Blir statsministern ledsen om du dör?

”Vet du vad jag har här i min ryggsäck? Min lillebror Ahmed.” (sid 26)

 

”Inte din statsminister” är en essäbok av Nicolas Lunabba, ungdomsledaren som även skrivit ”Blir du ledsen om jag dör?” som blivit aktuell igen eftersom den snart kommer att filmatiseras som dramafilmen ”Innan vi lyfter”. I denna bok återkommer Lunabba återigen till rasismen som förekommer inte bara i Malmö utan även i Riksdagen, från statsministern själv.

Lunabba dissekerar Ulf Kristerssons tal och riktar stark kritik mot hur bland annat skolskjutningarna på Campus Risbergska och Trollhättan, samt fallet med Lasermannen hanterats. I alla dessa fall var skytten en vit ljushyad person. Lunabba problematiserar hur vi ser på förövarnas etnicitet och hudfärg. När förövaren inte är vit antas motivet ofta ligga bakom religiös fanatism, eller kulturella normer medan de ljushyade gärningsmännen analyseras psykologiskt, ofta antas trauma ligga bakom deras fasansfulla gärningar. Det offentliga hatet som Lunabba anser att statsminister spätt på med sina diskussioner om gängvåld kopplat till invandring blir en del av apparaten som skapar hatiska människor som de rasistiska förövarna.

Lunabbas lilla dotter Dahlia som bara är åtta år ser statsministern tala på TV om våldet. Hon får veta att männen som sköt eleverna på skolorna inte tyckte om sådana som henne. Barnet blir rädd för att något hemsk ska hända henne, på skolan eller ute på stan. Innan hon går och lägger sig skrattar hon för att hon fått veta att skol skytten begick självmord, så att han inte kan komma efter dem. Lunabba blir orolig, och morgonen efter är sängen blöt av kiss. Han transporteras tillbaka till sin egen barndom då han själv blev medveten om sin egen utsatthet som ”halvsvensk”. Flickan blir rädd för alldagliga ljud som locket i soprummet. De börjar låta som pistolskott. En bekant som blev attackerad av nazister fick huvudet uppslaget, vilket ser ut som en stor bula. Han ljuger för barnen och säger att han attackerats av ufon.

Lunabba är en av våra många vardags hjältar som kämpar med att stötta alla ungdomar som har det svårt, även de stökiga invandrarkillarna. I boken ”Blir du ledsen om jag dör?” får vi möta Elijah som var skolans värsting som alla hade gett upp hoppet om. Med Lunabbas stöd, blev han dock ett basketproffs i USA med högsta betyg. I denna essäbok uttrycker Lunabba frustrationen inte bara över världens orättvisor men också gentemot de som motarbetar det som han brinner för; att ge barnen som har det svårt och utsatts för fördomar en chans till livet och hoppet.

Boken är snabbläst med sina 113 sidor. Den finns tillgänglig på vårt bibliotek på svenska. Läs även Lunabbas tidigare bok ”Blir du ledsen om jag dör?” och Frida Sundqvists bok ”Efter skotten”.

Ett hjärta i spillror

”Salims kläder hänger kvar i garderoben. Vita, ljusblå, randiga skjortor. Den mörkgröna resväskan som inte får åka på bröllopsresa.” (sid 153)

 

”Efter skotten” är en reportagebok som skildrar skolskjutningen på Campus Risbergska i Örebro den 4 februari 2025. Vi får möta de som blev kvar, de som överlevde skjutningen och de som sörjer sina nära och kära som miste livet i massakern. Tio personer dog, åtta av dem invandrare. En av dem var Aziza som var en lärare på skolan.

Gärningsmannen Rikard Andersson tros ha motiverats av rasism, och valde skolan eftersom han misslyckats med att läsa upp sina betyg i matematik. Innan dådet lämnade han en uppslagen mattebok på toaletten och sitt körkort som bevis på att det var han som var skyldig till tragedin. Några dagar senare får hans far sitt livs chock då han får ett samtal från en journalist från Aftonbladet som begick tjänstefel. Hans son är död och har mördat flera oskyldiga, och sorgen och skulden är hans att leva med resten av sitt liv.

Flera starka människoöden skildras i boken. Najwa som var mor till Salim och Kareen som var hans fästmö blir krossade av sorgen. Trots att polisen uppgav att han var skjuten i huvudet, lyckades Salim ringa ett sista samtal till sina anhöriga och ta farväl. Kareen som arbetar på ett äldreboende lever än idag med PTSD. Hon åkte till skolan och bad en polisman som stod utanför på parkeringen att rädda honom. Men hjälpen dröjde, och Salim led in i det sista.

En polisman springer in, men får dödsångest då han ser skytten och tänker på sina små barn som är hemma och väntar på pappa. Han springer ut på parkeringen i panik, förbi alla de skadade och döda. Dock har han två modiga kollegor som springer in trots faran, och trots att de är nyutbildade för att göra en hjälteinsats. I krissituationen är det uppenbart vilka som har civilkurage och inte.

Familjen försöker få upprättelse och riktar stark kritik mot polisen som de menar har mörkat uppgifter. De upplevde även att de hade fördomar mot dem eftersom de var invandrare, vilket blev extra känsligt med tanke på motivet bakom attacken. Kareen uppger att hon har svårt att gå vidare med sorgen, och när ett brandlarm går på äldreboendet där hon jobbar bryter hon ihop då hon transporteras tillbaka till den otäcka dagen då brandlarmet ringde för fullt i bakgrunden till ljudet av Salims och de övriga skjutnas mobiler, då de anhöriga förgäves försökte nå dem. En av poliserna ser ett hjärta på displayen på en av mobilerna, en bild som fastnar i minnet.

Livet går vidare, och klasskamraterna försöker fullfölja sina utbildningar. Salim läste till sjuksköterska och fick gå kursen för sitt jobb, i hopp om att kunna hjälpa sjuka människor i framtiden. Pressen tränger sig in i skolan och börjar filma en av de överlevande trots att hon inte gett sitt samtycke. När det är dags för examen, lurpassar de utanför med kameror som paparazzi. Najwa hämtar upp sin katt Cookie hos en vän som blev störd av alla människor som kom förbi för att sörja. Det visar sig att hon fått kattungar, de små lurviga varelserna springer fram och börjar klättra på hennes byxor. Najwa får sig ett skratt, sedan första gången sedan tragedin.

Boken är en stark skildring av våldet som sker både utomlands och i Sverige. Som skolpersonal är detta extra otäckt, särskilt då skolbiblioteken har blivit måltavlor för flera skolskjutningar. Fem attacker har skett i Sverige, bland annat i Trollhättan då skytten tog sig förbi biblioteket där de hade ett författarbesök. I den senaste skolskjutningen i Kanada som skedde förra veckan, dog de flesta eleverna i skolbiblioteket.

Till och med Björknäsgymnasiet blev utsatt 2018, för ett falsk alarm då en elev skämtade om våld på sociala medier. Därför är det viktigt att minnas dessa massaker då man aldrig vet var och när nästa tragedi kommer att ske, och alltid ha nolltolerans mot våld, mobbning och rasism oavsett om det är i form av ”skämt” eller mikroagressioner.

Läs även boken ”Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan” som handlar om en liknande tragedi: