What the Night Sings

”Come with me,” the woman says softly, pragmatically. ”You’ve been sent to the orchestra, yes? Well. Join your very lucky sisters. Music has saved your life today.”

”Where’s my papa?” I plead with her – ”I want my papa!”

She sighs and points ahead. ”See that chimney?” she says, still softly, but so that I will clearly understand. ”see that smoke? There’s your papa.” (p. 75)

Den 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945.

”What the Night Sings” är en fiktiv historisk roman som utspelar sig, inte under Förintelsen, utan efter. Vi får följa 16-åriga Gertas resa efter hon blivit befriad från koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Gerta överlevde Förintelsen tack vare sin musikaliska begåvning, då hon blev en del av lägrets orkester. Hon finner tröst i sin fars altfiol men hade en dröm om att bli sångerska innan tyfusen förstörde hennes stämband.

Gerta visste inte att hon var jude förrän de blev deporterade. Hennes far hade hållit deras ursprung och religion hemligt för henne och skaffat falska pass och falsk identitet. Gerta slits mellan sina identiteter då hon är lämnad ensam kvar efter fadern avrättades i lägret.

Gerta blir vän med den ortodoxa juden Lev som också har överlevt Förintelsen. Lev finner tröst i sin religion precis som Gerta funnit tröst i musiken. Lev har känslor för Gerta men hon känner sig osäker på sin judiska identitet och känner sig inte redo för en romantisk relation.

”What the Night Sings” fokuserar på tonåringarnas liv efter Förintelsen. Hur de klarade sig som flyktingar i ett land som fortfarande inte trodde på deras vittnesmål. Boken är illustrerad med vackra svartvita bilder som stödjer den underliggande melankolin i texten.

Boken finns i nuläget endast tillgänglig på engelska.

Slutet

”I ett oändligt universum, med oändliga möjligheter, är allt som händer osannolikt.

(…) Det var väl lättare att skjuta upp det till framtiden. Fast nu går ju inte det längre.”

 

Mats Strandberg är främst känd för Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) som han skrev i samarbete med Sara Bergmark Elfgren. Strandberg har nominerats till Augustpriset och fått god kritik för sina böcker som riktar sig till både vuxna och ungdomar.

Slutet är en preapokalyptisk berättelse där en komet dömt mänskligheten till sin undergång. Huvudkaraktären Simon är 17 år och har bara en sommar kvar att leva. Strandberg valde att fokusera på ungdomar eftersom det är i denna ålder som man står inför viktiga val inför vuxenlivet.

Strandberg uttrycker detta om sin historia:

”Jag förstod direkt att den här berättelsen måste handla om tonåringar. För dem ställs allt extra mycket på sin spets. Hur hinner man leva ett helt liv på bara några månader? Vilka vill de vara med när världen går under, sina föräldrar eller sina vänner? Vilka val gör de när sex och droger inte längre kan få långtgående konsekvenser?”

Det dröjer inte länge förrän samhället försöker anpassa sig efter den förebådande katastrofen. Kometen namngivs, fotbolls-VM arrangeras i förtid och en app för att dokumentera mänsklighetens historia för utomjordiskt liv utvecklas.

Karaktärerna finner olika strategier för att hantera ångesten inför döden. Vissa förnekar katastrofen likt de som förnekar klimatförändringarna. Andra anförtror sig åt religioner och sekter eller festar vilt och begår brott eftersom rättsystemet har kollapsat. Simon blir snart indragen i ett mordmysterium där han blir oskyldigt anklagad för mord på sin kompis. Var finns rättvisan när allt hopp är förlorat?

Persongalleriet är varierat med karaktärer som trots allt inte vill ge upp hoppet och fortsätter leva i nuet. Vi får träffa Lucinda som var döende i cancer innan kometen kom, som finner tröst i att hon inte längre är ensam med sin ångest och den gravida Emma som planerar sitt ofödda barns framtid.

Trots bokens tunga ämne, ligger fokus på psykologin bakom karaktärerna och hur de hanterar sina känslor. Simon sluter sig först invändigt och vill undvika kontakt med nära och kära eftersom det gör för ont men inser att hans liv är för kort för detta. Berättelsen trycker på vikten att fortsätta orka varje morgon och fånga dagen, vilket drar paralleller till verkliga problem som depression, självmord och krig.

Boken finns tillgänglig på svenska och som gruppuppsättning på vårt bibliotek. Finns även som e-bok via Bibblo.se och talbok via Legimus.

National Book Award 2018

”And the words I never say

are better left on my tongue

since they would only have

slammed against

the closed door of your back”

 

”The Poet X” av Elizabeth Acevedo

National Book Award är ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser. Priset delas ut årligen sedan 1950 av universitetet The New School i New York. I år vann boken ”The Poet X” priset ”Young People’s Literature Award ”.

Boken är skriven i vers och handlar om en 15-årig mörkhyad dominikansk tjej, Xiomara Batista som använder slam poetry för att utforska sin identitet och uttrycka sina känslor gentemot sin religiösa familj. Xiomara bor i Harlem (stadsdel i Manhatta, New York) och hennes familj är invandrare.

Hon kom in i puberteten tidigt och har en välutvecklad kropp med stora bröst och höfter som väcker oönskad uppmärksamhet från killarna och männen i hennes närhet. När Xiomara till slut träffar en kille som hon frivilligt vill dela sin sexualitet tillsammans med uppstår ytterligare komplikationer, då hennes mor, som är strikt religiös, inte accepterar utomäktenskapliga förhållanden.

Familjen präglas starkt av könsrollerna då Xiomara behandlas annorlunda än sin tvillingbror Xavier på grund av sitt kön. Tvillingbrodern som Xiomara gett smeknamnet ”Twin” påverkas också av familjens konventioner, då det visar sig att han i hemlighet är homosexuell och döljer sin sexuella läggning för föräldrarna.

Flera spanska uttryck dyker upp i texten för att understryka hur viktigt Xiomaras modersmål är för hennes kulturella identitet. Xiomaras svåruttalade namn spelar också en viktig roll, både i själva berättelsen och för oss läsare som måste anpassa oss efter ett språk som vi (möjligtvis) inte fullkomligt behärskar, vilket ger oss ökad empati för huvudpersonen och hennes situation.

Utdrag ur författaren Elizabeth Acevedos tacktal när hon vann National Book Award i år:

”As the child of immigrants, as a black woman, as a Latina, as someone whose accented voice holds certain neighborhoods, whose body holds certain stories, I always feel like I have to prove that I’m worthy enough and there will never be an award or accolate that would take that away.

But every single time I meet a reader who looks at me and says, ‘I have never seen my story until I read yours,’ I am reminded of why this matters. And that it’s not going to be an award or accolade. It’s going to be looking at someone in the face and saying, ‘I see you,’ and in return be told, ‘I am seen.’ And so, thank you so much to the readers who time and again remind me why I took this leap, why it matters, and why books matter.”

En berättelse om social utsatthet

”Om vi bara kunde byta kroppar med varandra” av Johanna Nilsson

” (…) Jag tänker på hur en dikt om mig reser med vindarna ända hem och landar i gräset framför pappa när han går runt med gräsklipparen. Ska han köra över mig eller skona mig, kanske rentav läsa mig, vika ihop mig och lägga mig i sin skjortficka, rakt ovanför hjärtat?”

Huvudpersonen Bill (smeknamn Kung B) är en hemlös tonåring som växt upp i en konservativ kristen familj. Bill är en transperson och hette tidigare Bella. Hans djupt religiösa familj, i synnerhet fadern, kunde inte acceptera honom vilket ledde till att han blev utsparkad hemifrån. För att klara det hårda livet på Stockholms gator tar han starka droger och sniffar lim under bron med två yngre marockanska pojkar, Lill-Muhammed och hans autistiska bror Ali. Barnen har ingen som försörjer dem, så de har lärt sig att stjäla plånböcker och handväskor. Bill saknar sin familj väldigt mycket men klarar inte av att ta hjälp av socialen eftersom han fastnat i sitt drogmissbruk.

En kväll när Bill övernattar i ett mossigt förråd träffar han den muslimska poeten Omari (smeknamn Drottning O) som letar igenom soporna efter bortslängd klassisk litteratur. Det visar sig att hon också är transperson, hemlös och beroende av droger. Bill faller direkt för henne och de har passionerat sex i soprummet.

Omari har flytt från Iran och har fått avslag när hon sökt asyl i Sverige. Hon är en illegal flykting och riskerar att skickas tillbaka hem om hon blir upptäckt av polisen. Hon har flytt från hedersvåld och kommer att bli avrättad om hon åker tillbaka till Iran. Även om hon älskar Bill, kan hon inte låta bli att avundas honom eftersom han, som svensk medborgare, har möjlighet till en bättre framtid.

Omari tvingas prostituera sig för att överleva. När hennes välbärgade hallick kidnappar henne och håller henne fånge som sexslav i flera dygn får hon till sist nog. Omari och Bill bestämmer sig för att tillsammans råna våldtäktsmannen och använda pengarna för att ta sig ur drogmissbruket. Detta visar sig vara lättare sagt än gjort.

Boken berör ämnen som ensamhet, längtan och att hitta sig själv. Det finns hopp om en bättre framtid men samtidigt trycker berättelsen också på att alla barn och ungdomar i världen inte har samma förutsättningar som vi har i vårt svenska demokratiska samhälle.

Författaren Johanna Nilsson blev nominerad till Augustpriset 2017 för sin bok ”För att väcka hon som drömmer” och har skrivit flera böcker som berör depression, självmord och social utsatthet. Boken finns tillgänglig på svenska och som talbok via Legimus.

Modet att köra

I denna biografi skildrar kvinnorättsaktivisten Manal Al-Sharif sitt liv. Manal växte upp i Saudiarabien i ett arbetarkvarter i Mecka, ett av världens mest slutna muslimska samhällen. Manal blev känd via sociala medier då hon lade upp ett klipp på YouTube där hon kör bil, vilket är förbjudet enligt religionspolisen i Saudiarabien.

Kvinnor i Saudiarabien saknar flera mänskliga rättigheter som vi i västvärlden tar för givet. Manal växte upp med en ytterst fundamentalistisk syn på islam. Hon blev bestraffad när hon begick haram (övers. förbjudet) enligt islam som exempelvis lyssna på musik, teckna av människor eller djur, visa ansiktet, köpa sina egna kläder eller gå ut utan sin fars tillåtelse. När hon var åtta år blev hon tvingad till omskärelse i vardagrummet då den lokala frisören stympade hennes kön utan bedövning med bara en slö och rostig sax. Fysisk och psykisk misshandel var ett vanligt inslag i vardagen då män har rätt enligt lagen att utöva våld mot både sin fru och sina döttrar.

Manal var inte en rebellisk dotter utan fogade sig efter de religiösa lagarna. När hon blev äldre började hon ta de religiösa lagarna på mycket stort allvar. Hon brände upp sin brors kassettband med låtar från Backstreet Boys eftersom de ansågs vara haram trots att hon i hemlighet var mycket förtjust i musiken och lyssnade på den när brodern inte var hemma.

Trots att de var starkt påverkade av de religiösa lagarna och könsrollerna prioriterade Manals mor sina döttrars utbildning. I Saudiarabien har flickor inte samma möjligheter till utbildning och flickskolorna hade låg standard. Manal jämför sin gamla skola med en ungdomsanstalt, det stod en vakt utanför grinden och fönsterna var förgallrade för att förhindra insyn. Barnen blev ofta agade, vissa så hårt att de inte kunde gå eller i värsta fall avled.

Trots den tuffa miljön blev Manal den bästa eleven i hela Mecka området och fick möjlighet att förändra sitt liv tack vare sin utbildning. Hon bestämde sig för att göra slut med extremismen den 11 september då terrorattacken mot World Trade Center skakade om världen. Flera av terroristerna hade tidigare hyllats som hjältar i Manals kretsar, vilket blev en chockerad ögonöppnare för henne.

Manal bodde en tid i USA och skaffade både körkort och egen bil. När hon flyttade tillbaka till Saudiarbien kände hon att det var miserabelt att hon som är 32 år inte skulle kunna ta sig till jobbet utan en manlig chaufför. Detta ledde till att hon startade kampanjen ”Women2Drive” där hon protesterade mot körförbudet för kvinnor. Hon blev arresterad för detta men lyckades bli friad och har sedan dess fortsatt sprida sitt budskap via sociala medier.

Boken finns tillgänglig på vårt bibliotek på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Islamofobins offer

”Kärlek, hat och andra filter” av Samira Ahmed

Huvudpersonen Maya Aziz är sjutton år och bor i USA tillsammans med sin indiska familj. Mayas föräldrar är djupt troende muslimer och stödjer arrangerat äktenskap. De anser att Maya bör välja att gå på ett universitet i närheten av dem och gifta sig med en muslimsk kille av deras tycke.

