”Vi har alla en gräns. För vad vi är beredda att stå ut med innan vi knäcks. När jag gifte mig med din pappa visste jag precis var min gräns gick. Men långsamt, för varje incident, tänjdes min gräns lite till. Första gången din pappa slog mig ångrade han det genast. Han svor att det aldrig skulle hända igen. Andra gången han slog mig ångrade han sig ännu mer. Tredje gången var det mer än ett slag.”
”Det slutar med oss” är en ungdomsroman som handlar om kvinnomisshandel som ärvs i generationer. Berättelsen är baserad på författarens Colleen Hoovers barndomstrauma då hon växte upp med en pappa som slog mamman så hårt att han knäckte sina knogar.
I denna bok får vi följa blomsterhandlaren Lily Bloom som just förlorat sin pappa. Hon känner sig däremot kluven då pappan misshandlat mamman under hela hennes uppväxt. Hon intalar sig själv att detta aldrig kommer att hända henne tills hon träffar den snygga och charmiga neurokirurgen Ryle och sexuell attraktion uppstår.
Men hon ser inte varningstecknen då han redan vid deras första möte på en terrass på taket, röker hasch, beter sig aggressivt, förstör utemöbler och objektifierar henne. Hans problematiska beteende blir bara värre då han förföljer henne, letar upp var hon bor och bönar om sex. Något som kan tyckas märkligt och kanske lite sexistiskt men berättelsen trycker också på vikten av att inte skuldbelägga kvinnor som misshandlas av sina män. Skulden bör enbart ligga på förövaren. Boken tar också upp de misshandlade kvinnornas situation när barn är med i bilden då Lily upptäcker att hon är gravid efter ha blivit misshandlad.
Boken har också ett sidospår då Lily blickar tillbaka på sin barndom vilket sker via hennes gamla dagboksanteckningar då hon låtsas prata med den amerikanska komikern och talkshowvärden Ellen DeGenes som blir en slags trygg moders gestalt som saknas i hennes liv (vilket kanske inte åldrats så bra med tanke på hur kontroversiell DeGenes blivit på senare år). Vi får även ta del av de hemlösas perspektiv då Lily som tonåring blir vän med en hemlös pojke, Atlas som delar hennes erfarenheter och därmed blir en slags själsfrände.
Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som klassuppsättning. Boken finns även tillgänglig som talbok på både svenska och engelska samt som e-bok via E-lib.


”Vi har alla en gräns. För vad vi är beredda att stå ut med innan vi knäcks. När jag gifte mig med din pappa visste jag precis var min gräns gick. Men långsamt, för varje incident, tänjdes min gräns lite till. Första gången din pappa slog mig ångrade han det genast. Han svor att det aldrig skulle hända igen. Andra gången han slog mig ångrade han sig ännu mer. Tredje gången var det mer än ett slag.”





”You can’t tell whether people are gay by what they look like.”

”Jag slutade sjasa iväg mina djur när männen kom. Jag lät dem driva omkring som de ville, i trädgården, under borden. Det roade mig att se männen gå bland dem, darrande inför deras tänder och onaturliga tamhet. Jag låtsades inte vara dödlig. Jag visade mina tindrande, gula ögon närsomhelst tillfälle gavs. Inget av det gjorde någon skillnad. Jag var ensam och kvinna, det var det som räknades.”





”Jag måste för min del säga: hade Kristus varit en kvinna, hade jag aldrig kunnat älska honom.” – Pontus Wikner
”Hon är rädd för depressionen. Den går som en skugga, en jätte, runt hennes hus med långsamma obönhörliga steg. Om hon håller på så här och fuckar upp sina rutiner är det som att hon lämnar dörren öppen. Så att den där jätten kan huka sig och kliva in och ta henne.”






”
”Kistan stod tung på gården utanför Hannas och Antes hus. Vit och enkel utan kransar på. Mattias kunde knappt titta på den. (…)