kaparna tillhörde den islamistiska terroristgruppen al-Qaida. Detta var andra gången som World Trade Center blev attackerat av terrorister, det första attentatet skedde 1993 då al-Qaida bombade en källare.

Boken har inte löpande text utan berättas växelvis av offren, deras anhöriga och räddningspersonal. Även några avlidna vittnar i boken, via transkripten från de inspelade samtalen.

”Jag snubblade på något, och hamnade ovanpå någon: en polis. Han skrek: ”Mina ögon brinner!” och samtidigt sa han till mig: ”Oroa dig inte, allt kommer att ordna sig.” Jag tror att det är inställningen hos någon som är tränad på det viset.”

Under katastrofen miste många oskyldiga människor sina liv men många dog också som hjältar. Den första som rapporterade om terrorattacken var den kinesiska flygvärdinnan Betty Ong på Flight 11 men flygtornet som kontaktades tog inte situationen på allvar. Det första officiellt identifierade offret var den homosexuella prästen Mychal Judge som kom med brandkåren för att stötta och be för de avlidna i byggnaden innan den kollapsade.

”Medan jag sprang fick vinden fatt i bakdelen av min hjälm, och jag såg hjälmen flyga iväg. Hjälmen flög snabbare och högre, och jag kunde se den medan jag sprang. Det var som Trollkarlen från Oz. Vid det här laget, när byggnaden kom längre och längre ner, var lufttrycket så kraftigt – man uppskattar att det nästan höll tornadostyrka – att det lyfte mig från marken och jag flög genom luften.”

Säkerhetschefen Rick Rescorla som hade varit med om terrorattacken 1993 bidrog till att rädda ca 2 700 liv. På hans begäran hade de investerat i utrustning som evakueringsstolar (för att lättare ta sig nedför de många trapporna). Han hade också analyserat och förutspått att ett flygplan skulle kunna flyga in i byggnaderna eftersom de var ett lätt mål eftersom de var så höga.

Rescorla var också en av de mest handlingskraftiga under katastrofen då han trotsade rekommendationerna och evakuerade nästan hela avdelningen Morgan Stanley. Endast sex personer dog, inklusive Rescorla själv som inte ville lämna platsen tills alla evakuerat. För att uppmärksamma de anställda om farorna gick han runt med en megafon. Några (kanske inte helt pålitliga) källor uppger även att han tog av sig byxorna för att få uppmärksamhet under paniken.

”Jeremy sa att det fanns tre andra killar som var lika stora som honom, och att de skulle kasta sig över kaparen med bomben och försöka ta tillbaka planet. (…)Han var amerikansk judomästare, så han kunde det där med självförsvar. Han skämtade: ”Jag har kvar min smörkniv från frukosten.”

Den kanske mest kända hjälteinsatsen skedde på United Airlines Flight 93. Kaparna hade otur eftersom det fanns många fysiskt starka personer ombord: en judomästare, en rugby spelare, en kvartsback, en tyngdlyftare och en fallskärmsjägare. Tillsammans försökte de ta sig in i förarkabinen med hjälp av en mat vagn. Det är oklart om de lyckades innan planet kraschlandade men deras hjälteinsats bidrog till att terroristerna inte nådde sitt mål och många oskyldiga skonades även om de själva miste livet. Händelsen har även filmatiserats.

Läs om över 500 tragiska hjältar i ”Det enda planet på himlen” som finns på vårt bibliotek på svenska.

Publicerat

Från arbetardotter till First Lady

”If you don’t get out there and define yourself, you’ll be quickly and inaccurately defined by others.”

  • – Michelle Obama

 

”Min historia” är Michelle Obamas självbiografi. Hon var den första First Lady som var en afroamerikansk kvinna. I sin biografi berättar hon om sitt personliga liv, uppväxt och äktenskap med Barack Obama istället för att fokusera på politik. Hon siktar på att vara en förebild för unga kvinnor världen över och förespråkar för en sund och hälsosam livsstil. Obama ser sin biografi som en slags självhjälpsbok.

Obama gjorde en klassresa, hon gick från att dela en trång lägenhet med sin bror i Chicago, till det Vita huset med dess 6 våningar, 132 rum, 35 badrum och 28 öppna spisar. Vi får följa hennes resa från afroamerikansk arbetardotter till USA:s First Lady.

Hon berättar med humor och glimten i ögat om vardagen med Barack Obama, hur den tidigare presidenten även har sina lite knasiga sidor. Hur han slänger strumporna på golvet och hur han alltid hittar sin egna privata lilla gömma oavsett vilken bostad de flyttar till, som han belamrar med tidningar (på golvet), högar av papper och sina romaner (läser ofta sju på en gång). Hon brukar se till att ”gömman” har en dörr som hon kan stänga så att hon slipper se kaoset.

Obama trycker på vikten av att ha en bra utbildning. När hon hamnade i en stökig klass på lågstadiet, såg hennes mor, en hårt arbetande hemmafru till att hon fick hamna i en mer ambitiös och lugnare klass. Obama är tacksam för mammans stöd och funderar ofta hur det gick för de klasskamraterna som blev kvarlämnade i den stökiga klassen med otillräckliga lärare. Vem hade Michelle Obama blivit om hon stannat kvar i klassen och aldrig insett vidden av en bra utbildning? Obama är stolt över att hon blivit en förebild för färgade flickor och beviset att man kan nå sina mål i livet även om de initiala förutsättningarna tyvärr inte alltid ser lika ut för alla.

Obama berättar också om det svåra med att vara både färgad och First Lady. Hur ens ord granskas, överanalyseras och ibland förvrängs av media. Obama och hennes familj var särskilt utsatta på grund av sin hudfärg, bland annat då Barack Obama blev anklagad för att inte vara född i Amerika och därmed inte en giltig president. Obama nämner inte den nuvarande presidenten Donald Trump särskilt mycket i sin biografi men hon trycker på att de falska ryktena och ”bevisen” han spred om sin föregångare var oacceptabla då Obama-familjen fick ta emot dödshot som resultat.

Hon berättar också om hur det var att axla ansvaret för parets gemensamma barn. Hon brottades med flera missfall och blev till slut gravid med hjälp av provrörsbefruktning. När Barack Obama var upptagen med politiken fick hon själv sköta om och uppfostra barnen, vilket kändes jobbigt för henne. Hon motsatte sig först att han kandiderade som president eftersom hon var rädd för att politiken skulle äta upp hela privatlivet. Paret fick bland annat gå i terapi.

Obama berättar i början av boken då hon, efter att makens period som president var över, för första gången var ensam hemma utan vakter och övrig personal. Hon gjorde en varm macka och gick ut och njöt i solen på verandan.

Boken finns tillgänglig på vårt biblioteket på svenska, som e-bok via Bibblo.se och som talbok via Legimus.

Publicerat

Islamofobins offer

”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed

Huvudpersonen Maya Aziz är sjutton år och bor i USA tillsammans med sin indiska familj. Mayas föräldrar är djupt troende muslimer och stödjer arrangerat äktenskap. De anser att Maya bör välja att gå på ett universitet i närheten av dem och gifta sig med en muslimsk kille av deras tycke.

Maya älskar sina föräldrar men har i smyg sökt till ett universitet i New York. Hennes stora passion är att filma dokumentärer och hon hoppas kunna utveckla sina färdigheter på filmutbildningen. Hennes moster som också brutit mot familjens konventioner och valt att inte gifta sig stöttar Mayas val och lyckas till slut övertala föräldrarna att låta Maya följa sina drömmar.

Då Mayas situation verkar ha vänt, inträffar en tragedi som skakar om samhället. En terrorattack sker mot ett köpcenter och flera personer blir svårt skadade och omkommer. Terrorattacken utfördes av en amerikansk extremist vars budskap var att stoppa invandringen men misstankarna riktas felaktigt mot en invandrare från Egypten vid namn Kamal Aziz.