Maya älskar sina föräldrar men har i smyg sökt till ett universitet i New York. Hennes stora passion är att filma dokumentärer och hon hoppas kunna utveckla sina färdigheter på filmutbildningen. Hennes moster som också brutit mot familjens konventioner och valt att inte gifta sig stöttar Mayas val och lyckas till slut övertala föräldrarna att låta Maya följa sina drömmar.

Då Mayas situation verkar ha vänt, inträffar en tragedi som skakar om samhället. En terrorattack sker mot ett köpcenter och flera personer blir svårt skadade och omkommer. Terrorattacken utfördes av en amerikansk extremist vars budskap var att stoppa invandringen men misstankarna riktas felaktigt mot en invandrare från Egypten vid namn Kamal Aziz.

Eftersom Maya delar efternamn med den oskyldigt anklagade blir hon trakasserad och mobbad på skolan av sin rasistiske klasskamrat Brian. Mobbningen börjar med verbala attacker men övergår snabbt till fysisk misshandel. Mayas pojkvän Phil bevittnar misshandeln och hamnar i slagsmål med Brian då han försöker försvara henne. Även Mayas familj blir trakasserad då de får en tegelsten inkastad på tandläkarkliniken som de driver tillsammans.

Phil blir, trots sitt civilkurage, anklagad för misshandel och arresteras av polisen. Mayas föräldrar blir paranoida och tar tillbaka sitt löfte om att hjälpa till att finansiera Mayas filmutbildning. De börjar kontrollera henne ännu hårdare i rädsla att något ska hända deras dotter igen. Maya är bestört och vet först inte hur hon ska konfrontera situationen men kommer sedan på att hon kan använda sina kunskaper som dokumentärfilmare för att få pojkvännen friad från misstankarna.

Boken visar på en slags dominoeffekt, hur ett brott kan leda till fördomar och diskriminering av vissa grupper. Boken tar också upp hur media framställer de muslimska terroristerna i kontrast med de ljushyade. När det framkommer att förövaren är ljushyad försvinner terroriststämpeln snabbt och vi får ta del av diverse snyfthistorier från hans barndom.

Boken är delvis baserad på författarens egna erfarenheter som själv är född i Bombay men bott större delen av sitt liv i USA. Boken finns tillgänglig på både svenska och engelska samt som talbok via Legimus.

Vinnare av ALMA-priset 2018

Brown girl dreaming (2014)

Årets vinnare av ALMA-priset Jacqueline Woodson berättar om sin uppväxt i denna självbiografiska diktsamling. Hennes böcker fokuserar ofta på jämställdhet, segregation och social utsatthet.

Woodson föddes i Columbus, Ohio men bodde under sina tidiga levnadsår i Greenville, South Carolina innan hon och hennes familj flyttade till Brooklyn. Att dikterna inte är skrivna i kronologisk ordning är för att stimulera hur barndomsminnen brukar komma till oss fläckvis.

Hon berättar om hur den dåtida rasismen påverkade henne och resten av familjen. Under Woodsons uppväxt skedde stora förändringar för de färgade amerikanerna. De färgade fick fler rättigheter men mikroaggressionerna förblev. Hon berättar om hur mormodern blev ignorerad i kön på affären och hur hon tog med sig barnen längst bak i tåget för att undvika elaka blickar från de fördomsfulla vita amerikanerna som fortfarande levde kvar i det förgångna.

Woodson berättar också om familjens religion och hur det påverkade henne som barn att vara Jehovas vittne. De firade inte högtider som födelsedagar, jul eller nyår och fick inte vara med när de hissade flaggan i skolan. Woodson förbjöds lyssna på viss musik som exempelvis funk och soul, vilket hon och kompisen som också var Jehovas vittne gjorde ändå i smyg.

Woodson berättar hur hon ofta jämfördes med sin intelligenta och begåvade syster. Hon hade svårt att läsa i skolan på grund av skriv- och lässvårigheter men tyckte trots detta om att samla på ord. Hon kunde memorera långa berättelser och skriva sina egna sångtexter. Woodson tyckte mycket om graffitti och fick ibland skäll av de vuxna i sin närhet då hon alltid ville skriva någonstans, på väggar, skor eller kläder. Hon kommer till slut fram till att hon vill bli författare även om hon inte alltid uppmuntras av de vuxna som tyckte hon borde välja ett annat yrke.

Woodson blev trots detta författare och har vunnit flera priser för sina böcker som ALMA-priset 2018, H.C. Andersen-medaljen och National Book Award 2014. Hon har även blivit utsedd som ”National Ambassador for Young People’s Literature” 2018-2019.