Vinnare av Augustpriset 2020

”Det var sista sommaren vi var där. Nej, det var nog sista våren… Márte Jovnna hade en dröm och jag kommer ihåg den, den handlade om att samerna fick fara till kyrkan i Tromsö. Renhjorden kretsade runt, runt kyrktornet tills det föll. (…) Sedan fick vi veta mer om konventionen och vi fick veta att vi inte får tillbaka komma.”

”Herrarna satte oss hit” är en rörande berättelse om samernas historia och tvångsförflyttningar från Norge till Sverige under 20-talet. Journalisten och författaren Elin Anna Labba har sammanställt flera berättelser, brev, fotografier och jojktexter i denna bok (endast i den fysiska boken, ej i e-boken).

Boken vann Augustpriset 2020 i kategorin facklitteratur. Juryns motivering löd:

”Elin Anna Labba beskriver renskinn som ”så mjuka att det känns som att handen ska smälta när man stryker dem”. Med samma stillsamma poetiska kraft i språket synliggör hon Sveriges tvångsförflyttningar av samerna, tvångsförflyttningar som söndrat urgamla släktband, nätverk och flyttleder. Genom att även väva in vittnesmål, arkivfotografier, kartor, jojkar och myndighets-papper riktar hon i denna mycket vackert formgivna bok nytt ljus på en mörk del av Sveriges historia.”

Samerna och deras ättlingar berättar ömsom hur de upplevde tvångsförflyttningarna. Den norska staten hade blivit alltmer nationalistiskt vilket ledde till diskriminering av samerna som tvingades bege sig mot svenska marker.

De blev utlovade bra renbetesmarker vilket senare visade sig vara en lögn. Renarna blev också upproriska då även de kände att de var på väg söderut åt fel håll. Samernas kåtor (förutom de som de kunde ta med sig) och ägodelar blev ofta kvarlämnade eller övervuxna av ogräs. Samiska namn byttes till svenska namn.

”Hon ville tillbaka till Norge. Hon ringde mig och Susanna och frågade om vi kunde köra henne till Norge. När vi inte kunde försökte hon få personalen på äldreboendet att ta henne dit. Minnena fanns kvar där. (…) En gång var hon på rymmen, de hittade henne mellan Kåbdalis och Kitajaur. Hon hade en sådan där packning och stav. (…) Hon pratade aldrig om det. Hon skulle bara dit.”

”Vad sa hon?”

”Bara att hon ville hem.”

1925 kom en ny lag som krävde att samerna skulle flytta annars måste de slakta hela sin renhjord och anamma en annan livsstil. Samerna fick inte tala sitt språk, flytta in i moderna hus eller ha modernt utrustade kåtor. Trots att det varit skolplikt sedan 1842 i Sverige fick de samiska barnen gå i nomadskolor där de förbjöds tala sitt modersmål och betraktades som ”en lägre stående ras”.

De norska samerna kunde för det mesta inte svenska och var ofta analfabeter. De visste inte vad de skrev under för kontrakt eftersom de sällan var översatta till samiska som var deras modersmål. Ibland ljög till och med staten och sa att vissa samer som tvångsförflyttats fått bidrag vilket de inte hade.

Vi får även ta del av berättelser från de samiska kvinnorna och deras barn. Många kvinnor som tvångsförflyttades var gravida när de gick med rajderna (tåg av renar som transporterar saker). En mor Ristiinná fick tvillingar men kunde inte ta hand om båda barnen. Efter ett tufft beslut fick hon adoptera bort sin ena dotter Ella till en svensk kvinna. När Ella återförenades vid 3 års ålder med sin mor grät hon eftersom hon inte kände igen henne och förstod inte samiska eftersom hon endast talade finska.

Några samer tyckte däremot att förändringarna var något som de kunde anpassa sig till då det fanns samer och ibland till och med släktingar i Sverige också. De talade dock inte samma samiska men de kunde lära sig.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska och som e-bok via Bibblo.se. På Bodens stadsbibliotek finns även den nordsamiska versionen att låna. Boken finns även tillgänglig som talbok på Legimus på både svenska och nordsamiska. Om ni vill lära er mer om samernas historia kan ni läsa om dem på NE.se.