Eftersom Maya delar efternamn med den oskyldigt anklagade blir hon trakasserad och mobbad på skolan av sin rasistiske klasskamrat Brian. Mobbningen börjar med verbala attacker men övergår snabbt till fysisk misshandel. Mayas pojkvän Phil bevittnar misshandeln och hamnar i slagsmål med Brian då han försöker försvara henne. Även Mayas familj blir trakasserad då de får en tegelsten inkastad på tandläkarkliniken som de driver tillsammans.

Phil blir, trots sitt civilkurage, anklagad för misshandel och arresteras av polisen. Mayas föräldrar blir paranoida och tar tillbaka sitt löfte om att hjälpa till att finansiera Mayas filmutbildning. De börjar kontrollera henne ännu hårdare i rädsla att något ska hända deras dotter igen. Maya är bestört och vet först inte hur hon ska konfrontera situationen men kommer sedan på att hon kan använda sina kunskaper som dokumentärfilmare för att få pojkvännen friad från misstankarna.

Boken visar på en slags dominoeffekt, hur ett brott kan leda till fördomar och diskriminering av vissa grupper. Boken tar också upp hur media framställer de muslimska terroristerna i kontrast med de ljushyade. När det framkommer att förövaren är ljushyad försvinner terroriststämpeln snabbt och vi får ta del av diverse snyfthistorier från hans barndom.

Boken är delvis baserad på författarens egna erfarenheter som själv är född i Bombay men bott större delen av sitt liv i USA. Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Publicerat

Vinnare av ALMA-priset 2018

Brown girl dreaming (2014)

Årets vinnare av ALMA-priset Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i denna självbiografiska diktsamling. Hennes böcker fokuserar ofta på jämställdhet, segregation och social utsatthet.

Woodson föddes i Columbus, Ohio men bodde under sina tidiga levnadsår i Greenville, South Carolina innan hon och hennes familj flyttade till Brooklyn. Att dikterna inte är skrivna i kronologisk ordning är för att stimulera hur barndomsminnen brukar komma till oss fläckvis.

Hon berättar om hur den dåtida rasismen påverkade henne och resten av familjen. Under Woodsons uppväxt skedde stora förändringar för de färgade amerikanerna. De färgade fick fler rättigheter men mikroaggressionerna förblev. Hon berättar om hur mormodern blev ignorerad i kön på affären och hur hon tog med sig barnen längst bak i tåget för att undvika elaka blickar från de fördomsfulla vita amerikanerna som fortfarande levde kvar i det förgångna.

Woodson berättar också om familjens religion och hur det påverkade henne som barn att vara Jehovas vittne. De firade inte högtider som födelsedagar, jul eller nyår och fick inte vara med när de hissade flaggan i skolan. Woodson förbjöds lyssna på viss musik som exempelvis funk och soul, vilket hon och kompisen som också var Jehovas vittne gjorde ändå i smyg.

Woodson berättar hur hon ofta jämfördes med sin intelligenta och begåvade syster. Hon hade svårt att läsa i skolan på grund av skriv- och lässvårigheter men tyckte trots detta om att samla på ord. Hon kunde memorera långa berättelser och skriva sina egna sångtexter. Woodson tyckte mycket om graffitti och fick ibland skäll av de vuxna i sin närhet då hon alltid ville skriva någonstans, på väggar, skor eller kläder. Hon kommer till slut fram till att hon vill bli författare även om hon inte alltid uppmuntras av de vuxna som tyckte hon borde välja ett annat yrke.

Woodson blev trots detta författare och har vunnit flera priser för sina böcker som ALMA-priset 2018, H.C. Andersen-medaljen och National Book Award 2014. Hon har även blivit utsedd som ”National Ambassador for Young People’s Literature” 2018-2019.